om rubbningen

Jag funderar och jag tänker så det knakar. Men jag kommr inte fram till något som är kompatibelt md mina medmänniskor eller min omvärld. vad kan det vara för fel?
Ibland känns det som jag är född i fel tid. ja ni vet sådär som en del folk brukar tänka. Det var nog bättre förr.. drömma sig bakåt " åh tänk om man levat på x-tiden, DÅ, då hade JAG passat in. och allt som jag gör hade varit så normalt och bla bla." ja ni fattar.
Men riktigt så är det inte för mig. jag kan inte romantisera och fantisera om att ha levat någon annangång. kan lixom inte känna att "ah. medeltiden och feodalsamhället, was the shit!"
Det enda som skulle kunna kännas vettigt är att jag egentligen borde ha fötts mycket senare. Att jag är menad att leva i "framtiden". Ja framtiden. det låter väl spacigt. Det handlar inte om att jag är nån slags startrekk fantast.(även om sådant har påståtts :P)




 Det hela handlar om att man inte vet hur den serut, dt är ju VI som skapar den (obs frånvaron av en övremakt) och med tanke på hur vi misshandlar jorden så ser den inte ut att bli särskilt långvarig. den där framtiden. Jag vill inte verka egocentrisk och jag försöker inte hävda mig själv. men ibland är det att vara ödmjuk när man hela tiden tycker sig tänka ett steg längre. eller åtminstonde annorlunda. att se saker från, för andra människor, en helt omöjlig vinkel. att man har helt andra uppfattningar om hur saker borde vara och fungera. Ibland kan jag inte förstå samhällets regler, vare sig de skrivna eller oskrivna. Ja alla dessa konstiga tankar skulle kunna få ett inlägg var. men det finns så mycket jag reagerar påsom alla andra bara tar förgivet. satidigt som alla rycker på axlarna och konstatrar att " ja men så är det för att det ska vara så, för så har det varit så länge man kan minnas och det verkar rimligt" (om man ens reflekterar över saker och ting) Medans min hjärna blinkar rött ( ja det ses väl inte utifrån :P)  jag ser en enda stor stoppskylt på näthinnan som snart byts ut mot en återvändsgrändsskylt. tankarna ångar på och jag kan inte förstå. ibland kommer jag på någonslags teori på hur jag skulle kunna tänka mig att det fungerade om det fungerade, för mig, på ett bättre sätt, ibland inte.
Men jag har ibland en helt verlighetsfrånvänd syn på saker och ting. Njjag vill inte säga att jag är intelligentare (även om jag tycker dt för det mesta. :P) än gemene man. men det känns som om jag tänker ett steg längre. Jag ifrågasätter samhällsgrundläggande saker som uppbyggnadsstrukuren, familjestruktur, relationer och alla måsten, och borden.
Ibland käns det inte som jag varken vill eller kan leva efter dessa ramar och principer som samhället, medmänniskorna satt upp, medvetet eller av gammal slentrian.
Jag kan lixom inte förstå. Jag kanske helt enkelt är dummare än alla andra. eftersom jag inte bara kan acceptera.
oavsett. jag känner mig som ett miffo. och jag undrar om det är någon som kan förstå.
Jag vill inte ens g mig in på att försöka förklara. jag tror inte jag skulle lyckas finna orden så att det ens skulle närma sig begripligt. ja för det mesta förstår jag ju inte själv.
jag antar att ni inte ens förstår vad jag håller på och svamlar om. Jag är ingen filosof.
mordern filosofi handlar om att analysera begrepp och termer. och det leder ingenstans. När kom senast ett stort framsteg inom den morderna filosofin? jag vet inte. men aldrig har jag hört talas om någon samtida aristoteles eller rousseau.

Jag vet inte vad jag egntligen ville komma fram till. ville bara reflektera lite. över att jag är ett miffo. eller ett geni. eller att jag helt nkelt tänker för mycket. när jag vänd mig till marxismen fick jag många aha upplevelser. saker som fick en förklaring. och det har varit det mest resonabla och sanna som ag kommit i kontakt med. men samtidigt så finns det så mycket saker som inte handlar om den direkta politiken. saker som inte ens marx reflekterat över. mer Grundläggande saker.

Förklara för mig hur världen fungerar och varför.
(är det inte sådant som femåringar brukar fråga?)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback