om sprungen
sprungen tid. det är förbi. och jag trodd inte att det skulle göra SÅ ont att du var borta. att det vara så definitivt.
som ett jävla misslyckande. jag ville att det skulle vara vi. jag kämpade och slet. och precis när jag började må bra och fick någon slags energi så tog det slut. det är slut och det gör fan jävla skitont. samtidigt som det är så skönt att hela tiden lägga massa energi och kraft på att bråka.det var helt enklt mer dåligt än bra. fats jag inte ville att det skulle vara så. jag gjorde så mycket fel. du gjorde så mycket fel. mår jag bättre för att jaga äter medicin eller mår jaga bättre för att jag slipper den ständiga ängslan och oron och funderingarna på om du älskar mig. hela tiden var allt annat viktigare. jobbet spriten. jag vt att jag begärde för mycket. men varje gång du lämnade mig slet du sönder mig. jag klarade inte av avståndet. jag gick sönder.
jag önskar att vi aldrig blivit tillsammans för då hade det inte blivit såhär. jag ville inte ha ett distansförhållande. jag visste att jag inte skulle klara av det. varför gick jag med på det?! för att jag älskade dig! så jävla mycket. aldrig mer ska jag vara så dum. jag ska aldrig vara med någon annan. ska aldrig lämna ut mig så mycket.
för det mesta går det bra. jag tänker på andra saker. hänger med fina människor.
men ibland brister allt.
jag vill vara stark och ha dig i mitt liv. men jag orkar inte. du säger inte ens att du saknar mig. varför saknar du mig inte?! varför slutade du älska mig?! har du någon annan?! du vill inte ens svara för det leder ingenstans. men för mig skulle det vara fint. jag vet att du inte vill ha mig tillbaka. jag vill inte ha dig heller. fast jag fortfarande älskar dig.
hur ska jag sluta älska dig? HUR!? hur fan gör du för att stänga av allt?
hur gör du för att sova om natten?
jag försöer minnas hur du doftar. men allt tynar bort.
hur din hud kändes mot min och dina kyssar.
men allt är borta. för alltid. varför sörjer jag något jag inte ville ha?
som ett jävla misslyckande. jag ville att det skulle vara vi. jag kämpade och slet. och precis när jag började må bra och fick någon slags energi så tog det slut. det är slut och det gör fan jävla skitont. samtidigt som det är så skönt att hela tiden lägga massa energi och kraft på att bråka.det var helt enklt mer dåligt än bra. fats jag inte ville att det skulle vara så. jag gjorde så mycket fel. du gjorde så mycket fel. mår jag bättre för att jaga äter medicin eller mår jaga bättre för att jag slipper den ständiga ängslan och oron och funderingarna på om du älskar mig. hela tiden var allt annat viktigare. jobbet spriten. jag vt att jag begärde för mycket. men varje gång du lämnade mig slet du sönder mig. jag klarade inte av avståndet. jag gick sönder.
jag önskar att vi aldrig blivit tillsammans för då hade det inte blivit såhär. jag ville inte ha ett distansförhållande. jag visste att jag inte skulle klara av det. varför gick jag med på det?! för att jag älskade dig! så jävla mycket. aldrig mer ska jag vara så dum. jag ska aldrig vara med någon annan. ska aldrig lämna ut mig så mycket.
för det mesta går det bra. jag tänker på andra saker. hänger med fina människor.
men ibland brister allt.
jag vill vara stark och ha dig i mitt liv. men jag orkar inte. du säger inte ens att du saknar mig. varför saknar du mig inte?! varför slutade du älska mig?! har du någon annan?! du vill inte ens svara för det leder ingenstans. men för mig skulle det vara fint. jag vet att du inte vill ha mig tillbaka. jag vill inte ha dig heller. fast jag fortfarande älskar dig.
hur ska jag sluta älska dig? HUR!? hur fan gör du för att stänga av allt?
hur gör du för att sova om natten?
jag försöer minnas hur du doftar. men allt tynar bort.
hur din hud kändes mot min och dina kyssar.
men allt är borta. för alltid. varför sörjer jag något jag inte ville ha?