Venezuela

Okej. Nu har det gått några dagar. Skolsituationen eskalerar. Hur mycket läxor som helst som hindrar mig från att utforska mitt nya hemland. Men jag känner mig inte så stressad. Första gången som jag inte känner att världen kommer gå under om jag misslyckas. Men det kommer jag ju inte att göra. Men samtidigt saknar jag lite motivation då jag vet att det finns massa andra roliga saker att göra. Men på vardagskvällarna när man kommer hem vid halv 8 snåret, måste fixa middag och plugga lite är det sällan det blir av att man tar sig för att åka någonstans. Eftersom resan till stan tar en timme och bussarna hem slutar gå vid tio blir man oftast för snål för att vara beredd på att lägga pengar på en taxi.
Jag försöker dock att hålla mig lite uppdaterad om vad som händer på chavezfronten men det är svårt. De största diskussionerna just nu handlar om chavez förslag till reformer av 1999 års konstitution.

Främst om att han ändrar så att presidenten kan väljas om hur många gånger som helst istället för högst två mandat. Opositionen säger: han blir en diktator. Chavez menar att det är folkets rätt att kunna välja vem de vill och ska inte hindras av någon konstitution och att detta redan tillämpas i flera europeiska länder.

Sänka arbetsdagen från 8 till 6 timmar. (Yay! säger jag) Men oppositionen menar att detta kommer sänka produktiviteten och ekonomin kommer stagnera. So what. Kommer däremot med stor sannolikhet sänka arbetslösheten och förbättra folkhälsan precis som det skulle göra i Sverige.

Och artikel 115 om olika former av äganderätt. Denna är jag inte alls insatt i men handlar om att folk ska ha mer inflytande och möjlighet att delta gällande gemensamt ägande.

Totalt är det 33 av 350 artiklar som infattas av reformen men dessa är de som får mest uppmärksamhet. Idag har jag varit på utflykt.


Jag steg upp klockan tio över fem för att vara vid chacaito vid halv sju. Som vanligt var jag i god tid och anlände vid fem över sex. Jag slöt upp med folk från skolan och kl åtta (istället för sju) lämnade vi caracas och åkte i tre timmar för att nå nationalparken och grottan ?Cueva alfredo juan" en av de största grottorna i venzeuela. Vi hade köpt ficklampor på vägen dit och alla tilldelades en hjälm.





Sen begav vi oss in i berget genom en av grottans 15 öppningar. Först hopade vi fram på lite stenar. Sedan var vi tvungna att gå lite i vattnet. Snart vadade vi omvartanat med att vattnet nådde upp till låren. PÅ vissa ställen där vattnet nådde upp till hakan fick jag ta av mig ryggsäcken och bära den över huvudet. Visst hade jag blivit tillsagd att ta med ombyte men jag trodde att jag bara skulle bli lite smutsig. Inte bada i lerigt vatten. Men det var så häftigt. Vi fick klättra ned i hål och simma i vatten. Överallt fanns det fladermöss och massor av vackra kreationer skapade under de miljontalsår som vatten som runnit genom berget. Det är helt underbart att befinna sig på ett sådant ställe, vara blöt hela tiden och ändå inte frysa. Vi fick en och en kättra upp i ett hålrum fyllt med vatten och med ett inflöde som gjorde att det kändes som man satt i en kolsvart jacuzzi (vattnet var faktiskt varmaer och renare än duschvattnet här hemma) När vi gått i ett par timmar nådde vi ett stop som var en väldigt grov ?ihopvuxen? stalaktit och stalagmit. En av de största i sydamerika. Men ännu mer imponerande var den näst längsta (i sydamerika också) som fanns i grottrummet la Lluvia.




Efter ytterligare promenader genom allt trängre och lägre gångar trodde jag att vi nått slutet. (det hela leddes av vana grottvandrare från universitet.) men istället visade det sig att vi skulle åla oss igenom en väldig smal passage. Så smal att jag inte kunde ha ryggsäcken på ryggen utan fick putta den framför mig. Gånger var lerig och när vi väl nådde utgången såg det ut som om allahade gyttjebrottats. Lyckligtvis kom vi ut vid ett vattenfall där vi kunde tvätta oss.


Totalt gick vi i grottan i fem och en halv timma. Jag var väldigt vinglig på vägen tillbaka vid sexsnåret halkade jag ett par gånger. Vet ej om det berodde på att mina skor var så blöta, sämnbrit eller det faktum att det enda jag ätit på hela dagen var en banan och en mandarin. Men det var absolut en helt underbar upplevelse med undantag av att mina dyra skor gick sönder. :( Hoppas ni har det bra där hemma. Har hört att det ska vara en vacker höst. Här känns det lite svalare nu men är fortfarande mycket varmt. Särskilt om man kommer utanför caracas. Där är det aldrig mindre än 35 grader och dessutom högre luftfuktighet.


//Petra
Nu vill jag ha kommentarer. Eller ett hej. :)

mer bilder finns som vanligt på bilddagboken. men det var inte så lätt att ta bilder inne i grottan. n får ha överseende med att de är så dåliga. dessutom ville jag inte ta fram den då det var så blöt.

Ja det känns inte som det händer så mycket. Men det gör det väl.
Spanskan avancerar sakta men säkert.
var på bio ikväll men Damian. Det var mycket trevligt. Han får mig verkligen att skratta. Vi såg La vida de Rosa blanca. På tyska med spansk text. Och jag förstod allting! Förstår ju allt i skolan med. Har bara lite problem med lite matte. Men jag räknar med det löser sig. (höhö). Och att se molekylerna i 3D. men mamma ska skicka mina molekylmodeller (som jag såklart lämnade hemma).




Igår åt vi ute Jag, Damian, Lina, Millie och en Daniel (som pratade svenska för att han hade haft en svensk flickvän och bott i sverige i 4 år.) Han hade köpt Wasa knäckebröd!!! Vilken grejj.
Alltså ja  det här med den venezulanska maten. Det grovaste brödet är som APK limpa i sverige. Och igår när vi åt ute. Allt fås med sju kilo ost och 3 kilo socket. Damian åt någon slags söt omelett med ett tre centimeter tjockt ostlager emellan. Millie åt potatis med lika mycket ost. Och jag fick in en sallad helt täckt med riven ost. Visst ost kan vara gott. Men osten här smakar ingenting!
Allt äts med hur mycket socker. Alla har minst två matskedar socker i deras kaffe (en halv dl) dom tycker jag är riktigt äcklig som dricker kaffe utan socker OCH utan mjölk. De har socker på all frukt. Och det är en stor diskussion om jordgubbar är söta eller sura. Alla venezulaner hävdar bestämt att de är sura (och de smakar likadant här som i sverige). Men gud vad jag vill ha choklad. Finns nästan bara nestlé här. Och än så länge har jag inte varit så desperat. Är dessutom mest sugen på salt. Dricker också massa vatten. Vattnet här hemma smalkar jord men det fixas lätt med lite lime. Jaja det finns ju roligare saker att berätta. Eller nja. Men i vilket fall som helst så gick vi till en gaybar efter vi. Det var skitskoj. Det finns homosexuella här med(!). Damian är tydligen bisexuell. De sjöng kareoke och det var mycket folk där.

Jag har simmat och det är helt underbart. Jag mår så jävla bra i sånt här klimat. Jag är inte torr i ansiktet som jag blir i sverige, mina fötter är gladare än någonsin. Och jag älskar känslan av att slippa höstdeppen som säkert skulle tagit kål på mig hemma. Jag är verkligen glad. Vilket är konstigt eftersom jag saknar alla. Men allt bra med att vara här väger upp mycket av det. Känns också som jag får lite distans och betänketid på vad jag ska göra när jag kommer hem och vad som är viktigt i mitt liv.


besos //Petra

och det var inte igår man skulle ställa om klockan utan 1:a oktober.

på bilddagboken finns en bild till min mamma.

Ja. Jag har massor att plugga på. :( men tänkte skriva lite ändå. Har mest varit i skolan och köat känns det som. I torsdagskväll åkte vi till killarna i santa fe (de andra utbytestudenterna) och firade tibus (belgare) födelsedag. Det var mycket trevligt. Vi åt pizza och pratade. Var massa venezulaner där också. Men när de andra skulle gå ut vid ett åkte lina och jag hem.


I fredags morse tog det en timma att komma till skolan för att bussarna bara åkte förbi för att de var fulla. men det r ingen ovanlighet.  Men när jag väl kom dit var det okej. Jag simmade och jag var bländande vacker i min baddräkt, min badmssa och simglasögon.


 Sen hade jag en privatlektion i heterocykliska föreninger. Han testade mina kunskaper i organisk kemi. Och nu måste jag repetera den nedrans michealadditionen! :S Igår kväll åkte vi ner till stan. Till bellas Artes för att möta upp med Ruben. Vi gick till en bakgård och drack öl och dansade. Salsa, meregue och reggeaton. Och jag kunde prata. :) Sen gick vi vidare till det klassika salsa stället el mani. Jag, lina ruben och josé. Dr var det helt galet och jag dansade med massa människor. Ruben och José kunde inte förstå varför man inte dansade pardans i sverige. De är hur duktiga som helst. Och de höfterna! Oh my gosh. Vi dansade i sex timmar. Sen gick vi till ett flamenco ställe men vid fem var vi trötta och åkte hem.

Ja, det är sant att vi ska ställa om klockan på måndag. För att få mer ljus på morgonen. Så på måndag är jag bara 5 och en halvtimma efter er. Kan tyckas lite förhastat av chavez men jag tycker att det är bra om det är ljust när man ska till skolan (vid sex) och han ändrar det i en protest mot tidsindelningen som han tycker bestäms av det imperalistiska USA.
Nu måste jag plugga.

 //Petra

Vale. Ahora. Soló hablamos español en la casa. Från och med nu är det endast spanska som gäller för mig. Tur att Lina är så bra. Jag borde egentligen inte ens skriva på svenska för nu är jag äntligen lite inne i spanskan. Hade min första lektion idag. Och alla andra var bättre än mig. Men nu ser jag det som en utmaning. Jag ska bli minst lika bra. Så nu är det spanska dygnet runt som gäller. Förutom när jag skriver blogg, pratar på msn eller skypar förstås. Och jag övar även med Maria Isabelle. Den lilla 17-åriga venezulanen som bor med oss. Man är bara 17 när man börjar på universitet här så alla känns väldigt unga. Maria Iseabelle tittar varenda kväll på någon värdelös såpa och jag blir galen på introlåten. Annars är hon trevlig.
Jag åkte tidigt till skolan imorse för att prata men min koordinador om att hans kurs heterocíclos krockar med mina andra kurser. Han skulle byta tider för min skull. :)
Sen gick jag på en kurs om Che guevara, handlade om varför han blivit en pop-ikon och ett varumärke. Mycket intressant men jag borde inte ta den. Borde koncentrera mig på de kurser jag redan bestämt mig för. Och speciellt på spanskan.



Det finns socialister på skolan! Jag fick bevis idag. :)
Men forfarande,  vem är denna mystiska man. Mannen, myten och den blivande legenden, Chavez. När ska jag veta vad folk tycker och tänker. Många är precis som i sverige ointresserade av politiken. Är han en galning? Bygger han socialism eller diktatur? Jag är mer förrvirrad nu än innan jag åkte. Den stora andelen chaviztas finns förstås på den fattiga landsbygden och inte i caracas och särskilt inte på USB. Överallt haglar det anti-chavistiska argument. Eller så hyschas det. Alla pratar om allt dåligt chavez har gjort men inte varför han gjort saker. Det är så svårt att greppa och sålla när jag inte har tillräcklig kunskap själv. Jag vill kunna peka på positiva saker och fråga vad som är så mycket sämre. Om hur det kan ha blivit så dåligt helt plötsligt eller om det bara är på senaste tiden han har blivit ?galen? och fått storhets vansinne. Jag undrar om han fortfarande är lika populär och har samma stöd som i förra valet eller om folk har tröttnat. Höromdagen var det en våldsam diskussion på bussen. Tyvärr förstod jag inte allt och busschaffören bad de att vara tysta. Jag har fått höra att pengarna går till fel ställen. Att korruptionen bara har ökat. Det är fler fattiga människor nu. Att chavez sätter upp mål, lagar och reformer som ser fint ut på pappret men som aldrig blir verklighet. Det finns så mycket energi i argumenten och påstånden att jag blir förrvirad. Jag blir frustrerad att jag inte vet vad som pågår i det här landet. Jag sitter isolerad i mitt lilla hus i piedra azul. (Inte detta men ett i närheten. detta visar på hur husen ser ut här)


Jag ?får? inte gå ned till de barrios (olagliga slumkvarter) som ligger 100 meter härifrån (såklart utanför stängslen med privata vakter som övervakar) därför att där är det farligt.


Samma sak gäller de centrala och västra delarna av caracas. Jag vill kunna röra mig fritt. Jag vill ära känna det riktiga venezuela. Inte den här bubblan det känns som jag lever i ibland. Jag blir frustrerad över att jag inte vet vilken dagstidning som är mest objektiv. Samma sak gäller tv-kanalerna.
Men det är bara att leta på. Vem är Chavez, vad vill han, vad händer i mitt venezuela?


Imorgon ska jag vara i skolan igen. halv åtta. helt omänskligt. men nu vet jag vart jag ska. Men jag vet inget om hur jag ska få tag i böcker. Men men det ordnar sig säkert. Sen ska jag in till stan och göra manikyr och köpa en baddräkt och en badmössa. :D

glöm inte att kommentera nu. :P
//Petra

Åh. Jag är så frustrerad. Efter två dagars springande i skolan är jag fortfarande inte inskriven, vet inte hela mitt schema, har inga lunchkuponger, kan inte aktivera mitt kort och har inte kunnat träna. Jag blir så arg. Jag har missat 4 lektioner av 7 för att jag inte vet var de är. Och informationen går inte att få tag på. Som idag hade jag en lektion 7.30-9.30 men jag visste inte vart. Jag letade på kemiinstutionen, biologi (eftersom det var biokemi) ett annat hus där vi tydligen skulle ha lite lektioner. Ingen admistrativ person börjar föränns halv nio. Då fick jag veta vart jag skulle vara. Men då hade jag redan missat lektionen. Men sen kunde jag iaf gå på den andra biokemi lektionen och det verkade helt okej. Jag förstod iaf allt.

Den internationella sekreteraren är ny och vi är hans första grupp. Så vi har inte fått någon info alls. Men han hade bestämt att vi skulle skriva in oss idag vid tio. Bara det att jag hade lektion då. Inorganisk kemi. På denna förstod jag mycket mindre. Men det kan bero på att läraren var från schweiz samt pratade väldigt tyst. När jag var färdig med lektionen gick jag till danel för att få ett inskrivningsformulär. Men då var de slut. Så jag fick gå och köpa ett (och köa 45 min). När jag skriver gå innebär det en promenad på minst tio minuter. Sen hittade jag lite folk att äta med. Men eftersom jag ej har några lunchbiljetter fick jag en. Men det blev ändå krångel och jag fick vänta extra länge. Sedan var jag tvungen att fylla i inskrivningspappret och gå till Kemikoordinatorn för att å en påskrift. Han var inte där så jag fick vänta i en timma. Sen fick jag reda på att han inte skulle komma föränns om ett par timmar till. Jag lämnade formuläret där och sa att jag skulle komma tillbaka nästa dag.
Då gick jag för att träna. Men jag hittade ingen stans att byta om. Så jag gick hem.

 Jag tror jag ska köpa en baddräkt så jag kan simma i poolen på skolan. Det går ju fan inte jogga i den här värmen. Man får inte simma i bikini utan måste ha heltäckande baddräkt och badmössa. Så jag antar att jag får köpa det.

Men det var lite roligt igår igår när jag gick till internationella sekreteraren för att ta reda på vilken av de tre spanska grupperna jag skulle vara i. Och han bara; jaja Petra, skrattade lite s,å hånfullt (han tror inte att jag kan någon spanska,) och sen utbrast förvånat. : men du ksa ju vara i mellan gruppen. Haha In his face!!!Jag bara svarade på Va bra på spanksa och forstatte prata. För Jag kan. Jag är bäst. :)  och då var det tre år sen jag läste lite spanska på gymnasiet.

Teatern i söndags var jättebra. fast jag förstod inte allt. Sen var vi och fickade med Ruben. Han pratade massa politik. mest för att vi frågade masor. han pratade om att han var socialist utan att vara chavizta och om chaviztas som inte är socialister. som vanligt går det inte att generalisera och vi ska diskutera mer nästa gång. På fredag har han bjudit med oss ut för att dansa. :D

Nu ska jag försöka förstå lite av kemin. Första gången jag tycker det är jobbigt här. Och imorrn vet jag inte när jag börjar eller vart jag ska. :/


//Petra

Dags för uppdaterning. Men jag har allt skämt bort er lite. Kommer aldrig hinna eller orka uppdatera varje dag när skolan börjar. Men med tanke på hur snåla ni är med kommentarer så kanske jag slutar skriva helt. Ja, det är ett hot. :P


 Igår vaknade jag tidigt. Jag förstår inte att det sa vara så svårt att sova. Vi gjorde inte så mycket på dagen. Gick och handlade jag lyckades köper en yougurt för 45 kr. Men den var skitgod. Sen åkte vi (jag och Lina. Kajsa har rymt till Niklas) till ett aktivtetshus som hette ateneo popular nere vid centraluniversitet.
De firade ett årsjubileum och det var massa folk och uppträdanden med jonglering och dans bland annat. Folket var mycket annorlunda än de jag träffat tidigare. Man kände sig mer hemma. Men det är klart. Alla var ju socialister. :) Hoppas på att kunna hänga där mer. Vi träffade inte bara venezulaner utan folk från ryssland ,danmark och tyskland. Det var lina som kände en som kände en italiensk tjej som bodde där och ?drev? stället tillsammans med massa andra idella ungdomar. Stämningen var skön och det fanns ett bibliotek med massa intressanta böcker.



Dit kommer vi återvända fler gånger. Det var massa folk där som gick på Centraluniversitet här i caracas. Centraluniversitetet är tydligen lite mer kulturellt, det finns fler sorters människor och framförallt; det existerar några former av subkulturer till skillnad från på USB där de flesta är rika skitungar som ser likadana ut.

 Men vi var tvungna att åka hem relativt tidigt eftersom vi inte ville betala för taxi och bussarna slutar gå vid 22. Det värsta med bo här ute är att det tar sån jävulskt lång tid att ta sig ner till stan. Igår tog det en och en halv timme dit och lika lång tid hem. Så mycket tid skulle man ju aldrig lägga på att resa i sverige. När vi väl kom hem var kajsa hemma från niklas och övertalade oss att följa med på en fest med Julian och Damian. Vi blev hämtade i en bil och åkte skitlångt. Efter halva resan upptäckte vi att killen som körde satt och drack samtidigt. Men så gjorde man tydligen här. Festen Var i ?ett fint område? sas det till oss. La Bonita. Jag var inte ett dugg imponerad. är trött på segregeringen. den äcklar mig.



Ingen annan heller tydligen, dessutom var vi sjukt trötta hela bunten, så vid halv två blev vi hemskjutsade igen av samma kille.

Idag åkte jag till Parque del Este för att jogga. Tog ju typ en timme att komma dit. Men så är det ju söndag också. I parken var det jättemycket fol. Det fanns en stor scen och massa människor körde salsa aerobics och jag var såklart tvungen att åka hem. Sen sprang jag ett par varv men det var ruskigt varmt. (Det är nästan trettio grader i skuggan här). :På vägen hem köpte jag en underbart god isglass. Nu ska jag fixa lite sen ska Jag och Lina på en teater med en kille som vi träffade på ateneo popularigår. Det ska bli kul. Imorgon börjar skolan har jag hört. Men jag vet ingenting. :P




Besitos//Petra

Igår var vi lediga igen. Allt tar ju sån tid i det här landet. De är verkligen INTE effektiva. Jag måste ta reda på tiderna för mina kurser själv. Bara att ingen annan vet något heller. Inte ens lärarna. Och allt börjar på måndag. Vi visste inte riktigt vad vi skulle göra med våran lediga dag. Först klipte jag kajsas hår. Jag fick förtroendet för att jag klippte linas förra veckan och det blev bra. Sen klippte kajsa mitt och jag lite själv. Mycket bra blev det. :)


'


Sen bestämde Lina och Jag oss för att åka till Avila, nationalparken där jag varit förut men och att gå uppför istället. Men när vi väl kommit dit var klockan så mycket att vi insåg att vi aldrig skulle hinna ända upp på 2000 metershöjd och ned igen innan det blev mörkt. Men vi gick upp 1400 möh. (en stig uppför i ungefär tre km.) vilket var jobbigt bara det. Det var mycket fint. Massa vackra fjärilar(särskilt de helsvarta) och växter. Vi hittade ett skydd som var fint också. Och ett vattendrag.




När vi väl kom ner kom vi ner til en motorväg mitt i rusningstrafik. Den ena gick bra att komma över men sen var vi fast mella vägarna i säkert en kvart innan vi rusade över. Verkligen adrenalinkick. Visst det var problem när vi skulle dit med men inte på samma sätt. Den här stan är verkligen inte gjord för att promenera i. De flesta stora vägar saknar trottoarer. Alla åker bil överallt. Väl hemma lagade jag middag på Yuca och Platano. Verkligen sydamerikanskt. :) Yuca är en rotfrukt och Platano är det som vi i sverige kallar matbanan. Allt är gott med mycket salt. :) Sen kom kajsa och Damian som varit på bio.




Vi fixade oss lite och åkte sedan till Gonzalos där de manliga utbytestudenterna bor.Killarna ( Niklas, Alex, Mertin, Tibu och temporärt, David en amerikan.)  bor i en lägenhet på niondevåningen som var helt underbart vacker med massa gammeldags inredning. Det var helt breathtaking. Ska ta bilder nästa gång. Gonzalos verkar trevlig men är tydligen alkoholist och har ofta fester. Men lägenheten var som sagt underbar och det var helskön stämning. Vi fick massa öl och sangria. Vi övade lite dans och sen begav vi oss ut. Hamnade på ett litet dandsställe och vi dansade massor! Damian lärde mig merengue och sen dansade vi salsa.Alla dansade reggeaton och jag har redan lärt mig lite rump och tuttskak.  Det var kul och svettigt. Millie (en annan venezuan) lärde mig också lite samba. Det var en mycket rolig och trevlig kväll. Idag vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på. Men det är nog fest hos en Julian ikväll. Han var med igår. Väldigt slemmig men han dansade bra. //Petra

Har varit i skolan. Först fick ta kort. Jag behöver klippa mig. :/ sen fick vi alla utbytesstudenter göra ett spanskatest för att se vilken nivå vi ligger på. Det gick väl okej. Jag kan ju inte så mycket. Antar att jag hamnar i nybörjargruppen men det är väl okej. Sen skulle vi fixa våra studentkort som även fungerar som bankkort. Så jag fick ett bankkonto. Vet dock inte om jag kommer använda det. Pratade sedan med kemikoordinatorn. Jag behövde inte läsa någon organisk kemi för jag kunde allt.  (tack lennart jönsson) så jag fick skära ner några kurser. Första terminen ska jag läsa biokemi, inorganisk kemi och heterocykliska föreningar. Och spanska såklart. Campus är mycket stort nästan som ett litet eget samhälle. Finns massa resturanger och Caféer. Lunchen kostar 500 bolivares vilket är lite mindre än två svenska kronor. Och då får man mycket mat. Verkar lovande. Innan Universitet blev universitet var det en hacienda. Kan vara kul att veta. ;)





Ikväll ska vi på grillfest med venezulaner och utbytesstudenter. Ska bli roligt. Imorgon är vi lediga men sen börjar allvaret på riktigt. Jag och kajsa har bestämt att försöka prata bara spanska med varandra så vi lär oss mer. Jag måste göra alla examinationer på spanska så jag kan behöva öva. Men om tur är kemitermerna ganska internationella.

Hoppas allt ä bra där hemma. Jag har bränt sänder mig lite. Men annars är det bättre med förkylning och allt. Snart ska jag börja träna i skolan. Yay.


//Petra

Upptäckte just att Hildas barnbarn i huset mittemot spelar wii. Nej jag är bara lite avundsjuk.

Så vi åkte till skolan i måndags morse. Fulla med förvätan men mestadels förrvirring eftersom vi inte visste vart vi skulle, vem vi skulle träffa och vad vi skulle göra. När vi väl hittade till internationellakontoret sa de något i stil med (min spanska är fortfarande inte felfri) kom tillbaka på torsdag. Då har ni introduktion.
Sen skickade de iväg oss till respektive koordinator. Jag hade tur för min var på sitt kontor. Han var mycket välkomnande och visade mig runt i hela huset. Alla tyckte det var roligt för jag var visst den första utbytesstudenten de hade. Vi bestämde inga kurser utan bestämde ett möte imorgon (torsdag) istället.




Så nu fick vi lite mer ledigt och nappade på Niklas (en svensk kille från lund) förslag på att åka till stranden. Vi åkte inte till samma strand men det tog ungefär lika lån tid. Vi kom inte iväg från caracas föränns klockan 12 och var framme på stranden vid fyra. Väl framme i choron fick man ta en båt till stranden. Det gick mycket snabbt och var en mycket härlig upplevelse. Kustremsan var full av stränder, berg och grottor. Det här landet är så jävla vackert ibland att jag inte vet var jag ska ta vägen riktigt.





Det var jag, Kajsa; Niklas, två tyskar, Martin och Alex och en belgare Tibu. Vi hade trevligt, badade, drack sangria och rom och njöt av den nya ledigheten. Vattnet var varmt och kändes inte lika salt vilket gjorde att jag kunde bada mer. Vi badade ända framemot midnatt och sen pratade vi med massa venezulaner. Tur att spanska kunskaperna ökar proportionellt mot alkoholintaget.





Vi bodde på en posada som är som ett vandrarhem. Vi fick två rum. Ett för fyra personer och ett för två. Så det blev ju aiutomatiskt kill och tjejrum. Men eftersom Kajsa och Niklas hookade upp otroligt fort så snodde niklas min sovplats och jag fick sova i pojkrummet. Men det var ju bara för några timmar. Gick upp vid åtta i morse, badade lite och gick sedan för att leta efter frukost.





Köpte en arepa med fisk. Men eftersom den var friterad som all mat i det här flott landet så kunde jag inte äta av den. Förstår inte varför de måste fritera ALLT. Blä. Men jag klarade mig fint ändå och vid fyra tden begav vi oss mot caracas igen och landade här hemma runt halv tio. Nu måste jag sova för imorgon ska vi på inskrivning. Ska dessutom göra ett spanska prov för att testa på vilken nivå man ligger på inför de kommande spanska studierna.


//Petra

Harlagt upp en länk tillbilddagboken till höger. där finns det fler bilder. alltid.

Idag har vi tvättat. De använder hur mycket tvättmedel som helst. :S
Sen åkte vi intill centrum centrum. (stadskärnan) och Plaza Bolivar. Det sista Hilda sa var. Akta er, det finns Chaviztas. Jag har lust att skrika att jag är en chavizta. Men jag håller mig för mig själv och gläds inombords av att få se lite av det riktiga caracas i stället för de rika delarna.
På plaza bolivar spelades ett tal av chavez i högtalare och det var ganska mycket folk samlat på torget trots att det var ganska folktomt i övriga staden för att det var söndag.





Det är svårt att få grepp om venezulanerna. De jag pratat med har antingen varit anti-chavez eller inte brytt sig så mycket överhuvudtaget. Vart finns den stora majoritet som omvalde chavez i förra valet? Jag vill prata och fråga. Jag vill veta vad de tycker nu. En del tycker han är tokig. En del tycker att det han har gjort är mycket bra men att han börjar gå för långt. Främst gäller det lagändringen som gör att han kan bli omvald hur många gånger som helst som gör att varningsklockor. Går vi mot ytterliggare en diktatur och en misslyckad socialism? Om hans politik har ett starkt stöd hos folket och han omges av människor med lika stor revulationsanda och ledarkunskaper skulle inte en sådan åtgärd vara nödvändig. Jag vet inte. Jag hoppas på Chavez. Jag hoppas på den nya socialismen



 Överallt finns det klotter med viva chavez och viva el socialsmo. Så mina kamrater finns. Jag måste bara leta lite mer. Och öva mer spanska. :/ Köpte in första bok på spanska idag. En socialism för 2000-talet.




Efter vi gått en stund runt plaza bolivar gick vi på museo de Caracas. Ett museum över Caracas historia. Det var mycket litet men å andra sidan är venezuela ett ungt land (förklarades självständigt 1811 om jag minns rätt) och dessutom var landet inte intressant under kolonialismen då det inte fanns guld eller andra naturfyndigheter (att venezuela är ett av världens största oljeländer idag kunde ju ingen veta då.) så inga stora slag om landet har utkämpats. Sedan slöt vi upp Med Elisa, pojkvän och vän. Vi gick på konstmuseum vilket var mycket fint. Fanns både venezulansk och internationell konst. De hade bland annat picasso och en favorit; Miró. Mycket roligt. hade dock ingen kamera med mig på grund av den påstådda höga rånrisken. Båda museumen var gratis. Och det är ju alltid trevligt. Tack till chavez än en gång.

Nuhar Lina gjort arepas som vi ska äta. Buen proveche!



imorrn ska vi till skolan tidigt. antar att lite av alvaret börjar. :S

å nu får ni kommentera. tjat tjat!

Brazas//Petra

Vi gick upp tidigt i torsdags. Halv sex ringde alarmet och ute var det kolsvart. Kl sex hade det ljusnat och vi väntade på bussen som skulle ta oss till chacaito. Däfifrån blev det metron fram till la bandera och klockan hann bli sju. La Bandera är en fattig stadsdel där man tydligen kan bli rånad. Hilda berättade att vi inte skulle ta emot några paper då dessa kunde vara fulla med droger och att man kunde bli påverkad direkt och rånad. Verkar jättekonstigt. Men men det gick bra att ta sig till bussterminalen. Där satte vi oss på en buss utan luftkonditionering, betalade 7000 bolivares (17 kr). Efter cirka tre timmar var vi framme i Maracay och en enorm bussterminal. Nästa buss var om möjligt ännu mindre och ännu trängre. (särskilt med all vår packning) Dessutom var den full och jag fick sitta mellan två män längst fram. Tur var nog det för resan gick på slingrande vägar upp för berg och ner för berg. Och jag hade blivit mycket åksjuk om jag inte sett vägen. Överallt fanns det små minnesställen med levande ljus och kristna bilder efter folk som omkommit påå vägen. Två timmar senare var vi framme i Ocumare de la Costa. Därifrån skulle vi ta ytterligare en buss. Men den skulle inte börja gå en på ett par timmar så vi bestämde oss för att ta en taxi. Tänkte först att vi skulle handla med oss lite mat men tyckte det verkade jobbigt att släpa på och enligt chafören skulle det vara möjligt att handla på stranden.


Vi åkte till en helt fantastisk strand. Inte så stor men med en ren sandstrand och massa palmer. Det fanns också en flod i närheten som hade klart och kallt vatten. Det var mest venezulaner där. Men det fanns inget att handla förutom läsk i en kiosk. Eftersom vi inte ätit på hela dagen och klockan hunnit bli tre bestämde Lina och jag oss för at gå till Cuyagua. Det var kanske tre kilometer dit och vägen var full av myggor och stekande sol varvat efter varandra. När vi väl kom dit var det siesta och det enda som var öppet var en liten kiosk med hutlösa priser och en spritbutik Så vi har levt på 5 tomater, kex, en burk tonfisk och 3 liter sangria( kyls med is i en kylväska) i tredagar.
Värst var det för Lina som är vegan. Men hon hade lite extra frukt med sig. Kajsa köpte arepas som var friterade och lite chips. Jag blir inte hungrig när jag dricker så jag klarade mig ändå. Dessutom tror jag att jag är lite sjuk så jag har inte haft så mycket aptit. Har iaf dragit på mig en enorm förkylning.


När vi kom tillbaka från den lilla, lilla byn hade kajsa satt upp tälten. Vi badade i det varma vattnet. Måste ha varit 25 grader. Vågorna var höga och det var helt underbart. Jag hade kunnat bada hur länge som helst om jag inte fått så ont i ögonen. Kajsa raggade upp en kille med surfbräda men jag tyckte inte det var sååå viktigt. Fanns inga brädor att låna så det blev ingen surfing den här gången. Vi hittade kokosnötter som marco, en kille vi träffade öppnade. Kokosmjölken smakade inte kokos utan var mycket god.  Efter en natt med få sovtimmar pågrund av det hårda underlaget gick jag upp tidigt. Tog ett morgondopp och pratade spanska med Marco som inte kunde någon engelska. Det fanns mycket myggor och inga toaletter. Vi tog det lugnt hela dagen. Badade, läste och övade spanska. På eftermiddagen satte det igång att regna ordentligt. Jag gick runt i bikini och ?dushade?. Sedan blev det så starkt regn att det gjorde ont och blev kallt så jag gick ned i havet där vågorna var närmre två meter. Plötsligt blåste en palm omkull vilken sedan blev plundrad på kokosnötter. Det luktade svavel något enormt och det blixtrade så att jag inte vågade vara kvar i vattnet. När ovädret hade lagt sig klättrede vi bokstavligen upp på en klippa och tittade på utsikten över stranden.


Sedan drack vi mer sangria och altt eftersom fredagskvällen gick dök det upp massa människor som skulle spendera helgen på stranden. Vi spenderade kvällen med några venezulaner och ungrare. Spenderade ännu en nästintill sömlösnatt på ömmande höfter och med en igentäppt näsa. I


dag har vi rest hela dagen. Jag köpte en kanelbulle med ost på(?) i Ocumare som färdkost. Väl hemma har jag nu ätit kinamat och snart ska vi se på film. Det var en härlig utflykt men det ska bli underbart att slippa myggorna och att sova på stranden utan sovsäck. Hoppas allt är bra. Ska försöka komma mig för att mejla imorrn.


Besos!
Mer bilder på bilddagboken snart.

Idag har vi varit ute vid universitetet. Visade sig att jag gått nästan precis ända fram. Tog väl ungefär tio minuter med bussen. Vilket är väldigt kort stund. Området är stort. Och där finns allting. Altifrån vårdcentral till bank och resebyrå, Hittade kemiinstutionen men det utlovade mötet blev aldrig av då läraren inte dök upp. Jaja, får ta tag i det nästa vecka. Vi kollade in sportmöjligheter på området och hittade massa fotbollsplaner, tennisplaner, en pool och jogging spår m.m



Sedan åkte vi till stan för att köpa ett tält som vi ska ha på stranden. Ska åka till Cuyagua imorrn. Kommer därför inte uppdatera på ett par dagar.
Vamos a la playa! :D


Hasta luego!

Efter det att vi utsatt hela huset för en attack med post-it lappar. (metod för att lära oss spanska.) bestämde vi oss att det var dags att ge oss av. Vi hade fixat lunchmackor och vattenflaskor. VI frågade Hilda hur man lättast tog sig nationalparken avíla. Hon föreslog taxi och sa att vi måste ta på oss mer kläder eftersom det var kallt uppe på toppen. När vi bytt om begav vi oss mot bussen (missade att hennes man redan ringt en taxi.) Vi åkte metrobussen och sedan metron. Dessa kan åkas på samma biljett vilket är mycket prisvärt (typ fem kr). sedan gick vi från metrostationen. Svetten nästan rann. Det var mycket varmt och bara uppför. Väl uppe vid el telefurico (linbanan) var vi helt slut. Linbanan var som en vanlig skidlift och tog oss dryga 2000 meter överhavet upp på bergskammen.

Jag fick lock för öronen pga av höjdskillnaden. Färden var på en hisnande höjd över en grön djungel. Väl uppe på bergen som ligger mellan Caracas och havet var det precis som hilda sagt, ganska kallt. Tyvärr var det ganska molningt och vi var bokstavligen talat uppe bland molnen.



Kändes som en tät dimma Detta faktum gjorde utsikten ganska begränsad. Dessutom ska man ju komma ihåg att det är regnperiod. Såklart började det spöregna. Vi tog skydd under en kiosk i ungefär en halvtimma innan vi bestämde oss för att åka ner igen. Lite besvikna. Vi hade tänkt gå längs bergkammen. Vi hade till och med läst på om alla giftormar som finns där.


När vi tittat på kartan hade vi till och med funderat på att gå ned. Men det verkade väldigt långt. Det finns dock vandringsleder och platser man kan övernatta på. Men detta var inte att tänka på utan regnkläder.



Linbanan var tydligen stängd vid dåligt väder så vi fick återigen uppleva en venezulansk tradition; att köa. Jag är redan bättre på det. Tur att man avancerar på någon nivå. (går ganska knackigt med spanskan, och ja, jag är lite bitter)


Väl i linbanevagnen igen började några venezulaner prata med oss. Var vi kom ifrån och så. Sedan när vi skulle påbörja våran vandring ner mot centrum igen stannade samma familj och frågade om vi ville ha skjuts. De skulle till sambill(Köpcentrumet där vi var igår.) för att gå på bio. Vi tyckte det lät som en god idé och trängde in oss i bilen. De berättade att de bodde 11-timmars bilresa från caracas men var där ganska ofta. De berättade att sambill var det näst största köpcentrumet i sydamerika. Visst tyckte jag det var stort, men inte så stort. Vi drack varsin stor latte (komiskt att kalla en 2 dl latte för stor.) och kollade på lite brädor.

Sen bestämde vi oss för att åka hem. Stannade i baruta och handlade lite. När vi väl var hemma var klockan över sju och Lina hade redan kommit. Och vi som hade tänkt städa. :S Men nu blev det som det blev. Vi hadehögläsning ur harry potter på spanska och översatte allt vi inte kunde. Kom väl typ två sidor. Sen orkade vi inte mer. Annars läser jag spansk cosmopolitan. Haha jag kommer vara ett freak när jag kommer hem om det fortsätter såhär. :P

Besitos//Petra


Det vore fint om jag kunde få mammas och pappas mejladresser. Jag vet inte vilka ni använder?


Mitt nya mobilnummer är av en slump ganska likt mitt gamla. (0412- 6301 777) OCH det finns en tamagothi i min mobil! :D

KOmmer lägga upp fler bilder på bilddagboken.

 

Vi följde med Jenny tillflygplatsen och sa hej då. Sedan var vi (jag och kajsa) ensamma med våran mycket bristfälliga spanska. Vi tog tunnelbannan till stan. Det var mycket intressant. Särskilt kösystemet som gick ut på att man köade på ett labyrintmönster på marken. Jag kände mig som pacman. :D

Vi gick till ett stort köpcentrum som hette Sambilla. Där köpte jag en ny mobiltelefon eftersom min var låst till telia och oanvändbar här. Fick duga med en billig motorola så länge. Dock fungerade inte något av mina kort att betala med. :/

Vi kollade lite kläder i det fem höga köpcentrumet. Kollade också lite surfbrädor och tält inför våran strandtripp. Vi har bestämt att vi ska lära oss surfa. :D

Hittade också de mest fantastiska converseskorna någonsin. Vill ha! Svarta sammet med lilla och lackdetaljer. Julklapp? Hmm jag firar ju inte jul .:/

Sedan hittade vi ett par sushiställen. :D så vi käkade lunch. delade på en sushi. Inte världens
godaste men väl värt 35 kr.

Travade runt lite mer i stan och köpte lite färskpressad juice. Fixade också inplastad kopia av mitt pass och mitt visum. Så nu slipper jag ha det med mig. Sedan tog vi bussen hem. Var en mycket trevlig stund och kajsa och jag har kommit ganska nära varandra. Vi har riktigt skoj

Imorrn ska vi till Avíla. En stor nationalpark med höga berg.

Mitt intryck av staden är att den inte känns som sn storstad ibland eftersom det inte finns några jättehöga hus. det är mest tre till femvåningshus. Husen breder ut sig på bredden istället och upp längs bergskanterna.

Nu åskar det rejält. Annars har det inte regnat på flera dagar. Vädret är inte förutsägbart som det varit. Precis som i resten av världen stämmer det inte. Regnperiod är inte längre regnperiod.

El cinema.

 

Igår gjorde jag inte så jättemycket. Blir lite uttråkad. Sitter vid Internet och slösurfar och pratar med er på msn.

Jag var ute och joggade lite på morgonen men det finns inga vidare ställen att jogga på, så jag la ner ganska snabbt.

Sedan övade jag på att böja lite verb. Man kan tydligen läsa spanska på universitetet och tillgodoräkna mig poängen i sverige. Det är bra för då behöver jag inte läsa lika mycket kemi. Kan säkert plocka bort lite kurser. Vill ju mest ta det lugnt här och inte ta mig vatten över huvudet.

Jenny har packat hela dagen och kajsa mådde fortfarande inte bra så det var ingen idé att gå ut heller. Eller jag kan väl gå ut ensam men jag vet inte riktigt vart jag ska gå. ^^

På kvällen åkte vi på bio och såg the Invisible. Den var bra. Bättre än vad jag minns att den svenska versionen, som den är baserad på, var.  Men det roligaste var att vi hittade på någonting. Bion kostade runt 40 kr. Men Jenny berättade att ett par dagar i veckan (tror det var måndag och torsdag) var det halva priset. Så det kanske blir en del filmer sedda här. De dubbar dessutom inte, vilket är skönt.

Vi tog en taxi dit (alla saknar bilbälten) även om den färden kändes lite hisnande var det inget mot bussen hem. Den var full och vi fick stå. Jag stod längst fram. Först räknade chaffören pengarna medan han körde och tittade inte på vägen. Vi var nära refugen mer än två gånger. Sedan började han prata i telefon. Han stannade till och med vid vägkanten för att leta på nån ny att ringa när han lagt på det första samtalet. Jag höll mig krampaktigt i en stolpe när vi rullade ner för de slingrande väggarna mot Baruta. Men det gick ju bra. Får väl lära mig att ta det lite lugnt.

 

När vi kom hem hade vi fått en flaska rött av Hilda, därför att Jenny ska åka idag. Vi drack det ,eller jag drack ett par klunkar för det var riktigt vidrigt (nej, Mattias jag vet inte vilken druva det var, bara att det var argentinskt.). Jag hoppas det finns bättre vin än så här.

VI tittade på en dokumentär om Hildas pappa som tydligen var någon slags känd arkitekt. De verkar ju vara ganska överklass. Det är inget dåligt område vi bor i och varken Hilda eller hennes man verkar jobba.

 

Nu är hundarna inget problem alls. Förutom att de kissar och bajsar överallt så man måste titta vart man går. De går inte ut med dem utan de är på gården hela tiden. Man går bara ut med djuren om man inte har någon trädgård. De plockar ju upp efter dem flera gånger om dagen men man bör nog helst inte gå på gräset ändå.

 Och angående bilden på naglarna igår. Det är INTE min nagel som har en blomma, utan jennys. Något stopp på fjolligheten får det nog ändå vara. Manikyr var ju nästan att gå för långt bara det.

Här kämpar jag med min blogg och då är det väl inte så jobbigt för er att kommentera? Blir lite roligare så. :)

 

Så, igår var det dags för första trippen in till staden. Inte till centrum utan till Chacaito. Centrum eller stadskärnan åker man tydligen inte till. Det är enligt venezulanerna samma sak som att begå självmord. Där BLIR man rånad om man har tur. Annars blir man mördad. Aja. Man ska väl ta snacket med en nypa salt. Hilda tycket ju att jag var helt galen för att jag gick ner i barutas centrum själv. Estas Loca! (då vet hon inte varken att jag gick ända till trinidad, som är nästa stadsdel och nästan fram till universitet.)

Vi tog bussen från plaza bolivar i Baruta. Det finns två slags bussar. Metrobussen som är en förlängning av tunnelbanan. Tunnelbanan som är nu är de mycket stolta över och genomgår just nu en rejäl utbyggnad. Än sålänge finns det bara tre linjer. Men det ska bli tio till år 2010. Jag har dock inte prövat den än. Vi tog istället den ?vanliga? bussen. Den har inga hållplatser eller fasta avgångstider så det är bara ställa sig i kön och vänta. Är det något de gör i det här landet så är det att köa. Och jag som hatar att vänta. Kan nog vara nyttigt för mig.

Man får ropa när man ska av. Vilket inte alltid är så lätt att veta. Eftersom de aldrig ropar upp några hållplatser eftersom de inte finns några.

 

Väl nere i stan gjorde vi manikyr och pedikyr. För lite förtydligande så var vi; jag, Jenny, Kajsa och Elisa, en polsk utbytesstudent som Jenny kände.

Jag ville inte göra pedikyr men sattes utan frågor med fötterna i ett bad. Hon fick ett riktigt jobb med mina problemfötter. Hon rotade i min tå och hittade gömda nagelbitar. Det gjorde så ont att jag fick bita mig i handen för att inte skrika, men jag tror hon har lagat den! :D Och jag känner inte igen mina egna fötter. Manikyren var lite skonsammare så jag har fina naglar på händerna med.. Totalt kostade det ungefär hundra kronor och det var det verkligen värt!

 

Sedan gick vi vidare. Jag som tyckte det var mycket bilar här! Det var helt galet inne i stan. Jenny berättade att bensinen kostar ungefär 35 öre litern eller man fyller en tank för typ 15 kr.
Då är det ju inte så konstigt att alla åker bil överallt! Alla bilar är dessutom krockade som en konsekvens av det aggressiva körsättet. Det är därför det finns en bilverkstad var 20 meter på alla gator. Alla har bil, och alla kör sönder dem.

Vi gick till en resturang som hette Caracas som hade lite traditionell venezulansk mat men även pizza och pasta.
Jag åt en Arepa som är traditionellt venezulanskt. Det är som typ ett pita bröd som man fyller med allt möjligt. Fanns massor att välja på men jag tog en reina pepito. Den var fylld med kyckling- och avokadoröra. Jag fick ett sådant bröd av Hilda första dagen jag var här. Vi drack smoothies med färska frukter. Jag tog en med Mora (björnbär) fantastiskt gott! Totalt kostade det runt 50 kr.

Vi fixade också ett sim kort till min telefon. Hoppas det funkar nu. Ska testa sen.

Kajsa kände sig dålig och åkte hem. Jenny och jag gick vidare och hon tipsade om alla bra uteställen som fanns. Om ställen med latinamerikansk musik ställen där man kunde dansa till annan musik än salsa och merengue. Vi gick till ett ställe som såg lite hawaii-inspirerat ut och drack exotiska drinkar. Sedan dök flera av jennys vänner upp och vi hade mycket trevligt. De frågade mig massor om vad jag gjorde här och varför jag valt venzuela. Alla är väldigt anti-chavez så jag berättade inte om min politiska inställning. De sa att Petra var ett vanligt namn bland fattiga här. Well, jag är ju fattig så. men jag kontrade med att Petra minsann var ett av världens sju nya underverk.

Alla blev mycket imponerade av min tatuering. Tack Rickard och Camilla! <3

 

Vi ett tiden valde vi mellan att gå vidare ut eller åka hem. Eftersom båda var trötta och vi inte visste något bra ställe i närheten tog vi en (bucklig) taxi hem.

Det var en trevlig kväll men med alldeles för mycket intryck och avgaser. :P

 

Idag ska jag öva spanska.

 

//Petra

 

Ps. Det är så kul med alla som bryr sig och som pratar med och peppar mig på msn. Utan er skulle det vara så jävla mycket jobbigare och jag skulle känna mig så långt borta. Jag saknar er och ni betyder massor. ds

De andra chicas. Även kallade Kajsa och Jenny kom hem igår kväll! Så nu är jag inte ensam längre. De verkar mycket trevliga och har redan frågat om jag ska med ut ikväll.
Men först ska vi på manikyr och pedikyr. Haha fan va fjolligt. Har jag aldrig varit på i hela mitt liv. Kan gå med på manikyren. Men ingen rör mina fötter. Är väldigt orolig för min tå, då den inte slutat vara än och min penicillinkur snart är slut.

Var ute igår eftermiddag också. Men det var ju helläskigt. Baruta är tydligen lite helskumma kvarter. Jag blevförföljd av en kille på motorcykel. Borde nog inte gå ut ensam. Blev dock väldigt solbränd. Särskilt på näsan. :)

Men farligast av allt är Bolso. Men jag börjar få lite pli på honom nu. Se, han ser inte så farlig ut. (taget genom fönstret)

Jag har även kommit underfund med en dal av papegojorna säger. De skrattar ganska mycket och sen skriker de fuerta! (ut!) det vi hela tiden skriker till hundarna. Särskilt Chukie som smiter in i annexet titt som tätt.

för de som undrar. Hildas pappa var tysk. jag har inte frågat om han var nazist. :P

Internetanslutningen är knackig. vilket är mycket frustrerande.
//Petra