Om att jag sviker

Jag har skuldkänslor som fan. Fick nyss ett underbart telefonsamtal. Och jag kanske måste svika denna underbara människa som jag älskar. Kommer utan tvekan bli det svåraste på väldigt länge.
Samtidigt som jag känt mig svikt av hela värden så har den är personen funnits där. Och jag vet hur ont det kommer göra. FAN. Och att det är fel tillfälle... Och helt jävla okänsligt. Nu hatar jag mig själv. Igår var jag så glad över det här. Fan. Fan. Fan.

Och min bror sviker jag oavsett. Jag saknar honom.

Pratade med syster idag två timmar eller så. Det var fint.
Och jag är glad för Ericas skull.

Kärlek till dem som förtjänar. Inte ego jag iaf.

image14

Och är det inte härligt med alla fina bilderfrån fornstora dar man har på datan ?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback