Venezuela

Nu har det varit dött alldeles för länge. Beror på att jag varit bortrest. Vi åkte till djungeln över påsk.
En extraordinär upplevelse! Planerna började redan på fredagens fest. Victor, en fransk kille som bor hos Gonzalo med några av utbytesstudenterna, hade kommit tillbaka och planerade en resa till Rio Caura. Vi bestämde att han skulle köpa våra bussbijetter på lördagsmorgonen och bestämde vem som skulle handla vad. Vanligtvis när man åker till djungeln åker man på en tur med en guide och ofta ingår måltider och sovplatser. Men eftersom Victor varit där vid ett flertal tillfällen fick han vara guide och vi skulle sjäva ta med oss all mat och utrustning vi kunde tänkas behöva. Killarna hade gaskök som vi kunde använda och lördagen spenderades med att handla mat (soyakött och linser) samt en hammaca (hängmatta) Sen begav jag mig tillsammans med fina david till terminal orriente klockan kvart över sju när bussen skulle gå vid åtta. (man ska vara där en timma i förväg) Vid tjugo i åtta anlände Alex , Victor och hans Flickvän Karen, den ända venezulanen som var med på resan. Hon pratar flytande svenska eftersom hon har varit i sverige som utbytesstudent (för sex år sedan). Bussen var iaf försenad och vi kom iväg vid nio. Klockan fyra på morgonen anände vi till terminalen i ciudad bolivar. Vi lyckades hitta en minvan som vi åkte med två och en halv timma för att sedan byta til en fulbuss och åka med den i ytterliggare en och en halv timma innan vi anlände till den lilla byn Maripa. Byn ligger recis vid floden Caura och har ett invånarantal på runt 500. Hittade ett empanada ställe där de andra åt sina äckliga empanadas medan jag knapprade apelsiner jag hittat i en fruteria bredvid. Medans vi pratade med lokalbefolkningen som hängde där för sin morgon öl (klockan ni) Vi letade efter någon som kunde köra oss med båt på floden. Förhandlade med massa folk men alla var ganska dyra. Det var en konflikt med mannen som hade bensinstationen och var väldigt korrupterad som gjorde att det var svårt att få tag i bensin. Vi hittade en Posada där Kommunist partiet PCV hade sitt högkvarter och de hade möte när vi kom dit. Tyvärr så blev de vädigt tysta när vi kom. vi fick två rum med tre sängar. Sen sov vi allihopa på rad på en av sängarna i ettpar timmar innan vi begav oss ut på byn på ny båtletar jakt. Nere vid floden var det fint och vi stannade där tog några öl i några timmar. Pratade med invånarna och lekte med barnen. Trots att det var mycket puri.-puri (påminner om knott) Vi hittade en båt som kunde köra oss till halva priset. Resten av kvällen spenderades med massa öl, domino, pojkar och dans. Trevligt var det.
Nästa dag (måndag) vaknade vi och gav oss ut på byn för att leta efter Lina, Martin och hans flickvän Helen. När de dök upp fixade vi det sista med vatten inköp osv. sen vid kl två om vi iväg på floden i våran lilla träbåt tillsammans med två indianer som körde.


 Vi stannade för lunch och kockan sju anände vi till campamentet där vi spenderade första natten. Utan el och til det otroligt höga elektricitetliknande ljudet av några slags syrsor. Vi hade ett myggnät för lite så jag och lina konstruerade en slags vånings hammaca lösning där jag sov över henne. Till frukost åt vi bröd med tomat rå vitlök och salt. Detta var våran (min, linas och davids) basföda under hela resan. Vi fortsatte båtresan några timmar och anände till el playon. En indianby där det var mycket turister. Som en strand med sötvatten och flera vattenfall.




 Otroligt fint. Vi tog det lugnt, badade fixade mat och drack lite (svindyr) öl. Det blev mycket öl på hela resan eftersom det var två tyskar med som hela tiden köpte öl till alla. PÅ onsdagen åkte vi ut på floden efter frukosten för att leta efter ett ställe martin blivit tipsad om. Det skulle vara som en naturlig rutschkana . Vi hittade det inte men klättrade runt ett tag och hittade en liten flod som var otroligt fin. Såg massa fjärilar o ett normt skal av en stor skalbagge. Sedan återvände vi till l playon för att gå uppför i nästan två timmar ( 8 km) och spendera natten vid enorma vatten fall i närheten av indianbyn kuyuwi. Jag såg papegojor och en padda stor som en fotboll. Vi anlände i mörkret men månljuset var så starkt att inga fickampor behövdes. Och överallt surrade elfluggor om kring. Bröt mot min veganism och smakade på kött av lapa (ett enormt råttliknande djur som indianerna jagar)


På torsdagen (Min födelsedag!) vaknade jag och den först presenten var en underbar syn av de enorma vattenfallen. Alla sjöng och sa grattis och det var fint. Vi badade i floden och klättrede ut för att få en bättre vy av vattenfallen.


Efterfrukostn gick vi ned tille en strand som fanns precis nedanför vattenfallet. Där såg jag något glittra i en liten bäck som rann till den stora floden. Massor av små guldkorn! Häftigt. Vi visste att det fanns mycket guld i området men det var häftigt att hitta. Det var ju klumpar stora som äpplen som vi hötr talas om men ändå.


När jag kom tillbaka var det skrivet grattis på fördelsedagen i sanden och under en sten låg en påse med karameller. Så himla fina vänner!


Sen åtrvände vi till campet och det var dags att gå ned till playon igen för att spendera den sista natten. Jag Lina och david gick i förväg och stannade för att prata med indianen som bodde halvvägs mellan campen. Där sålden han indianhantverk till turister och vi fick pröva blåsrören som han jagade med. Vi anlände till playon återigen i ljuset av fullmånen. Flera fladdermöss flög förbi mig på vägen ned. I området har de flest arter av fladdermöss i världen. Närmare 200 stycken. Vi lagade middag och till efterätt fick jag en till present. Persikor på burk som pojkarna släpat runt på i närmare en vecka ( 1 kg) fint var det. Ölen i byn var slut och rommen med. Men David gjorde allt för att jag skulle få min födelsedagsfest och tillslut fick vi tag på Indianernas egna alkohol. Jäst yuca. Med en färg av diskvatten och en smak som inte var särskilt mycket bättre. Men vi gjorde tappra försök att dricka upp det. De berättade hur man tillagade den. Kvinnan skördade yucan som sedan pressades i ett speiellt verktyg. För att den giftiga vätskan skulle avdunsta fick kvinnan inte älska men din man på tre dagar. Sedan skulle köttet samlas upp med händerna av den rena kvinnan för att sedan fermenteras och sedan silades yucafibrerna bort. När jag skulle gå och lägga mig låg ett enormt fint Indianhalsband i hammacan som Lina och David köpt av Indian. Ja det var onekligen en fin födelsedag!



Nästa dag gick vi upp tidigt och åkte båt i åtta timmar med en kort lunch paus. Vi anlände till maripa och letade efter bussen som skulle ta oss tillbaka till ciudad bolivar och nattbussen till caracas. Tillslut kom en fulbuss och Tyskarna laddade upp med öl. Sen hade vi fest i reggeatonbussen och stannade flera gånger för att fylla på ölförådet. När vi väl anlände till ciudad bolivar fanns det inga bussar och ingen var särskilt sugen på att betala multum för en taxi så vi letade på en posada. Köpte biljetter till nattbussen på lördagen och spenderade hea dagen i staden som var mycket fin och hade mycket koloniala gamla byggnader. Och en enorm katedral vid plaza bolivar (finns i varje stad). Jag och david träffade en man vi spelat domino med i maripa som tog med oss på en guidad tur i staden. Senare gick vi på Jesus Soto Museet. Han är Venezuelas mest kända konstnär och jobbar mycket med illusioner. Finns flera verk i caracas.

På kvällen var det en stor teaterföreställning ; Jesus av Orinoco floden (Orinoco är veneuelas största flod som passerar staden) Det var för att det var påsk och handlade om jesus liv. Det var mycket folk och pjäsen var imponerande då de använde hla stranden som scen. De hade mycket effekter och använde microfoner och kameror för att alla skulle se och höra. Men vid åtta begav vi oss mot terminalen för att ta bussen vid tio. Vid sex imorse anlände vi till caracas.

Idag har jag bara pluggat och nu orkar jag verkligen inte skriva mer. Så det blir mer om politiken och den eventuella återuppblossande konflikten en annan dag. Förrsten hörde jag att idag återvände mer än 200 000 männsikor med buss till caracas terminaler. Mer eller mindre kaos i hela stan. (alla reser verkligen mycket)
Missa inte alla andra fina bilder på bilddagboken. (hoppas på att få fler av victor som hade en grym systemkamera och är skitduktig på att fota)
//Petra

Nej. Konflikten har inte märkts mycket alls. Ingen var särskilt orolig. ingen trodde det skulle bli krig.
men nu ska det tydligen vara över för att alla har skakat hand. Verkar lite skumt. Konflikten är ju djupare och äldre än att man bara kan skaka hand så är det över.

I fredags blev jag kidnappad när jag skulle till universitetet. Jag skulle åka vid två. då går det inga bussar. men eftersom lina liftar varje dag tänkte jag att det kan väl inte vara så farligt. Men gubben svängde av innan universitetet och ville dricka kaffe med mig. Vägrade att släppa ur mig ur bilen. Jag fick ljuga om allting. vad jag hette vad jag bodde och om att jag inte hade någon mobil. då ville han köpa en åt mig! Läskigt var det men tillslut lyckades jag fly och ta mig till universitetet.

På universitetet var det en festival med massa band med medlemmar från skolan samt två större inbjudna band. band. trevligt var det. men alkoholfritt såklart. trotts detta blev det en liten moshpit. de var så söta så.
men var tvungen att åka hem med sista bussen för att möta upp med rebe och mariale fär att åka till santa fe på fest.



Annars mycket plugg i helgen. prov i veckan. sen samana santa. Har ångest för att jag inte vet vad jag ska göra.

//Petra

ett kort inlägg.

Det har varit så konstigt de senaste dagarna. Jag har träffat fem olika personer som kunnat prata mer eller mindre svenska. Bland annat en lärare som pratade helt flytande för att han bott i sverige.
En kompis som ska flytta till finland och som har en finsk flickvän. En kompis som har en svensk pappa och som berättade att det finns abba-sill att köpa här! oh vilken lycka!
Sen ett par som bara kunde några ord, men ändå.
Har två tjejkompisar som blivit antagna till ett utbytesår i lund nästa år. Såklart fick jag frågan; "Vad kan man göra i lund?" Ja vad i helvete kan man göra lund? Känns som det enda jag gjorde var att festade och pluggade. Och flydde till malmö.

Igår var jag och Mariaisabell på skönhetssalong för att torka håret. Ja, för att TORKA håret. Det hela sköttes proffisonellt med fön och rundborste. Jag har inte sett en så hemskt rolig frisyr sen jag gjorde ett horn på min syster när hon var 8 och jag elva eller så. Tyvärr är min kamera trasig så jag kan inte dela med mig av komiken i hela situationen. Jag såg ut som jag kom direkt från en 80-talsmaskerad. De är sjuka i huvudet med renigheten också. Hon schamponerade mitt hår tre efterföljande gånger. Så nu kliar min känsiga hårbotten som aldrig förr.

Men det är normalt för venezuanerna. Det här med renlighet. De tvålar också in sig minst tre gånger när de duschar. Och man måste smörja in hela kroppen med lotion minst tre gånger om dagen.
De tycker att vi européer luktar illa och tror inte att vi duschar mer än engång i veckan för att vi inte stinker parfym. De använder så mycket parfym att man inte kan andas i omklädningsrummen. Apropå omklädningsrum. Venezulaner är ganska pryda. Alla omklädningsrum har omklädningsbås och duschbås, som man stänger in sig i, så ingen behöver se någon in på bara huden. De tittar ganska konstigt på mig när jag klär av mig helt öppet. Kan också vara för att hela jag är penetrerad med metall på konstiga ställen).
Samtidigt som kläderna de tar på sig är så tajta och urringade att de ändå visar massvis av hud.
Det är förbjudet att bada topless på stranden. Samtidigt som stringbikini är normen.
Det förvirrar onekligen. vad är okej att visa, och vad är inte okej?
Jag har iaf fått höra att det inte är okej att inte raka sig. Det är jätteäckligt med hår, på kroppen. Men på huvudet ska det helst vara så mycket som möjigt.


bara en liten reflektion.

Feliz fin de semana!
//Petra

Ah. Har inte riktigt insett att jag befinner mig i ett land som rustar för krig. KRIG! Det känns så himla långt bort. Jag, medelsvensson och borskämd med att vara uppvuxen i ett land som inte varit i krig i mannaminne (eller så) kan inte förställa mig hur det skulle kunna bli.

Relationen mellan Colombia och Venezuela har varit spänd länge men eskalerat allt mer den senaste tiden. Chavez har mer eller mindre visat sitt stöd för den Colombianska gerillan Farc.
Colombias regering gör allt för att utplåna dessa, så som de tagit chansen att kalla dem "Terrorister".Denna konflikt är mer än 40 år gammal och USA har så klart en viktig roll genom att stödja pengamässigt och träna arméer i landet för att bekämpa FARC. I Colombia har USA intresse ibland annat olja, land, jordbruksresurser, och kokainhandel. Men framförallt ligger Colombia strategiskt till, gränsande till venezuela. USA vill åt Venezuela mer än någonsin. Än så länge har venezuela kunnat utvecklas utan alltför stor inblandning av USA. Med undantag för bland annat den Usa-stödda kuppen mot den venezulanska regeringen 2002 och att bush regimen har gjort starka uttalanden emot Chávez. Detta tack vare att USA koncentrerat sig på kriget mot terrorismen i Irak (tur för venezuela, mindre tur för irakierna). Men USA finansierar oppositionen och försöker nu destabilsera venezuelas ekonomi. Venezuela har inte bara önskade naturresurser utan erbjuder också ett alternativ till liberalismen genom att bygga sin socialism för 2000 talet.
BUHU. Kommunistspöket har vaknat till liv! :P
Men det var ju inte det jag skulle skriva om utan den spända situationen mellan Colombia och Venezuela.
Men USA har ju alltid ett finger med i spelet. I kriget mot terrorismen finns inga lagar. Och det är klart att det är USA:s "plikt" att stödja Colombias arméer och späda på inbördeskriget.
Venezuelas västra gräns mot colombia har tidigare varit fri från arméer trots det spända läget. I med den eskalerande konflikten i Colombia har FARC pressats över gränsen till venezuela och ecuador och gjort den interna konfikten till ett trelandsproblem. För några dagar sedan blev en framstående nyckel figur för FARC dödad. Något som Colombias Regering kallade "en av sina största framgångar för att förinta FARC". Det taskedde i en bombning (av colombias flygvapen) mot ett FARC läger i Ecuador den första mars. Minst 17 personer dödades. På grund av attacken har Chavez sänt försvarstrupper mot gränsen.
Ecuadors President Rafael Correa (som också ses som en av sydamerikas vänsterledare) och Chávez gick samman och fördömde attacken.



Chavez sade att en liknande attack på veneulansk mark skulle leda till Krig.
Trupper sändes mot gränsen och Colombias ambassadörer har slängts ut från både ecuador och Venezuela. Usa har en stor roll politisk och militärt i området. Colombias militär for mer än 500 dollar om året till militär och polisstyrkor. ( ett stöd i kriget mot terrorismen )
Chavez Kallar Colombia för "Sydamerikas Israel" som går ärenden åt USA. Han har sagt åt Correa att han stöder honom i allt. Att han inte vill ha krig men kommer inte tillåta det nordamerikanskaimperiet och knähunden Uribe (Colombias President) försvaga dem.
Hilary Clinton kallar chavez utsändning av trupper som "farlig och ojustifierad". Konstigt eftersom det var de Colombianska truppernas olagliga inträde i Ecuador som utlöste det.

Annars allt fint med mig. Det är varmt ute. Jag mår fint! :D sjukan äntligen över. Och snart kommer mamma och Pappa.
Jag har också nästan bestämt mig för att stanna kvar här tills i december.

Tanken på en höst i lund ger mig dödsångest. Det känns som att gå mot mitt eget förfall. Jag vill stanna kvar av följande anledningar;

• Ingen får ta illa upp. Men jag har ingenting att komma hem till. Det enda som lockar med sverige är sommaren med Camilla. Det hade blivit bäst! Fan att jag missar buller för första gången på 6 år! Men lund har inte mycket att ge. Alla flyttar därifrån. Det ända Lund skriker är ensamhet. Jag har ingenstans att bo. Det finns inga kurser jag vill läsa.
• Jag är så innihelvete skoltrött. Jag har pluggat sen jag började ettan. Utan stopp. Och de senaste åren har jag sommarjobbat hela sommrarna. Jag vill göra något för mig. Något jag vill och tror på. Jag vill jobba volontärt för att stödja revolutionen i venezuela. Jag vill förändra världen i praktiken! Jag vill göra något som betyder något. Jag vill bygga socialism. Och nu har jag min chans.
• Ronjj och jag drar till Kuba i vinter för att fira 50-års jubelium av revolutionen. Varför dra hem till en given höstdepression innan. Kan lika gärna stanna på den här sidan jorden
• Jag vill se mer av Venezuela. Vill resa i hela sydamerika.
• Jag har just upptäckt att jag har mer pengar än någonsin. Så det borde räcka.
• Jag vill att spanskan ska fastna på riktigt.
• Jag kan ta min examen i vår och sen börja med master hösten 09.

Suficiente ya! //Petra

Ps min kamera är paj. så vi får se om det blir några mer bilder överhuvudtaget. jag har inte råd att köpa en ny. och att få den fixad i det här landet verkar vara mer eller mindre omöjligt