Feliz Nuevo Año
Ar i brasilien nu men atervander till venezuela imorgon forhoppningsvis!
Kanske drar en svang forbi playan...
lovar att blogga om vara aventyr senare!
Gott nytt ar till alla!
//Petra och Camilla
Kanske drar en svang forbi playan...
lovar att blogga om vara aventyr senare!
Gott nytt ar till alla!
//Petra och Camilla
extrañera loca
Camilla har kommit och vi har kul som helst verkligen galen. men ni får inte veta ngt för ni kommenterar inte ens.
Inte så ku att skriva när man får 0 tillbaka.
Men idag ska vi åka till Salto angel. världens högsta vattenfall.. sen ska vi till brasiien en sväng.
Inte så ku att skriva när man får 0 tillbaka.
Men idag ska vi åka till Salto angel. världens högsta vattenfall.. sen ska vi till brasiien en sväng.
El viaje feliz con Kajsa.
Varning för långt inlägg!
Direkt efter mitt sista prov tisdagen den 11/12 begav jag mig in till stan utrustad med min ryggsäck (ärvd av Jenny) fullpackad med mestadels kläder. Jag träffade Damian och Kajsa för att växla lite dollar så jag kunde köpa en ny kamera. Det var ju ett måste på en resa som denna. Vi accepterade dock inte den usla växlingskursen men lyckades ändå köpa en kamera för dollarna till ett okej pris. Den är sämre än min förra så ni får ursäkta om den dåliga bildkvaltéen sjunker ytterliggare.( beror nog dock mest på fotografen). Kajsa hade redan växlat till sig tre miljoner bolivares som vi tyckte borde räcka. Dessa hade hon i strumpor innanför byxorna, fastsatta med säkerhetsnålar i trosorna. Alltför att undvika en stor pengaförlust om vi skulle bli rånade. Rånrisken är ganska stor på la bandera, bussterminalen i caracas. Men allt gick bra. Klockan sex satt vi i våra sängstolar i bussen. Svettiga fullt påklädda med långbyxor och tjocktröja. Men väldigt uppspelta över att vår resa skulle börja. Kajsa hade fixat platser längst fram på dubbedäckarbussen med min åksjuka i baktanke. Sött!
Men redan vid halv sju släckte de lyset och alla andra tyckte att det var dags att sova men det tyckte inte vi. Vi var exalterade och flummade så mycket att vi blev hyschade åt. Tillslut gav vi med oss och försökte sova lite vi med. Det gick sådär. Bussen har AC. Bra i ett varmt land! Men det finns bara två lägen. Av eller på. Vilket innebär att busstemperaturen kan ligga på mellan 10 och 15 grader. Men vid sju slaget (en resa på 13 timmar) var vi iaf framme på terminalen i Meridá.
Meridá.
Merida är en stad i sydvästra venezuela i bergskedjan anderna. Den ligger därför högre än caracas och är därmed något kallare. När vi anlände kom det fram en man och pratade med oss på engelska. Alltid samma sak! Men han erbjöd oss gratis skjuts in till stan för att titta på hans posada (vandrarhem) Väl på posadan bestämde vi att den var för dyr och vi skulle leta efter något annat. Vi bokade och betalade dock våra aktiviteter vi tänkte utsätta oss för. Meridá har många äventyrsanordnare och det finns väldigt mycket att göra där. Som rafting, turer til regnskogen, m.m detta gör att det är lite väl mycket backpackers och därmed lite väl mycket engelska. Både jag och Kajsa vill och kan prata spanska. Man kunde även betala i dolares. Men eftersom vi sålt våra till ett bra pris i caracas tjänade vi på att betala i bolivares. Vi fick skjuts till en annan posada. (30 SEK/natt). Vi åt varsin arepa frukost. I Meridá är de gjorda på havremjöl istället för majsmjöl vilket var mycket gott. Sedan tog vi sikte på dagens första aktivitet. Teléfelicularen, Världens högsta och längsta linbana. Med tre byten tog den oss upp på en höjd av 4700 m.
vi var dock inte lika exalterade över kylan och snön som venezulanerna. Men det var häftigt att vara på så höghöjd att man kände av syrebristen. När vi kommit ned var det dags att bege sig till nästa äventyr. Paragliding. Visst är jag lite höjdrädd. Och när jeepen slingrade sig upp högre och högre upp för berget kändes det allt lite i magen. Man flög med en guide som styrde. Första 20 minutrarna var underbart häftiga. Särskilt när han körde 360´s.
(det är jag som flyger på bilden! )
Men sen könde jag åksjukan komma smygande. Försökte dch förtränga den men efter ett tag gick det inte. Min flygkille märkte att jag mådde dåligt och började gå ned för landning. Väl nere på marken efter 35 min kändes allt snart bra igen. Vi åkte tillbaka in till stan, en helflummig resa fyllda med adrenalin, några öl och massa spansk slang. Vi åt och styrde sedan direkt stegen mot heladerian Coromoto. Guiness rekord för mest glassmaker i världen. Närmare bestämt 840 st. Vad sägs om glass med smak av spaghetti med köttfärssås, vitlök, bläckfisk, svarta bönor eller öl?
Jag tog några lite mer normala smaker men ändå inte gin med apelsinsmak, sangria och tortugas ninjas ( ninja turtles). Nästa dag var det dags för ännu ett äventyr. Klockan nio skulle vi bli hämtade för canyoning. Men skjutsen dök aldrig upp. Vi lyckades ändå leta på anordnaren. Vi fick prova ut våtdräkter och hjälm och sen var dags för en till jeepfärd.
Jag visste inte så mycket om vad canyonng innebar. Mest att man skulleklättre nedströms en flod. När vi kom fram med våra två guider (varav en jag vet haplo hade ätit upp på plats :P) fick vi ta på oss våtdräkterna med bikinis under och en slags blöjliknande grej av gummi. Sen började vi gå och klättra ned. Efter ett tag fick vi börja åka ned för stenhällar som en vattenrutchskana. Vi fick också hoppa ned i djupare delar av floden vilket var lite läskig. På ettställe var man tvungen att träffa exakt rätt på en area av ca 1 kvm annars var det för grunt. Kajsa vågade inte hoppa efter att ag varit nära att slå i huvudet i bergväggen. Snart kom vi fram till det första vattenfallet som var ca 4m. jag har aldrig bergsklättret innan men kajsa hade lite koll. Vi fick haka i oss och klättra ned för det vertikala vattenfallet. Kändes lite läskigt men adrenalinet pumpade. Det andra vattenfallet skulle man ta sig ned för med ryggen mot bergväggen snabbt eftersom vattenströmmen var så stark. Sen kom vi fram till det sista vattenfallet. Men en stackars fransk tjej före får vi veta att det är 27m högt! Efter att tjejen har halkat och gråter av rädsla får kajsa klättra ned. Sen är det min tur. Jag halkar och måste få hjälp att komma i horisontellt läge igen. Tittar ner och nej. Jag har nog aldrig varit så skakig i hela mitt liv. Efter en evighet är jag dock nere! Jag klarade det! Tur det eftersom det inte fanns någon annan väg ned och den franska tjejen var tvungen att hakas fast i en guide och halas ned med honom. Detta var utan tvekan resans största äventyr. Tyvärr kunde jag inte ha med kameran.
Sen gick vi och drack billig öl och gick och la oss tidigt eftersom bussen til san cristobal skulle gå vid tre på natten.
Gränsen.
Vi hade tur som km med bussen som egentligen skulle varit full. Dessutom tog den oss inte bara till San cristobal utan vi betalade chaffören lite mer så körde han oss till san agustin som ligger på gränsen till colombia. (sju timmar buss) där fick vi fixa utstämplar.
Sen gick vi till fots över en av världens farligaste landsgränser. Väl på andra sidan fick vi instämplar och tog sen en taxi till cúcuta. En av colombias fattigaste städer och med den farligaste terminalen. Växlade lite engar med tanken att vi skulle växla mer senare. Köpte våra biljetter till Bogotá (dyrt jämfört med i venezuela!) och gick och käkade varsin enorm brunch (kl 14) till ynkligt pris (15 SEK). Tilbaka och vänta på bussen som aldrig kom. Jag blev bjuden på en colombiansk öl som var precis lika blaskig som alla andra sydamerikanska öl. (mums). Bussen ville inte komma. Men sen kom vi på att vi hade venezulansk tid och låg en halvtimma före. Så kom den tillslut kl 15.
Bogotá (Colombias huvudstad)
Efter 16 timmar till i buss. (ser inte så långt ut på kartan. Men det är ju över en bergkedja.) Skulle vara den farligaste biten på våran resa. Men det enda som hände på vägen var att en militär med k-pist steg på och bad om alla mäns identifikation. Inte en skymt av Farc.
Bogotá var mysigt men kallt. Ligger på 3000 m. Vi gick runt med alla kläder på oss. Kajsa ville ha på sig mössan men jag förbjöd henne.
Posadan var mysig och vi träffade en amerikansk kille som var trevlig. Även några andra amerikaner som var mindre trevliga. Tog den första bra colombianska kaffet. I colombia finns inte svart kaffe. Det heter kaffe tinto. Det är genomskinligt eftersom de blandar ut det med vatten!!! Vi kollade in candeleria, de historiska delarna. En började det regna. Så vi flydde in på Botero museet. Vi käkade typisk colombiansk lunch och sen åt jag oblea. Rån med arequipe (kolasås, vilken lycka) ost och björnbärssås. Sen dags för kaffe igen
Kaffe cubano med rom och mynta. <3 Välbehövligt eftersom det inte fanns varmvatten på hotellet när vi skulle duscha. :S Sen gick vi ut i zona rosa. En liten finare del av staden. Där fanns massa barer och märkesbutiker för shopping på dagtid. Nästa dag gick vi lite på stan, kollade in parker och så. Bogotá jämfört med caracas kändes renare och sundare. Mindre farligt. Mycket poliser och säkerhetsvakter i uniform. (mums, jag klagar inte!)
Folk var snygga! De hade en klädstil. Tjejeerna hade självkänsla snygga kläder och coola frisyr. Folk hade stil. Det finns subkulturer. Jag såg mina första sydamerikanska punkare. Folk cyklade. Det fanns cykelvägar! Jag tror jag sett en cykel i caracas. att de cyklade är nog en följd av dyrare bensinpris. Och att folk faktiskt vågar vistas ute. I caracas tar man bilen direkt hemifrån, åker dit men ska och tar bilen hem till porten.
Just därför att ingen vågar vistas ute blir det ju farligt. I bogotá var folk ute, därmed blev det säkrare att vistas ute och man kunde bygga upp områden och parker där folk kunde träffas och umgås. Samtidigt fanns det många uteliggare och tiggare. Klasskillnaderna är större.
Folk var alltså snyggare, smalare( trots samma frityrmat), de hade mer indiandrag med rundare ansikten och latare näsa. De såg lite mer härdae ut, vindpinade. De kändes mer neutrala på något sätt. (kanske mindre påverkan av miss universum idealet som är så stor i venezuela.)
Cartagena
Vi lämnade bogotá vid 18 och anlände i cartagen efter 21 timmar (nytt bussrekord) klockan 16. att åka hem bara kvällen efter kändes lite jobbigt så vi bestämde oss för att stanna en dag till. Cartagena var smutsigare, varmare och mer turistigt än bogotá. Det fanns massa fästningar eftersom det var en gammal försvarsstad. VI bodde i en mysig stadsdel som hette getsemani.
Posadan kändes dock ganska osäker. Men kajsa nojade mer än mig. Första dagen i cartagena ville vi åka till stranden. Men när vi om till bocagrande (centrum, med alla fina hotel.) hade alla båtar avgått. (vi tyckte att vi var tidiga när vi var där halv tio.) så vi käkade en fruktsallad til frukost och jag blev påtvingad en massage av enstor negress. Som jag sen var tvungen att betala.
Vi vägrade dock betala för de små flätor de kom fram och gjorde. Vi gick till stranden som låg parallellt med huvudgatan. Vi orkade stanna där i ca 45 min. ala försäljare var så jävla jobbiga att vi inte stod ut. Medans kajsa bytte om bytte jag docktvå örängen mot ett halsband i samma färg som min bikini.
Vi åt massa billig mat. Och klarade oss bra trots vi inte lyckades fixa några pengar i bogotá. När vi väl hittade en kille på gatan som vill växla våra bolivares och till ett hyggligt pris så gick vi med på det eftersom vi vill handla lite krimskrams souvenirer. Och behövde pengar till nästa bussresa. Vi hade stenkoll. Kollade alla 20000 lappar att de inte var falska och räknade noga jag hade kolla på pengaran hela tiden eftersom vi vet att de är snabba på att fiffla. höll hela tiden blicken fäst på bunten trots en av killarna försökte få min uppmärksamhet hela tiden. Kajsa gav över sina bolivares samtidigt som hon fick pesos. Hon stoppade ned dem i en plastväska och sen snabbt ned i väskan eftersom de skrek att poisen kom. En var vi så hima nöjda för att vi lyckats så vi gick och köpte äpplen för att fira (svindyrt med frukt både här och colombia) Men när vi om till posadan igen hade vi inte 240000 pesos som vi trodde, utan 20000. de hade lyckats lura oss ändå och jag förstår fortfarande inte hur de gjorde.
Men vi klarade oss okej ändå. Hittade en vän om visade oss det riktiga Cartagena och colombia och allt vi behövde veta.. Han tyckte jag såg farlig ut men sen blev set ingen tvekan om saken att jag var djävulen när jag hällt tabasco på mina rester som han skulle äta upp.
Blev en helgalen kväll Nästa dag åkte vi på ?ekologisk tur? till en vulkan full med lera om skulle ha helande effekt. Jag vet inte riktigt jag. Men det var riktigt häftigt att flyta runt i leran. Men jag tror fortfarande jag har rester kvar i öronen.
Sen åkte vi till en fin strand och åt lunch. Senare på kvällen var det dags att ge sig av mot terminalen igen för ännu en nattresa mot gränsen. (9 h) Maicao.
Vi anlände till gränsstads terminalen och fick ta en bil tillsammans med några andra över gränsen och fram till marcaibo. Först kändes det skönt att vara tillbaka i venezuela. Men sen blev vi stoppade ca 8 ggr för att visa as. Men vi slapp iaf betala dem.. sen kom vi till marcaibo, venezuelas näst största stad =bilköer. Vi orkade inte stanna där någon längre tid eftersom det ändå inte skulle finnas så mycket att se och för att niklas var på väg för att möta oss i coro
Coro
Så vi tog en (ful)buss direkt från terminalen och efter ytterligare 6 timmar var vi framme i coro. Lyckligtvis hade kajsa läst ut harry potter så jag hade något att gör när hon träffade niklas. :P Nej men det var trevligt. Vi letade på posadan. Åt väldigt goda vegetariska empanadas. (de första jag sett som inte är friterade!) Promenerade runt i den mysiga staden och åt sen en underbar middag på en lite finare resturang. Skaldjur i en ananas! Det ni!
Nätsa dag var det dags att bege sig mot öknen som finns där och som vi kom dit för. Det kulle bara vara två km dit. Yeah right. Efter ca fem helt värdelösa vägbeskrivninga och kringirrande tog vi en taxi till dynerna.
Där besteg vi den högsta toppen. Det var dock inte mycket varmare än i stan. Sen tillbaka till den mysiga posadan för en dusch och vidare för middag. Sen åkte jag till terminalen för min sista resa hem mot caracas. Kajsa och niklas skulle stanna en natt till i ett eget rum istället för i en sovsal.
Bussen gick halv elva och klockan 5 anlände jag till caracas. Dock till en terminal där jag inte varit förut. Lyckades bli ålurad på¨en buss åt fel håll.
Hamnade i en barrio jag inte hade en aning om var den log. Hade tur och lyckades hoppa å en buss som tog meig till välkända trakter. Nu är jag hemma.
Det var en resa mes mycket buss och utan större missöden. allt gick faktiskt smidigare än vad vi trott!
mycket skoj. och mycket buss. 80 timmar plus minst 5 timmar bil!
Har säkert missat masa men nu orkar jag inte skriva mer! Och nu får ni faktiskt anstränga er lite och kommentera. På måndag kommer Camilla! :D
Mer bilder på bilddagboken som vanligt.!
abrazos//Petra
Direkt efter mitt sista prov tisdagen den 11/12 begav jag mig in till stan utrustad med min ryggsäck (ärvd av Jenny) fullpackad med mestadels kläder. Jag träffade Damian och Kajsa för att växla lite dollar så jag kunde köpa en ny kamera. Det var ju ett måste på en resa som denna. Vi accepterade dock inte den usla växlingskursen men lyckades ändå köpa en kamera för dollarna till ett okej pris. Den är sämre än min förra så ni får ursäkta om den dåliga bildkvaltéen sjunker ytterliggare.( beror nog dock mest på fotografen). Kajsa hade redan växlat till sig tre miljoner bolivares som vi tyckte borde räcka. Dessa hade hon i strumpor innanför byxorna, fastsatta med säkerhetsnålar i trosorna. Alltför att undvika en stor pengaförlust om vi skulle bli rånade. Rånrisken är ganska stor på la bandera, bussterminalen i caracas. Men allt gick bra. Klockan sex satt vi i våra sängstolar i bussen. Svettiga fullt påklädda med långbyxor och tjocktröja. Men väldigt uppspelta över att vår resa skulle börja. Kajsa hade fixat platser längst fram på dubbedäckarbussen med min åksjuka i baktanke. Sött!
Men redan vid halv sju släckte de lyset och alla andra tyckte att det var dags att sova men det tyckte inte vi. Vi var exalterade och flummade så mycket att vi blev hyschade åt. Tillslut gav vi med oss och försökte sova lite vi med. Det gick sådär. Bussen har AC. Bra i ett varmt land! Men det finns bara två lägen. Av eller på. Vilket innebär att busstemperaturen kan ligga på mellan 10 och 15 grader. Men vid sju slaget (en resa på 13 timmar) var vi iaf framme på terminalen i Meridá.
Meridá.
Merida är en stad i sydvästra venezuela i bergskedjan anderna. Den ligger därför högre än caracas och är därmed något kallare. När vi anlände kom det fram en man och pratade med oss på engelska. Alltid samma sak! Men han erbjöd oss gratis skjuts in till stan för att titta på hans posada (vandrarhem) Väl på posadan bestämde vi att den var för dyr och vi skulle leta efter något annat. Vi bokade och betalade dock våra aktiviteter vi tänkte utsätta oss för. Meridá har många äventyrsanordnare och det finns väldigt mycket att göra där. Som rafting, turer til regnskogen, m.m detta gör att det är lite väl mycket backpackers och därmed lite väl mycket engelska. Både jag och Kajsa vill och kan prata spanska. Man kunde även betala i dolares. Men eftersom vi sålt våra till ett bra pris i caracas tjänade vi på att betala i bolivares. Vi fick skjuts till en annan posada. (30 SEK/natt). Vi åt varsin arepa frukost. I Meridá är de gjorda på havremjöl istället för majsmjöl vilket var mycket gott. Sedan tog vi sikte på dagens första aktivitet. Teléfelicularen, Världens högsta och längsta linbana. Med tre byten tog den oss upp på en höjd av 4700 m.
vi var dock inte lika exalterade över kylan och snön som venezulanerna. Men det var häftigt att vara på så höghöjd att man kände av syrebristen. När vi kommit ned var det dags att bege sig till nästa äventyr. Paragliding. Visst är jag lite höjdrädd. Och när jeepen slingrade sig upp högre och högre upp för berget kändes det allt lite i magen. Man flög med en guide som styrde. Första 20 minutrarna var underbart häftiga. Särskilt när han körde 360´s.
(det är jag som flyger på bilden! )
Men sen könde jag åksjukan komma smygande. Försökte dch förtränga den men efter ett tag gick det inte. Min flygkille märkte att jag mådde dåligt och började gå ned för landning. Väl nere på marken efter 35 min kändes allt snart bra igen. Vi åkte tillbaka in till stan, en helflummig resa fyllda med adrenalin, några öl och massa spansk slang. Vi åt och styrde sedan direkt stegen mot heladerian Coromoto. Guiness rekord för mest glassmaker i världen. Närmare bestämt 840 st. Vad sägs om glass med smak av spaghetti med köttfärssås, vitlök, bläckfisk, svarta bönor eller öl?
Jag tog några lite mer normala smaker men ändå inte gin med apelsinsmak, sangria och tortugas ninjas ( ninja turtles). Nästa dag var det dags för ännu ett äventyr. Klockan nio skulle vi bli hämtade för canyoning. Men skjutsen dök aldrig upp. Vi lyckades ändå leta på anordnaren. Vi fick prova ut våtdräkter och hjälm och sen var dags för en till jeepfärd.
Jag visste inte så mycket om vad canyonng innebar. Mest att man skulleklättre nedströms en flod. När vi kom fram med våra två guider (varav en jag vet haplo hade ätit upp på plats :P) fick vi ta på oss våtdräkterna med bikinis under och en slags blöjliknande grej av gummi. Sen började vi gå och klättra ned. Efter ett tag fick vi börja åka ned för stenhällar som en vattenrutchskana. Vi fick också hoppa ned i djupare delar av floden vilket var lite läskig. På ettställe var man tvungen att träffa exakt rätt på en area av ca 1 kvm annars var det för grunt. Kajsa vågade inte hoppa efter att ag varit nära att slå i huvudet i bergväggen. Snart kom vi fram till det första vattenfallet som var ca 4m. jag har aldrig bergsklättret innan men kajsa hade lite koll. Vi fick haka i oss och klättra ned för det vertikala vattenfallet. Kändes lite läskigt men adrenalinet pumpade. Det andra vattenfallet skulle man ta sig ned för med ryggen mot bergväggen snabbt eftersom vattenströmmen var så stark. Sen kom vi fram till det sista vattenfallet. Men en stackars fransk tjej före får vi veta att det är 27m högt! Efter att tjejen har halkat och gråter av rädsla får kajsa klättra ned. Sen är det min tur. Jag halkar och måste få hjälp att komma i horisontellt läge igen. Tittar ner och nej. Jag har nog aldrig varit så skakig i hela mitt liv. Efter en evighet är jag dock nere! Jag klarade det! Tur det eftersom det inte fanns någon annan väg ned och den franska tjejen var tvungen att hakas fast i en guide och halas ned med honom. Detta var utan tvekan resans största äventyr. Tyvärr kunde jag inte ha med kameran.
Sen gick vi och drack billig öl och gick och la oss tidigt eftersom bussen til san cristobal skulle gå vid tre på natten.
Gränsen.
Vi hade tur som km med bussen som egentligen skulle varit full. Dessutom tog den oss inte bara till San cristobal utan vi betalade chaffören lite mer så körde han oss till san agustin som ligger på gränsen till colombia. (sju timmar buss) där fick vi fixa utstämplar.
Sen gick vi till fots över en av världens farligaste landsgränser. Väl på andra sidan fick vi instämplar och tog sen en taxi till cúcuta. En av colombias fattigaste städer och med den farligaste terminalen. Växlade lite engar med tanken att vi skulle växla mer senare. Köpte våra biljetter till Bogotá (dyrt jämfört med i venezuela!) och gick och käkade varsin enorm brunch (kl 14) till ynkligt pris (15 SEK). Tilbaka och vänta på bussen som aldrig kom. Jag blev bjuden på en colombiansk öl som var precis lika blaskig som alla andra sydamerikanska öl. (mums). Bussen ville inte komma. Men sen kom vi på att vi hade venezulansk tid och låg en halvtimma före. Så kom den tillslut kl 15.
Bogotá (Colombias huvudstad)
Efter 16 timmar till i buss. (ser inte så långt ut på kartan. Men det är ju över en bergkedja.) Skulle vara den farligaste biten på våran resa. Men det enda som hände på vägen var att en militär med k-pist steg på och bad om alla mäns identifikation. Inte en skymt av Farc.
Bogotá var mysigt men kallt. Ligger på 3000 m. Vi gick runt med alla kläder på oss. Kajsa ville ha på sig mössan men jag förbjöd henne.
Posadan var mysig och vi träffade en amerikansk kille som var trevlig. Även några andra amerikaner som var mindre trevliga. Tog den första bra colombianska kaffet. I colombia finns inte svart kaffe. Det heter kaffe tinto. Det är genomskinligt eftersom de blandar ut det med vatten!!! Vi kollade in candeleria, de historiska delarna. En började det regna. Så vi flydde in på Botero museet. Vi käkade typisk colombiansk lunch och sen åt jag oblea. Rån med arequipe (kolasås, vilken lycka) ost och björnbärssås. Sen dags för kaffe igen
Kaffe cubano med rom och mynta. <3 Välbehövligt eftersom det inte fanns varmvatten på hotellet när vi skulle duscha. :S Sen gick vi ut i zona rosa. En liten finare del av staden. Där fanns massa barer och märkesbutiker för shopping på dagtid. Nästa dag gick vi lite på stan, kollade in parker och så. Bogotá jämfört med caracas kändes renare och sundare. Mindre farligt. Mycket poliser och säkerhetsvakter i uniform. (mums, jag klagar inte!)
Folk var snygga! De hade en klädstil. Tjejeerna hade självkänsla snygga kläder och coola frisyr. Folk hade stil. Det finns subkulturer. Jag såg mina första sydamerikanska punkare. Folk cyklade. Det fanns cykelvägar! Jag tror jag sett en cykel i caracas. att de cyklade är nog en följd av dyrare bensinpris. Och att folk faktiskt vågar vistas ute. I caracas tar man bilen direkt hemifrån, åker dit men ska och tar bilen hem till porten.
Just därför att ingen vågar vistas ute blir det ju farligt. I bogotá var folk ute, därmed blev det säkrare att vistas ute och man kunde bygga upp områden och parker där folk kunde träffas och umgås. Samtidigt fanns det många uteliggare och tiggare. Klasskillnaderna är större.
Folk var alltså snyggare, smalare( trots samma frityrmat), de hade mer indiandrag med rundare ansikten och latare näsa. De såg lite mer härdae ut, vindpinade. De kändes mer neutrala på något sätt. (kanske mindre påverkan av miss universum idealet som är så stor i venezuela.)
Cartagena
Vi lämnade bogotá vid 18 och anlände i cartagen efter 21 timmar (nytt bussrekord) klockan 16. att åka hem bara kvällen efter kändes lite jobbigt så vi bestämde oss för att stanna en dag till. Cartagena var smutsigare, varmare och mer turistigt än bogotá. Det fanns massa fästningar eftersom det var en gammal försvarsstad. VI bodde i en mysig stadsdel som hette getsemani.
Posadan kändes dock ganska osäker. Men kajsa nojade mer än mig. Första dagen i cartagena ville vi åka till stranden. Men när vi om till bocagrande (centrum, med alla fina hotel.) hade alla båtar avgått. (vi tyckte att vi var tidiga när vi var där halv tio.) så vi käkade en fruktsallad til frukost och jag blev påtvingad en massage av enstor negress. Som jag sen var tvungen att betala.
Vi vägrade dock betala för de små flätor de kom fram och gjorde. Vi gick till stranden som låg parallellt med huvudgatan. Vi orkade stanna där i ca 45 min. ala försäljare var så jävla jobbiga att vi inte stod ut. Medans kajsa bytte om bytte jag docktvå örängen mot ett halsband i samma färg som min bikini.
Vi åt massa billig mat. Och klarade oss bra trots vi inte lyckades fixa några pengar i bogotá. När vi väl hittade en kille på gatan som vill växla våra bolivares och till ett hyggligt pris så gick vi med på det eftersom vi vill handla lite krimskrams souvenirer. Och behövde pengar till nästa bussresa. Vi hade stenkoll. Kollade alla 20000 lappar att de inte var falska och räknade noga jag hade kolla på pengaran hela tiden eftersom vi vet att de är snabba på att fiffla. höll hela tiden blicken fäst på bunten trots en av killarna försökte få min uppmärksamhet hela tiden. Kajsa gav över sina bolivares samtidigt som hon fick pesos. Hon stoppade ned dem i en plastväska och sen snabbt ned i väskan eftersom de skrek att poisen kom. En var vi så hima nöjda för att vi lyckats så vi gick och köpte äpplen för att fira (svindyrt med frukt både här och colombia) Men när vi om till posadan igen hade vi inte 240000 pesos som vi trodde, utan 20000. de hade lyckats lura oss ändå och jag förstår fortfarande inte hur de gjorde.
Men vi klarade oss okej ändå. Hittade en vän om visade oss det riktiga Cartagena och colombia och allt vi behövde veta.. Han tyckte jag såg farlig ut men sen blev set ingen tvekan om saken att jag var djävulen när jag hällt tabasco på mina rester som han skulle äta upp.
Blev en helgalen kväll Nästa dag åkte vi på ?ekologisk tur? till en vulkan full med lera om skulle ha helande effekt. Jag vet inte riktigt jag. Men det var riktigt häftigt att flyta runt i leran. Men jag tror fortfarande jag har rester kvar i öronen.
Sen åkte vi till en fin strand och åt lunch. Senare på kvällen var det dags att ge sig av mot terminalen igen för ännu en nattresa mot gränsen. (9 h) Maicao.
Vi anlände till gränsstads terminalen och fick ta en bil tillsammans med några andra över gränsen och fram till marcaibo. Först kändes det skönt att vara tillbaka i venezuela. Men sen blev vi stoppade ca 8 ggr för att visa as. Men vi slapp iaf betala dem.. sen kom vi till marcaibo, venezuelas näst största stad =bilköer. Vi orkade inte stanna där någon längre tid eftersom det ändå inte skulle finnas så mycket att se och för att niklas var på väg för att möta oss i coro
Coro
Så vi tog en (ful)buss direkt från terminalen och efter ytterligare 6 timmar var vi framme i coro. Lyckligtvis hade kajsa läst ut harry potter så jag hade något att gör när hon träffade niklas. :P Nej men det var trevligt. Vi letade på posadan. Åt väldigt goda vegetariska empanadas. (de första jag sett som inte är friterade!) Promenerade runt i den mysiga staden och åt sen en underbar middag på en lite finare resturang. Skaldjur i en ananas! Det ni!
Nätsa dag var det dags att bege sig mot öknen som finns där och som vi kom dit för. Det kulle bara vara två km dit. Yeah right. Efter ca fem helt värdelösa vägbeskrivninga och kringirrande tog vi en taxi till dynerna.
Där besteg vi den högsta toppen. Det var dock inte mycket varmare än i stan. Sen tillbaka till den mysiga posadan för en dusch och vidare för middag. Sen åkte jag till terminalen för min sista resa hem mot caracas. Kajsa och niklas skulle stanna en natt till i ett eget rum istället för i en sovsal.
Bussen gick halv elva och klockan 5 anlände jag till caracas. Dock till en terminal där jag inte varit förut. Lyckades bli ålurad på¨en buss åt fel håll.
Hamnade i en barrio jag inte hade en aning om var den log. Hade tur och lyckades hoppa å en buss som tog meig till välkända trakter. Nu är jag hemma.
Det var en resa mes mycket buss och utan större missöden. allt gick faktiskt smidigare än vad vi trott!
mycket skoj. och mycket buss. 80 timmar plus minst 5 timmar bil!
Har säkert missat masa men nu orkar jag inte skriva mer! Och nu får ni faktiskt anstränga er lite och kommentera. På måndag kommer Camilla! :D
Mer bilder på bilddagboken som vanligt.!
abrazos//Petra
Chau!
Jag har bara pluggat. Mitt iv är lika dött som det här landet.
imorgon och på tisdag de sista proven. Sen är det slut på skiten! Och kajsa och jag drar på våran resa till
Merida (anderna)
Bogota (colombias huvudstad)
Cartagena(colombias kust)
Maracaibo (venezuelas oljestad)
Coro. (där finns en öken)
Blir borta minst en vecka.
Och imorgon åker jenny tillbaka till sverige! :( Hejdåååå.
kommer sakna henne mycket.
och ni är sämst. knappt får man en endast kommentar.
//Petra
imorgon och på tisdag de sista proven. Sen är det slut på skiten! Och kajsa och jag drar på våran resa till
Merida (anderna)
Bogota (colombias huvudstad)
Cartagena(colombias kust)
Maracaibo (venezuelas oljestad)
Coro. (där finns en öken)
Blir borta minst en vecka.
Och imorgon åker jenny tillbaka till sverige! :( Hejdåååå.
kommer sakna henne mycket.
och ni är sämst. knappt får man en endast kommentar.
//Petra
No sí, sino no.
Jaha. Nej vann med 50,7 %. Det var som det kändes. Väldigt jämt. Men med ett valdeltagnade på runt 40%
Rösterna registreras. folk vill inte rösta mot chavez i onödan.
Ja vi får se vad som händer. Känns som om ja sidan tar det mycket bättre än vad nej sidan hade gjort om det blivit ett ja. Det var väldigt lungt idag. Inget folk på universitetet. Alla vilade efter nattens firande.
Jag måste säga att jag är lite besviken. men bara lite. jag hade väl mer elle mindre ingen åsikt. (fast att det låtade åt ja. ni får kalla mig naiv. men det var det som kändes rätt trots allt. Men nu får jag glädjas med mina vänner. det är ju också bra.det är egoistiskt att tycka att det hade blivit lite mer rocknroll om det blivit ett ja. Kanske hade det hänt lite mer. (kanske hade vi byggt en socialism) Men nu får vi se. Man får respektera resultatet för vad det är. Det här är venezuela och vad har vi för rätt att döma och lägga oss i deras beslut. Chavez säger att han ska fortsätta kämpa för socialismen.
Men det känns väldigt konstigt att vardagen bara ska fortsätta nu. Utan dagliga manifestationer och livliga diskussioner på gatorna. Det konstigaste var att sveriges medier hade resultaten innan vallokalerna ännu inte hade stängt (de skulle stänga 18.00 inte 16.00) och att då hade ja vunnit med 6-7 % samtidigt som cnn sa en liten stund senare att nej vunnit med 76%. Hur ska man kunna lita på medier?
Vi hade valvaka. Bakade pepperkakor.
Mums! Och idag har jag gjort finfin glögg. Bara knäcken och julmust som fattas. Idag var jag i skolan. Och fick inget gjort. För allt var stängt och ingen var där. Åt helvete med universitetet. Jag får ångest av det. Nu ska jag dricka upp vinresterna efter glöggen.
//Chao Petra
Rösterna registreras. folk vill inte rösta mot chavez i onödan.
Ja vi får se vad som händer. Känns som om ja sidan tar det mycket bättre än vad nej sidan hade gjort om det blivit ett ja. Det var väldigt lungt idag. Inget folk på universitetet. Alla vilade efter nattens firande.
Jag måste säga att jag är lite besviken. men bara lite. jag hade väl mer elle mindre ingen åsikt. (fast att det låtade åt ja. ni får kalla mig naiv. men det var det som kändes rätt trots allt. Men nu får jag glädjas med mina vänner. det är ju också bra.det är egoistiskt att tycka att det hade blivit lite mer rocknroll om det blivit ett ja. Kanske hade det hänt lite mer. (kanske hade vi byggt en socialism) Men nu får vi se. Man får respektera resultatet för vad det är. Det här är venezuela och vad har vi för rätt att döma och lägga oss i deras beslut. Chavez säger att han ska fortsätta kämpa för socialismen.
Men det känns väldigt konstigt att vardagen bara ska fortsätta nu. Utan dagliga manifestationer och livliga diskussioner på gatorna. Det konstigaste var att sveriges medier hade resultaten innan vallokalerna ännu inte hade stängt (de skulle stänga 18.00 inte 16.00) och att då hade ja vunnit med 6-7 % samtidigt som cnn sa en liten stund senare att nej vunnit med 76%. Hur ska man kunna lita på medier?
Vi hade valvaka. Bakade pepperkakor.
Mums! Och idag har jag gjort finfin glögg. Bara knäcken och julmust som fattas. Idag var jag i skolan. Och fick inget gjort. För allt var stängt och ingen var där. Åt helvete med universitetet. Jag får ångest av det. Nu ska jag dricka upp vinresterna efter glöggen.
//Chao Petra
Rumbo a el socialismo!
Okej. Imorrn smäller det! Den stora omröstningen. Ingen vet hur det kommer att gå.
I valet förra året visste man att chavez skull vinna. Nu vet ingen.
Och oppsitionen är verkligen livrädda. Så känslomässigt upprörda att det ibland verkar som om de ska falla i gråt. De säger att de vill lämna andet om reformen går igenom. Jag vet fortfarande inte vad jag tycker.
Vi var och tittade på nej marschen i torsdags. Otroligt mycket folk. Helt obegripligt. Och jag antar att det var minst lika många på SI manifestationen igår. Efter marschen i torsdags åkte vi och drack rödvin och spelade domino hos oriol. Väl i altamira gick vi till ett av alla si tält som finns i hela stan. Där var det fest. De har massa special inspelade låtar. Bland annat en reggeaton! VI fick massa tshirts pins och en keps. Vi pratade med arbetare där som verkligen brann för si manifestationen. Det var skönt att se. Patria y socialismo o muerto!
Jag var så arg igår. Jag ville verkligen åka til si manifestationen. Men trodde att jag var tvungen att ha min presentation. Men när jag väl var där så hade jag såklart ingen lektion. Hela dagen förstörd.
http://www.youtube.com/watch?v=ajktaJYkOW4
Men jag såg lite av chavez tal på tv.n Okej han kan ha gjort hur mycket bra saker som helst. Han säger bra saker. Men han är urusel på att tala. När han började sjunga blev det mest pinsamt. Ha sa också mycket konstiga saker. Röstar man nej röstar man för george bush. Om de förlorar ska de nog visa förrädarna. Osv. Det känns som han splittar folket i två läger. Och allt är inte svart eller vitt. Alla röster ragistreras och det går i efterhand att ta reda på vad folk röstat. Precis som i valet förra året. Om man röstar mot chavez kan det vara väldigt svårt att få jobb och andra saker. Men jag vet inte. Han pratar om den nya socialismen och om att ge makten till folket. La reforma del pueblo! Men som alltid är personkult lite läskigt.
Idag har vi varit och surfat. Hell yeah! Det var skojigt men gick inte så jättebra.
Nästa veca semana 12= råplugg!
//Petra
I valet förra året visste man att chavez skull vinna. Nu vet ingen.
Och oppsitionen är verkligen livrädda. Så känslomässigt upprörda att det ibland verkar som om de ska falla i gråt. De säger att de vill lämna andet om reformen går igenom. Jag vet fortfarande inte vad jag tycker.
Vi var och tittade på nej marschen i torsdags. Otroligt mycket folk. Helt obegripligt. Och jag antar att det var minst lika många på SI manifestationen igår. Efter marschen i torsdags åkte vi och drack rödvin och spelade domino hos oriol. Väl i altamira gick vi till ett av alla si tält som finns i hela stan. Där var det fest. De har massa special inspelade låtar. Bland annat en reggeaton! VI fick massa tshirts pins och en keps. Vi pratade med arbetare där som verkligen brann för si manifestationen. Det var skönt att se. Patria y socialismo o muerto!
Jag var så arg igår. Jag ville verkligen åka til si manifestationen. Men trodde att jag var tvungen att ha min presentation. Men när jag väl var där så hade jag såklart ingen lektion. Hela dagen förstörd.
http://www.youtube.com/watch?v=ajktaJYkOW4
Men jag såg lite av chavez tal på tv.n Okej han kan ha gjort hur mycket bra saker som helst. Han säger bra saker. Men han är urusel på att tala. När han började sjunga blev det mest pinsamt. Ha sa också mycket konstiga saker. Röstar man nej röstar man för george bush. Om de förlorar ska de nog visa förrädarna. Osv. Det känns som han splittar folket i två läger. Och allt är inte svart eller vitt. Alla röster ragistreras och det går i efterhand att ta reda på vad folk röstat. Precis som i valet förra året. Om man röstar mot chavez kan det vara väldigt svårt att få jobb och andra saker. Men jag vet inte. Han pratar om den nya socialismen och om att ge makten till folket. La reforma del pueblo! Men som alltid är personkult lite läskigt.
Idag har vi varit och surfat. Hell yeah! Det var skojigt men gick inte så jättebra.
Nästa veca semana 12= råplugg!
//Petra
