Venezuela

Förra helgen var jag på Corriente Marxista Revolucionaria CMR femte nationella kongress. Jag deltog som militante! Dvs jag är medlem i CMR venezuela!  En av dryga hundratalet andra som deltog var Alan Woods. Ledaren för CMI. Corriente marxista internacional, (International Marxist tendency) (http://en.wikipedia.org/wiki/Alan_Woods_%28politician%29)
Han pratad mycket med mig. bland annat om problemen i svensk politik. (Vad fan hände med socialdemokratin??)
människan pratar sex språk flytande!. Och han kunde lite svenska. Kongressen hölls på mitt älskade inveval.
Där jag har min alldeles egna fan club. :S Deltog gjorde delegater från hela landet och representanter från bland annat vivex och Mitsubishi där det jobbar 1300 arbetar. Och de ockuperde fabrikerna invepal och INAF.
Kongressen handlade mycket om hur vi går framåt. Medlemsantalet har ökat från enormt sedan 2006 och hur vi nu finns representerad i nästan varje delstat. Men det vi pratade mest om är hur vi ska avancera. Var vi står i revolutionen. Om att gå ifrån teorin och praktisera socialismen Problemen med chavez.Om att Chavez är en stor man. Men han pratar mycket och får lite realiserat i praktiken. Och framförallt han är inte marxist. Och det är enormt långt kvar till socialismen. Maknadsekonomin måste bort.




Det pratades Om alla ockuperade fabriker som visar på en otrolig vilja och kampanda hos de venezulanska arbetarna. Om kampen mot kapitalisterna, reformisterna och byråkratin inom partiet. Och om hur farliga de regionala valen kommer att bli för revolutionen. Hur vi måste expropriera kapitalisterna och forma socialismen i praktiken.
Det valdes också en ny centralstyrelse och sen presenterades de som valts ut som delegater till världskongressen. Jag lärde mig otroligt mycket och det hölls underbara och konstruktiva tal.
Jag köpte alans nya bok och fick den signerad.




Det som förstörde kongressen lite var min närvaro.(!!) Jag är så jävla snygg och blir objektifierad var jag än befinner mig. Man kan ju tycka att dessa människor ska vara lite bättre. Men ack nej. De stirrar på mig, stöter på mig och till och med nämner mig i sina tal som ”den vackra svenska marxisten”. Jag vill inte särbehandlas för att jag är vacker. Jag vill inte vara ett objekt. Jag vill tillföra mina åsikter, inte mitt blonda hår! Så för i helvete. Nästa gång ska jag fan skrika det rakt ut.

Alan wood nämnde i sitt två timmar långa tal en avade största krafterna som finns i världen. Den kraft som finns hos ett uppretat folk. I kuppen mot chavez den 11 april 2002 så avsattes chávez av oppositionen. Folket gick ut på gatorna för att försvara sin revolution. Utan ledare. Det samlades hundratusentals, kanske miljontals människor som krävde att Chavez som president. 48 timmar senare var chavez återigen president. Detta visar int bara på vilket enormt stöd Chavez har hos folket. Utan också vilken kraft ett missnöjt folk kan ha. Och vi får aldrig glömma att vi kan göra förändring.
För i helvte! Gör något för att stoppa FRA-lagen! Protestera! Jag skäms för att jag är en del av ett så lamt och passiverat folk som svenskarna.


Föresten kan jag tillägga att Chavez var på kuba häromdagen och hade möte med raul och Fidel (så alla rykten om att han skulle ha trillat av pinnen kan fördömas). De hade möte om hur livsmedelsbristen(som jag dock inte märkt något av alls på senaste tiden) ska lösas. Hur man ska utveckla jordbruket i de båda länderna och om hur Alba (handelsöverkommelse mellan venezula, kuba nicaragua, boilivia, dominika.)

Jag måste erkänna att jag har svårt att uttrycka mig på svenska. Jag liksom tänker på spanska och glömmer bort vad det heter på svenska. ganska frustrerande.

Hablamos luego.

Jaha. Ännu en vecka har passerat. Det blev stranden trots att jag hade feber i torsdags/fredags.
Jag kräktes i busskön.:S

men vi åkte bil till chichirivichi.. bara fyra timmar. PÅ vägen hem var det kö. 8 timmar i bil. dt ni,,
vi var 13 personer totalt som åkte. Alla är från universitet utom damian. Vi hade hyrt samma lägenhet sm vi hyrde när vi var där i höstas. Men det visade sig att en av killarna hade en lägenhet på en lyxresort så några sov där. Jag sov där andra natten. Helt sjukt överbevakat och med pool och hela kittet.
Stranden var najs. Efter en frukost bestånde av empamnadas med skölpaddsfyllning(?!) tog vi en båt till cayo sal. En liten ö med en samling vatten i mitten. Det var otroligt salt, rött (jod??) och kokhett. I vattenbrynet var det fullt med skum. Så vi had skum party. Grymt härlig dag!



På söndagen åkte vi inte till stranden för det var den jätteviktiga matchen mellan Polen(kamil) och tyskland(martin). Fatta att stämningn var laddad. Fotbollsfebern är helt galen! Alla är engagerade! På skolan har de stalt upp en storbildstv där det samlas mellan 150 och 300 personer varje match. Alla vet vem Zlatan är.



 Nu får sverige se till att vinna så jag slipper skämmas. På lördag har jag bara fiender i det här landet. För favoriten är España. Den här veckan har varit galen. Med fest varje kväll nästan. Imorgon åker jag till los teques för att delta i CMRs nationella kongress. Tillbaka på måndag!

Ja, jag har varit på stranden igen. Men man måst ju njuta.
vi åkte till mchima där jag varit innan med camilla och mamma och pappa men till en annan by.
det var jag, några utbytestudenter och ett par venezulaner. Härligt var det.



Vi åkte från caracas med bus vid elva i fredagskväll. kom fram tidigt på lördagsmorgonen till purerto la cruz. där tog vi en till buss till mochima. empanandas till frurkost och sen nr rtill stranden där vi hyrde en posada. vi hittade en man som tog oss med på en båttur. Vi åkte till alla stränder i närheten och såg delfiner!


vi bestämde oss för playa blanca. där spelade vi volleyboll och slappade hela dagen.. jag fick även köra vattenskottr hur grymt som helst. på kvällen tog vi båten tillbaka till mochima byn, lagade en arepa middag och dansade lite salsa innan vi sov. på söndagen åkte vi till playa manare som visade sig vara utmärkt för snorkling!
massa exotiska firkar och spännande grottor att utforska.



Underbar helg! med undantag från bussresan hem i söndagsnatt. jag vaknade av att mannen brevid mig tafsade på mig! jag skrrek som fan och kamil blev fly förbannad och ville slåss. sen kunde jag inte sova mer. så hela gårdagen var förstörd.


Jag har även hittat n inkomstkälla. i fredags åkte jag till chacaito. och eftersom jag hade tid över (väntad på en venezulan) och mina målagrejjor med mig så började jag måla mitt på torget. Innan jag visste ordet av hade jag sålt en tavla för 30 bs F (60/90 kr) och flera beställningar på nya. härligt!

annars är det mycket plugg som gäller!

Vi hörs!

Eftersom ni inte bryr om att kommentera känns det lönlöst att skriva.
Jag vet ju knappt om nån läser. Iaf har jag vartit och flängt och haft roligt. Förra helgen åkte jag till ciudad bolivar där CMR försöker starta upp en medlemscell men det går ganska trögt.

Jag had iaf a good time.

I onsdags åkte jag direkt från skolan till en kompis hus.
En resa på tre timmar som han gör två gånger varje dag. Han går upp halv fyra på mornarna och kommer hem vid åtta på kvällen. Tufft säger jag. Iaf åkte vi dit för att nästföljande dag åka till San fransisco del yare och de dansande djävlarna.


Ett nationellt sett välkänt spektakel och tradition som infaller i slutet av maj varje år. Det är ett religiöst evenemang, en blandning, med inslag av kristendom, santeria och en annan religion. Tusental personer klädde sig i rött och hade stora masker och dansade en speciell dans. Kul var det att se. Men väldigt varmt. Närmare fyrtiograder.
vi blev även interjuvade och med på teve.. woho!


I helgen har jag vartit på stranden. Tagit det lugnt och fått lite färg. Var i Choroni med några andra utbytestudenter. Hoppas allt är fint i sverige. //Petra

Dags att skriva några rader. Det var ett tag sen sist. Jag har haft fullt upp med massar rav aktiviteter. Ja faktiskt så mycket att jag knappt hinner gå i skolan.
Snart har ren tredjedel av terminen gått och jag har varit på totalt fyra lektioner. Det politiska arbetet går före. :P

Men jag har bland annat umgåtts mycket med folk, varit på teater och bio, lärt mig spela tennis, klippt hår, firat en födelsedag och dansat massor.



I fredags den 9 hjälpte jag till att sälja marxistisk litteratur utanför PSUVs Nationella möte. Partiet hade samlats för att diskutera strategier och välja vilka deleganter som ska ställa upp i valen till borgmässtare och guvenörer i november. Mötet ägde rum på hotel Alba i centrala caracas (tidigare hotel hilton)



Vi var där från tidig morgon och stannad hela dagen. Klockan fem anlände Presidenten Chavez. Jag såg chavez på riktigt för första gången! Men han såg inte mig. Så nästa gång ska jag minsann skrika att det är jag som är den berömda vackra svenskan.




Så kanske han vill prata en stund.




Grattis till Yon Goicochea som fått en halv miljon dollar i form av ett pris (Milton Friedman) för sitt ?frihetsarbete i venezuela?(läs För att han säljer sin själ till imperialism och spottar ut lögner om att venezuela går mot diktatur.) Ja men hans mormor (exilcuban) har rju sagt att Chavez är kommunist (=djävulen) så då måste ju venezuela gå mot diktatur. Nej nu är jag lite väl cynisk. Men när USA kommer och stöder oppositionen blir jag lite misstänksam och bitter.
Men egentligen är det ingen som vet vart vi är på väg. För även om revolutionen har stora likheter med andra revolutionr som tex den spanska på trettiotalet så är den bolivarianska revolutionen något nytt. Och det är därför det är så spännande at vara här. Där man ser att det politiska arbetet har en betydelse. Att man gör en skillnad. Och där man kan se seger på seger. För varje bok eller tidning vi säljer, för varje kamrat som vi pratar med öppnar vi någons ögon och ger revolutionen en knuff i rätt riktning.
Nu är jag inte alls så objektiv jag vet men jag är så fascinerad och jag nästan förälskad i hela konceptet och känslan över att ag är med och skapar något! '
För att väga upp lite. PSUV har faktiskt organisatoriska problem. Partiet är enormt och långt ifrån en homogen grupp ideologiskt sett. Som så ofta lider vänstern av delvis splittring. Det existerar korruption i partiet. Inte i stor grad. MEN det existerar. Och det råder en ständig kamp mot byråkratin. Men självklart har arbetet med att lösa dessa problem stor prioritet och de täta mötena och de livliga diskussioner leder fram till resultat.

Ja det är ju lite intressant att min kamrat Antonio från mitt älskade inveval (och Freteco) varit i sverige och besökt olika vänsterparti möten (och även ssu tror jag) när jag är här och pratat. Men han var lite förvirrad över att sveriges arbetare inte trodde på en världsrevolution. (Ja hejja Vänsterpartiet, de vill väl inte ha socialism eller? Inget för sverige.) Gud vad bitter jag låter. ;)

Eh. Ja kommentera gärna. Så blir det lite roligare.

Klockan nio anlände jag till metrostationen la Bandera. Där möttes jag av en strålande sol och stort rött hav av människor. Marschen var planerad att avgå från la bandera klockan tio med centrum som mål. Men eftersom vi befinner oss i sydamerika och för att det var sådan kö så at folk inte kunde komma fram till la bandera blev det senare. Tillslut hade över 300 000 personer samlats och marschen avgick runt klockan elva.



Den flertalet kilometerlånga marchen med hunddratusentals deltagare fyllde Caracas gator från klockan nio till klockan 16.00. Talade gjorde bland annat den nya arbetarministern Roberto Hernández och andra parlamentariker. Man menade på att det viktigaste för revolutionen var enigheten av venezuelas arbetarklass men att denna marsch visade på att venezuelas arbetarklass redan är enad. Man pratade också om flera nationaliseringar för arbetarstyrda industrier och målet om sex timmars arbetsdag. Att alla vänster och socialistiska organisationer, arbetare, och allmänna sympatisörer samt internationella delegationer deltog i en och samma enade marsch gjorde det hela till en spektakulär dag fylld av glädje och stolthet.




Slagorden blandades med rytmer av trummor och tidvis kändes det hela som en ända stor folkfest. Man kan förstå glädjen och känslan av seger efter de senaste nationaliseringarna stora delar av bla stål, cement och livsmedelindustri. Chavez hade också dagen innan meddelat att minimilönen skulle höjas med 30 % och blir därmed den högsta i latinoamerika. Även om marschen präglades av segerkänslor var fokuseringen på fortsatt kamp stor. Än är det långt kvar till den verkliga segern; en socialism för 2000-talet.
Men första maj i Caracas visade på en enorm enighet och kämparglöd.

Den bolivarianska revolutionen har ett enormt stöd och som kommer försvaras till varje pris.

Patria y Socialismo o Muerto. Venceremos!






Jag måste säga att jag stack ut lite i marschen trots att det var flera utländska sympatisörer där. Folk kom fram att ta kort på mig i min nya fina tröja med de fantastiska fyra. Simon bolivar, chavez, cheguevara och fidel. Personligen hjälpte jag CMR att sälja deras tidning el militante medans jag marscherade tillsammans med arbetare från den arbetarstyrda fabriken Inveval och Freteco. De skrek slagord hela tiden. Men allt eftersom tiden gick dök det upp nya rop som till exempel leve den vackra svenskan.



Jag vet inte om jag ska skämmas eller känna stolthet i att hyllas tillsammans med den socialistiska revolutionen. Visst är det en otrolig ära men det känns ju lite halvdant att ta fokus från kampen. Ja det var helt galet. När vi nådde slutmålet hade redan flertalet öl slinkt ned tillsammans med whiskey. Överallt spelades musik och fol dansade salsa på gatorna. Jag fortsatte hänga med arbetarna som numera inte släppte mig ur sikte eftersom alla män i det röda folkhavet inte slutade stirra. Vid femtiden lämnade vi manifestationen och begav oss till capitolio där vi satte oss ned och pratade. Helt plötsligt kom två poliser fram och sa att någon ringt polisen för att en blond utländsk tjej var ensam med tio män i 35-års åldern. De ville se alla mina dokument och gick igenom min väska. Jag blir alltid lika nervös av poliser.

Polis ?varför har du massa piller i väskan??
Jag.eh för att jag går på antibiotika. jag har ett inflammerat sår på benet.
Polis ?får jag se?
Jag. Eh ja visst.
Polis: ?ok. Vad gör du me dessa män? Hur länge har du kännt dem?
Jag. Några månader. Mn verklign jag är helt okej. De är mina vänner.
 Polis men det är farligt att var utländs tjej med massa män. Särskilt i det här området.
Jag. Men verkligen. Det är ingen fara.
Polis. Okej. Så vad ska du göra nu?
Jag. Jag tror jag ska gå till min pojkvän. Han bor där borta.(det var sant att Johan bodde precis i närheten. Fast jag skulle inte dit. Och han är inte min pojkvän.)
Polis. Okej?.eh. du vill inte gå ut med mig då??

Haha vilket skämt.
Men sen gick de iaf och festen fortsatte natten lång.

en video skapad av handsoff venezuela (se länkar)
Passande såhär sexår efter statskuppen mot chavez.
Det lär ha varit en hejdundrande fest jag missade den 13 april..

http://video.google.com/videoplay?docid=8259680613061191794

 Den 19 april samlades ungdomar och arbetare från hela venezuela för att delta i ett möte anordnat av PSUV och Corriente Marxista Revolucionario CMR. Mötet hölls på Fabriken Inveval utanför Caracas. Inveval var en av de första av fabrikerna som blev ockuperad av sina arbetare och som nu är nationaliserad och arbetarstyrd. Fabriken är öppen för allmänna besök och de lånar också ut sina lokaler till socialistiska aktiviteter som tillexempel detta möte. Deltagarantalet uppgick i närmare hundratalet Kkamrater där den största delen var ungdomar.



Andelen internationella deltagare var också stor och bekräftade att det internationella intresset för den pågånde bolivarianska revolutionen är stor. Den största utländska delegationen var sex stycken bolivianska studenter som var i Venezuela för att studera gratis till ingenjörer och samtidigt ta del av revolutionsandan och sprida den till sitt hemland. Deltog gjorde också mexikaner, colombianer, belgare, danskar och en svensk kamrat.



Mötets främsta syfte var en del av arbetet med att skapa en stor och kraftfull revolutionär Ungdomssektion inom PSUV för att ungdomarna alltid är den starkaste revolutionära kraften och för att dessa skapar framtiden. Man diskuterade mobilisering och rekrytering och hur man skulle motarbeta de reformistiska tankarna inom partiet. Hur man skulle jobba gentemot regering och byråkrati och utbytte strategier med varandra.


 Man gladdes åt framgångarna. Nu senast nationaliseringar av Sidor (Argentinsk Stålindustri) och stora delar av cement industrin. Men framförallt av livsmedelsindustrin. Det har varit livsmedelsbrist i landet på grund av at produktionen inte täcker behovet. Men nu kan detta åtgärdas. Man fokuserade på jobbet inför valen av borgmästare och governörer den 23 november. Hur man inte ska låta någon av oppositionen får ett finger med i spelet. Strategier för ett fortsatt bygande av socialism och att aldrig låta sig besegras av oppositionens ständiga attacker.



Jag höll ett kort improviserat brandtal om internationell solidaritet och om hur mycket det finns att lära av den bolivarianska revolutionen. Om hur skönt det känns att för en gång skull inte jobba i fullständigt motvind och hur glad min socialistsjäl är för den här äran och möjligheten att delta i en socialistisk revolution.

Venceremos!

Jag har haft semester med mor och far. De kom den 11 april och jag var på plats på flygplatsen för att möte dem. Trots att planet var försenat behövde jag inte vänta så länge. Vi åkte till Hotelet La floresta i Altamira som jag bokat. På kvällen fick jag öppna födelsedagspaket! Jättefint! Tack så mycket!!! Tyvärr hade det krånglat på hotellet så det var bara en natt bokad i stället för två. Detta löste sig dock morgonen efter då en annan mer sammarbetsvänlig man satt i receptionen. Lördagen ägnades åt ett besök i mitt hem, växling av dollar, ett besök i el hatillo.(den gamla fina stadsdelen och lite pedikyr. På kvällen tog vi en drink/öl med damian och milli.




 Tidigt på söndagsmorgon tog vi en taxi mot terminal del orriente. Men denna paserades då taxichaffören erbjöd sig att köra oss hela vägen till puerto la cruz till ett rimligt pris. (tycte iaf mamma och pappa.) därifrån tog vi snabbfärjan och vi kom fram till Isla Margarita innan två eller så på em. Taxichaffören körde oss dirk till ett hotel i Porlamar. Den största staden på ön. Vi begav oss ut på stan och ner mot havet och stranden där vi åt fisk till middag. På vägen tillbaka råkade vi hamna i lite fattigare kvarter. Först dök det upp en liten kille som inte såg ut att vara äldre än tolv år. Han försökte få mamma och pappa att ge honom deras halskedjor. Som tur var så fattade de inte vad han sa och han gav sig efter ett tag. Men när vi fortsatte längre upp kändes det i luften att det inte var ett bra område. När vi gick förbi en klunga människor började de heja på varandra att de skulle råna oss. Jag försökte hålla minen och inte översatte inte vad de sa. För ser man rädd ur så blir det bara värre. Som tur var dök det upp en dam på en motorcykel som fixade en taxi som tog oss därifrån. Vi spenderade lite tid på köpcentret sambil och åkte sen hem till hotelet. Efterföljande morgon tog vi en taxi till playa el agua.



Den största stranden på Isla margarita. Där hittade vi en jättemysig Posada. (vandrarhem) som en tant drev. Hon hade en storträgård och vi fick två rum till priset av ett eftersom det var lågsäsong.



Nära till stranden och ett mysigt litet kafé där vi drack vårat morgonkaffe. Havet erbjöd turkostvatten i form av höga vågor. Stranden var joggvänlig (fick dock utövas tidigt på morgonen) och hade massor av snäckor. Tyvärr också många uppspolade maneter som jag dock försökte rädda.




En dag åkte vi till playa caribe på den västra sidan av ön för att njuta av en äkta karibisk solnedgång.



Vi åt gott hela tiden och drack sangria och vin på kvällarna. Men det var tomt på folk. Jag har alltid fått höra att Isla margarita är packat med folk På fredagen begav vi oss mot fastlandet igen. I puerto la cruz tg vi en taxi mot santa fe (en by på stranden) i mochima. Jag lämnade mamma och pappa i samma rum som jag och camilla bodde i när vi var där i januari.



Jag åkte tillbaka med taxin till puerto la cruz och satte mig på en buss till Caracas. Glömde dock min resväska i taxin med alla mina kläder. Jag kom fram lagom till eftermiddagskön (fem) och kom hem vid halv åtta (två och en halv timmas kö. Yippie) PÅ lördagen var det upp med tuppen som hjälpe för att åka på möte med socialisterna. ( detta får en egen post en dag) Kom hem sent och på söndagen åkte jag tillbaka till Puerto a Cruz. Lyckades hitta taxichauffören med min väska och åkte sen till mamma och pappa.




 Eftersom Johan inte behagade dyka upp på stranden, och vi alla tre redan var bajsbruna bestämde vi oss för att åka tillbaka till Caracas på måndagen istället för på tisdagen. Eftersom taxi mannen aldrig dök upp tog vi en minivan till puerto la cruz och buss til Caracas. Där kvällen ägnades åt att leta hotell. Vilket nästintill var omöjligt. Det ända jag hittade kostade tusenkronor natten och det kan man faktiskt inte betala. Till slut fick vi ett rum för två personer ( en reservation som inte anlänt) Jag gick på fest på kvällen och åkte sen hm för att sova. Nästa morgon var det hotell-letning igen. Eftersom rummet bara var för en natt.. Tillslut hittade vi ett helt okej och billigt på den stora gågatan mitt i stan. Där bodde vi resten av tidn.



 Gick runt på stan, åkte till den lilla botaniska trägården och central universitet.




Idag på förmiddagen åkte vi till capitolio. Centrum där alla regeringsbyggnader finns. När vi skulle gå på metron kom det fram fem män och försökte rycka av min pappas halskedja. De lyckades inte få den med sig men den gick sönder. Aldrig har det hänt mig något på hela tiden men mina föräldrar ska det g sig på. Människorna runt omkring hjälpte till. Och jag kan förstå att de skäms. För det var nästan så jag skämdes själv. Min mamma hade redan tagit av sig alla smyckenoch vi hade varken med oss mycket pengar eller kameror. Jag tror ändå mamma och pappa tyckte det var intressant att vara här. Och jag tyckte det var jätteroligt att de kom. Det har verkligen varit semester och vi har ätit massa gott och druckit massa. I förrgår var vi på en uteservering. Pappa fick whiskey med is som han fick dricka med sugrör och gud så pinsamt ful jag vart på mina tre stora glas rom. Nu är dt inte så lång tid tills jag får se dem igen.





Den här terminen ska ägnas åt att komma in ordentligt i marxistgänger och mindre åt studier. Skriver snart igen. Kolla alla bilder på bdb så länge!

Jag är ledig!
Soft som faaaan! För att vara ärlig. Jag har inga bilder på mig själv men jag kan jämfaras med en regionalölsflicka.
Med lite mindre silikon, och +20 kilo rätt placerade så har i mig blond och solbränd.



Ja.Och så om vi jämför med HMs opassande undrklädsreklam i sverige. Vad sägr man?
Vad har hon med ölen att göra? är det för att  man kan blondera håret med öl?

Landet har en numera en utmärkt lagstiftning gällande sexuellt våld mot kvinnor. Lina har äst en kurs om detta (Skulle myckt väl kunna vara bättre än sveriges) Jag blir numera utsatt för sexuellkräkning; ett lagbrott, mer än 30 ggr om dan! det ni. vilken statistik. Och det bir bara värre desto blondare håret blir.
Och vad jag ville säga var; imorrn kommer mamma och pappa. Och på söndag drar vi till paradisön (turistghettot??) Isla Margarita.

Och jag bryr mig inte om att skriva om jag inte kommerntarer..

Hasta luego//Petra

Jag hinner inte skriva. Måste bara berätta en sak som inträffade idag när jag var och sprang i bergen vid skolan. Som jag brukar göra ett par ggr i veckan.
PÅ vägen tillbaka står en cyklist vid sidan av sin cykel (den enda formen av cykling som finns här är mountainbiking i bergen) När jag närmar mig börjar han gestikulera vilt. jag hör inte vad han säger eftersom jag lyssnar på musik. Men så pekar han på marken bredvid mig och där, ungefär en halvmeter från minn fot slingrar en enorm boa fram. Den måste ha varit nästan två meter! GRYMT! :D sådär jätte nära universitet! How exotic. men tur att jag inte trampade på den

Nu har jag inte skrivit på länge. Men det har varit så mycket att stå i.
ni vet. Att tänka på att man borde plugga. Men så hittar man på alla undanflykter som finns och så blir det mest annat gjort. Som är roligare men som man inte kan njuta av eftersom man bara har ångest för att man inte pluggat. Här finns inga omtentor heller.

Senaste Nytt! Jag har förlovat mig! :D

Förra veckan började med en avskedsfest för fina alvaro som flyttat till sin flickvän i fnland. Trots att han har en uppsjö av venezulanska flickor som svansar efter honom. Trevligt var det och lite vin blev det. Men jag kommer sakna honom.




I onsdags träffade jag en kamrat som jobbar för Corriente Marxista Revolcionario. CMR En kommunistisk organisation som jobbar med Partido Socialista Unido de Venezuela, PSUV (Venezuelas enade socialist Parti) och handsoff venezuela. (http://handsoffvenezuela.wordpress.com/)
Han berättade lite om vad de höll på med, gav mig deras tidning el militante och bjöd mig påföljande dag på en resa till Cagua (en liten stad utanför maracay) och till INAF (Industria Nacional de Artículos de Ferretería (Nationell industri för Järhandelsartiklar) .
 Så i torsdags åkte vi till fabriken som ockuperats av de 60 arbetarna och gjort den arbetarägd istället för att någon annan gör profit på deras slit. Ledaren hade lämnat fabriken och tänkt lämna arbetarna vind för våg.
Fabriken är en del av FRETECO - Frente Revolucionario de Trabajadores de Empresas en Cogestión y Ocupadas. (Revolutionära fronten för fabriksockupationer och arbetardemokrati)
De flesta av fabrikerna i FRETECO är fabriker som redan blivit nedlagda och som ockuperas av arbetarna för att arbetsgivarna inte ska plundra fabriken på färdiga produkter och maskiner. Fabrikerna har sedan drivits vidare av arbetarna och dessa har insett att de själva kan sköta sin produktion på ett demokratiskt vis. Freteco är ett samarbetsorgan som förenar ockuperade fabriker, får dem att samarbeta, dela erfarenheter och lära av varandra. De driver också ett aktivt arbete där de tar kontakt med andra fabriker och uppmanar dessa att göra samma sak. Arbetarna driver också en kamp mot regeringen som de kräver ska acceptera fabriken som arbetarägd.
Jag fick den stora äran vara med på deras veckomöte där det diskuterades hur kampen sett ut under veckan och hur de kunde gå vidare. Vilka fabriker som skulle kontaktas inför en kommande manifestation de anordnar den 17 april. Samt hur de kunde pressa regeringen för att få fabriken erkänd som arbetarägd.
Efteråt mötet med representanter från fabriken anlände ytterliggare fler kamrater. Dessa jobbade dock ej på fabriken men var medlemmar i den marxisistiska rörelsen CMR. Det hölls ett möte med påföljande studiercirkel, som denna vecka handlade om internationell ekonomi och om förändringen i världen. Om att kapitalismen leder oss mot en världskris. Det präglades av en hoppfull och positiv anda där det menades att alla kan numera se att kapitalismen går mot sitt slut och inte fungerar som ekonomiskmodell. Den bolivarianska revolutionen är ett alternativ. Men det pekades också starkt på att revolutionen är inte en produkt av Chávez, utan Chavez är en produkt av Venezuelas arbetarklass. Estamos la revolución! (Vi är revolutionen!) och denna kommer att avancera och fortsätta även efter chávez.
Alla var mycket glada över besöket och deltagandet av la camrada sueca (den svenska kamraten).
 Jag önskade de lycka till och meddelade att sveriges kommunister stöder deras kamp fullt ut.

Annars har det hittats amerikanska missiler i kratern i ecuador efter ?Colombias attack? mot farc.
Detta har så klart trissat upp konflikten igen. Mest eftersom Colombia starkt dementerat alla rykten om att USA skulle varit inblandade.
En sak som är värd att påpeka är att chavez skickat sina trupper mot gränsen kritiserades starkt av usa. Men att Brasilien gjorde samma sak har inte nämnts någonstans.

Min vecka avslutades med en avkopplande helg på surfar stranden Cuyagua. (samma som jag var på med lina och kajsa min första vecka i veneuela) Den här gången med damian och milli och några fransmän. Skönt var det. Nu brjar det bli riktigt varmt igen! Oh snart kommer mamma och pappa. Nu är det plugg som gäller!
Och såklart var förlovningen ett aprilskämt. Puss på er!

Nu har det varit dött alldeles för länge. Beror på att jag varit bortrest. Vi åkte till djungeln över påsk.
En extraordinär upplevelse! Planerna började redan på fredagens fest. Victor, en fransk kille som bor hos Gonzalo med några av utbytesstudenterna, hade kommit tillbaka och planerade en resa till Rio Caura. Vi bestämde att han skulle köpa våra bussbijetter på lördagsmorgonen och bestämde vem som skulle handla vad. Vanligtvis när man åker till djungeln åker man på en tur med en guide och ofta ingår måltider och sovplatser. Men eftersom Victor varit där vid ett flertal tillfällen fick han vara guide och vi skulle sjäva ta med oss all mat och utrustning vi kunde tänkas behöva. Killarna hade gaskök som vi kunde använda och lördagen spenderades med att handla mat (soyakött och linser) samt en hammaca (hängmatta) Sen begav jag mig tillsammans med fina david till terminal orriente klockan kvart över sju när bussen skulle gå vid åtta. (man ska vara där en timma i förväg) Vid tjugo i åtta anlände Alex , Victor och hans Flickvän Karen, den ända venezulanen som var med på resan. Hon pratar flytande svenska eftersom hon har varit i sverige som utbytesstudent (för sex år sedan). Bussen var iaf försenad och vi kom iväg vid nio. Klockan fyra på morgonen anände vi till terminalen i ciudad bolivar. Vi lyckades hitta en minvan som vi åkte med två och en halv timma för att sedan byta til en fulbuss och åka med den i ytterliggare en och en halv timma innan vi anlände till den lilla byn Maripa. Byn ligger recis vid floden Caura och har ett invånarantal på runt 500. Hittade ett empanada ställe där de andra åt sina äckliga empanadas medan jag knapprade apelsiner jag hittat i en fruteria bredvid. Medans vi pratade med lokalbefolkningen som hängde där för sin morgon öl (klockan ni) Vi letade efter någon som kunde köra oss med båt på floden. Förhandlade med massa folk men alla var ganska dyra. Det var en konflikt med mannen som hade bensinstationen och var väldigt korrupterad som gjorde att det var svårt att få tag i bensin. Vi hittade en Posada där Kommunist partiet PCV hade sitt högkvarter och de hade möte när vi kom dit. Tyvärr så blev de vädigt tysta när vi kom. vi fick två rum med tre sängar. Sen sov vi allihopa på rad på en av sängarna i ettpar timmar innan vi begav oss ut på byn på ny båtletar jakt. Nere vid floden var det fint och vi stannade där tog några öl i några timmar. Pratade med invånarna och lekte med barnen. Trots att det var mycket puri.-puri (påminner om knott) Vi hittade en båt som kunde köra oss till halva priset. Resten av kvällen spenderades med massa öl, domino, pojkar och dans. Trevligt var det.
Nästa dag (måndag) vaknade vi och gav oss ut på byn för att leta efter Lina, Martin och hans flickvän Helen. När de dök upp fixade vi det sista med vatten inköp osv. sen vid kl två om vi iväg på floden i våran lilla träbåt tillsammans med två indianer som körde.


 Vi stannade för lunch och kockan sju anände vi till campamentet där vi spenderade första natten. Utan el och til det otroligt höga elektricitetliknande ljudet av några slags syrsor. Vi hade ett myggnät för lite så jag och lina konstruerade en slags vånings hammaca lösning där jag sov över henne. Till frukost åt vi bröd med tomat rå vitlök och salt. Detta var våran (min, linas och davids) basföda under hela resan. Vi fortsatte båtresan några timmar och anände till el playon. En indianby där det var mycket turister. Som en strand med sötvatten och flera vattenfall.




 Otroligt fint. Vi tog det lugnt, badade fixade mat och drack lite (svindyr) öl. Det blev mycket öl på hela resan eftersom det var två tyskar med som hela tiden köpte öl till alla. PÅ onsdagen åkte vi ut på floden efter frukosten för att leta efter ett ställe martin blivit tipsad om. Det skulle vara som en naturlig rutschkana . Vi hittade det inte men klättrade runt ett tag och hittade en liten flod som var otroligt fin. Såg massa fjärilar o ett normt skal av en stor skalbagge. Sedan återvände vi till l playon för att gå uppför i nästan två timmar ( 8 km) och spendera natten vid enorma vatten fall i närheten av indianbyn kuyuwi. Jag såg papegojor och en padda stor som en fotboll. Vi anlände i mörkret men månljuset var så starkt att inga fickampor behövdes. Och överallt surrade elfluggor om kring. Bröt mot min veganism och smakade på kött av lapa (ett enormt råttliknande djur som indianerna jagar)


På torsdagen (Min födelsedag!) vaknade jag och den först presenten var en underbar syn av de enorma vattenfallen. Alla sjöng och sa grattis och det var fint. Vi badade i floden och klättrede ut för att få en bättre vy av vattenfallen.


Efterfrukostn gick vi ned tille en strand som fanns precis nedanför vattenfallet. Där såg jag något glittra i en liten bäck som rann till den stora floden. Massor av små guldkorn! Häftigt. Vi visste att det fanns mycket guld i området men det var häftigt att hitta. Det var ju klumpar stora som äpplen som vi hötr talas om men ändå.


När jag kom tillbaka var det skrivet grattis på fördelsedagen i sanden och under en sten låg en påse med karameller. Så himla fina vänner!


Sen åtrvände vi till campet och det var dags att gå ned till playon igen för att spendera den sista natten. Jag Lina och david gick i förväg och stannade för att prata med indianen som bodde halvvägs mellan campen. Där sålden han indianhantverk till turister och vi fick pröva blåsrören som han jagade med. Vi anlände till playon återigen i ljuset av fullmånen. Flera fladdermöss flög förbi mig på vägen ned. I området har de flest arter av fladdermöss i världen. Närmare 200 stycken. Vi lagade middag och till efterätt fick jag en till present. Persikor på burk som pojkarna släpat runt på i närmare en vecka ( 1 kg) fint var det. Ölen i byn var slut och rommen med. Men David gjorde allt för att jag skulle få min födelsedagsfest och tillslut fick vi tag på Indianernas egna alkohol. Jäst yuca. Med en färg av diskvatten och en smak som inte var särskilt mycket bättre. Men vi gjorde tappra försök att dricka upp det. De berättade hur man tillagade den. Kvinnan skördade yucan som sedan pressades i ett speiellt verktyg. För att den giftiga vätskan skulle avdunsta fick kvinnan inte älska men din man på tre dagar. Sedan skulle köttet samlas upp med händerna av den rena kvinnan för att sedan fermenteras och sedan silades yucafibrerna bort. När jag skulle gå och lägga mig låg ett enormt fint Indianhalsband i hammacan som Lina och David köpt av Indian. Ja det var onekligen en fin födelsedag!



Nästa dag gick vi upp tidigt och åkte båt i åtta timmar med en kort lunch paus. Vi anlände till maripa och letade efter bussen som skulle ta oss tillbaka till ciudad bolivar och nattbussen till caracas. Tillslut kom en fulbuss och Tyskarna laddade upp med öl. Sen hade vi fest i reggeatonbussen och stannade flera gånger för att fylla på ölförådet. När vi väl anlände till ciudad bolivar fanns det inga bussar och ingen var särskilt sugen på att betala multum för en taxi så vi letade på en posada. Köpte biljetter till nattbussen på lördagen och spenderade hea dagen i staden som var mycket fin och hade mycket koloniala gamla byggnader. Och en enorm katedral vid plaza bolivar (finns i varje stad). Jag och david träffade en man vi spelat domino med i maripa som tog med oss på en guidad tur i staden. Senare gick vi på Jesus Soto Museet. Han är Venezuelas mest kända konstnär och jobbar mycket med illusioner. Finns flera verk i caracas.

På kvällen var det en stor teaterföreställning ; Jesus av Orinoco floden (Orinoco är veneuelas största flod som passerar staden) Det var för att det var påsk och handlade om jesus liv. Det var mycket folk och pjäsen var imponerande då de använde hla stranden som scen. De hade mycket effekter och använde microfoner och kameror för att alla skulle se och höra. Men vid åtta begav vi oss mot terminalen för att ta bussen vid tio. Vid sex imorse anlände vi till caracas.

Idag har jag bara pluggat och nu orkar jag verkligen inte skriva mer. Så det blir mer om politiken och den eventuella återuppblossande konflikten en annan dag. Förrsten hörde jag att idag återvände mer än 200 000 männsikor med buss till caracas terminaler. Mer eller mindre kaos i hela stan. (alla reser verkligen mycket)
Missa inte alla andra fina bilder på bilddagboken. (hoppas på att få fler av victor som hade en grym systemkamera och är skitduktig på att fota)
//Petra

Nej. Konflikten har inte märkts mycket alls. Ingen var särskilt orolig. ingen trodde det skulle bli krig.
men nu ska det tydligen vara över för att alla har skakat hand. Verkar lite skumt. Konflikten är ju djupare och äldre än att man bara kan skaka hand så är det över.

I fredags blev jag kidnappad när jag skulle till universitetet. Jag skulle åka vid två. då går det inga bussar. men eftersom lina liftar varje dag tänkte jag att det kan väl inte vara så farligt. Men gubben svängde av innan universitetet och ville dricka kaffe med mig. Vägrade att släppa ur mig ur bilen. Jag fick ljuga om allting. vad jag hette vad jag bodde och om att jag inte hade någon mobil. då ville han köpa en åt mig! Läskigt var det men tillslut lyckades jag fly och ta mig till universitetet.

På universitetet var det en festival med massa band med medlemmar från skolan samt två större inbjudna band. band. trevligt var det. men alkoholfritt såklart. trotts detta blev det en liten moshpit. de var så söta så.
men var tvungen att åka hem med sista bussen för att möta upp med rebe och mariale fär att åka till santa fe på fest.



Annars mycket plugg i helgen. prov i veckan. sen samana santa. Har ångest för att jag inte vet vad jag ska göra.

//Petra

ett kort inlägg.

Det har varit så konstigt de senaste dagarna. Jag har träffat fem olika personer som kunnat prata mer eller mindre svenska. Bland annat en lärare som pratade helt flytande för att han bott i sverige.
En kompis som ska flytta till finland och som har en finsk flickvän. En kompis som har en svensk pappa och som berättade att det finns abba-sill att köpa här! oh vilken lycka!
Sen ett par som bara kunde några ord, men ändå.
Har två tjejkompisar som blivit antagna till ett utbytesår i lund nästa år. Såklart fick jag frågan; "Vad kan man göra i lund?" Ja vad i helvete kan man göra lund? Känns som det enda jag gjorde var att festade och pluggade. Och flydde till malmö.

Igår var jag och Mariaisabell på skönhetssalong för att torka håret. Ja, för att TORKA håret. Det hela sköttes proffisonellt med fön och rundborste. Jag har inte sett en så hemskt rolig frisyr sen jag gjorde ett horn på min syster när hon var 8 och jag elva eller så. Tyvärr är min kamera trasig så jag kan inte dela med mig av komiken i hela situationen. Jag såg ut som jag kom direkt från en 80-talsmaskerad. De är sjuka i huvudet med renigheten också. Hon schamponerade mitt hår tre efterföljande gånger. Så nu kliar min känsiga hårbotten som aldrig förr.

Men det är normalt för venezuanerna. Det här med renlighet. De tvålar också in sig minst tre gånger när de duschar. Och man måste smörja in hela kroppen med lotion minst tre gånger om dagen.
De tycker att vi européer luktar illa och tror inte att vi duschar mer än engång i veckan för att vi inte stinker parfym. De använder så mycket parfym att man inte kan andas i omklädningsrummen. Apropå omklädningsrum. Venezulaner är ganska pryda. Alla omklädningsrum har omklädningsbås och duschbås, som man stänger in sig i, så ingen behöver se någon in på bara huden. De tittar ganska konstigt på mig när jag klär av mig helt öppet. Kan också vara för att hela jag är penetrerad med metall på konstiga ställen).
Samtidigt som kläderna de tar på sig är så tajta och urringade att de ändå visar massvis av hud.
Det är förbjudet att bada topless på stranden. Samtidigt som stringbikini är normen.
Det förvirrar onekligen. vad är okej att visa, och vad är inte okej?
Jag har iaf fått höra att det inte är okej att inte raka sig. Det är jätteäckligt med hår, på kroppen. Men på huvudet ska det helst vara så mycket som möjigt.


bara en liten reflektion.

Feliz fin de semana!
//Petra

Ah. Har inte riktigt insett att jag befinner mig i ett land som rustar för krig. KRIG! Det känns så himla långt bort. Jag, medelsvensson och borskämd med att vara uppvuxen i ett land som inte varit i krig i mannaminne (eller så) kan inte förställa mig hur det skulle kunna bli.

Relationen mellan Colombia och Venezuela har varit spänd länge men eskalerat allt mer den senaste tiden. Chavez har mer eller mindre visat sitt stöd för den Colombianska gerillan Farc.
Colombias regering gör allt för att utplåna dessa, så som de tagit chansen att kalla dem "Terrorister".Denna konflikt är mer än 40 år gammal och USA har så klart en viktig roll genom att stödja pengamässigt och träna arméer i landet för att bekämpa FARC. I Colombia har USA intresse ibland annat olja, land, jordbruksresurser, och kokainhandel. Men framförallt ligger Colombia strategiskt till, gränsande till venezuela. USA vill åt Venezuela mer än någonsin. Än så länge har venezuela kunnat utvecklas utan alltför stor inblandning av USA. Med undantag för bland annat den Usa-stödda kuppen mot den venezulanska regeringen 2002 och att bush regimen har gjort starka uttalanden emot Chávez. Detta tack vare att USA koncentrerat sig på kriget mot terrorismen i Irak (tur för venezuela, mindre tur för irakierna). Men USA finansierar oppositionen och försöker nu destabilsera venezuelas ekonomi. Venezuela har inte bara önskade naturresurser utan erbjuder också ett alternativ till liberalismen genom att bygga sin socialism för 2000 talet.
BUHU. Kommunistspöket har vaknat till liv! :P
Men det var ju inte det jag skulle skriva om utan den spända situationen mellan Colombia och Venezuela.
Men USA har ju alltid ett finger med i spelet. I kriget mot terrorismen finns inga lagar. Och det är klart att det är USA:s "plikt" att stödja Colombias arméer och späda på inbördeskriget.
Venezuelas västra gräns mot colombia har tidigare varit fri från arméer trots det spända läget. I med den eskalerande konflikten i Colombia har FARC pressats över gränsen till venezuela och ecuador och gjort den interna konfikten till ett trelandsproblem. För några dagar sedan blev en framstående nyckel figur för FARC dödad. Något som Colombias Regering kallade "en av sina största framgångar för att förinta FARC". Det taskedde i en bombning (av colombias flygvapen) mot ett FARC läger i Ecuador den första mars. Minst 17 personer dödades. På grund av attacken har Chavez sänt försvarstrupper mot gränsen.
Ecuadors President Rafael Correa (som också ses som en av sydamerikas vänsterledare) och Chávez gick samman och fördömde attacken.



Chavez sade att en liknande attack på veneulansk mark skulle leda till Krig.
Trupper sändes mot gränsen och Colombias ambassadörer har slängts ut från både ecuador och Venezuela. Usa har en stor roll politisk och militärt i området. Colombias militär for mer än 500 dollar om året till militär och polisstyrkor. ( ett stöd i kriget mot terrorismen )
Chavez Kallar Colombia för "Sydamerikas Israel" som går ärenden åt USA. Han har sagt åt Correa att han stöder honom i allt. Att han inte vill ha krig men kommer inte tillåta det nordamerikanskaimperiet och knähunden Uribe (Colombias President) försvaga dem.
Hilary Clinton kallar chavez utsändning av trupper som "farlig och ojustifierad". Konstigt eftersom det var de Colombianska truppernas olagliga inträde i Ecuador som utlöste det.

Annars allt fint med mig. Det är varmt ute. Jag mår fint! :D sjukan äntligen över. Och snart kommer mamma och Pappa.
Jag har också nästan bestämt mig för att stanna kvar här tills i december.

Tanken på en höst i lund ger mig dödsångest. Det känns som att gå mot mitt eget förfall. Jag vill stanna kvar av följande anledningar;

• Ingen får ta illa upp. Men jag har ingenting att komma hem till. Det enda som lockar med sverige är sommaren med Camilla. Det hade blivit bäst! Fan att jag missar buller för första gången på 6 år! Men lund har inte mycket att ge. Alla flyttar därifrån. Det ända Lund skriker är ensamhet. Jag har ingenstans att bo. Det finns inga kurser jag vill läsa.
• Jag är så innihelvete skoltrött. Jag har pluggat sen jag började ettan. Utan stopp. Och de senaste åren har jag sommarjobbat hela sommrarna. Jag vill göra något för mig. Något jag vill och tror på. Jag vill jobba volontärt för att stödja revolutionen i venezuela. Jag vill förändra världen i praktiken! Jag vill göra något som betyder något. Jag vill bygga socialism. Och nu har jag min chans.
• Ronjj och jag drar till Kuba i vinter för att fira 50-års jubelium av revolutionen. Varför dra hem till en given höstdepression innan. Kan lika gärna stanna på den här sidan jorden
• Jag vill se mer av Venezuela. Vill resa i hela sydamerika.
• Jag har just upptäckt att jag har mer pengar än någonsin. Så det borde räcka.
• Jag vill att spanskan ska fastna på riktigt.
• Jag kan ta min examen i vår och sen börja med master hösten 09.

Suficiente ya! //Petra

Ps min kamera är paj. så vi får se om det blir några mer bilder överhuvudtaget. jag har inte råd att köpa en ny. och att få den fixad i det här landet verkar vara mer eller mindre omöjligt

Igång. Påväg. Allt känns bra. Jag är inte alls dum i huvudet som läser en litteraturkurs. Fick 17/20 på provet. Som vara att analysera tre texter och göra en jämförelse. Läraren sa att alla måste lära sig skriva bättre, som vuxna. Att jag var den enda som hade en orsak till att skriva dålig spanska, men att jag hade skrivit mycket bra! :D Men när det ska flyttas ett bord på kursen som hela tiden analyserar kvinnorollen och ska vara feministisk behövs två killar, så blir jag återigen besviken.



I lördags var vi hemma hos alejandra och lagade mat. Jag har nog varit i två vädigt orepresentativa hus. För det här var helt sjukt! Enormt. De hade fem badrum. (alla i familjen hade ett eget) två kök. Inte nog med det. Det är så enormt städat att man känner sig obekväm. Man vågar inte sätta sig i soffan. De flesta på universitet har tydligen städhjälp också. Och för att inte tala om alla lyxprylar.



Men det är en helt sjuk värld de rika små barnen lever i. Alla är livrädda för sin egen stad. Allt är så himla farligt att man inte kan göra någonting. MariaIsabell vågar inte gå till affären 100 m från urbanizaciónen. Mafer är aldrig på sabana Grande (huvudgatan) för där är det jättefarligt. Hur kan hon veta om hon aldrig är där? Det är mitt favoritställe just nu.

Jag är så trött på att de rika studenterna pladdrar på om en massa skit de inte vet något om. vräker ur sig något de hört från pappa. Att det är en katastrof med att låta alla gå på universitet. Att de fattiga inte fattar hur svårt det är att gå på universitet. Att de är för lata för att klara av att lära sig något. Ja men stackars lilla överklassungen som måste ta sin stora jeep till universitetet, som ligger avskilt från staden. Som i en liten skyddande sfär med vackra planteringar långt från den riktiga världen och utan jobbiga chavistas, som vill komma och ta hans pengar och ha samma rättigheter. Blä jag kräks på deras skitargument.
 Att folk skulle vara ovilliga att lära sig något. Hur kommer det sig då att 1,4 miljoner lärde sig att läsa i och med chavez ?mission robinson? i juni 2003.

Mina pengar går ut som smör i solsken. Jag har funderat och kommit fram til att nästintill det ända jag lägger pengar på är mat. Matpriserna är höga och jag förstår inte riktig hur folk har råd.
Anledningen till de höga matpriserna är att en stor de av maten är importerad. Detta i och med att man inte har någon egen stor produktion av livsmedel. I och med oljan utvecklades landet snabbt från ett traditionellt samhälle med mestadels små självförsörjande gårdar till ett modernt konsumtionssamhälle där urbaniseringen var enorm. Matpriserna har också ökat med ungefär 60-100% det senaste året.
En av anledningarna är den höga inflationen. Inflationen är ett resultat av ett flertal faktorer. Men den viktigaste anledningen är den ökade köpkraften och därmed varubristen. En stor del av befolkningen lyft sig ur fattigdomen och börjat konsumera i en enorm skala. Fattigdomen som tidigare omfattade 80% av befolkningen har under bara fem år minskat till drygt 30% varav bara 10% lever i extrem fattigdom. Den halva av befolkningen som helt plötsligt fått råd har börjat konsumera ordentligt. Tänk dig själv om du helt plötsligt skulle få råd med massa saker du alltid drömt om att ha. Medelklassbutikerna i centrum har invaderats av tidigare fattiga venezolaner som köpt på sig kläder och teknikprylar (Minns ni hur det var i sverige i början av mobitelefoneran, då var det jätteviktigt att ha den nyaste modellen, det är samma sak här)
För tio år sedan var toalettpapper en lyxartikel som man inte la pengar på, idag är toalettpappret i landet är närapå slut trots att fabrikerna går på högvarv dygnet runt. Ett exempel på att produktionen inte hänger med i den ökade konsumtionen. Bristen på basvaror har också en orsak i den omfattande smugglingen till Colombia där livsmedespriserna är närapå de dubbla. Detta på grund av prisregleringen som infördes förra året. Landets privata näringsliv och staten har inte haft förberedelser för att hantera en så snabb ökning av köpkraften som nu inträffat.

så har jag slagit nytt rekord och fått nageltrång på båda fötterna samtidigt. JAg vill bara hugga av dem. Nu opererar jag lite själv. Men jag tror snart jag tvingas gå (halta) till läkaren. För det här ser inte bra ut.

Idag "hittade" jag och david en ny comedor (matsal) Jadu campus var större än jag trodde. David går jämt vilse sa han. Haha. ja så farligt är det väl inte en ändå. tar en kvart- tjogo in att gå från bibblan till poolen. Men mest hänger man i cafeet amper. Där har de lärt sig hur jag vi ha mitt kaffe. Stor,svart och stark.

Jag har också fått en idé. Men än så länge vill jag behålla den för mig själv. Bara två som vet än så länge. och ni får gärna vara tysta.

Men vi hörs snart!
En kommentar vore fint.

//Petra

Dagarna går så snabbt att jag inte hinner med. Redan är vecka 6 över. Vilket innebär att halva terminen gått. En termin mycket mer avslappnad än den förra. Mycket skönt. Skönt att ha fritid. I tisdags var jag ledig. Jag och johan gick på museum. Mycket trevligt. Först konst från hela venezuela med utställningar från alla delstater. Jag blir alltid lika inspirerad och det börjar klia i målar nerven. Sedan gick vi på djur museum. Obehagligt med uppstoppade djur. Johan tyckte älgen var det häftigaste och blev djupt imponerad när jag berättade att min pappa dödar sådana och att jag brukar äta köttet. Jag var mer imponerad över insekterna stora som tennisrack som finns i Avíla (bergen i caracas). Och sengångarna. ^^ Det finns sjukt mycket konstiga djur i det här landet som jag inte vet vad de kallas på svenska( om de ens har svenska namn.) Men nästa gång ska vi gå på zoo.
 Resten av veckan har jag hängt runt i caracas och lärt mig hitta lite mer. Caracas har en väldig variation och omgivningen kan ändras från lyxskyskrapor till barriosliknande skjul inom 200 m. Igår hikade jag och Johan i avíla en stund.


 Kul att titta på utsikten med någon som kan peka ut platser. Vi diskuterade också massa politik. Visade sig att hans pappa är chavista och medlem i kommunistpartiet. Johan är också prochavez trots att de är medelklass. Intressant var det iaf och nyttigt för min spanska.

Tydligen finns det väldigt många bordeller här. Jag har gått förbi massor utan att veta om det. Det är vanligt att man som killgäng ?tar en öl och sen tar en hora? Äckligt. Ibland vill man inte veta.

 Visst är det en del prat om fidelito här med. Vad kommer hända med kuba? Jag tror på en fortsatt revolution. Venceremos!



 Och annars. Mycket om flygplanskraschen i merida. Mycket tragiskt.

Det börjar bli varmare igen and I love it! Imorgon blir det nog playan!

Abrazos// Petra

Jag tänkte såhär. Går in och kollar statistiken. Om det är fler än 15 unika besökare idag så uppdaterar jag. För då kanske det är någon som är intresserad oavsett om ni suger på att visa det. Det är skittråkigt att skriva när man inte får något tillbaka. Det är därför jag inte lagt ner någon större energi på inläggen på sistonde. Ni hade tur. Det var exakt 15 stycken.

Jag går i skolan och det är inte jättespännade för er. Men för mig var det nervöst att hålla en presentation på spanska idag för 25 personer. Och sen göra prov. Jag är ju dum i huvudet som läser en litteraturkurs på ett språk jag inte förstår. Hur ska jag kunna ordbajsa och flumma på spanska? Men men, det kansek gick ändå. Om läraren är snäll. Det var ju ändå texter om kvinnorollen i sydamerika som skulle jämföras. En kvinnoroll som är mer utpräglad än i sverige. Om man är kvinna här sk aman vara extremt mycket kvinna både utseendemässigt och ha en kvinnlig inställning till allt. I en machovärld ska man kämpa sig fram och där alla skaffar sig plastbröst för att det ger en skjuts i karriären. Där högsta drömmen är att bli miss venezuela och gifta sig rikt och kanske bli hemmafru och vara en bra mamma. Där alla har långt hår, högklackat och urrigning ned till naveln.





Där kvinnan är moderlig, beroende av en "riktig man", romantisk, tillags och så innihelvete jävla tråkig. Blä



Ja det är så att det inte finna alla matvaror i affärerna. Det är brist på mjölk, mjöl, socker och ris och så har det varit ett tag. Jag märker inte så mycket av det för det är inga råvaror jag är storkonsument av.
Det finns en gräns för hur mycket dessa basvaror får kosta. För att alla ska ha råd med dem. Men om kostnaderna för produktionen alternativt importen går upp så lönar det sig inte att producera eftersom maxpriset är fast och produktionen går ned och det blir en brist. Livsmedlen sprids dock jämt över landet.
Största bristen är på mjölk och chavez sa i sitt tal idag att man ska öka mjölkproduktionen och man har importerat 100 ton.
Annars pratade chavez mest om oljekonflikten med amerikanska ExxonMobil.
Venezuelas försök att stoppa illegala oljeprojekt i delta orinoco (uppskattas att vara det största oljetillgången på jorden.)
För att oljan och dess inkomster behövs för utveckingen av venezuela istället för att transporteas utomlands till multinationella företag. Detta har accepterats av alla oljeföretag som arbetar i venezuela förutom av ExxonMobil. Chevron, Statoil, Total, ENI, BP och Sinopec har gått med på att överlämna större delen av oljeverksamheten till PDVSA (petroleo de Venezuela) I gengäld mot betalning. Exxonmobil vägrar och chavez menar att de rånar veneuela och dess folk på resurser som tilhör landet. ExxonMobil har drivit frågan till domstolar i USA, england och holland. Deras talesmän menar på att PDVSA inte kommer att betala sina skulder till oljeföretagen fr att intäkterna inte kommer att täcka kostnaderna.

Men sanningen är att bland annat

•   Venezuela har aldrig isslyckats med att betala av sina skulder. Inkluderat tidigare nationaliseringar.
•   Venezuela har reducerat sin stads skuld från 31 biljoner dollar (2004) till 25,9 biljoner (slutet av 2007)
•   PDVSA's skuld är den minsta I välden jämfört med oljeföretag av PDVSAs storlek.
•   Om man räknar med oljebältet i orinoco har venezuela den störta råoljekällan i världen.

Jaja nog för idag.
//Petra

Jag pluggar på. Men är avslappnad ändå. Allt rullar på och tiden går otroligt fort. Var på Universidad Central de Venezuela (UCV) Jag vill plugga där! 80000 studenter och ett enormt campus mitt i stan. Och bandningen av människor. Där finns alla slags människor du kan tänka dig. Finns subkulturer och människor som verkar intressanta. Mer avslappnat. PÅ USB är alla likadana (tråkiga!) Alla är överklassskitungar som hetsar efter det högsta betyget. I vilket fall som helst var jag där och tittade på när Alvaro och Johan tränade capoiera. Coolt var det.




Äntligen har regeringen bestämt att globovision ska stängas. Det var på tiden att de fick tyst på den lögnaktiga oppositionella tv-kanalen som ägs av vem-vet-vad. Den är korrupterad och sprider osanningar.

Och snart kommer mamma och pappa (alla fdelsedagspresenter skickas med dem eller sparas tills jag kommer hem om mindre än ett halvår :P)

//Petra