Venezuela

Igång. Påväg. Allt känns bra. Jag är inte alls dum i huvudet som läser en litteraturkurs. Fick 17/20 på provet. Som vara att analysera tre texter och göra en jämförelse. Läraren sa att alla måste lära sig skriva bättre, som vuxna. Att jag var den enda som hade en orsak till att skriva dålig spanska, men att jag hade skrivit mycket bra! :D Men när det ska flyttas ett bord på kursen som hela tiden analyserar kvinnorollen och ska vara feministisk behövs två killar, så blir jag återigen besviken.



I lördags var vi hemma hos alejandra och lagade mat. Jag har nog varit i två vädigt orepresentativa hus. För det här var helt sjukt! Enormt. De hade fem badrum. (alla i familjen hade ett eget) två kök. Inte nog med det. Det är så enormt städat att man känner sig obekväm. Man vågar inte sätta sig i soffan. De flesta på universitet har tydligen städhjälp också. Och för att inte tala om alla lyxprylar.



Men det är en helt sjuk värld de rika små barnen lever i. Alla är livrädda för sin egen stad. Allt är så himla farligt att man inte kan göra någonting. MariaIsabell vågar inte gå till affären 100 m från urbanizaciónen. Mafer är aldrig på sabana Grande (huvudgatan) för där är det jättefarligt. Hur kan hon veta om hon aldrig är där? Det är mitt favoritställe just nu.

Jag är så trött på att de rika studenterna pladdrar på om en massa skit de inte vet något om. vräker ur sig något de hört från pappa. Att det är en katastrof med att låta alla gå på universitet. Att de fattiga inte fattar hur svårt det är att gå på universitet. Att de är för lata för att klara av att lära sig något. Ja men stackars lilla överklassungen som måste ta sin stora jeep till universitetet, som ligger avskilt från staden. Som i en liten skyddande sfär med vackra planteringar långt från den riktiga världen och utan jobbiga chavistas, som vill komma och ta hans pengar och ha samma rättigheter. Blä jag kräks på deras skitargument.
 Att folk skulle vara ovilliga att lära sig något. Hur kommer det sig då att 1,4 miljoner lärde sig att läsa i och med chavez ?mission robinson? i juni 2003.

Mina pengar går ut som smör i solsken. Jag har funderat och kommit fram til att nästintill det ända jag lägger pengar på är mat. Matpriserna är höga och jag förstår inte riktig hur folk har råd.
Anledningen till de höga matpriserna är att en stor de av maten är importerad. Detta i och med att man inte har någon egen stor produktion av livsmedel. I och med oljan utvecklades landet snabbt från ett traditionellt samhälle med mestadels små självförsörjande gårdar till ett modernt konsumtionssamhälle där urbaniseringen var enorm. Matpriserna har också ökat med ungefär 60-100% det senaste året.
En av anledningarna är den höga inflationen. Inflationen är ett resultat av ett flertal faktorer. Men den viktigaste anledningen är den ökade köpkraften och därmed varubristen. En stor del av befolkningen lyft sig ur fattigdomen och börjat konsumera i en enorm skala. Fattigdomen som tidigare omfattade 80% av befolkningen har under bara fem år minskat till drygt 30% varav bara 10% lever i extrem fattigdom. Den halva av befolkningen som helt plötsligt fått råd har börjat konsumera ordentligt. Tänk dig själv om du helt plötsligt skulle få råd med massa saker du alltid drömt om att ha. Medelklassbutikerna i centrum har invaderats av tidigare fattiga venezolaner som köpt på sig kläder och teknikprylar (Minns ni hur det var i sverige i början av mobitelefoneran, då var det jätteviktigt att ha den nyaste modellen, det är samma sak här)
För tio år sedan var toalettpapper en lyxartikel som man inte la pengar på, idag är toalettpappret i landet är närapå slut trots att fabrikerna går på högvarv dygnet runt. Ett exempel på att produktionen inte hänger med i den ökade konsumtionen. Bristen på basvaror har också en orsak i den omfattande smugglingen till Colombia där livsmedespriserna är närapå de dubbla. Detta på grund av prisregleringen som infördes förra året. Landets privata näringsliv och staten har inte haft förberedelser för att hantera en så snabb ökning av köpkraften som nu inträffat.

så har jag slagit nytt rekord och fått nageltrång på båda fötterna samtidigt. JAg vill bara hugga av dem. Nu opererar jag lite själv. Men jag tror snart jag tvingas gå (halta) till läkaren. För det här ser inte bra ut.

Idag "hittade" jag och david en ny comedor (matsal) Jadu campus var större än jag trodde. David går jämt vilse sa han. Haha. ja så farligt är det väl inte en ändå. tar en kvart- tjogo in att gå från bibblan till poolen. Men mest hänger man i cafeet amper. Där har de lärt sig hur jag vi ha mitt kaffe. Stor,svart och stark.

Jag har också fått en idé. Men än så länge vill jag behålla den för mig själv. Bara två som vet än så länge. och ni får gärna vara tysta.

Men vi hörs snart!
En kommentar vore fint.

//Petra

Dagarna går så snabbt att jag inte hinner med. Redan är vecka 6 över. Vilket innebär att halva terminen gått. En termin mycket mer avslappnad än den förra. Mycket skönt. Skönt att ha fritid. I tisdags var jag ledig. Jag och johan gick på museum. Mycket trevligt. Först konst från hela venezuela med utställningar från alla delstater. Jag blir alltid lika inspirerad och det börjar klia i målar nerven. Sedan gick vi på djur museum. Obehagligt med uppstoppade djur. Johan tyckte älgen var det häftigaste och blev djupt imponerad när jag berättade att min pappa dödar sådana och att jag brukar äta köttet. Jag var mer imponerad över insekterna stora som tennisrack som finns i Avíla (bergen i caracas). Och sengångarna. ^^ Det finns sjukt mycket konstiga djur i det här landet som jag inte vet vad de kallas på svenska( om de ens har svenska namn.) Men nästa gång ska vi gå på zoo.
 Resten av veckan har jag hängt runt i caracas och lärt mig hitta lite mer. Caracas har en väldig variation och omgivningen kan ändras från lyxskyskrapor till barriosliknande skjul inom 200 m. Igår hikade jag och Johan i avíla en stund.


 Kul att titta på utsikten med någon som kan peka ut platser. Vi diskuterade också massa politik. Visade sig att hans pappa är chavista och medlem i kommunistpartiet. Johan är också prochavez trots att de är medelklass. Intressant var det iaf och nyttigt för min spanska.

Tydligen finns det väldigt många bordeller här. Jag har gått förbi massor utan att veta om det. Det är vanligt att man som killgäng ?tar en öl och sen tar en hora? Äckligt. Ibland vill man inte veta.

 Visst är det en del prat om fidelito här med. Vad kommer hända med kuba? Jag tror på en fortsatt revolution. Venceremos!



 Och annars. Mycket om flygplanskraschen i merida. Mycket tragiskt.

Det börjar bli varmare igen and I love it! Imorgon blir det nog playan!

Abrazos// Petra

Jag tänkte såhär. Går in och kollar statistiken. Om det är fler än 15 unika besökare idag så uppdaterar jag. För då kanske det är någon som är intresserad oavsett om ni suger på att visa det. Det är skittråkigt att skriva när man inte får något tillbaka. Det är därför jag inte lagt ner någon större energi på inläggen på sistonde. Ni hade tur. Det var exakt 15 stycken.

Jag går i skolan och det är inte jättespännade för er. Men för mig var det nervöst att hålla en presentation på spanska idag för 25 personer. Och sen göra prov. Jag är ju dum i huvudet som läser en litteraturkurs på ett språk jag inte förstår. Hur ska jag kunna ordbajsa och flumma på spanska? Men men, det kansek gick ändå. Om läraren är snäll. Det var ju ändå texter om kvinnorollen i sydamerika som skulle jämföras. En kvinnoroll som är mer utpräglad än i sverige. Om man är kvinna här sk aman vara extremt mycket kvinna både utseendemässigt och ha en kvinnlig inställning till allt. I en machovärld ska man kämpa sig fram och där alla skaffar sig plastbröst för att det ger en skjuts i karriären. Där högsta drömmen är att bli miss venezuela och gifta sig rikt och kanske bli hemmafru och vara en bra mamma. Där alla har långt hår, högklackat och urrigning ned till naveln.





Där kvinnan är moderlig, beroende av en "riktig man", romantisk, tillags och så innihelvete jävla tråkig. Blä



Ja det är så att det inte finna alla matvaror i affärerna. Det är brist på mjölk, mjöl, socker och ris och så har det varit ett tag. Jag märker inte så mycket av det för det är inga råvaror jag är storkonsument av.
Det finns en gräns för hur mycket dessa basvaror får kosta. För att alla ska ha råd med dem. Men om kostnaderna för produktionen alternativt importen går upp så lönar det sig inte att producera eftersom maxpriset är fast och produktionen går ned och det blir en brist. Livsmedlen sprids dock jämt över landet.
Största bristen är på mjölk och chavez sa i sitt tal idag att man ska öka mjölkproduktionen och man har importerat 100 ton.
Annars pratade chavez mest om oljekonflikten med amerikanska ExxonMobil.
Venezuelas försök att stoppa illegala oljeprojekt i delta orinoco (uppskattas att vara det största oljetillgången på jorden.)
För att oljan och dess inkomster behövs för utveckingen av venezuela istället för att transporteas utomlands till multinationella företag. Detta har accepterats av alla oljeföretag som arbetar i venezuela förutom av ExxonMobil. Chevron, Statoil, Total, ENI, BP och Sinopec har gått med på att överlämna större delen av oljeverksamheten till PDVSA (petroleo de Venezuela) I gengäld mot betalning. Exxonmobil vägrar och chavez menar att de rånar veneuela och dess folk på resurser som tilhör landet. ExxonMobil har drivit frågan till domstolar i USA, england och holland. Deras talesmän menar på att PDVSA inte kommer att betala sina skulder till oljeföretagen fr att intäkterna inte kommer att täcka kostnaderna.

Men sanningen är att bland annat

•   Venezuela har aldrig isslyckats med att betala av sina skulder. Inkluderat tidigare nationaliseringar.
•   Venezuela har reducerat sin stads skuld från 31 biljoner dollar (2004) till 25,9 biljoner (slutet av 2007)
•   PDVSA's skuld är den minsta I välden jämfört med oljeföretag av PDVSAs storlek.
•   Om man räknar med oljebältet i orinoco har venezuela den störta råoljekällan i världen.

Jaja nog för idag.
//Petra

Jag pluggar på. Men är avslappnad ändå. Allt rullar på och tiden går otroligt fort. Var på Universidad Central de Venezuela (UCV) Jag vill plugga där! 80000 studenter och ett enormt campus mitt i stan. Och bandningen av människor. Där finns alla slags människor du kan tänka dig. Finns subkulturer och människor som verkar intressanta. Mer avslappnat. PÅ USB är alla likadana (tråkiga!) Alla är överklassskitungar som hetsar efter det högsta betyget. I vilket fall som helst var jag där och tittade på när Alvaro och Johan tränade capoiera. Coolt var det.




Äntligen har regeringen bestämt att globovision ska stängas. Det var på tiden att de fick tyst på den lögnaktiga oppositionella tv-kanalen som ägs av vem-vet-vad. Den är korrupterad och sprider osanningar.

Och snart kommer mamma och pappa (alla fdelsedagspresenter skickas med dem eller sparas tills jag kommer hem om mindre än ett halvår :P)

//Petra

En liten uppdatering. Helgen har varit lugn men bra. I fredags bestämde jag mig för att vara frisk och åkte till universitete för min biokemilektion. Mitt schema är lite elakt. För jag har en lektion varje dag förutom på måndagar då jag har lektioner mellan 8.30 och 17 i sträck utan lunch. Iaf så var biokemin mellan 7.30 och 9.30 lite halvtungt? På em åkte jag till sambil. Jag spenderar väldigt mycket tid där trots att jag hatar stället. Ett jävla stort köpcentrum som jag jämt går vilse i. Gick iaf på bio. Sen drack vi l och drinkar på Hard rock Café. I lördags pluggade jag hea dagen.






Idag har vi varit på utflykt i västra delen. Jag , Lina, Alejandra, Lorene och en annan tjej som jag inte minns namnet på. Vi skulle till en arabisk marknad men hittade ?bara? en affär. Köpte massa nötter linser och oliver. Plus lite annat smått och gott. Sen åt vi falafel: Inte som i lund men väldigt god ändå. Trevligt var det iaf. Jag har nu varit vegan i över en vecka och det går så bra så. Men jag är inte så hungrig och har fortfarande ont i magen av sjukan. Annars är det lugnt. Händer inte mycket. Pratas mest om den alltmer spända relationen med colombia. Redan vecka fem?! Galet! //Petra

Det har varit carnaval helgen inte bara i rio de janeiro utan även här men inte i lika stor skala.
Det innebär dock att man är ledig måndag och tisdag(två dagars bakfylla?) och folk lämnar caracas 30% åker till nån strand 30% åker till merida där det är en speciell festival. Feria del sol. Med bland annat tjurfäktning. Det är fan äckligt att en sådan sak fortfarande existerar.
 Annars är folk utklädda och barnen kastar vattenballonger på alt och alla. Och så dricker man öl hela dagarna förstårs. I större utsträckning än vanligt. Vi började helgen med att fira alvaros födelsedag på el sarao. Kunde ju inte bli mer perfekt för salsakungen själv. Han fick en skiva med svensk musik av mig så han kan öva lite. Sen vid halv tre åkte vi hem för att hämta våra grejjer och vid tre snåret kom Alejandra med bi för att hämta oss. Alejandra är den första coola tjejen jag träffat här. Jag klippte håret på henne förra helgen. kortare än axel långt är rebelliskt! Hon går på min litteraturkurs och är även kursare med lina. Och hon är lesbisk. Så det var tre tjejer med intresse för tjejer som åkte på weekend.


Vi begav oss mot coro. Jag sov 45 min eller så. Och lina lika mycket. Vid tio snåret var vi framme och mötter upp av lorene. En kompis till alejandra som ockå går i min kurs. V åkte ner till den historiska delen och med en personlig guide fick vi veta mer om den lilla staden som varit venezuelas första huvudstad. Där fanns bland annat det första korset från det att Venezuela blev kristet. vi gick en tur i ett hus från 1700 talet där allt var i original.




 Sen åkte vi hem till lorene där vi fick en underbart god vegansk lunch. Spaghetti med tomatsås och en underbar sallad och väldigt gott rödvin. Hennes mamma var hur gullig som helst. Men jag har aldrig sett en så lyxig lägenhet. Det fanns verkligen allt. Men jag vågade inte fråga om jag fick spela wii. Sen sov v en timme innan vi begav oss mot medanos sanddynerna som finns vid coro. Jag har ju redan var där men inte lina. Men det tål att ses igen.




Vi åkte ned till en liten by där karnevalen var i full gång. Där var det skönhets tävling får smålickor på tolv tretton år. Äckligt! Vi åkte tillbaka till loraine är det väntade om möjligt en ännu underbare vegansk middag. Vi var fortfarande mätta men åt ändå ganska bra av tabule hommus och soyakött. Sen var det dags att sova. Alla var otroligt trötta. Vi sju nästa morgon begav vi oss mot maracaibo sjön. Vi åkte inte vilse så många gånger. Men att fråga folk om vägbeskrivning är omöjlgt. De pekar åt vänster men säger höger. Ofta har de ingen aning och hittar bara på något. Efter tio timmar var vi framme i puerto concho söder om maracaibo sjön nära catatumbo. Vi hae inte gjort några längre stopp på vägen. Bara för att tanka och köpa lite frukt. Kändes lika konstigt varje gång att betala 6 kr för en full tank. Vi köpte också en arepa pelada i coro som är speciellt där. Alla delar av venezuela har sin egen version av arepan. I puerto concho lyckades vi köpa lite grönsaker och ris. sen tog vi en båt ut på sjön. Det var häftigt. Växt och djurlivet var underbart.






 Det fanns apor och papegojor överallt. Sjön är vädigt stor men helt kontaminerad, det går inte att bada i den Men det finns ändå lite djurliv. Bland annat sötvattensdelfiner. Vi åkte ut till några hus i vattnet som stod på pålar. Där lagade vi middag och sov.




Först åkte vi på en kvällstur på floderna. Vilket mest var ett lidande. Vi åkte runt och guiden lös med en fick lampa på alla djur han kunde hitta. Det värsta var när han fångade en liten krokodil och höll i den en kvart för att alla idiotiska turister skulle ta kort på den. Nej det kändes mest om vi åkte runt och släppte ut avgaser och störde djuren. Anledningen till att vi åkte dit var att vi ville se naturfenomenet med blixtrarna. Ungefär 1,2 miljoner blixtrar per år (mest i hela världen) och inget dunder. Orsaken till detta är det inte riktigt någon som vet. Men det fanns inga när vi var där. Lite tråkigt.




Nästa morgon tog vi frst en tur på sjön i gryningen sen tog vi bilen och åkte till merida för lunch. Där var det festival och mycket folk så det blev lite köande och vi kom inte iväg föränns fyra. Vi turades om och köra (jag har kört bil!!) och blev såklart stoppade av polisen när lina körde. Hon har blivit bestulen på sin plånbok där hon hade sitt körkort. Vi stod och pratad länge med dem. De sa helt bisarra saker som att vi skulle åka tillbaka till merida för att fixa en polisanmälan på hennes plånbok. Han studerade våra pass 7 gånger. Och frågade om jag hade nån pojkvän. Tillslut mutade alejandra dem med bananer och de lät oss åka. De ville ju egentligen ha pengar men det kunde de glömma. Vid midnatt kom vi fram till staden san carlos där vi tog in på hotel och följande morgon åkte vi mot caracas. Och vi kom fram vid ett snåret. 200 mil(!!!) i en grön liten ford Genom alla landskap man kan tänka sig.


(grejjerna uppe på berget är ett observatorium. jag sulle döda för att komma in där. stjärnhimlen är underbar här!)

Inget slår venezuelas natur. Redan i bilen fick jag ont i magen och sen frös jag hela kvällen. Och ni har jag jättehög feber och magsjuka. Det är mest synd om mig. Jag sov till halv fyra idag. Ska försöka gå tll skolan imorrn och se om jag kan göra provet vi hade idag.
//Petra