La Peche Noir

Jag har skuldkänslor som fan. Fick nyss ett underbart telefonsamtal. Och jag kanske måste svika denna underbara människa som jag älskar. Kommer utan tvekan bli det svåraste på väldigt länge.
Samtidigt som jag känt mig svikt av hela värden så har den är personen funnits där. Och jag vet hur ont det kommer göra. FAN. Och att det är fel tillfälle... Och helt jävla okänsligt. Nu hatar jag mig själv. Igår var jag så glad över det här. Fan. Fan. Fan.

Och min bror sviker jag oavsett. Jag saknar honom.

Pratade med syster idag två timmar eller så. Det var fint.
Och jag är glad för Ericas skull.

Kärlek till dem som förtjänar. Inte ego jag iaf.



Och är det inte härligt med alla fina bilderfrån fornstora dar man har på datan ?

Det kallas porr. I wanna be a suicide girl. (Varsegod jenny.)








Jag mår bättre igen. Allt känns inte hopplöst. Och jag går inte och drömmer om någon som glömt mig. Men jag saknar någon slags inspiration. Det är som spanskan knockat ned mitt itterära sinne helt. Jag kan inte längre uttrycka mig varesig fyndigt, korrekt eller intresseväckande på något språk. Det är inte bara tangentbordet som gör mig dyslektisk. Jag behäver läsa mer skönlitteratur för att återaktivera mitt aktiva vokabulär. Åt helvete med det ändå. :P

Iaf så är jag jämförbart glad. Det är fint. Men som lina sa. Jag får akta så jag inte blir kär. Har ju sagt att jag inte ska bli. Kommer inte hända.  Oavsett så är fin. Dessutom har han ett wii. Och han är ?de izquierda? (vänster), dvs mer eller mindre prov chavez. Framförallt kan jag inte få nog av den där stenhårda kroppen och jag förstår vad mattias menade med att man får ?buns of steel? av capoeira. Och han säger intelligenta och fina saker utan att vara slemmig. Han är mysig samtidigt som han är realistisk.
Han har bara några få nackdelar.
Han har lite venezuansk menatalitet gällande att passa tider.
Han är kortare än mig.
Han ska vara så gentlemannamässig och betala för allt, dra ut stolen och öppna dörrar. Sådant spel på kön gör mig obekväm.
I vilket fall som helst så är det inte bara han som får mig att må bättre. Mer känslan av att allt helt plötsligt kan ta en vändning, det kan inträffa något närsomhelst som ändrar allting. Därför är det aldrig kört.
Dessutom ska Björn hälsa på. Det är fint <3

Jag tänkte jag skulle banta. Det är ju alltid en innegrejj. Kanske kunde jag hitta lite bantarkompisar. Ett gemensamt intresse. En liten tävling; vem går ner mest snabbast.? Sånt är ju nyttigt. Sen skulle jag mörda dem om de vann. För jag är en innihelvetes dålig förlorare. Nån som är på? Det är ju ändå Typ längesen jag typ blev av med ätstörningarna. Så kanske kunde köra på.
Men sen kom jag på att jag inte riktigt vet hur jag ska göra. Jag äter ju redan bara grönskaer och frukt. Och jag tränar redan i princip varje dag. Kom fram till att det ända jag skulle kunna dra ned på var spriten (alt. sluta äta helt. Men det är lite små jobbigt) Och va fan. Låt mig supa ifred så jag får vara glad någongång i veckan! Så jag har bestämt mig för att fortsätta vara en rultig mullig alkis. Punkt.



?Hur gör du det? Du får alltid det du vill ha?? Damian igår efter jag hookat upp med den näst snyggaste bruden (jag var snyggast så klart) på gayklubben vi var på.
?Du checkar in alla på stället, väljer ut vem som är hetast och så slutar alltid kvällen med att du hookar upp med snyggingen?
?Jag vet inte?
 Sanningen är att jag aldrig får vad jag verkligen vill ha.

det är nåt fel på mina ögon.

?du är inte sann, du ser bara bättre och bättre ut för varje gång vi ses. ALLA spanar in dig. Visst är jag van vid att folk spanar in utlänningar. Men du gör ju alla galna! Har aldrig varit med om något liknande.? ?du hittar bara på, jag är ju inte ens blond? ?Nej men du är fan det mest exotiska en venezuelan kan tänka sig. Är du exotisk i sverige med?? Hahahaaa. Nej för helvete. Men om jag jobbar lite och använder de där ögonen kan jag kanske få mig nåt emellanåt. Något som oftast inte betyder något.
Eller när vi var på en bar före vi gick till klubben.
 Damian:?Åh han är så het. Det är ägaren till det här stället. Mili, gå fram och säg att vi inte fått nån service.?
mili: ?okej, jag tar varje chans jag får att prata med_honom_ "
Men hon hinner inte innan han kommer fram och börjar prata massa med mig. Mili och damian ser ut som fågelholkar och jag dricker gratis resten av kvällen.;) Ibland är man på topp!



?mamma, jag har träffat en ny kille!? ?*suck*, en till? Träffar du inga tjejer?? Hahahaaa ofta ens mamma uppmuntrar en att vara homoooosexuell.

Igår var det moulinrouge och porrstången. efter fem min var det bara välja och vraka ur publiken (40 pers) haha galma ränder går aldrig ur.

Ja, hela tiden går det upp och ned. jag kan gå och sjunga högt för mig själv, le och känna lyckan bubbla i magen. nästa stund vill jag bara gå och lägga mig och dra täcket över huvudet.
Men ändå så är det bra.
Jag vill inte ens tänka på i höst. Alla borta från lund. Jag ensam i ett ruskigt lund. fyfan. jag vill bara att ha lite hjälp så jag kan fortsätta nån annanstans. Ingen finns kvar. they all goes away in the end. Till och med här.
Oriol drar nästa vecka, alvaro i mars. och sen DAMIAN: :( han har blivit erbjuden jobb i london. alla bara försvinner JÄMT! och jag är så jävla trött på det....
Det är bara lina och jag kvar här som svenskar nu. och jag kan tänka mig hu vi blir jämförda med varandra. las suecas. och det ger ig mindervärdeskomplex.
Lina pratar mer spanska, är gladare, är mer politisk korrekt, mer lesbisk, hon springer fortare, hoppar högre och spottar säkert längre. hon är äldre, mer blond, mer musikalisk, hon dansar bättre....
allt jag är, är tjockare.

eller så.. inte riktigt men ändå.

Jag har funderat på det här med förhållanden. och vad jag vill egentligen. uppenbarligen är ett tvåpersonsförhållande något för mig. jag klarar inte av det. Jag har varit otrogen mot alla mina pojkvänner. antingen för att jag har otroligt dålig karaktär eller helt enkelt för att jag är skitskrajj varje gång som något börjar närma sig ett alltför seriöst stadium. Kanske för att jag inte ska bi för bunden til personen. för att jag är rädd att bli sårad själv. Lättare att såra än att bli sårad. Och för att jag kan vara så jävla svartsjuk ibland. något jag såklart är för stolt fr att erkänna.
Kanske bore jag satsa på öppna förhållanden för att inte såra någon. men alla jag känner som har något sådant är mer sönderslitna känslomässigt än andra. Men jag vet inte. Hursomhelst har jag insett att jag nog verkigen måste ta tag i mitt känslomässiga förflutna innan jag kan fortsätta.
Frågan är bara om hur man ska våga eller om man ska fortsätta fyra år till och sen göra slut på hela skiten.

På något sätt längtar jag mer efter Örebro än efter Lund.




Nu gör mig tanken på lund rädd. Men jag har hittat en master i uppsala som jag vill läsa. men det är ett tag kvar tills dess. Och det är klart göteborg lockar.
Jag kommer aldrig plugga i örebro. men där finns hela tryggheten ändå. folk jag känner älskar och saknar.
och det kommer nog bli en fin sommar ändå.
Det första jag ska göra är att köpa mig trekilo lösgodis och spela tv-spel i två dygn.

men jag har framtidsångest.
något jag inte borde tänka på men ändå måste.
den största rädslan av all är att bli ensam.
Inte ens sputnik finns kvar.

Hahaha! sverige är så jäva roligt. nästan så man längtar hem
E-type i melodifestivalen?
Fan sverige kanske inte är så grått å trist ändå.
Men sen var visst Christer Sjögren med också. Och han är väl det typ det äckigaste som finns (han slår stefan och krister för han är verklig)
Hoppas han vinner så vi kan visa hela europa hur äckligt sverige är!
Med borglig regering och allt.

Annars skulle sushi va gott.




Men vegansk förstårs.
Har nu varit Vegan över en vecka. Går fint.


//Petra

Den där bruden är heeeeeeet

okej dags att börja här igen..
klaga klaga..

börjar med att lägga in dagboksinläggen från helgon frå vi se vart vi hamnar.
och nej jag är inte alltid deppig och emo.
jag tycker bara om att gnälla fritt. även om det är för döva öron.

1.
det känns som att vara tillbaa på gymnasiet. känslan av att göra proven bakfull och att man inte bryr sig. som att jag inte kan få någon ro innan jag tränat. och som att jag är oövervinnlig igen

2.
aldrig trodde jag att det skulle bli så. Aldrig trodde jag att jag var så viktig. förlåt. Jag ska gottgöra det. om det är i någotslags liknande tillstånd då. jag hoppas det.
jag visste inte. hur veta? jag fick den här låten och när den spelades för mig i bussen kändes det i magen. jag minns vad som sades. men det kändes inte viktigt då. men fortfarande så sött. hmmm

3.
jejejjejeee Ibland får man tänka efter, gå sönder. vara lite sentimental. bara för att det är den 14 nov. man gråter en skvätt. för att man förlorat. känner paniken. sen plockar man ihop sig själv. tar ett djupt andetag och konstaterar att det var jävligt mycket lättare än förra gången. sen tänker man på allt man har kvar att uträtta. och modet stiger. Och hoppet finns alltid kvar Grattis.

4
när det inte hjälper att vara på andra sidan jorden. Jag måste få det ur mig. har prövat allt, sprit, träning, . men det lämnar mig inte i fred. Och det finns ingen(INGEN) att prata med. Mitt problem är inget jämfört med andras. Men man är aldrig nöjd. Aldrig lämnar det mig. aldrig lämnar du mig. hur mycket du än försöker. But everyone goes away in the end... Allt rasade samman. En bild av dålig kvalité. De knöt sig i magen. jag fick gåshud över hela kroppen. ögonen tårades. Jag tappade fattningen. kunde inte andas. allt runt omkring försvann. efter så lång tid. det går inte att skaka av sig. så nära. men så långt borta. Och det enda jag önskade var att vara _där_ Men det hade aldrig varit möjligt. Jag är ännu mer splittrad. Ena delen av mig vill att det ska vara som en fim. ni vet när man var liten. att det ska ordna sig tillslut. för det finns ingen annan lösning. inget annat slut än det lyckliga. Den andra är rädd. rädd att det inte ska det. jag lever på någon slags hopp som bara är naivt och patetiskt. men för mig finns ingen annan. Nothing compares to you. Och jag blir arg på mig själv. det är ju helt sjukt att tänka så. men jag kan inte låta bli. men du är så långt borta. hela du. inte ett tecken. jag förstår inte hur du lyckas. Jag måste bara inse att du inte känner samma sak. eller så är du bara realistisk. jag vet inte vad jag vill. jag har mitt liv. men jag kan ändå inte låta bli att längta. längta så att det gör ont. Jag vill bara ha ett tecken. men det hade förstört allting. du hade varit ivägen. Vi måte ha det såhär. Men jag vill inte.... Kan du hålla dig med insikten? eller vi du inte veta av mig? När dagen vi ses kommer. för det kommer den. när våra blickar igen ska mötas. kommer du att se på mig med avsky? stöta bort mig då kommer jag gå hem och göra slut på det här. mitt liv. jag lever ju på det lilla hoppet Everything I´l do... gör jag för mig själv. jag vill vara så stark jag en gång var. och jag var det. tills igår. ingen kan krossa mig så som du. jag hatar makten du har över mig. trots att du inte vet om det själv. Jag är så jävla patetisk. och det finns ingen att prata med. för det här handlar bara om mig. Och det känns nästan precis likadant som iden här gamla klassikern.
Jag hatar det här.
Jag hatar att jag inte kan glömma. jag hatar att saker ständigt påminner mig om oss.
Jag hatar att du gjorde så mot mig. Jag hatar att du gjorde allt för mig.
Jag hatar att du skrek åt mig och höll i mig. men ännu mer för att det var av kärlek.
Jag hatar att du gjorde världen vacker och livet värt att leva. men jag hatar mer att du tog det ifrån mig.
Jag hatar all tid som gått. men ännu mer den som var.
Jag hatar att du har makten över mig och jag hatar mig själv för att jag gav den till dig.
Jag hatar att jag trasade sönder oss. men jag hatar alla dina försök att lappa ihop det mer.
Jag hatar att det som var men ännu mer att det inte går att få det åter.
Jag hatar den du blivit och den du gjort mig till.
Jag hatar att du älskade mig. men ännu mer att du inte gör det längre.
Jag hatar att du fått mig att sluta älska. men ändå hatar jag mest av allt att jag faktiskt hatar dig.

det är ingen som kan förstå. snacka om kluven Imorgon kommer camilla. Tur det fr jag känner mig så jävla ensam idag.

5
Och så kändes det bättre igen.. Haplo tvingade mig att ?prata? och jag fick även gnälla av mig på camilla. nu vet ag hur jag måste göra. men det får vänta tills jag kommer tilbaka till sverige. man har vänner som är bäst.
<3 saknar er

6.
att växa upp, Kommer jag aldrig göra. det spelar ingen roll. att jag åker till andra sidan jorden har ingen betydelse. mina problem sitter på insidan. jag är redan fucked upp. Alla är galna i den här världen. Men jag är nog värst. Ingen är glad. och livet suger vart an än är och vad man än gör. Fyra av mina absolut närmsta vänner går på någon form av terapi. själv brottas jag med mina egna problem. Och det går inte att fly från dem. Ingen är lycklig. Oh världen är ett jävla skitstäle som kanske vore bäst att slippa. För jag kommer aldrig bli ?frisk? och växa upp. Hur vet man om man är galen? fuck you. om du försöker komma mig in på livet kan du ge upp. fuck me. det spelar ingen roll. hela jag är redan fucked up. Skitliv

7.
När man inser att kronärtskocka är lösnngen på alla ens problem. har det gått för långt. antingen är man hög eller bara jävligt desperat. Att äta palmhjärta är elakt men gott. det krävs att man hugger ned en hel jättepalm för att få en liten rackare. inte undra på att de är dyra. elakt men gott. Det skulle vara elakt. Men han är lindad runt mitt lillfinger och alltid i närheten. och ständig fysisk kontakt. Man vet inte riktigt vart man är på väg. och man är för rädd för sina känslor som vanligt. så man pratar om sig själv i tredje person. för att komma så långt bort som möjligt från den-upfuckade-bruden. man lever i ett ickereligionsbundet celibat som sträcker sig över en era på mer än sju dagar. och man lovar att hålla på sig. för att man nån gång kanske ska känna något mer. men man känner aldrig något mer. och man inser att et kanske inte finns något att känna. världen är åt helvete ändå. och alla är idioter. inkl mig själv. för ingen vet egentligen någonting. Ingenting om livet, om människan om själen men ännu mindre om döden. allt är hopplöst och vi springer runt och låtsas. ?Ja, hej jag mår bra iag med och visst är det skönt att det är extrapris på diskmedel.? så jag kan diska och diska och diska och njuta lite mer av mitt vardagsliv. Alla längtar bort. men det är inte bättre nån annanstans.. det är inte bättre i ett land som är varmt eller har en annan religion eller billigare gräs. Nej. skiten sitter på insidan och går inte ens att få bort med yes. Och jag börjar bli gammal bitter och grå. tappar mina ideal och tankar en efter en. alla ska vi växa upp och pressas in i mallen. MEN jag har för breda höfter. Jag kommer aldrig passa in. mina tankar bubblar på insidan och snart spricker jag bara. Man vill penetrera kroppen på alla sätt som går. med nålar, med kukar och man vill vara trasig. för det är skönare att vara trasig än sprängfylld med skit. eller så, kronärtskocka?

8.
Idag blev jag lite glad en stund. för helt plötsligt kan allt ta en annan vändning och bli annorlunda. bara av slumpen. min syster säger att jag bara gnäller och är deppig här. Ja en det här är ju mitt klagoforum. här går jag djupare än någon annanstans. även om det oftast är krypterat. för jag kan inte skriva rakt ut hur det är. jag kan inte skriva det här på min blogg. min mamma skulle gå under. jag antar att ni inte förstår så mycket ändå. och låt mig klaga. jag är ingen lycklig själ. Jag var en glad en gång i mitt liv. ?Men glada är bara människor som inte vet bättre.? eller ett annat citat ?lycka finns inte bara underbara stunder? så låt mig få klaga och gnälla. gnälla över besvikelsen. över männskligheten och över mig som alltid ska vara så jävla ini helvetes duktig. ni behöver inte läsa. en det här är också en del av mig. jag vill inte att ni ska tycka synd om mig. det är inte därför jag skriver.. jag är ingen jävla martyr. jag vet faktiskt inte varför. det känns ibland som jag vill förklara mig. när jag tänker efter är det så mina vänner ofta fått reda på när jag mår som sämst. bara för att jag är så inihelvete dålig på att _prata_ med folk. och jag ska nog börja skriva det här på min gamla blogg istället och hoppas på att mamma inte läser den. jag vil inte ha ett til tillfälle där hon tar på sig skulden för min upfuckade hjärna. det har hänt för många gånger. stackars mams.