Venezuela

När jag duschade imorse hittade jag en kackerlacka i duschen. Blä. Den låg och kravlade men brutal som jag är dränkte jag den med klorstinkande duschvatten. mohaha. Annars har jag inte sett några.

Vaknade straxt för nio imorse vilket innebar ytterligare en lång vila, denna gång på 12 timmar. Fortfarande inte en skymt av de andra. Börjar bli lite trött på att vara ensam. Vore kul att träffa dem så de kunde visa mig runt lite.

Bestämde mig att går en sväng idag med. Tittade på en nyfynnen karta innan jag gav mig av och planerade att gå på vägen som går till universitet som tydligen ligger närmre än vad man kunnat tro. Kan bara vara 5 km eller något i den stilen. Tänkte att jag skulle kanske klara att gå hela vägen dit. Men där misstog jag mig. Färden består av en enda lång uppförsbacke. Gick väl uppför i ungefär en och en halv timma (måste skaffa en klocka) innan jag bestämde mig för att vända. Som tur var hade jag en flaska med lite vatten. Men det var verkligen värt den hårda färden. Trots att nästintill alla bilar tutade och visslade (det var väldigt mycket bilar på den ringlande vägen) och det fanns varken trottoar eller märkbar väggren. Utsikten var fantastisk och naturen slående vacker.

På vägen hem stannade jag vid en fruteria och köpte minibananer och mer vatten och övade lite spanska.

När jag nästan var hemma och inne på urbanizacionen stannar en bil med en tjej och en äldre dam. Var du på flygplatsen i onsdags morse? Ja svarade jag och då visade det sig att tjejen också varit där och att hon kände igen mig för att jag såg så annorlunda ut och för att jag var ensam. Hon berättade att hennes kusin från Estadios Unidos (USA) också var där för att studera och att de bor här i samma urbanicazion. Vilket sammanträffande tyckte hon. Jag var nog inte lika exalterad utan koncentrerade mig bara på att försöka förstå och svara må hennes frågor. De berättade att jag inte såg venezulansk ut med mitt konstiga hår och mina piercingar. Jag kontrade med att jag var annorlunda i sverige med. ^^

 

 

Papayan jag köpte igår visade sig vara en aguacate (advocado). ^^
Inte gör det mig nåt. Har ju storleken av fyra i sverige köpta advocados
Så nu ska jag göra mig en advocadosallad till lunch. :)

 

 

Om ni vill se mer bilder lägger jag upp på  http://lapechenoir.bilddagboken.se

 

 

//Petra

 

 

Jag är en bebis. Det sa iaf hilda när jag avslöjade min ålder. Lite iten känner jag mig allt. Jag hittar inte och jag kan inte språket. Men jag lär mig. Så mycket nya ord hela tiden. Och så många gamla som man glömt. Jag har dock fått beröm för min skolspanska av både Hilda och hennes dotter Mafe. Jag förstår ju ganska mycket. Bara jag får lite tid på mig.

 

Vaknade vid soluppgången imorse, alltså vid kl 6. Sov nästan 10 timmar. Skönt.vid nio fick jag nog av att sitta här inne för mig själv. (de andra har inte kommit tillbaka än) så jag bestämde mig för att gå en sväng. Rädd att gå vilse memorerade jag allt jag såg. Gick ned till trinidad och spatserade runt på gatorna. Jobbigt när man inte är van vid machokulturen. Man behöver verkligen inte vara blond för att alla ska vissla, tuta och skrika efter en.

Jag berättade för hilda igår att jag var blond igentligen. Tu es una chica loca! Skrek hon. Men då hade hon precis tittat på mina piercingar också. Haha. själv blonderar hon håret som så många andra här.

 

Trafiken var galen och jag hade lite svårt att ta mg över vägarna ibland. I den värsta rusningstrafiken har de trafikpoliser i varenda korsning som dirigerar. Bilarna är gamla och särkert inte ens en tredjedel så miljövänliga som i sverige. Man kan bara se hur det bolmar ut avgaser ibland.

 Vädret var varmt och jag blev helt klibbig. Hittade en hipermercado (stormarknad) där jag handlade lite mat. Blev lite krångel i kassan eftersom jag inte hade mitt pass med mig. Men jag fick ange mitt passportsnummer och namn (som ingen kan uttala). Jag har iaf lärt mig hur man räknar på pengarna så jag vet vad saker kostar. Köpte vatten vilket var välbehövligt då jag inte druckit något sen jag kom hit. köpte också en papaya för 1000 bolivares (en halv dollar). I varje affär finns det pojkar som packar ned varorna i kassar och bär ut den till bilen i utbyte mot några tusen bolivares. Känns helt bissart.

 

Husen är i väldigt olika skick. En del är fina med stora galler och stängsel och ligger i speciella områden medans vissa är i stort behov av renovering. Detta är ju bara ett tecken på de stora klassklyftor som finns här.

 

Det är väldigt vackert trots att det är mitt inne i stan. Överallt tornar gröna berg upp och vackra blommor växer överallt. Jag blev helt till mig när jag såg en livs levande kolibri flygga i ett träd. Nu regnar det och åskar. Det är otroliga mängder nederbörd på en väldigt kort stund.

Men det känns väldigt uppfriskande efteråt.

Har lyckats bli ?vän? med hundarna. Har mutat Bolso (rotwailern) med bröd. Så nu vill han inte anfalla i iaf. Men man måste ryta åt honom för han gillar inte gulligull.

Förutom hundarna har de kaniner och papegojor som kan prata. Men de pratar så sällan att jag inte har fattat vad de säger än. :P När jag påpekade att de hade många djur sa hilda att det var hennes man. Hon ville inte ha några. Men det är förbjudet att ta med pojkar hit för då anfaller hundarna direkt. Tur att jag inte har några sådana planer.

 

Ska ta och äta lite lunch.

 estoy una bébé. pero aqui creco un poco cada minuto. (jag är en bebis men här jag växer lite för varje minut.)

Hasta luego.

//Petra

Har anlänt till Venezuela. Kom tidigt i morse lokal tid.(05.45 am) Det spelar ingen roll vad klockan är nu. Jag är hur trött som helst. Men jag ligger sex timmar efter er i sverigeom ni vill ha koll. ;)  Har rest i ca 30 timmar och kunde knappt sova på planen och absolut inte på terminalerna. Antar att jag var alltför uppspelt. Precis som nätterna innan. Så, ja jag har inte sovit mycket på många dygn. Men ska väl sova inatt. Har inga större planer. Tänkte försöka hänga på de andra tjejerna.

 

Resan har gått jättebra. På planet mellan arlanda och new york satt jag brevid en latina som senare visade sig vara från venezuela. Vi pratade en del och hon sa att hon inte gillade chavez. Det verkar som jag kommer träffa på ånga sådana. Hilda gillade inte heller chavez och hans chaviztas. Es loco! Men mer om hilda sen. Just nu vill jag bara njuta av att vara i ett socialistiskt land. Sitter och myser med telesur på. :D på vägen hit mötes jag precis som på kuba av socialistiska slagord målade på väggarna. Patria y socialismo o muerto!

Väl i new york väntade jag i sju timmar. Jag gick fram och tillbaka i den för mig enorma terminalen. Åt en helt okej sushi (flygplansmat är skit äckligt ju) och såg en film på datorn. Sedan åt jag en enorm ben & jerrys glass vilket räddade hela usa intrycket som förövrigt bara bestod av flottiga restauranger och det amerikanska språket. Men men flygplatser är ju likadana överallt. Iaf nästan.

 

Sedan fortsatte resan till George bush international, houston texas. Det är ju nästan lite så man skäms. Tiden där var inte så lång och koncentrerades på att inte somna. på Planet som tog mig hit till Caracas lyckas jag slumra lite. Nu är jag trött på flygplan och det känns härligt att vara framme. Och jag möttes av den mest underbara soluppgången

 

Lyckades hitta min chafför efter en stund intensivt letande, då minst sju personer frågade om jag ville växla mina US dollar mot bolivares eller om jag behövde en taxi. Jag avvisade dem och växlade på ett växlings kontor eftersom jag blivit tipsad om detta Dtta ledde till att jag fick ett mycket sämre pris än om jag växlat illegalt. Men jag ville inte riskera att bli lurad då jag inte alls hade koll på hur mycket bollivaren var värd. Hilda berättade sen att det legala är att 1 US dollar är värd ca 2000 bolivares. Men en el mercado negro får man uppemot 3500 bolivares för en dollar. Jag växlade dock inte allt utan ska växla sedan med Hilda till ett pris däremellan.

 

Sedan åkte vi genom den stora och bergiga staden caracas. Jorden är röd som på kuba men landskapet är grönt och mer frodigt. Överallt fanns färglada sten hus. Trafiken var hetsig och luften kändes varm. Jag kände mig glad. Ja nästan lycklig. Det är mycket spännande att jag äntligen är här.

Väll framme vid: (till dem som önskar adressen)

 

Sra Hilda Celis

Urb. Piedra Azul

Calle Manapiere, quinta san Judas.

Baruta, Caracas

Venezuela.

 

Möttes jag av ett vitt hus med grindar inne på urbanicazionen som är ett litet samhälle med privat övervakning.
Bakom grindarna fanns en blond, smal sra Hilda i femtio års åldern och los perros grandes(!) Det finns tre skällande vakt hundar. En riktigt läskig rotwailer, Bolso. Som man inte får kela med. En stor golden och en liten cocker spaniel som inte är något mot de andra trots att den försöker hoppa upp och slicka en i ansiktet. :S

 

Men annars är det fint. Jag delar ett annex med fem tjejer till. En som är dotter till Hildas man men hon och en annan venezulansk tjej bor i en annan del och har egen toalett.

Jag delar sovrum med en svensk tjej, som jag inte träffat än eftersom de andra varit på stranden hela dagen och senare Lina från lund. Men hon kommer inte föränns den 6 sept.

 

Sen finns det ett rum som har ett kombinerat kök. Vi delar på en toalett med dusch. Allt är enkelt men det verkar bra. Men jag var riktigt frustrerad då Internet inte fungerade ordentligt. Mobilen funkar inte heller. Så jag har inte kunnat meddela mig att jag mår fint. Men nu verkar det fungera när det är mitt i natten där hemma.

 

Hilda är mycket hjälpsam. Hon försöker prata långsamt men jag hänger inte alltid med men jag har kunnat berätta lite om mig själv. Jag tror inte spanska kommer att bli ett jätteproblem. Hon följde med mig och handlade mat och hennes man hjälpte mig trixa med adaptern som inte var kompatibel med min dator.

 

Jag har packat upp allt lagat lite mat och bara varit här. Vågar inte riktigt gå ut ensam. Både för hundarna som springer på gården och för det  faktumet att jag skulle gå vilse på fem minuter. Dessutom åskar det och regnar nu. Men det är snart över. På regnperioden regnar det tydligen en timme per dag. Annars har det varit fint och varmt. Det enda problemet är myggorna. Jag är redan halvt uppäten. Men sen kom hilda och tände en myggspiral och jag fick låna lite myggspray. (redan uppskriven på inhandlingslista.). Vi har gjort upp med hyran och allt så det är fixat.

 

Nu orkar jag inte skriva mer. Intrycken är så många men vi får ta det en annan gång.

Tänker på alla där hemma.

 

Brazaz//Petra

 

 

 

 

 

Jag har snart packat färdigt. har packat i och ur väskan otaliga gånger. Ändrat mig och packat om igen. nu tror jag att jag är ganska färdig. bara gå runt och vara sprängfylld av mixen av förväntan och nervositet. Den sanaste vecan har resan varit allt jag kunnat tänka på men det är ändå så att man inte riktigt kan förstå att det bär av om några timmar.
Har varit på en liten turné och sagt hejdå. ett nödvändigt ont. Men det kändes bra. kommer att sakna alla så! jag älskar er.
Den största nervositetfaktorn är väl ändå mina enorma brister i det spanska språket. men det kommer kännas så mycket bättre när jag väl kommit över den barriären. en mycket större utmaning än om jag åkt till ett engelspråkigt land.

Alla är så jävla imponerade. och visst är jag lite stolt över mig själv. men mest känner jag mig rädd.
Imorgon åker jag till uppsala och stannar hos syster en natt. Sen bär det av på tisdag morgon.

Besos //Petra