La Peche Noir

Det var med dig allt förändrades. Du var fatastisk. Jag kunde vara allt jag ville vara. Jag var lycklig på riktigt. Jag vågade känna. Känna allt. Allt som var dåligt och allt som var bra. Du fanns där. du såg på mig du klappade på mig. Jag ville göra allt för dig. Jag har aldrig kännt så innan. När jag kände mig så älskad och trygg så kundejag göra allt. Jag vilje gedigallt. hela mig. se världen med dig. se in i dig.
Jag trodde du ville. Jag ville vara annorlunda. starta mitt nya jag. Jag var redo för kärleken. trött på alla idioter och allt jobbigt. trött på all ångest och över att må dåligt. Du gav mig allt jag ville ha. Du var det finaste och viktiasgte och jag ville ge upp allt för dig. Fast det kändes inte som att ge upp. För jag vann en tillvaro med dig. Jag trodde att det var detjag ville ha. Nu vet jag inte längre. Jag är så förtvivlat besviken och ledsen. Kanske var det något jag hade kunnat gjort på fyllan om jag var rädd. Inte mot dig. men tidigare. mot andra. Men tanken på att du hade känslor för henne, tänkte på henne och inte var säker på oss, gör att allt är förstört. Hur ska jag veta att du inte fortfarande drömmer om en tillvaro med henne istället. Jag trodde du älskade mig fullständigt. hela tiden. det var det som gjorde att jag kunde vara den jag var. Nu vet jag inte längre. inget kan nog bli som det var. Och jag vill det nog inte längre. måste fokusera på mig själv. du är inte fin nog att sätta främst längre. Du kommer tröttna när jag inte är lika kärleksfull. Dte spelar ingen roll om hur länge det var. en vecka då du spelade teater och låtsades att du älskade mig. så gör man inte.
Jag vill dra. leva mitt liv. Jag tror faktiskt att jag tänkte mig en framtid med dig. Barn och hus och allt. Hur kunde jag vara så dum? Det är väl inte jag? Inte nu iaf. jag vill dra. Kanske vill jag att du föler med. Jag vet inte hur sugen du är. förut ville jag planera framtidien med dig. Jag ville att du skulle ha minst lika mycket input på hur vi skulle leva. Nu vill jag skita idet. Jag vill åka utomlands. Missförstå mig inte.det handlar inte om jag vill vara med någo annan. Jag vill nog bara sätta mig själv först. dig älskade jag så mycket att du var viktigare. men det är förstört. Du lärde mig attman kan faktiskt aldrig lita på någon. Tack. Jag borde ha litat på känslan. Du borde få ha varit i fred. Vi skulle ha slutat att ses, dånär jag sa att jag var påväg att bli kär i dig, på thairesturangen. Så hade jag kankse inte "tvingat" in dig i något som du tydligen inte kunde hantera. Det gick fort för mig med. Jag visste inget om samboskap. du hade iaf erfarenhet. Men du sa ingenting.
Jag sa ingenting. Du pratar om att det är så jobbigt att bo så långt bort från vänner, familj. jo. men man lär sig och det kan va värt det. hur  kan du samtidigt prata om att du har velat bo utomlands. Följer du med till USA om jag drar? Det kommer bli jobbigt om nått. Men det kan faktiskt vara värt det. Alla vågar inte. och det är ok. endel trivs bra med att va hemma. en del vill chansa och se vart det leder. Du sa att du ville flytta till lodon en gång. Men när du flyttar till gbg får du panik. du får bestämma vad du vill. Utan att hela tiden tänka på andra.
Du drog ner mig i samboträsket också. jag har aldrig varit därinnan. Till henne säger du att du vill ha ett svensson liv utan känslor. på ett ironiskt sätt. du är avundsjuk på hennes singel liv. men samtidigt läser jag din blogg om ditt mysiga samboliv med ditt ex. om jullovet när i kollade film hela dagarna och inte gjorde någonting och om hur fantastiskt det var.
Vem är du egentligen och vad vill du?
Och vad vill jag?
Det är så mycket tankar. Och ångest och kärlek på samma gång. Och distansen som behövs. Och allt jag lärt mig.
Och allt jag glömt bort om mig själv och tappat på vägen.
Det känns som ett skämt att duförsökte få mig att prata när du aldrig pratar om dig själv. om dina drömmar och vad du vill. vad känner du?
Förut ville jag hjälpa dig att nå dina drömmar och vara en del i dem. jag ville att dina och mina drömmar skulle gå att kombinera till ett liv tillsammans. Nu vet jag inte längre. Det gör ont.

nej, dt finns ingen där. och ingen här. och ingenstans. och allt är tomt tomt tomt tomt tomt.
tomt
:(

helt plötsligt tappade jag inte bara fotfästet utan också förståndet och tryggheten. Det är som om någon satt en ångestkniv i mig. Jag orkaar inte med nån och framförallt inte mig själv. Samtidigt som jag känner mig helt ensam och övergiven. Jag saknar någon att prata med. Det går inte. det känns som om allt ska falla sönder. Vad hände? Jag får panikångest. Jag kände mig lite ledsen och sen gick det snett, du fanns inte, och jag grät mig till söms.
Är jag så jävla rädd? Är det prestationsångesten som gör det eller är det något jag inte förstår mig på eller inte vill kännas vid. Oavsett så vill jag skrika attjag kan inte. Jag kan inte vara lika bra. och jag känner mig så jävla sämst. men jag klarra inte av att varasämst men jag orkar inte leva upp till dendu vill att jag ska vara. Blev allt fel. var det mitt fel? jag är förvirrad och jag har svårt att andas. Jag klarar inte något och du kommer aldrig vara nöjd med mig.
varför tänker jag så? Varför tänker jag så jävla mycket. alllting snurrar runt. och det finns ingen som lyssnar, ingen som orkar. och jag vill inte.inte. prata om det. jag vill att det ska gå över. klappa på mig. men nej, ta inte i mig.
Jag kan försöka men jag kommer aldrig vara den. Och det gör ont.
och varför varför varför försöker jag straffa mig själv samtidigt som jag straffar andra.
det är svårt att andas

naf naf.
Har nog aldrig någonsin varit så trött.
helt jävla slut.jag vill att november ska ta slut nu.
nu får jag skämmas igen. fan.
vet inte hur jag ska ta mig ur det här.
och jag är för trött för att tänka.

bakåt, Fast helst framåt. Det gäller bara att lära sig stå ut. överleva. kliché, blicka framåt. Det kommer att ta slut.
Men hur orkar man? HUr orkar alla andra? Jag är helt apatiskt. ensam i min säng.

Hur säger man till nån att man inte vill ses mer? att det inte ger något längre. Inget. Men vill ändå inte såra.
Att det är försent. tyvärr. Det är bara jobbigt. kostar mer än det smakar.


och Jag vill inte ha den uppmärksamheten.
JAg behöver inte DEN. Jagvill vara jag. inte ett offer. allt är hans fel.
men han får inte va offret. Menvem bryrsig om vad jag vill?

låt det få ett slut. och låt mig orka komma tillbaka. Medenergin. Med glädjen och kreativiteten.
tills dess: håll mig hårt, håll mig flytande

Nej. och ja.
Jag vill att det ska va över. Nu ärjag fan trött!
trött trött trött. Men man ska inte gnälla för jag har valt det själv.
Och alltid ska man vara så jävla kåt, glad och tacksam. Kåt är inte så svårt. tacksam kan ta emot men är inte omöjligt om man försöker. men det går fan inte va glad jämt.
Jag litar inte på människor som är glada.
Jag vill ta tag i mig själv. Men orkar inte. Jag gör det sen.
Varför gör jag fel. Varför tvekar jag och börjar spela spel?
Varför kan jag inte bara släppa? bestämma mig.
Jag är kanske rädd att bli ensam.
Jag vet ingenting.
så varför svamlar jag?

jag kräks på regnet, på vinden, på paulo. jag spyr på proteinet  och på statistiken, och mer på mörkret.
jag kastar upp på alliansen, på allihopa. och på mona.
Mest så kräks jag över att inte kunna hjälpa till. :(
det ser ut att bli ännu en jävla höst fylld av galla och trasiga slemhinnor.
förlåt mig.
förlåt.
allt blir en stor spya.
men då slipper jag iaf ha det på insidan.

jag tänker sluta plåga mig själv. jag ska göra det min kropp vill. om jag behöver sprit och massa sex för att må bra så ska jag fan ha det. när jag vill, hur jag vill.

upp ocn ner, ner och upp. jag försöker fokusera. igår manövererade jag bort början på en panikångestattack. jag har inte haft någon sedan i maj. det säger ganska mycket om att jag inte mår toppen just nu. men jag lyckades ändå hålla mig relativt lugh. jag måste bara tänka och andas rätt. jag fick lämna rummet och släppa ångestorsaken (så löjligt att jag inte ens kan skriva vad det var) gå ut i köket och bara fokusera på andningen och inte på några tankar överhuvudtaget. och jag klarade det!
 men jag är stressad. det är jag. det finns så mycket jag vll hinna och så lite tid. och jag kräks. men jag styr in på andra banor. men jag blir nervös över tanken på att jag kanske inte kommer att klara det. Jag måste ha saker att fokusera på. saker jag kan se framemot som gör att jag vet att jag kommer överleva hösten. Det kommer gå bra. Jag måste intala mig själv 300 miljoner gånger om dagen att det kommer att gå bra. det kommer gå bra. Det går fortfarande bra. och det måste det fortsätta göra. Annars blir måste jag tvinga mig själv att gå till psykologen igen. Men ibland känns det faktiskt bättre. särskilt när jag har sovit mer än fem timmar. Men oftast är jag för orolig för att sova. Jag hatar att sova själv. Jag vill ha närhet.

suck. som vanligt inget att gripa tag i.
allt bara faller. faller. jag faller med temperaturen. varför kan jag inte ta hand om mig själv? varför kan jag inte vara sådär stark som jag var. eller inbillar jag mig bara att jag var det? jag går sönder igen. fast mest min kropp som går sönder. konstiga sår. jag blöder. blod som inte koagulerar. jag som inte kan anta form, stanna upp. jag vill att tiden ska gå. och sen vill jag att den ska stanna. måste jag gå till doktorn nu? Jag har börjat kräkas av stressen. jag måste lygna ner mig lite.därför tar jag ledigt imorgon. jag ska dricka lite sprit. varför är det så atvt när jag tycker att jag börjar ta hand om mig. typ träna och inte dricka sprit, så svarar min kropp med att gå sönder.jag kan inte sova av oron som bubblar. jag kan inte sova för jag hinner inte. jag behöver nog sova för att må lite bättre.  Jag måste helt enkelt fokusera på att inte tenka negativt och falle ner i spiralen. jag viill inte bli deprimerad. vill inte, villinte.
Jag känner inge ork och motivation att interagera blandalla nya människor. jag håller mig mest på min kant och har inget intresse av att skaffa nya vänner. men ändå så söker sig folk till mig. Jag försöker inte ens vara trevlig. jag bara är mig själv. labbet känns tryggt. där känner jag folk och jag kan prata om jag vill,jag kan vara tyst om jag vill. jag känner mig lite ensam. men jag måste förstå att jag inte är det. idag när det blev sådär tomt så vara det bara att be om en kram. så blev det faktiskt finare på engång. jag måste ha mina vänner nära. då blir jag glad. och jag skrattar. verkligen skrattar och ler konstant när jag är med J.
Jag vill inte bli deprimerad. det skulle förstöra allt. håll fast vid mig.

helt plötsligt var det över. jag vet inte när eller hur eller varför.
maj var jobbigt. men sen blev det mindre jobbigt. massa nya människor kom in i mitt liv. jag släppte in dem.
och jag började må så bra som jag borde ha gjort för längesedan. jag trodde aldrig det skulle gå över men det gick över fortare än väntat.
och nu kan jag se mig själv lycklig. den bästa sommaren i mitt liv. kommer det att bli och har det varit.
det svåraste att släppa var tanken på en framtid med dig. men allt hade varit skit så länge att det är rent omöjligt. när den insikten kom vill jag inte ha dig i mitt liv längre. jag träffade dig i stockholm. men då hade jag redan träffat andra distraherande faktorer. du fick mig bara att känna mig starkare. du försökte skryta om dina fyllor. varför? dina fyllor är sorgliga. jag är glad att jag inte tycker synd om dig längre. jag är glad att jag träffat någon som behandlar mig som jag förtjänar. även om det inte blir ngt, (det kommer inte bli något, jag orkar inte det) så får han mig att må så jävla bra. vet inte när du fick mig att må så bra sist. troligen inte ens förra sommaren. jag hoppas du tar dig samman. att det finns bågon som gör dig lycklig. inte ett ord av omtanke har du skickat till mig. i början ville jag höra allt det där. men nu bryr jag mig knappt. bara lite en liten knivspetsudd.
men så skickar du en lapp: "jag tänker på dig, önskar allt var annorlunda". Men va fan.
det gör du inte alls. då hade du försökt lite mer. men det var inte värt det.
jag önskar inte att det var annorlunda.
jag önskar att jag hade gjort slut på det hela, som kvävde oss alltför länge, mycket tidigare. jag vet inte när du slutade älska mig. det finns inga exakta vändpunkter. kanske dog allt i aborten. kanske tidigare. jag försökte lappa ihop. du sökte dig bort. jag var inte otrogen för en gångs skull. var det du som gjorde mig smutsig med nån annans bakterier?
jag vill inte veta. jag vet inte när du gav upp. jag vet inte när jag kom över dig.
men jag önskar inte att det var annorlunda.
och jag har ingen önskan av att ha dig i mitt liv just nu.
Jag har så mycket annat som är så mycket vackrare.

sprungen tid. det är förbi. och jag trodd inte att det skulle göra SÅ ont att du var borta. att det vara så definitivt.
som ett jävla misslyckande. jag ville att det skulle vara vi. jag kämpade och slet. och precis när jag började må bra och fick någon slags energi så tog det slut. det är slut och det gör fan jävla skitont. samtidigt som det är så skönt att hela tiden lägga massa energi och kraft på att bråka.det var helt enklt mer dåligt än bra. fats jag inte ville att det skulle vara så. jag gjorde så mycket fel. du gjorde så mycket fel. mår jag bättre för att jaga äter medicin eller mår jaga bättre för att jag slipper den ständiga ängslan och oron och funderingarna på om du älskar mig. hela tiden var allt annat viktigare. jobbet spriten. jag vt att jag begärde för mycket. men varje gång du lämnade mig slet du sönder mig. jag klarade inte av avståndet. jag gick sönder.
jag önskar att vi aldrig blivit tillsammans för då hade det inte blivit såhär. jag ville inte ha ett distansförhållande. jag visste att jag inte skulle klara av det. varför gick jag med på det?! för att jag älskade dig! så jävla mycket. aldrig mer ska jag vara så dum. jag ska aldrig vara med någon annan. ska aldrig lämna ut mig så mycket.
för det mesta går det bra. jag tänker på andra saker. hänger med fina människor.
men ibland brister allt.
jag vill vara stark och ha dig i mitt liv. men jag orkar inte. du säger inte ens att du saknar mig. varför saknar du mig inte?! varför slutade du älska mig?! har du någon annan?! du vill inte ens svara för det leder ingenstans. men för mig skulle det vara fint. jag vet att du inte vill ha mig tillbaka. jag vill inte ha dig heller. fast jag fortfarande älskar dig.
hur ska jag sluta älska dig? HUR!? hur fan gör du för att stänga av allt?
hur gör du för att sova om natten?
jag försöer minnas hur du doftar. men allt tynar bort.
hur din hud kändes mot min och dina kyssar.
men allt är borta. för alltid. varför sörjer jag något jag inte ville ha?

dofterna går ur. jag lär mig se att du inte finns där. du har inte funnits där på länge. jag har absolut inte funnits.

du sa att du aldrig skulle tröttna på mig. du tröttnar på allt. men inte på mig. men det gjorde du. på att jag var dålig. desto mer jag försökte anpassa mig och visa min kärlek. desto mer tröttnade du på mig.

tanken på dig. tankarna. hela tiden är dom där. hela hela hela tiden.
men mest när jag är ensam. men jag är inte så ensam.
jag tror du är mer ensam. du har aldrig haft ordentlig kontakt med dina känslor.
och i slutet delade du aldrig dom med mig.
du drar på dig din image. och ja jag hoppas du kan behålla den på. att den inte bara är en fasad.
jag hoppas du är så avslappnad som du verkar vara.
jag låtsas inte.
jag är sönder.
men jag har folk som lappar ihop mig. jag hoppas du också har det.
allt jag vill är att du ska stå utanför dörren. men ändå inte.