om lutningen
det lutar fel. det går utför och dt har gått jävligt fort.
jag har nått den apatiska fasen. den som altid brukar följas av detruktivitet. man jag är rädd. kanske går dt att stoppa. men jag blir argare och argare på mig själv. jag ransakar mig själv, är hård. det finns inget fel. vart är defektn. jag spyr kaskader men varför. det är inte rätt tid. inget är rätt. jag är hård mot mig själv. vill att jag ska gaska upp. gråta på stan. det är inte normalt. jag vill gå under jorden. syns inte finns inte. vill att utsidan ska vara lika trasig som insidan. jag känner mig övergiven. somen påkörd katt, lämnad i diket för att långsammt gå döden till mötes.
men varför. problemen som ligger hos mig själv projiceras på omvärlden där jag försöker hitta en orsak. försöker hitta en utväg. hur var rdet nu förra gången? det var så länge sen sist? någonsom minns? int jag. det var årtusnden bort. ett helt venezuela, en halv jord. men samma kärlek. är det kärleken et är fel på? jag vill inte att det ska vara så. jag tror inte att det är så. allt känns bättre när doftn finns i närheten. ljuden. orden. allt det fina.
men nu känns det så jävla ensamt.
samtidigt som jag inte vill prata med någon. det är för trassligt för att andra ska trassla in sig. jag väljer en distans. jag vill stänga in mig och sova. sova tills allt ordnat sig. säg att det ordnar sig
ch jag står inte ut med att det är mr ensamt än ickeensamt. det trasar sönder mig. det trasar sönder mina känslor. kärlken går sönder från insidan.
men jag vill inte ställa dem. kan inte ställa dem kraven. mitt rationella jag säger att det ordnar sig ändå.
det reder ut sig.
men nu orkar jag inte vara rationell. jag vill inte vara ensam. jag vill inte ha det såhär. jg vill inte vara såhär.
vad händ med allt et glada och fina som fanns där för bara några veckor sn? vad gick snett? vad händer med mig? med oss? med världen?
jag har nått den apatiska fasen. den som altid brukar följas av detruktivitet. man jag är rädd. kanske går dt att stoppa. men jag blir argare och argare på mig själv. jag ransakar mig själv, är hård. det finns inget fel. vart är defektn. jag spyr kaskader men varför. det är inte rätt tid. inget är rätt. jag är hård mot mig själv. vill att jag ska gaska upp. gråta på stan. det är inte normalt. jag vill gå under jorden. syns inte finns inte. vill att utsidan ska vara lika trasig som insidan. jag känner mig övergiven. somen påkörd katt, lämnad i diket för att långsammt gå döden till mötes.
men varför. problemen som ligger hos mig själv projiceras på omvärlden där jag försöker hitta en orsak. försöker hitta en utväg. hur var rdet nu förra gången? det var så länge sen sist? någonsom minns? int jag. det var årtusnden bort. ett helt venezuela, en halv jord. men samma kärlek. är det kärleken et är fel på? jag vill inte att det ska vara så. jag tror inte att det är så. allt känns bättre när doftn finns i närheten. ljuden. orden. allt det fina.
men nu känns det så jävla ensamt.
samtidigt som jag inte vill prata med någon. det är för trassligt för att andra ska trassla in sig. jag väljer en distans. jag vill stänga in mig och sova. sova tills allt ordnat sig. säg att det ordnar sig
ch jag står inte ut med att det är mr ensamt än ickeensamt. det trasar sönder mig. det trasar sönder mina känslor. kärlken går sönder från insidan.
men jag vill inte ställa dem. kan inte ställa dem kraven. mitt rationella jag säger att det ordnar sig ändå.
det reder ut sig.
men nu orkar jag inte vara rationell. jag vill inte vara ensam. jag vill inte ha det såhär. jg vill inte vara såhär.
vad händ med allt et glada och fina som fanns där för bara några veckor sn? vad gick snett? vad händer med mig? med oss? med världen?
Kommentarer
Postat av: erica
kära, det kommer att bli bra. jag är helt säker. det kommer att bli bra. och jag är här om du behöver mig. jag sitter mer eller mindre fast i växjö i sommar då jag inte har råd att åka någonstans. men jag är här om du behöver mig, det lovar jag.
Trackback