Tänk om livet alltid var sådär skimmrande

vackert. som solljus som reflekteras i sputniks päls. Ren skönhet. 

Fast det är mer som.,
högoktanig bensin i vattenpöl.
Det är vackert. men ändå fel. och så lättflyktigt men beständigt på samma gång.

Jag vet ingenting. Orkar inte fundera. Med en uns av pärlemor på min kind.
och jag ler igen

Kryptiskt och oförstårligt. Men hur ska jag kunna förklara något jag inte själv begriper.
Något jag inte kan hantera. Kontroll brukar vara min grej.
Kontroll äver prestation.
Det är därför jag väljer bort det okontrollbara.
Och har vant mig vid det. Skador på mitt skal gör mig rädd.



Nu är det svart ute.

//P


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback