La Peche Noir

jag vill inte att du ska ha tröttnat på mig.

jag vill inte att det ska vara slut. du var min framtid.

jag ville ha dina barn. tror jag. hade varit annorlunda om jag behållt barnet?

kanske inte.

men jag klarade inte av avståndet. jag ville ha dig nära. men varje vecka lämnade du mig. oavsett vad som hände med mig. med mittt liv med oss med ditt liv. med KÄRLEKEN. den dog varje gång.

du tröttnade på mig. du blev arg på allt som hade med mig att göra. mest arg på mig. och du som aldrig kunde bli arg på mig när du var kär i mig. sen blev du arg på mig hela tiden till och med när jag bara grät. jag var inget mer än tårar. du tröttnade du ännu mer. du skrek och skre och skrek fast jag sagt att jag inte klarar av det. och sen blir du arg för att jag bryts sönder. jag hatar att jag grät

klrt du tröttnade på någon som inte var något mer än tårar.

kärleken blev till ilska och tårar.

varför?

för att jag blev söndertrasad av avståndet?

för att du tröttnade?

jag hatara att jag älskade dig för mycket att jag ändrade mig och tappade mig själv på vägen och allt som fanns kvar var tårar.

tårar över aborten.

tårar över avsaknaden av ett liv med dig.

jag trodde jag skulle  bli galen och ligga med hela världen för att fylla hålet i mig och glömma ensamheten.

men jag är hellre ensam och olycklig för då kan jag tillåta mig att tänka att det är bara dig jag saknar. det är bar dig jag skulle vilja ha nära. det är bara dina kyssar jag saknar. bara dig!

och jag ska hålla kvar vid den känslan så länge jag kan.