om dagboken
okej dags att börja här igen..
klaga klaga..
börjar med att lägga in dagboksinläggen från helgon frå vi se vart vi hamnar.
och nej jag är inte alltid deppig och emo.
jag tycker bara om att gnälla fritt. även om det är för döva öron.
1.
det känns som att vara tillbaa på gymnasiet. känslan av att göra proven bakfull och att man inte bryr sig. som att jag inte kan få någon ro innan jag tränat. och som att jag är oövervinnlig igen
2.
aldrig trodde jag att det skulle bli så. Aldrig trodde jag att jag var så viktig. förlåt. Jag ska gottgöra det. om det är i någotslags liknande tillstånd då. jag hoppas det.
jag visste inte. hur veta? jag fick den här låten och när den spelades för mig i bussen kändes det i magen. jag minns vad som sades. men det kändes inte viktigt då. men fortfarande så sött. hmmm
3.
jejejjejeee Ibland får man tänka efter, gå sönder. vara lite sentimental. bara för att det är den 14 nov. man gråter en skvätt. för att man förlorat. känner paniken. sen plockar man ihop sig själv. tar ett djupt andetag och konstaterar att det var jävligt mycket lättare än förra gången. sen tänker man på allt man har kvar att uträtta. och modet stiger. Och hoppet finns alltid kvar Grattis.
4
när det inte hjälper att vara på andra sidan jorden. Jag måste få det ur mig. har prövat allt, sprit, träning, . men det lämnar mig inte i fred. Och det finns ingen(INGEN) att prata med. Mitt problem är inget jämfört med andras. Men man är aldrig nöjd. Aldrig lämnar det mig. aldrig lämnar du mig. hur mycket du än försöker. But everyone goes away in the end... Allt rasade samman. En bild av dålig kvalité. De knöt sig i magen. jag fick gåshud över hela kroppen. ögonen tårades. Jag tappade fattningen. kunde inte andas. allt runt omkring försvann. efter så lång tid. det går inte att skaka av sig. så nära. men så långt borta. Och det enda jag önskade var att vara _där_ Men det hade aldrig varit möjligt. Jag är ännu mer splittrad. Ena delen av mig vill att det ska vara som en fim. ni vet när man var liten. att det ska ordna sig tillslut. för det finns ingen annan lösning. inget annat slut än det lyckliga. Den andra är rädd. rädd att det inte ska det. jag lever på någon slags hopp som bara är naivt och patetiskt. men för mig finns ingen annan. Nothing compares to you. Och jag blir arg på mig själv. det är ju helt sjukt att tänka så. men jag kan inte låta bli. men du är så långt borta. hela du. inte ett tecken. jag förstår inte hur du lyckas. Jag måste bara inse att du inte känner samma sak. eller så är du bara realistisk. jag vet inte vad jag vill. jag har mitt liv. men jag kan ändå inte låta bli att längta. längta så att det gör ont. Jag vill bara ha ett tecken. men det hade förstört allting. du hade varit ivägen. Vi måte ha det såhär. Men jag vill inte.... Kan du hålla dig med insikten? eller vi du inte veta av mig? När dagen vi ses kommer. för det kommer den. när våra blickar igen ska mötas. kommer du att se på mig med avsky? stöta bort mig då kommer jag gå hem och göra slut på det här. mitt liv. jag lever ju på det lilla hoppet Everything I´l do... gör jag för mig själv. jag vill vara så stark jag en gång var. och jag var det. tills igår. ingen kan krossa mig så som du. jag hatar makten du har över mig. trots att du inte vet om det själv. Jag är så jävla patetisk. och det finns ingen att prata med. för det här handlar bara om mig. Och det känns nästan precis likadant som iden här gamla klassikern.
Jag hatar det här.
Jag hatar att jag inte kan glömma. jag hatar att saker ständigt påminner mig om oss.
Jag hatar att du gjorde så mot mig. Jag hatar att du gjorde allt för mig.
Jag hatar att du skrek åt mig och höll i mig. men ännu mer för att det var av kärlek.
Jag hatar att du gjorde världen vacker och livet värt att leva. men jag hatar mer att du tog det ifrån mig.
Jag hatar all tid som gått. men ännu mer den som var.
Jag hatar att du har makten över mig och jag hatar mig själv för att jag gav den till dig.
Jag hatar att jag trasade sönder oss. men jag hatar alla dina försök att lappa ihop det mer.
Jag hatar att det som var men ännu mer att det inte går att få det åter.
Jag hatar den du blivit och den du gjort mig till.
Jag hatar att du älskade mig. men ännu mer att du inte gör det längre.
Jag hatar att du fått mig att sluta älska. men ändå hatar jag mest av allt att jag faktiskt hatar dig.
det är ingen som kan förstå. snacka om kluven Imorgon kommer camilla. Tur det fr jag känner mig så jävla ensam idag.
5
Och så kändes det bättre igen.. Haplo tvingade mig att ?prata? och jag fick även gnälla av mig på camilla. nu vet ag hur jag måste göra. men det får vänta tills jag kommer tilbaka till sverige. man har vänner som är bäst.
<3 saknar er
6.
att växa upp, Kommer jag aldrig göra. det spelar ingen roll. att jag åker till andra sidan jorden har ingen betydelse. mina problem sitter på insidan. jag är redan fucked upp. Alla är galna i den här världen. Men jag är nog värst. Ingen är glad. och livet suger vart an än är och vad man än gör. Fyra av mina absolut närmsta vänner går på någon form av terapi. själv brottas jag med mina egna problem. Och det går inte att fly från dem. Ingen är lycklig. Oh världen är ett jävla skitstäle som kanske vore bäst att slippa. För jag kommer aldrig bli ?frisk? och växa upp. Hur vet man om man är galen? fuck you. om du försöker komma mig in på livet kan du ge upp. fuck me. det spelar ingen roll. hela jag är redan fucked up. Skitliv
7.
När man inser att kronärtskocka är lösnngen på alla ens problem. har det gått för långt. antingen är man hög eller bara jävligt desperat. Att äta palmhjärta är elakt men gott. det krävs att man hugger ned en hel jättepalm för att få en liten rackare. inte undra på att de är dyra. elakt men gott. Det skulle vara elakt. Men han är lindad runt mitt lillfinger och alltid i närheten. och ständig fysisk kontakt. Man vet inte riktigt vart man är på väg. och man är för rädd för sina känslor som vanligt. så man pratar om sig själv i tredje person. för att komma så långt bort som möjligt från den-upfuckade-bruden. man lever i ett ickereligionsbundet celibat som sträcker sig över en era på mer än sju dagar. och man lovar att hålla på sig. för att man nån gång kanske ska känna något mer. men man känner aldrig något mer. och man inser att et kanske inte finns något att känna. världen är åt helvete ändå. och alla är idioter. inkl mig själv. för ingen vet egentligen någonting. Ingenting om livet, om människan om själen men ännu mindre om döden. allt är hopplöst och vi springer runt och låtsas. ?Ja, hej jag mår bra iag med och visst är det skönt att det är extrapris på diskmedel.? så jag kan diska och diska och diska och njuta lite mer av mitt vardagsliv. Alla längtar bort. men det är inte bättre nån annanstans.. det är inte bättre i ett land som är varmt eller har en annan religion eller billigare gräs. Nej. skiten sitter på insidan och går inte ens att få bort med yes. Och jag börjar bli gammal bitter och grå. tappar mina ideal och tankar en efter en. alla ska vi växa upp och pressas in i mallen. MEN jag har för breda höfter. Jag kommer aldrig passa in. mina tankar bubblar på insidan och snart spricker jag bara. Man vill penetrera kroppen på alla sätt som går. med nålar, med kukar och man vill vara trasig. för det är skönare att vara trasig än sprängfylld med skit. eller så, kronärtskocka?
8.
Idag blev jag lite glad en stund. för helt plötsligt kan allt ta en annan vändning och bli annorlunda. bara av slumpen. min syster säger att jag bara gnäller och är deppig här. Ja en det här är ju mitt klagoforum. här går jag djupare än någon annanstans. även om det oftast är krypterat. för jag kan inte skriva rakt ut hur det är. jag kan inte skriva det här på min blogg. min mamma skulle gå under. jag antar att ni inte förstår så mycket ändå. och låt mig klaga. jag är ingen lycklig själ. Jag var en glad en gång i mitt liv. ?Men glada är bara människor som inte vet bättre.? eller ett annat citat ?lycka finns inte bara underbara stunder? så låt mig få klaga och gnälla. gnälla över besvikelsen. över männskligheten och över mig som alltid ska vara så jävla ini helvetes duktig. ni behöver inte läsa. en det här är också en del av mig. jag vill inte att ni ska tycka synd om mig. det är inte därför jag skriver.. jag är ingen jävla martyr. jag vet faktiskt inte varför. det känns ibland som jag vill förklara mig. när jag tänker efter är det så mina vänner ofta fått reda på när jag mår som sämst. bara för att jag är så inihelvete dålig på att _prata_ med folk. och jag ska nog börja skriva det här på min gamla blogg istället och hoppas på att mamma inte läser den. jag vil inte ha ett til tillfälle där hon tar på sig skulden för min upfuckade hjärna. det har hänt för många gånger. stackars mams.
klaga klaga..
börjar med att lägga in dagboksinläggen från helgon frå vi se vart vi hamnar.
och nej jag är inte alltid deppig och emo.
jag tycker bara om att gnälla fritt. även om det är för döva öron.
1.
det känns som att vara tillbaa på gymnasiet. känslan av att göra proven bakfull och att man inte bryr sig. som att jag inte kan få någon ro innan jag tränat. och som att jag är oövervinnlig igen
2.
aldrig trodde jag att det skulle bli så. Aldrig trodde jag att jag var så viktig. förlåt. Jag ska gottgöra det. om det är i någotslags liknande tillstånd då. jag hoppas det.
jag visste inte. hur veta? jag fick den här låten och när den spelades för mig i bussen kändes det i magen. jag minns vad som sades. men det kändes inte viktigt då. men fortfarande så sött. hmmm
3.
jejejjejeee Ibland får man tänka efter, gå sönder. vara lite sentimental. bara för att det är den 14 nov. man gråter en skvätt. för att man förlorat. känner paniken. sen plockar man ihop sig själv. tar ett djupt andetag och konstaterar att det var jävligt mycket lättare än förra gången. sen tänker man på allt man har kvar att uträtta. och modet stiger. Och hoppet finns alltid kvar Grattis.
4
när det inte hjälper att vara på andra sidan jorden. Jag måste få det ur mig. har prövat allt, sprit, träning, . men det lämnar mig inte i fred. Och det finns ingen(INGEN) att prata med. Mitt problem är inget jämfört med andras. Men man är aldrig nöjd. Aldrig lämnar det mig. aldrig lämnar du mig. hur mycket du än försöker. But everyone goes away in the end... Allt rasade samman. En bild av dålig kvalité. De knöt sig i magen. jag fick gåshud över hela kroppen. ögonen tårades. Jag tappade fattningen. kunde inte andas. allt runt omkring försvann. efter så lång tid. det går inte att skaka av sig. så nära. men så långt borta. Och det enda jag önskade var att vara _där_ Men det hade aldrig varit möjligt. Jag är ännu mer splittrad. Ena delen av mig vill att det ska vara som en fim. ni vet när man var liten. att det ska ordna sig tillslut. för det finns ingen annan lösning. inget annat slut än det lyckliga. Den andra är rädd. rädd att det inte ska det. jag lever på någon slags hopp som bara är naivt och patetiskt. men för mig finns ingen annan. Nothing compares to you. Och jag blir arg på mig själv. det är ju helt sjukt att tänka så. men jag kan inte låta bli. men du är så långt borta. hela du. inte ett tecken. jag förstår inte hur du lyckas. Jag måste bara inse att du inte känner samma sak. eller så är du bara realistisk. jag vet inte vad jag vill. jag har mitt liv. men jag kan ändå inte låta bli att längta. längta så att det gör ont. Jag vill bara ha ett tecken. men det hade förstört allting. du hade varit ivägen. Vi måte ha det såhär. Men jag vill inte.... Kan du hålla dig med insikten? eller vi du inte veta av mig? När dagen vi ses kommer. för det kommer den. när våra blickar igen ska mötas. kommer du att se på mig med avsky? stöta bort mig då kommer jag gå hem och göra slut på det här. mitt liv. jag lever ju på det lilla hoppet Everything I´l do... gör jag för mig själv. jag vill vara så stark jag en gång var. och jag var det. tills igår. ingen kan krossa mig så som du. jag hatar makten du har över mig. trots att du inte vet om det själv. Jag är så jävla patetisk. och det finns ingen att prata med. för det här handlar bara om mig. Och det känns nästan precis likadant som iden här gamla klassikern.
Jag hatar det här.
Jag hatar att jag inte kan glömma. jag hatar att saker ständigt påminner mig om oss.
Jag hatar att du gjorde så mot mig. Jag hatar att du gjorde allt för mig.
Jag hatar att du skrek åt mig och höll i mig. men ännu mer för att det var av kärlek.
Jag hatar att du gjorde världen vacker och livet värt att leva. men jag hatar mer att du tog det ifrån mig.
Jag hatar all tid som gått. men ännu mer den som var.
Jag hatar att du har makten över mig och jag hatar mig själv för att jag gav den till dig.
Jag hatar att jag trasade sönder oss. men jag hatar alla dina försök att lappa ihop det mer.
Jag hatar att det som var men ännu mer att det inte går att få det åter.
Jag hatar den du blivit och den du gjort mig till.
Jag hatar att du älskade mig. men ännu mer att du inte gör det längre.
Jag hatar att du fått mig att sluta älska. men ändå hatar jag mest av allt att jag faktiskt hatar dig.
det är ingen som kan förstå. snacka om kluven Imorgon kommer camilla. Tur det fr jag känner mig så jävla ensam idag.
5
Och så kändes det bättre igen.. Haplo tvingade mig att ?prata? och jag fick även gnälla av mig på camilla. nu vet ag hur jag måste göra. men det får vänta tills jag kommer tilbaka till sverige. man har vänner som är bäst.
<3 saknar er
6.
att växa upp, Kommer jag aldrig göra. det spelar ingen roll. att jag åker till andra sidan jorden har ingen betydelse. mina problem sitter på insidan. jag är redan fucked upp. Alla är galna i den här världen. Men jag är nog värst. Ingen är glad. och livet suger vart an än är och vad man än gör. Fyra av mina absolut närmsta vänner går på någon form av terapi. själv brottas jag med mina egna problem. Och det går inte att fly från dem. Ingen är lycklig. Oh världen är ett jävla skitstäle som kanske vore bäst att slippa. För jag kommer aldrig bli ?frisk? och växa upp. Hur vet man om man är galen? fuck you. om du försöker komma mig in på livet kan du ge upp. fuck me. det spelar ingen roll. hela jag är redan fucked up. Skitliv
7.
När man inser att kronärtskocka är lösnngen på alla ens problem. har det gått för långt. antingen är man hög eller bara jävligt desperat. Att äta palmhjärta är elakt men gott. det krävs att man hugger ned en hel jättepalm för att få en liten rackare. inte undra på att de är dyra. elakt men gott. Det skulle vara elakt. Men han är lindad runt mitt lillfinger och alltid i närheten. och ständig fysisk kontakt. Man vet inte riktigt vart man är på väg. och man är för rädd för sina känslor som vanligt. så man pratar om sig själv i tredje person. för att komma så långt bort som möjligt från den-upfuckade-bruden. man lever i ett ickereligionsbundet celibat som sträcker sig över en era på mer än sju dagar. och man lovar att hålla på sig. för att man nån gång kanske ska känna något mer. men man känner aldrig något mer. och man inser att et kanske inte finns något att känna. världen är åt helvete ändå. och alla är idioter. inkl mig själv. för ingen vet egentligen någonting. Ingenting om livet, om människan om själen men ännu mindre om döden. allt är hopplöst och vi springer runt och låtsas. ?Ja, hej jag mår bra iag med och visst är det skönt att det är extrapris på diskmedel.? så jag kan diska och diska och diska och njuta lite mer av mitt vardagsliv. Alla längtar bort. men det är inte bättre nån annanstans.. det är inte bättre i ett land som är varmt eller har en annan religion eller billigare gräs. Nej. skiten sitter på insidan och går inte ens att få bort med yes. Och jag börjar bli gammal bitter och grå. tappar mina ideal och tankar en efter en. alla ska vi växa upp och pressas in i mallen. MEN jag har för breda höfter. Jag kommer aldrig passa in. mina tankar bubblar på insidan och snart spricker jag bara. Man vill penetrera kroppen på alla sätt som går. med nålar, med kukar och man vill vara trasig. för det är skönare att vara trasig än sprängfylld med skit. eller så, kronärtskocka?
8.
Idag blev jag lite glad en stund. för helt plötsligt kan allt ta en annan vändning och bli annorlunda. bara av slumpen. min syster säger att jag bara gnäller och är deppig här. Ja en det här är ju mitt klagoforum. här går jag djupare än någon annanstans. även om det oftast är krypterat. för jag kan inte skriva rakt ut hur det är. jag kan inte skriva det här på min blogg. min mamma skulle gå under. jag antar att ni inte förstår så mycket ändå. och låt mig klaga. jag är ingen lycklig själ. Jag var en glad en gång i mitt liv. ?Men glada är bara människor som inte vet bättre.? eller ett annat citat ?lycka finns inte bara underbara stunder? så låt mig få klaga och gnälla. gnälla över besvikelsen. över männskligheten och över mig som alltid ska vara så jävla ini helvetes duktig. ni behöver inte läsa. en det här är också en del av mig. jag vill inte att ni ska tycka synd om mig. det är inte därför jag skriver.. jag är ingen jävla martyr. jag vet faktiskt inte varför. det känns ibland som jag vill förklara mig. när jag tänker efter är det så mina vänner ofta fått reda på när jag mår som sämst. bara för att jag är så inihelvete dålig på att _prata_ med folk. och jag ska nog börja skriva det här på min gamla blogg istället och hoppas på att mamma inte läser den. jag vil inte ha ett til tillfälle där hon tar på sig skulden för min upfuckade hjärna. det har hänt för många gånger. stackars mams.
Kommentarer
Trackback