Venezuela

En liten uppdatering. Helgen har varit lugn men bra. I fredags bestämde jag mig för att vara frisk och åkte till universitete för min biokemilektion. Mitt schema är lite elakt. För jag har en lektion varje dag förutom på måndagar då jag har lektioner mellan 8.30 och 17 i sträck utan lunch. Iaf så var biokemin mellan 7.30 och 9.30 lite halvtungt? På em åkte jag till sambil. Jag spenderar väldigt mycket tid där trots att jag hatar stället. Ett jävla stort köpcentrum som jag jämt går vilse i. Gick iaf på bio. Sen drack vi l och drinkar på Hard rock Café. I lördags pluggade jag hea dagen.






Idag har vi varit på utflykt i västra delen. Jag , Lina, Alejandra, Lorene och en annan tjej som jag inte minns namnet på. Vi skulle till en arabisk marknad men hittade ?bara? en affär. Köpte massa nötter linser och oliver. Plus lite annat smått och gott. Sen åt vi falafel: Inte som i lund men väldigt god ändå. Trevligt var det iaf. Jag har nu varit vegan i över en vecka och det går så bra så. Men jag är inte så hungrig och har fortfarande ont i magen av sjukan. Annars är det lugnt. Händer inte mycket. Pratas mest om den alltmer spända relationen med colombia. Redan vecka fem?! Galet! //Petra

Det har varit carnaval helgen inte bara i rio de janeiro utan även här men inte i lika stor skala.
Det innebär dock att man är ledig måndag och tisdag(två dagars bakfylla?) och folk lämnar caracas 30% åker till nån strand 30% åker till merida där det är en speciell festival. Feria del sol. Med bland annat tjurfäktning. Det är fan äckligt att en sådan sak fortfarande existerar.
 Annars är folk utklädda och barnen kastar vattenballonger på alt och alla. Och så dricker man öl hela dagarna förstårs. I större utsträckning än vanligt. Vi började helgen med att fira alvaros födelsedag på el sarao. Kunde ju inte bli mer perfekt för salsakungen själv. Han fick en skiva med svensk musik av mig så han kan öva lite. Sen vid halv tre åkte vi hem för att hämta våra grejjer och vid tre snåret kom Alejandra med bi för att hämta oss. Alejandra är den första coola tjejen jag träffat här. Jag klippte håret på henne förra helgen. kortare än axel långt är rebelliskt! Hon går på min litteraturkurs och är även kursare med lina. Och hon är lesbisk. Så det var tre tjejer med intresse för tjejer som åkte på weekend.


Vi begav oss mot coro. Jag sov 45 min eller så. Och lina lika mycket. Vid tio snåret var vi framme och mötter upp av lorene. En kompis till alejandra som ockå går i min kurs. V åkte ner till den historiska delen och med en personlig guide fick vi veta mer om den lilla staden som varit venezuelas första huvudstad. Där fanns bland annat det första korset från det att Venezuela blev kristet. vi gick en tur i ett hus från 1700 talet där allt var i original.




 Sen åkte vi hem till lorene där vi fick en underbart god vegansk lunch. Spaghetti med tomatsås och en underbar sallad och väldigt gott rödvin. Hennes mamma var hur gullig som helst. Men jag har aldrig sett en så lyxig lägenhet. Det fanns verkligen allt. Men jag vågade inte fråga om jag fick spela wii. Sen sov v en timme innan vi begav oss mot medanos sanddynerna som finns vid coro. Jag har ju redan var där men inte lina. Men det tål att ses igen.




Vi åkte ned till en liten by där karnevalen var i full gång. Där var det skönhets tävling får smålickor på tolv tretton år. Äckligt! Vi åkte tillbaka till loraine är det väntade om möjligt en ännu underbare vegansk middag. Vi var fortfarande mätta men åt ändå ganska bra av tabule hommus och soyakött. Sen var det dags att sova. Alla var otroligt trötta. Vi sju nästa morgon begav vi oss mot maracaibo sjön. Vi åkte inte vilse så många gånger. Men att fråga folk om vägbeskrivning är omöjlgt. De pekar åt vänster men säger höger. Ofta har de ingen aning och hittar bara på något. Efter tio timmar var vi framme i puerto concho söder om maracaibo sjön nära catatumbo. Vi hae inte gjort några längre stopp på vägen. Bara för att tanka och köpa lite frukt. Kändes lika konstigt varje gång att betala 6 kr för en full tank. Vi köpte också en arepa pelada i coro som är speciellt där. Alla delar av venezuela har sin egen version av arepan. I puerto concho lyckades vi köpa lite grönsaker och ris. sen tog vi en båt ut på sjön. Det var häftigt. Växt och djurlivet var underbart.






 Det fanns apor och papegojor överallt. Sjön är vädigt stor men helt kontaminerad, det går inte att bada i den Men det finns ändå lite djurliv. Bland annat sötvattensdelfiner. Vi åkte ut till några hus i vattnet som stod på pålar. Där lagade vi middag och sov.




Först åkte vi på en kvällstur på floderna. Vilket mest var ett lidande. Vi åkte runt och guiden lös med en fick lampa på alla djur han kunde hitta. Det värsta var när han fångade en liten krokodil och höll i den en kvart för att alla idiotiska turister skulle ta kort på den. Nej det kändes mest om vi åkte runt och släppte ut avgaser och störde djuren. Anledningen till att vi åkte dit var att vi ville se naturfenomenet med blixtrarna. Ungefär 1,2 miljoner blixtrar per år (mest i hela världen) och inget dunder. Orsaken till detta är det inte riktigt någon som vet. Men det fanns inga när vi var där. Lite tråkigt.




Nästa morgon tog vi frst en tur på sjön i gryningen sen tog vi bilen och åkte till merida för lunch. Där var det festival och mycket folk så det blev lite köande och vi kom inte iväg föränns fyra. Vi turades om och köra (jag har kört bil!!) och blev såklart stoppade av polisen när lina körde. Hon har blivit bestulen på sin plånbok där hon hade sitt körkort. Vi stod och pratad länge med dem. De sa helt bisarra saker som att vi skulle åka tillbaka till merida för att fixa en polisanmälan på hennes plånbok. Han studerade våra pass 7 gånger. Och frågade om jag hade nån pojkvän. Tillslut mutade alejandra dem med bananer och de lät oss åka. De ville ju egentligen ha pengar men det kunde de glömma. Vid midnatt kom vi fram till staden san carlos där vi tog in på hotel och följande morgon åkte vi mot caracas. Och vi kom fram vid ett snåret. 200 mil(!!!) i en grön liten ford Genom alla landskap man kan tänka sig.


(grejjerna uppe på berget är ett observatorium. jag sulle döda för att komma in där. stjärnhimlen är underbar här!)

Inget slår venezuelas natur. Redan i bilen fick jag ont i magen och sen frös jag hela kvällen. Och ni har jag jättehög feber och magsjuka. Det är mest synd om mig. Jag sov till halv fyra idag. Ska försöka gå tll skolan imorrn och se om jag kan göra provet vi hade idag.
//Petra

Hola hola! Helgen är slut. Nu väntar vecka tre! Jag är ganska peppad. Festen var helt okej i fredags.


Träffade några av de andra utbytestudenterna. I lördags pluggade jag mest och på kvällen gick jag och lina ut en sväng. Men vi var fortfarande trötta. (kom hem nångång efter sex på morgonen) Och jag kan aldrig sova länge, rastlös som jag är, men jag tvingade mig att ligga kvar i sängen till halv elva.



Idag, lagom till att träningsvärken efter träningspaset i fredags (det första gympasset på ett halvår) så bestämde jag mig för att vandra i Avíla. Nationalparken som består av bergskedjan mellan Caracas och kusten. En underbar natur med djungel så nära inpå stan.


Bergskedjan är runt 2500 meter hög. Jag gick upp på en höjd av 2325. Bokstavligt talat uppe bland molnen. En tur på ungefär 7 km rakt uppför. Tog mig ca 3 timmar att komma upp och en och en halv att ta mig ner igen. Det värsta blir nog ändå att komma upp ur sängen i morgon bitti. Men det var värt varje svettdroppe. Naturen var underbar och jag såg massa ödlor och de mest fantastiska fjärilar. Myggorna var stora som femkronor. Läskigt!



Nu ikväll har jag varit på bio med mina babes Damian och milli. Hannu var också med man han räknas inte som min babe.
 En noja. Jag gillar inte när folk kallar mig för señora. Jag är inte gift och inte sååå gammal. (fast jag nojar hela tiden.) Señorita funkar bra tack.

En större noja. Jag har fått en ny stalker. Och inte vem som helst utan den storra herren O jes dios mio. GUD låter mig inte vara ifred. inte nog med mässan i tisdags. Idag satte sig en kvinna brevid mig på bussen och började predika. I 20 min höll hon på. Jag lyckades haspla ur mig tilslut att jag inte var troende men att jag respekterar religion. Men det är ju en fet lögn. Jag respekterar inte religion. de är passiverande och läskiga. religösa människor kan jämföras med nazister eller liknande. Skitläskiga åsikter och tankar. JAg är rädd!

Och nej tack ronja. Jag läser inga extrakurser. Men varje kurs är på 3 poäng och jag måste ta minst 8 för att få fortsätta nästa termin. Dessutom är generales kurserna slökurser jämfört om jag läst mer kemi. Jag kör på en slapp termin ju! //Petra

Ännu en vecka har gått. Känns bättre! Har haft fullt upp hela veckan. Inte med skola utan med roliga saker! Hängt mycket nere på stan varit på bio osv. Träffat massa nytt folk. ja en fin vecka har det varit! som abslutas men en förhoppningsvis fin helg. Ikväll blir det iaf fest i santa fe.
I tisdags var jag, damian och hannu på en kyrklig mässa. De talade  tungor och helande varandra.
Visst är de mer religösa här en i europa men det här var sektlknande och jag var livrädd. Inget skrämmer mig så som fanatiskt religösa människor och sekter.
Anledning tll att jag har så mycket fritid är att jag tar en slapp termin. kan vara skönt att slippa plugga så mycket för en gångs skull. och bara kunna njuta av att vara här. Bytte laborationskursen mot en till generales (valbara kurser som är till för alla) så nu läser jag:
Biokemi 2
Venezulansk kultur och tradition
Kvinnlig venezulansk litteratur; erotik och revolt
och förhoppningsvis spanska 5

Blir nog najs. Förövrigt så klarade jag ALLA mna kurser förra terminen. vilket är helt jävla otroligt.
Och jag är duktig för min krönika ska publiceras i proletären så köp och läs!

Har dessutom köpt tecknngsgrejjer så jag kan rita lite. saknar målandet väldigt mycket.
Och idag har jag gymmat! underbart men vääääldigt macho gym. Har nog inte varti en tjej där på åratal.

hablamos//Petra

Ja, andra terminen har dragit igång. känns lite små segt. Inga spanska lektioner än så länge.. känns som jag tappar massa.
Folk åker härifrån. Bara Lina och jag kvar i rummet nu när kajsa åkt. Känns konstigt. Massa människor kom och sen åkte de. och jag stanna ungefär lika länge som jag varit här.
Jag har en liten mittenkris. men det är så lätt att glorifiera "hemma". Jag har ju inte ens någonstans att bo. Och jag vet att jag skulle längta tillbaka hit så jävla mycket om jag åkte hem.
Men jag saknar folk så nedrans mycket.


Men filmerna Darling och Du levande gör mg påmind om hur spännande sverige är.
Se dem. De är geniala!
Idag såg vi en film som var venezulansk. En komedi där folk skrattade hela tiden. Puras joyitas. Och därmed kan vi dra slutsatserna
Sverige=tragiskt grått
Venezuela=galet komiskt




Plötsligt känns det bättre att vara här igen.
Ska börja ladda inför labbandet, och resten av lektionerna. Snart kommer det vara slut här för terminen går så himla fort. Sen kommer Mamma och Pappa. Kul!


Ni får gärna påminna mig om at jag är saknad. För jag saknar er så himla mycket.

mil de abrazos y con amor// Petra

Det händer inte så mycket. Varken för mig eller för landet.
Efter valet verkar landet ha tappat så gott som allt politiskt intresse. Luften har gått ur diskussionerna. Men antagligen tar de bara igen sig efter de minst sagt hektiska månaderna innan omröstningen.



Högern fick ändå lite på nöten när chavez godtog förlusten på ett hedervärt sätt. Ett bevis på att diktatorplanerna är en lögn direkt tagen ur luften. Han tog det bra. Men så klart ska han fortsätta kämpa för det Venezuela han och hans anhängare vill ha. Att han senare kallade valresultatet för en "victoria de mierda" (skitvinst) tyckte jag var en naturlig reaktion. Klart att han ville att det skulle bli ett ja. Jag är också en dålig förlorare. (förlåt alla gånger jag slagit dig för att du vunnit över mig i monopol eller whatever, Ronjj :P)
Men han har fått så mycket smuts kastat på sig för att han använde ett så starkt ord som mierda. Så mycket att de fått publicera expertutlåtanden i tidningarna att det inte är ett så grovt ord utan används frekvent Jag tycker mer att det var ännu ett bevis på att hur "bra" statschef Chavez än är så utrycker han sig lite tafligt. En helt sjuk diskussion som inte hade någonting med valresultatet att göra.
Men oppositionen gör allt för att angripa varje litet misstag. Vilket gör det svårt att leda ett land in på en väg där ingen gått innan. Vägen mot den nya socialismen, förankrad i den bolivarianska traditionen. En socialism för Latinamerika. Inspirerad av marxism och Fidels Kuba men utifrån Venezuelas förutsättningar och Simon Bolivars grundtankar bygger han något som inte liknar något vi sett förut. Men när man går en ny oupptrampad väg är snedsteg ett oundvikligt faktum.
Chavez är inte bara president, han är också människa. Mänskliga missar är att räkna med.
Att angripas för ett opassande språkbruk i ett land där slangen är så grov är,minst sagt, bissart.
Affärsmän kallar varandra för mariqo (bög), tanter skriker coño (fitta), barn ropar verga (kuk) och om servitören är mörkhyad kallar man honom för svartingen.
Det känns det inte som om det är hela världen att en politiker kallar något för skit. Även om detta inte är något man väntar sig av en "vanlig" politiker som ska kunna retorikens alla knep. Men Chavez är ingen "vanlig" politiker. Han har gett revolutionsfenomenet ett nytt ansikte. Han låter sig inte tryckas ned eller skrämmas av usa-imperialismen eller håller inte tyst för att någon spansk kung säger åt honom. Han tänjer på gränserna. Och även om han anses gå lite för långt och kan framstå som lite otaktisk ibland är det något han ska beundras för. Bara genom det han hitills har åstadkommit både i venezuela och i internationell mening.
Han har ifrågasatt globaliseringen och det kapitalistiska systemet så som ingen annan vågat. Nu senast genom sitt ifrågasättandet av terroristbegreppet i och med sitt uttalande om att FARC bör strykas från terrorlistan.
Denna banbrytande och alternativa politik från ett ändå relativt mäktigt (olje)land har redan gjort honom till en ikon att älska för vänstervärlden. I en värld mer högervriden än någonsin går han åt motsatt håll, han försöker med folkets hjälp bygga en rättvisare värld.
Chavez kommer gå till historien och jag är så glad att jag får ta del av det venezuela han styr och utformar.

Leve Socialismen!

Ja, nu har resorna börjat smälta in. det har varit en underbar månad. men ändå lte jobbigt att bara spendera  nätter i sin egen säng och äta ute en gång om dan minst. alla nätter på bussar och posador tog ut sn rätt och nu har jag sovt och sovit.
Laddar upp för skolstarten på måndag. För alla som inte vet; jag klarade mna poäng förra terminen. det trodde jag inte. på riktigt. Även om jag vet att alla ni tror på mig. Nej jag kan tydligen inte misslyckas. trots att jag läser kemi på ett språk jag inte behärskar.
Den här terminen hoppas jag blr lugnare med mindre plugg.
ska läsa; Biokemi 2, biokemilabkurs, venezulansk kultur oh spanska såklart.

Annars händer det inte så mycket i det här landet.
Man har bytt valuta till bolvares fuerte. 1000 bolivares=1 bs fuerte.gör det lite lättare att räkna. (alla kassörskor sitter med miniräknare). Dollarpriset har skjunkit till 4500 trots att det utlovades så mycket som 10000 för en dollar för ett tag sedan (officiel kurs 2000bs/dollar) dessutom har regerna skärpts fr att ta ut mycket bs på banken. vlket gör det svårare att växla större summor.
JAg har handlat alldelles för mycket och vågar inte räkna efter hur mycket dollar jag har kvar.
tur att vi inte köpte några diamanter i santa elena. trots att camila var helt till sig. Gubben visade oss en oslipad som var ganska stor. camilla var beredd att springa därifrån med den. Sta elena är en gruvarbetar stad och det fanns massa diamantförsäljare.

Antar att ni hört om chavez uttalande att FARC ska stryckas från terrorlistan...
har startat lite diskussioner men inget stort.

ha det fit så hörs vi.
//Petra

Ok. Where to start? Det har varit två helt osannoligt händelserika veckor, så jag kommer säkert glömma hälften. Men det kan ni få höra en annan gång. Camilla anlände på julaftons eftermiddagen. Jag var skjukt orolig på flygplatsen när jag väntade. Men oliver var med och lugnade mig lite. När hon väl kom växade vi lite pengar och tog en taxi direkt hem till piedra azul. Eftersom hon hade med sig 30000 i kontanter ville vi vara på den säkra sidan.kvällen var lugn med lite mat och en aladdinask. (tack jenny!) Och turkiskpeppar (TACK mamma!) På Juldagen begav vi oss ned till ett dött caracas. Aldrig har jag sett så lite trafik och så lite människor ute. Verkligen allting var stängt. Vi kom lite väl långt västerut och blev antastade av några killar. Mkt obehagligt. Men sen lyckades vi hitta ett öppet sushiställe och åt lunch. Träffade en kompis, carlos som nu har tjatat i två veckor om att vi ska åka till stranden med honom. På eftermiddagen blev vi bjudna på julfika hos gonzalo av niklas och kajsa. Jag bjöd på glögg(som fick betyget bättre än blossa) och kajsa och niklas hade bakat lussebullar och pepparkakor. Senare på kvällen försökte vi gå ut men allt var stängt. Hamnade på en halvtaskig bar i las mercedes men åkte he ganska tidigt.


Resan

blått=buss
grönt=bil
turkos=flyg
rött=taxi

Den 26 var det dags att ge sig iväg. Vi packade kläder för en tur på en vecka och allt vi kunde tänkas behöva. Växlade mer pengar nere på stan och bagav oss på terminalen. Där blev det en väntan på ca 7 timmar. Camilla blev lite stressad av det men jag är van. Hela resan har hon varit chockad över hur jag har förändrats och vilket tålamod jag fått. HUr alla killar beter sig och hur alla tjejer ser ut.
Men viittade några att prata med. bland annat en stalker som förföljde camilla och stallde seig att stirra på henne när  hon sov på bussen. Jag träffade en syndikalist fån peru som var mycket trevlig. Camilla lärde sig den fras hon kom att använda mest på hela resan: Te odio! (jag hatar dig)
Vi gick på bussen vid 22.00 och det var den sämsta nattbuss jag varit med om. Helt värdelösa säten. Jag kunde knappt sova alls. Men camilla som fortfarande var leggad sussade sött. Canaima men klockan 6 var vi framme i ciudad bolivar och direkt på terminal hittade vi en kille som kunde fixa en tur till Canaima national park.

Först fick vi ta en dusch och fick en arepa frukost. Sen bar det av på en tretimmars biltur till en liten flygplats. Därifrån flög till canaima med ett miniplan för fem personer + pilot. riktigt läskigt. jag fick sitta längstfram bredvid piloten. flygturen tog väl en halvtimma. flög över de stora slingrande floderna och den täta vegetationenVI blev ihopfösade med andra turister och begav oss iväg in i djungeln med våra guider. Vi åkte båt och gick omvartannat. Och lagom till skymningen anlände vi till ett camp där vi fick middag och sen fick vi sova i hängmattor. Nästa dag efter frukost var det dags för båttur igen och en vandring upp mot salto angel (angelfalls) värdens högsta vattenfall 975m. Helt otroligt att se. Vi fick också bada i det kalla vattnet vid dess fot.




på vägen ned var dock balanssinnet ur funktion. Kan ha berott på att frukosten var en frittyrfest som jag inte kunde äta och klockan var tre på eftermiddagen. Det gäller att äta ordentligt i det här landet för man vet aldrig när man får mat igen. Ibland finns det inga ställen att handla mat på (som i djungeln) eller så är det slut. På eftermiddagen spelade vi fotboll tillsammans med guiderna och de andra turisterna. Sen gick vi å la oss tidigt i våra hängmattor på det nya campet. Träffade även en annan utbytestudent från mitt universitet. Följande morgon fick vi gå upp klockan fem för en två timmars båttur på floderna för att äta frukost på det första campet. Sen bagav vi oss till salto sapo.




Camila var trött och jag var inte heller så pigg så det var tur att jag hade en flört med guiden (en indian) så han hela tiden gav oss den bästa maten och de bästa platserna att sova på. Samt bar våran packning hela tiden. Sen begav vi oss tillbaka till canaima. Det hade blivit ett missförstånd med våran resa. Vi ville flyga till sta Elena istället för till ciudad bolivar. Men det fanns inga flyg. (inga alls enligt juan som försökte få oss att stanna kvar till nyår) til slut lyckades vi hitta ett flyg till puerto ordaz. Denna gång med ett lite större plan för 15 personer Några mil öst om ciudad bolivar. Därifrån kunde vi ta en nattbuss till santa elena. Det var dock inte heller det lättaste och vi fick en skitbuss igen. Men huvudsaken var att vi kom iväg. Canaima National park var underbart. På kvällarna kunde man beskåda den mest underbara stjärnhimmel jag sett. Överallt fanns det vatten fall. Och tepuys. Berg formade som bord.


Höga och helt platta upptill. Den mest kända är roraima som man kan bestiga( 4700 m) på en sexdagars tur. Det var det som inspererade författaren till the lost world. Ett extaordinärt landska som vi fick beskåda och njuta av under tredagar. Något som kändes lite primitivt just då men som vi kommer minnas hela livet. Vi fick även se angelfalls uppifrån när vi flög till puerto ordaz. Mot brasilien. Med nattbussen anlände vi till santa elena och tog direkt en taxi till la linea.(30 min) När vi tog oss över gänsen började miitären flörta med mig och jag var bara skiträdd. Han höll fast oss vid bagagekontrollen bara för att han ville prata med oss. I la linea som ligger precis över gränsen till brasilien hade de massa brasilien sovenirer och uttnyttjade alla turister från venezuela som bara kom över en sväng för att få en stämpel i passet. VI tog en buss till boa vista på tre timmar. Att vara i brasilien var fruktansvärt. Som att vara tilbaka på ruta ett. Äntligen hade min spanska släppt. Nu kan jag prata med folk. Inte bara beställa mat på returang utan ha konversationer. Tyckta att det skule kunna räcka att kunna tre språk. Men icke. Portugisiskan var omöjligt. Skrivet gick det att förstå. Men ej när de pratade. Så nära gränsen kunde man tycka att de skulle prata eller åtminstonde förstå spanska.
 men nej då. Och det var knappt nån som pratade engelska precis som här. När vi kom fram till boa vista böjade camilla känna sig sjuk. Vi lyckades hitta ett hotel med hjälp av en tjej på moped (som camilla brände sig på) Brasilien var dyrare än venezuela och det fanns inget ställe att växla pengar på. Så halva nyårsafton spenderade jag på att leta efter en öppen bank för att fixa pengar och köpa en ny ryggsäck efter som den andra gick sönder. Camilla var mkt sjuk och låg och sov på hotellet hela dagen. Magsjuka och feber. Jag lyckades få med henne till en resturang för att äta lite. Men hon kunde inte och vi tog en taxi tilbaka till hotellet. Santa Elena Första januari var hon ännu sämre och jag var riktigt orolig att det var dengue. Vi var tvungna att ta oss tillbaka till venezuela. Jag ville åka direkt till caracas. Eftersom vi ändå tänkt göra det. Men när camilla tappade medvetandet i taxin bestämde jag att vi skulle uppsöka sjukhuset i sta elena. Hon fick dropp och blev liggande där i närmare 8 timmar.


Men hon blev något piggare. De ville ta blodprov för att se att det inte var dengue eller malaria men killen som tog blodprov kunde de inte hitta. Så vi skulle komma tillbaka nästa morgon. Fick med oss en lapp på mediciner som skulle inhandlas på ett apotek. Tog in på en posada och väl där träffade jag hannu, en annan av utbytesstudenterna. Satt och pratade med en trevlig kille från nya zeeland, Ben och sen dyker lina också upp helt plötsligt. Sjukt att träffa massa folk man känner så långt från caracas. Följande morgon var camilla bättre. Och vi bestämde oss för att strunta i provtagningen och försöka ta oss til stranden i stället. Väl på terminalen fick vi veta att det inte gick några bussar. Nehe. Det var bara bege sig tillbaka till posadan och stanna en natt till. Kvällen spenderades med ben och en gaen man från tyskland som bott i sydamerika i 15 år. Han tog med oss til sitt hus på ett berg.
 




Det var mitt ute i skogen i närheten av ett nybyggt barrio och det var sjukt mysigt.

Föjande dag ville vi verkligen åka. Det började bli stressigt. Vi ville hinna till stranden och ville inte spendera en dag till i hålan santa elena utan att ha något att göra. Men när vi kom till terminalen fanns det inga bussar då heller. Vi fick panik. Och tog en taxi till ciudad bolivar. En resa på 9 timmar. Genom det otroliga landskapet gran sabana. En stor savann i sydöstra venezuela. Mochima. vi kom fram till ciudad bolivar klockan 2 på natten. Terminalen var riktigt läskig. Vi tog en taxi direkt till puerto la cruz vid kusten. En resa på 2,5 timmar och därifrån en taxi till en liten by som hette santa fe i mochima national park. Klockan var fem och alla posadas var stängda. Vi la oss på stranden och sov ett par timmar. En sak som nu verkar helt sjuk. Men vi var så otroligt trötta. Vi väktes av en kille vid sju snåret som visade oss till en posade på stranden. Och vi fick ett rum med egen ingång. Exakt 20 m från havet.

Helt underbart att sova till ljudet av vågorna. Vi åt massa skaldjur och bara slappade. Nästa dag tog vi en båt till en av de många vackra öarna. Dör snorklade vi bland korallerna.

Helt otroliga fiskar. Trodde aldrig jag skulle få se något sådant på riktigt. Såg en manet också. Vi var helt till oss. Nästa dag var det dags att ta sig tillbaka till caracas. En resa som tog otroligt många timmar trots den korta sträckan. Vi väntade 2 tmmar på terminalen santa fe. Camilla var tokig. Jag var också irriterad. Men jag har vant mig på något konstigt sätt.


De senaste dagarna har vi bott på hotell i centrum. Shoppat massor och jag har tattuerat en triforce på min arm (förlåt mamma). Vi var ute i måndags och träffade några från mitt universitet och hade en helt galen kväll. PÅ det hela taget har det varit två underbara veckor! Men med dålig mat. Och otaliga pojkar av varierande kaliber och kvalité Tack tack tack igen för att du kom Camilla. Det var så fint att få träffa en av mina bästa vänner och bara kunna prata av sig. Jag har alltid svårt att öppna mig. Men det känns som vi kommit varandra ännu närmre nu och rotat våran vänskap i denna oförglömliga resa. Vi båda hade saker som kändes jobbiga och jag hoppas jag kunnat stödja lite. Nu vet jag också er vart jag är på väg. Och du vet hur jag lider i det här landet.


Får se om det kommer någon mer och hälsar på runt min födelsedag. Jag ser fram emot mammas och pappas besök i april. Men alla som vill se mitt venezuela är välkomna. Ni får en privat Spansktalande guide. Min spanska har äntligen lossnat och jag kan prata hjälpligt. Känns väldigt bra! Nej nog för idag. Har saker att uträtta.
mer bilder på bilddagboken.

kram//Petra

Ar i brasilien nu men atervander till venezuela imorgon forhoppningsvis!
Kanske drar en svang forbi playan...
lovar att blogga om vara aventyr senare!
Gott nytt ar till alla!
//Petra och Camilla

Camilla har kommit och vi har kul som helst verkligen galen. men ni får inte veta ngt för ni kommenterar inte ens.
Inte så ku att skriva när man får 0 tillbaka.
Men idag ska vi åka till Salto angel. världens högsta vattenfall.. sen ska vi till brasiien en sväng.

Varning för långt inlägg!

Direkt efter mitt sista prov tisdagen den 11/12 begav jag mig in till stan utrustad med min ryggsäck (ärvd av Jenny) fullpackad med mestadels kläder. Jag träffade Damian och Kajsa för att växla lite dollar så jag kunde köpa en ny kamera. Det var ju ett måste på en resa som denna. Vi accepterade dock inte den usla växlingskursen men lyckades ändå köpa en kamera för dollarna till ett okej pris. Den är sämre än min förra så ni får ursäkta om den dåliga bildkvaltéen sjunker ytterliggare.( beror nog dock mest på fotografen). Kajsa hade redan växlat till sig tre miljoner bolivares som vi tyckte borde räcka. Dessa hade hon i strumpor innanför byxorna, fastsatta med säkerhetsnålar i trosorna. Alltför att undvika en stor pengaförlust om vi skulle bli rånade. Rånrisken är ganska stor på la bandera, bussterminalen i caracas. Men allt gick bra. Klockan sex satt vi i våra sängstolar i bussen. Svettiga fullt påklädda med långbyxor och tjocktröja. Men väldigt uppspelta över att vår resa skulle börja. Kajsa hade fixat platser längst fram på dubbedäckarbussen med min åksjuka i baktanke. Sött!




Men redan vid halv sju släckte de lyset och alla andra tyckte att det var dags att sova men det tyckte inte vi. Vi var exalterade och flummade så mycket att vi blev hyschade åt. Tillslut gav vi med oss och försökte sova lite vi med. Det gick sådär. Bussen har AC. Bra i ett varmt land! Men det finns bara två lägen. Av eller på. Vilket innebär att busstemperaturen kan ligga på mellan 10 och 15 grader. Men vid sju slaget (en resa på 13 timmar) var vi iaf framme på terminalen i Meridá.



Meridá.

Merida är en stad i sydvästra venezuela i bergskedjan anderna. Den ligger därför högre än caracas och är därmed något kallare. När vi anlände kom det fram en man och pratade med oss på engelska. Alltid samma sak! Men han erbjöd oss gratis skjuts in till stan för att titta på hans posada (vandrarhem) Väl på posadan bestämde vi att den var för dyr och vi skulle leta efter något annat. Vi bokade och betalade dock våra aktiviteter vi tänkte utsätta oss för. Meridá har många äventyrsanordnare och det finns väldigt mycket att göra där. Som rafting, turer til regnskogen, m.m detta gör att det är lite väl mycket backpackers och därmed lite väl mycket engelska. Både jag och Kajsa vill och kan prata spanska. Man kunde även betala i dolares. Men eftersom vi sålt våra till ett bra pris i caracas tjänade vi på att betala i bolivares. Vi fick skjuts till en annan posada. (30 SEK/natt). Vi åt varsin arepa frukost. I Meridá är de gjorda på havremjöl istället för majsmjöl vilket var mycket gott. Sedan tog vi sikte på dagens första aktivitet. Teléfelicularen, Världens högsta och längsta linbana. Med tre byten tog den oss upp på en höjd av 4700 m.


vi var dock inte lika exalterade över kylan och snön som venezulanerna. Men det var häftigt att vara på så höghöjd att man kände av syrebristen. När vi kommit ned var det dags att bege sig till nästa äventyr. Paragliding. Visst är jag lite höjdrädd. Och när jeepen slingrade sig upp högre och högre upp för berget kändes det allt lite i magen. Man flög med en guide som styrde. Första 20 minutrarna var underbart häftiga. Särskilt när han körde 360´s.
(det är jag som flyger på bilden! )




Men sen könde jag åksjukan komma smygande. Försökte dch förtränga den men efter ett tag gick det inte. Min flygkille märkte att jag mådde dåligt och började gå ned för landning. Väl nere på marken efter 35 min kändes allt snart bra igen. Vi åkte tillbaka in till stan, en helflummig resa fyllda med adrenalin, några öl och massa spansk slang. Vi åt och styrde sedan direkt stegen mot heladerian Coromoto. Guiness rekord för mest glassmaker i världen. Närmare bestämt 840 st. Vad sägs om glass med smak av spaghetti med köttfärssås, vitlök, bläckfisk, svarta bönor eller öl?




Jag tog några lite mer normala smaker men ändå inte gin med apelsinsmak, sangria och tortugas ninjas ( ninja turtles). Nästa dag var det dags för ännu ett äventyr. Klockan nio skulle vi bli hämtade för canyoning. Men skjutsen dök aldrig upp. Vi lyckades ändå leta på anordnaren. Vi fick prova ut våtdräkter och hjälm och sen var dags för en till jeepfärd.



Jag visste inte så mycket om vad canyonng innebar. Mest att man skulleklättre nedströms en flod. När vi kom fram med våra två guider (varav en jag vet haplo hade ätit upp på plats :P) fick vi ta på oss våtdräkterna med bikinis under och en slags blöjliknande grej av gummi. Sen började vi gå och klättra ned. Efter ett tag fick vi börja åka ned för stenhällar som en vattenrutchskana. Vi fick också hoppa ned i djupare delar av floden vilket var lite läskig. På ettställe var man tvungen att träffa exakt rätt på en area av ca 1 kvm annars var det för grunt. Kajsa vågade inte hoppa efter att ag varit nära att slå i huvudet i bergväggen. Snart kom vi fram till det första vattenfallet som var ca 4m. jag har aldrig bergsklättret innan men kajsa hade lite koll. Vi fick haka i oss och klättra ned för det vertikala vattenfallet. Kändes lite läskigt men adrenalinet pumpade. Det andra vattenfallet skulle man ta sig ned för med ryggen mot bergväggen snabbt eftersom vattenströmmen var så stark. Sen kom vi fram till det sista vattenfallet. Men en stackars fransk tjej före får vi veta att det är 27m högt! Efter att tjejen har halkat och gråter av rädsla får kajsa klättra ned. Sen är det min tur. Jag halkar och måste få hjälp att komma i horisontellt läge igen. Tittar ner och nej. Jag har nog aldrig varit så skakig i hela mitt liv. Efter en evighet är jag dock nere! Jag klarade det! Tur det eftersom det inte fanns någon annan väg ned och den franska tjejen var tvungen att hakas fast i en guide och halas ned med honom. Detta var utan tvekan resans största äventyr. Tyvärr kunde jag inte ha med kameran.
Sen gick vi och drack billig öl och gick och la oss tidigt eftersom bussen til san cristobal skulle gå vid tre på natten.




Gränsen.
Vi hade tur som km med bussen som egentligen skulle varit full. Dessutom tog den oss inte bara till San cristobal utan vi betalade chaffören lite mer så körde han oss till san agustin som ligger på gränsen till colombia. (sju timmar buss) där fick vi fixa utstämplar.



Sen gick vi till fots över en av världens farligaste landsgränser. Väl på andra sidan fick vi instämplar och tog sen en taxi till cúcuta. En av colombias fattigaste städer och med den farligaste terminalen. Växlade lite engar med tanken att vi skulle växla mer senare. Köpte våra biljetter till Bogotá (dyrt jämfört med i venezuela!) och gick och käkade varsin enorm brunch (kl 14) till ynkligt pris (15 SEK). Tilbaka och vänta på bussen som aldrig kom. Jag blev bjuden på en colombiansk öl som var precis lika blaskig som alla andra sydamerikanska öl. (mums). Bussen ville inte komma. Men sen kom vi på att vi hade venezulansk tid och låg en halvtimma före. Så kom den tillslut kl 15.




Bogotá (Colombias huvudstad)


Efter 16 timmar till i buss. (ser inte så långt ut på kartan. Men det är ju över en bergkedja.) Skulle vara den farligaste biten på våran resa. Men det enda som hände på vägen var att en militär med k-pist steg på och bad om alla mäns identifikation. Inte en skymt av Farc.
Bogotá var mysigt men kallt. Ligger på 3000 m. Vi gick runt med alla kläder på oss. Kajsa ville ha på sig mössan men jag förbjöd henne.




Posadan var mysig och vi träffade en amerikansk kille som var trevlig. Även några andra amerikaner som var mindre trevliga. Tog den första bra colombianska kaffet. I colombia finns inte svart kaffe. Det heter kaffe tinto. Det är genomskinligt eftersom de blandar ut det med vatten!!! Vi kollade in candeleria, de historiska delarna. En började det regna. Så vi flydde in på Botero museet. Vi käkade typisk colombiansk lunch och sen åt jag oblea. Rån med arequipe (kolasås, vilken lycka) ost och björnbärssås. Sen dags för kaffe igen





Kaffe cubano med rom och mynta. <3 Välbehövligt eftersom det inte fanns varmvatten på hotellet när vi skulle duscha. :S Sen gick vi ut i zona rosa. En liten finare del av staden. Där fanns massa barer och märkesbutiker för shopping på dagtid. Nästa dag gick vi lite på stan, kollade in parker och så. Bogotá jämfört med caracas kändes renare och sundare. Mindre farligt. Mycket poliser och säkerhetsvakter i uniform. (mums, jag klagar inte!)


Folk var snygga! De hade en klädstil. Tjejeerna hade självkänsla snygga kläder och coola frisyr. Folk hade stil. Det finns subkulturer. Jag såg mina första sydamerikanska punkare. Folk cyklade. Det fanns cykelvägar! Jag tror jag sett en cykel i caracas. att de cyklade är nog en följd av dyrare bensinpris. Och att folk faktiskt vågar vistas ute. I caracas tar man bilen direkt hemifrån, åker dit men ska och tar bilen hem till porten.



Just därför att ingen vågar vistas ute blir det ju farligt. I bogotá var folk ute, därmed blev det säkrare att vistas ute och man kunde bygga upp områden och parker där folk kunde träffas och umgås. Samtidigt fanns det många uteliggare och tiggare. Klasskillnaderna är större.

Folk var alltså snyggare, smalare( trots samma frityrmat), de hade mer indiandrag med rundare ansikten och latare näsa. De såg lite mer härdae ut, vindpinade. De kändes mer neutrala på något sätt. (kanske mindre påverkan av miss universum idealet som är så stor i venezuela.)



Cartagena
Vi lämnade bogotá vid 18 och anlände i cartagen efter 21 timmar (nytt bussrekord) klockan 16. att åka hem bara kvällen efter kändes lite jobbigt så vi bestämde oss för att stanna en dag till. Cartagena var smutsigare, varmare och mer turistigt än bogotá. Det fanns massa fästningar eftersom det var en gammal försvarsstad. VI bodde i en mysig stadsdel som hette getsemani.



Posadan kändes dock ganska osäker. Men kajsa nojade mer än mig. Första dagen i cartagena ville vi åka till stranden. Men när vi om till bocagrande (centrum, med alla fina hotel.) hade alla båtar avgått. (vi tyckte att vi var tidiga när vi var där halv tio.) så vi käkade en fruktsallad til frukost och jag blev påtvingad en massage av enstor negress. Som jag sen var tvungen att betala.



Vi vägrade dock betala för de små flätor de kom fram och gjorde. Vi gick till stranden som låg parallellt med huvudgatan. Vi orkade stanna där i ca 45 min. ala försäljare var så jävla jobbiga att vi inte stod ut. Medans kajsa bytte om bytte jag docktvå örängen mot ett halsband i samma färg som min bikini.
Vi åt massa billig mat. Och klarade oss bra trots vi inte lyckades fixa några pengar i bogotá. När vi väl hittade en kille på gatan som vill växla våra bolivares och till ett hyggligt pris så gick vi med på det eftersom vi vill handla lite krimskrams souvenirer. Och behövde pengar till nästa bussresa. Vi hade stenkoll. Kollade alla 20000 lappar att de inte var falska och räknade noga jag hade kolla på pengaran hela tiden eftersom vi vet att de är snabba på att fiffla. höll hela tiden blicken fäst på bunten trots en av killarna försökte få min uppmärksamhet hela tiden. Kajsa gav över sina bolivares samtidigt som hon fick pesos. Hon stoppade ned dem i en plastväska och sen snabbt ned i väskan eftersom de skrek att poisen kom. En var vi så hima nöjda för att vi lyckats så vi gick och köpte äpplen för att fira (svindyrt med frukt både här och colombia) Men när vi om till posadan igen hade vi inte 240000 pesos som vi trodde, utan 20000. de hade lyckats lura oss ändå och jag förstår fortfarande inte hur de gjorde.
Men vi klarade oss okej ändå. Hittade en vän om visade oss det riktiga Cartagena och colombia och allt vi behövde veta.. Han tyckte jag såg farlig ut men sen blev set ingen tvekan om saken att jag var djävulen när jag hällt tabasco på mina rester som han skulle äta upp.



Blev en helgalen kväll Nästa dag åkte vi på ?ekologisk tur? till en vulkan full med lera om skulle ha helande effekt. Jag vet inte riktigt jag. Men det var riktigt häftigt att flyta runt i leran. Men jag tror fortfarande jag har rester kvar i öronen.


Sen åkte vi till en fin strand och åt lunch. Senare på kvällen var det dags att ge sig av mot terminalen igen för ännu en nattresa mot gränsen. (9 h) Maicao.



Vi anlände till gränsstads terminalen och fick ta en bil tillsammans med några andra över gränsen och fram till marcaibo. Först kändes det skönt att vara tillbaka i venezuela. Men sen blev vi stoppade ca 8 ggr för att visa as. Men vi slapp iaf betala dem.. sen kom vi till marcaibo, venezuelas näst största stad =bilköer. Vi orkade inte stanna där någon längre tid eftersom det ändå inte skulle finnas så mycket att se och för att niklas var på väg för att möta oss i coro





Coro

Så vi tog en (ful)buss direkt från terminalen och efter ytterligare 6 timmar var vi framme i coro. Lyckligtvis hade kajsa läst ut harry potter så jag hade något att gör när hon träffade niklas. :P Nej men det var trevligt. Vi letade på posadan. Åt väldigt goda vegetariska empanadas. (de första jag sett som inte är friterade!) Promenerade runt i den mysiga staden och åt sen en underbar middag på en lite finare resturang. Skaldjur i en ananas! Det ni!
Nätsa dag var det dags att bege sig mot öknen som finns där och som vi kom dit för. Det kulle bara vara två km dit. Yeah right. Efter ca fem helt värdelösa vägbeskrivninga och kringirrande tog vi en taxi till dynerna.


Där besteg vi den högsta toppen. Det var dock inte mycket varmare än i stan. Sen tillbaka till den mysiga posadan för en dusch och vidare för middag. Sen åkte jag till terminalen för min sista resa hem mot caracas. Kajsa och niklas skulle stanna en natt till i ett eget rum istället för i en sovsal.

Bussen gick halv elva och klockan 5 anlände jag till caracas. Dock till en terminal där jag inte varit förut. Lyckades bli ålurad på¨en buss åt fel håll.

Hamnade i en barrio jag inte hade en aning om var den log. Hade tur och lyckades hoppa å en buss som tog meig till välkända trakter. Nu är jag hemma.
Det var en resa mes mycket buss och utan större missöden. allt gick faktiskt smidigare än vad vi trott!
mycket skoj. och mycket buss. 80 timmar plus minst 5 timmar bil!

Har säkert missat masa men nu orkar jag inte skriva mer! Och nu får ni faktiskt anstränga er lite och kommentera. På måndag kommer Camilla! :D
Mer bilder på bilddagboken som vanligt.!
abrazos//Petra

Jag har bara pluggat. Mitt iv är lika dött som det här landet.

imorgon och på tisdag de sista proven. Sen är det slut på skiten! Och kajsa och jag drar på våran resa till
Merida (anderna)
Bogota (colombias huvudstad)
Cartagena(colombias kust)
Maracaibo (venezuelas oljestad)
Coro. (där finns en öken)

Blir borta minst en vecka.


Och imorgon åker jenny tillbaka till sverige! :( Hejdåååå.
kommer sakna henne mycket.

och ni är sämst. knappt får man en endast kommentar.

//Petra

Jaha. Nej vann med 50,7 %. Det var som det kändes. Väldigt jämt. Men med ett valdeltagnade på runt 40%
Rösterna registreras. folk vill inte rösta mot chavez i onödan.
Ja vi får se vad som händer. Känns som om ja sidan tar det mycket bättre än vad nej sidan hade gjort om det blivit ett ja. Det var väldigt lungt idag. Inget folk på universitetet. Alla vilade efter nattens firande.



Jag måste säga att jag är lite besviken. men bara lite. jag hade väl mer elle mindre ingen åsikt. (fast att det låtade åt ja. ni får kalla mig naiv. men det var det som kändes rätt trots allt. Men nu får jag glädjas med mina vänner. det är ju också bra.det är egoistiskt att tycka att det hade blivit lite mer rocknroll om det blivit ett ja. Kanske hade det hänt lite mer. (kanske hade vi byggt en socialism) Men nu får vi se. Man får respektera resultatet för vad det är. Det här är venezuela och vad har vi för rätt att döma och lägga oss i deras beslut. Chavez säger att han ska fortsätta kämpa för socialismen.
Men det känns väldigt konstigt att vardagen bara ska fortsätta nu. Utan dagliga manifestationer och livliga diskussioner på gatorna. Det konstigaste var att sveriges medier hade resultaten innan vallokalerna ännu inte hade stängt (de skulle stänga 18.00 inte 16.00) och att då hade ja vunnit med 6-7 % samtidigt som cnn sa en liten stund senare att nej vunnit med 76%. Hur ska man kunna lita på medier?
Vi hade valvaka. Bakade pepperkakor.




Mums! Och idag har jag gjort finfin glögg. Bara knäcken och julmust som fattas. Idag var jag i skolan. Och fick inget gjort. För allt var stängt och ingen var där. Åt helvete med universitetet. Jag får ångest av det. Nu ska jag dricka upp vinresterna efter glöggen.

//Chao Petra

Okej. Imorrn smäller det! Den stora omröstningen. Ingen vet hur det kommer att gå.
I valet förra året visste man att chavez skull vinna. Nu vet ingen.
Och oppsitionen är verkligen livrädda. Så känslomässigt upprörda att det ibland verkar som om de ska falla i gråt. De säger att de vill lämna andet om reformen går igenom. Jag vet fortfarande inte vad jag tycker.

Vi var och tittade på nej marschen i torsdags. Otroligt mycket folk. Helt obegripligt. Och jag antar att det var minst lika många på SI manifestationen igår. Efter marschen i torsdags åkte vi och drack rödvin och spelade domino hos oriol. Väl i altamira gick vi till ett av alla si tält som finns i hela stan. Där var det fest. De har massa special inspelade låtar. Bland annat en reggeaton! VI fick massa tshirts pins och en keps. Vi pratade med arbetare där som verkligen brann för si manifestationen. Det var skönt att se. Patria y socialismo o muerto!



Jag var så arg igår. Jag ville verkligen åka til si manifestationen. Men trodde att jag var tvungen att ha min presentation. Men när jag väl var där så hade jag såklart ingen lektion. Hela dagen förstörd.

http://www.youtube.com/watch?v=ajktaJYkOW4

Men jag såg lite av chavez tal på tv.n Okej han kan ha gjort hur mycket bra saker som helst. Han säger bra saker. Men han är urusel på att tala. När han började sjunga blev det mest pinsamt. Ha sa också mycket konstiga saker. Röstar man nej röstar man för george bush. Om de förlorar ska de nog visa förrädarna. Osv. Det känns som han splittar folket i två läger. Och allt är inte svart eller vitt. Alla röster ragistreras och det går i efterhand att ta reda på vad folk röstat. Precis som i valet förra året. Om man röstar mot chavez kan det vara väldigt svårt att få jobb och andra saker. Men jag vet inte. Han pratar om den nya socialismen och om att ge makten till folket. La reforma del pueblo! Men som alltid är personkult lite läskigt.




Idag har vi varit och surfat. Hell yeah! Det var skojigt men gick inte så jättebra.
Nästa veca semana 12= råplugg!

//Petra

Oh. Jag blir så frustrerad och upprörd.
 De har stallt in alla lektioner ända tills på onsdag. Vilket innebär att jag missar alla mina viktiga lektioner på torsdagar och tisdagar. Och sen förlänger de terminen med en vecka istället. FAN. Jag vill inte plugga en vecka till. För jag kan ju ändå inte göra något annat än att plugga när jag har prov. Och jag och kajsa som skulle åka när skolan slutat. Dessutom har min kamera antagligen blivit stulen. Skit.


Jag blir så trött på alla protester. De står utanför universitet (om ligger långt utan centrum) blockerar vägen och skriker: nej nej nej. I måndags kom poliser och skulle stoppa blockeringen av vägen (köerna var oändliga.) Studenterna motades in på universitetet. Men sen försökte de gå ut igen. Det uppstod tumult.
Poliserna kastade in tårgas på området och andra saker som låter. Detta trots att de inte har rätt att göra det då universitet är autonomt. Studenterna började kasta sten och bråka medans andra skrek att det var fel sätt och att det skulle vara en fredlig manifestation. Men adrenalinet blev för mycket. Fighten höll på i flera timmar framemot sex på kvällen och ingen kunde ta sig från universitet. Alla var helt förstörda av tårgasen. Jag var dock inte där. Så jag vet inte riktigt hur allt gick till. Men lina sa detta till mig.




Igår när jag var ute och sprang hade de en tranca (blockad) på en annan väg. Jag förstår inte riktigt meningen. Är det inte bättre bege sig till barriosarna eller ja-täta områden och diskutera och sprida information om man nu tycker att de är så dåligt pålästa? Såg resultaten av en undersökning som sa att 33% av befolkning läst reformen och 67% inte. Och vad jag vet är de flesta studenterna jag träffat har många inte läst den ?men man har ju hört?. De som har läst den säger att det ser fint ut men man måste jämföra med den tidigare versionen för att förstå allt det dåliga och det som försvinner.
Men ungarna är bortskämda överklassungar. De har inget att vinna på en socialism. Såg en tjej med en skylt mitt i det gula nej havet. ?No quiero socialismo? Då rann det över. Fuck you. Det är det jag vill ha. Okej. Val på söndag. Läget är minst sagt laddat. Alla lediga imorrn för att deltaga i den stora nej marschen. Men eftersom ingen är chavista på universitet är inte lektionerna inställda på fredag då ja sidan har sin stora manifestation. Och de kallar sig förespråkare för demokrati.
Det är bara jävligt förunnade människor på nej sidan. De är medvetna om den stora fattigdomn i landet. (men de är inte en del av den) så för dem är det viktigare att analysera om chavez föröker bli diktator eller inte. Fuck you. Låter väldigt mycket högerbullshit. ?javisst ska vi hjälpa de fattiga genom lite välgörenhet ibland, bara de håller sig på sin kant och inte försöker komma in och sänka kvalitén på våran fina utbildning som ska upprätthålla våran status som bättre (och rikare) människor?
Och nu är jag mest arg.

Idag har jag mest pluggat. Sen var vi och åt middag med massa folk. För att fira en kompis som hade tagit examen. Vi var i Hatillo som är den äldsta stadsdelen. Mycket fint. Massa gamla färgglada hus. Påminde mycket om Havanna på något sätt. Vill åka dit på dagtid. Ska nog ta med mamma och pappa dit.

Det var roligt att träffa Damian. Han har varit i Bogotá (Colombia) och tävlat i VM i scrabble. Han kom på 15 plats. Mycket duktigt. Men han är lite ledsen att han inte är här när Camilla kommer. Han är Sverige då. Han kommer nog till lund och jag försöker skicka honom till Haplo. :) Och hur ska jag klara mig utan Kamera?

//Petra

Woho. Vi var på béisbol igår. Leones (caracas) mot Bravas (Margarita). Det var ganska långtråkigt. De spelade i  2,5 halv timma och vi hade de sämsta platserna (stenbänkar och med risk ör att få en boll i skallen). Folk köpte massa öl, tequenos, tostoner, nötter och chips. Sen kastade de ut dem. men jag fick inte så mycket öl i håret. :P konstiga människor.



 Det var ingen viktig match. Och Leones förlorade. Men ändå ska vi gå igen. Fick lite bra regelförklaringar av venezulanerna. Ganska välbehövligt. Mest spännande blev det när en i leones fångade en boll slängd i luften helt horisontellt. Roligast var dock när det gick dåligt för leones och alla blev så arga. Det tyckte jag var kul.

Och sen. Har ni hört på maken. ?Tu eres mi princecita. Voy a morir si no dame un beso. Necesito tuyo 1-up.? Du är min lilla prinsessa. Jag kommer att dö om jag inte får en puss. Jag behöver ditt extraliv.
Hade nån sagt så i sverige hade jag gett personen en rak höger. Men här är det bara att le. Le för att nån kallar mig lillprinsessa? Helt sjukt. Men ja. Man säger ju så här.

Köpte den här lilla handboken med artiklarna o ändras i reformen. visst är den söt?


 Annars har jag mest tillfrisknat och varit lite i skolan den här veckan. Alla har panik och vill att vi ska sluta skolan tidigare för att de tror att det blir kaos efter valet. Jag skiter i allt som har med skolan att göra. Nu vill jag bara sluta. Ikväll skulle jag ha pluggat men det har inte gått så bra.

Suficiente. Espero si voy a tener un bueno fin de semana.

Chao//Petra

Feliz navidad!
Oh. Kan n förstå min lycka?
 Jag trodde det var feberyrsel. Men ack nej. Julen är här! Julmusik i affären. Härligt blinkande ljusgirlanger i alla underbara färger om man kan tänka sig. Och granar och pynt i varje vrå.
Okej. Jag hatar julen lika mycket i år som de senaste 6-7 åren.
Det finns saker jag gillar. Men de kan räknas på en hand. Glögg (russin, mandlar), pepparkakor, knäck och sill. Men detta äter jag året runt. Och sen är det Karl Bertil Jonssons. Men det borde gå att ladda ner.
Vi fick julmat idag i skolan. Hallacas. Stora packet inslagna i bananblad.
Nån slags gul deg (Majs såklart) fylld med kött, kyckling, lök, paprika, oliver, russin och gud vet vad.
Det var väl sådär. Och efterrätten var horribel. Sockerlags Marinerad äckelfrukt (även kallad papaya) med olika kryddor. Och mitt i matsalen stod granen och blinkade mot mig. Jenny säger att hon inte får nån julkänsla här i värmen. Tack och lov för det.


Intressant politisk diskussion vid matbordet iaf.
Jag blir tokig på den här reformen! Den går inte förstå.
Alla diskuterar velar och tolkar framåt tillbaka! Den senaste och den troligen den slutgiltiga versionen tillkännagavs i slutet av förra veckan.
Egentligen är reformen olaglig då man inte får göra så stora ändringar utan att den röstas igenom som en ny konstitution av nationalförsamlingen. Men man ser det lite som ett ?experiment?.
Reformen innefattar nästan 70 av de 350 artiklarna.
Artikeln som diskuteras och kritiseras mest av oppositionen utanför universitet är art 236 som handlar om presidentens plikter och rättigheter. Jag citerar direkt. Dock inte min översättning.

 Article 236.
They are attributions and obligations of the President or President of the Republic: 1
. Complying and to cause to comply this Constitution and the law.
2. Directing the actions of State and of Government, and to coordinate the relations with the other National Public Powers in its character of Head of state.
3. The ordering and management of the territory and territorial state of the Federal District, the states, the municipalities, federal dependences and other regional companies, according to the national law.
4. Creating or to suppress the federal provinces, federal territories, federal cities, functional districts, federal municipalities, maritime regions, insular districts and strategic regions of defense, according to it established in this Constitution; to appoint and to remove its authorities, according to the law, likewise will be able to decree communal cities according to this Constitution.
5. Naming and to remove the vice President, and to the Ministers or Ministers, being able to appoint a same person to exercise the charges of First vice President and Minister, as well as of vice President and Minister.
6. Directing the foreign affairs and the international politics of the Republic, as well as to celebrate and to ratify the treaties, covenants or international agreements.
7. Commanding the armed Force Bolivariana in its character of commander-in-chief, exercising the supreme hierarchical authority in all its bodies, components and units, as well as to set its contingent one.
8. Promoting to the and the officials of the armed Force Bolivariana in all the degrees and hierarchies and to appoint them or to appoint them for the charges and corresponding functions.
9. Declaring the states of exception and to decree the suspension or restriction of guarantees in the cases predicted in this Constitution.
10. Dictating, subject to authorization by a law habilitante, decrees with rank, value and force of law.
11. Calling to the National Assembly to extraordinary sessions.
12. Regulating total or partly the laws, without altering its spirit, purpose and reason.
13. Administering the National Public Estate, the international reserves, as well as the establishment and regulation of the monetary policies, in coordination with the Central Bank of Venezuela.
14. Negotiating the national loans.
15. Decreeing additional credits in the Budget, subject to authorization of the National Assembly or of the Delegated Commission.
16. Celebrating the contracts of national interest according to this Constitution and the law.
17. Appointing, subject to authorization of the National Assembly or of the Delegated Commission, to the General of the Republic and to the leaders or leaders of the permanent diplomatic missions.
18. Naming and to remove those officials or those officials whose designation attribute him this Constitution and the law.
19. Directing to the National Assembly, personally or through the First vice President reports or special messages. 20. Formulating the Integral development plan of the Nation and to direct its execution.
21. Granting exemptions.
22. Setting the number, organization and competence of the Vice-presidencies, departments and other agencies of the National Public Administration, as well as also the organization and operation of the Cabinet, inside the principles and features indicated by the constitutional law.
23.   Dissolving the National Assembly according to it established in this Constitution.

 Ja det som kritiseras: Att militären sätts under regeringen. Det blir en miltärstat. att Chavez blir överbefälhavare. Att han kan ändra i lagar. Att han kan lösa upp nationalförsamlingen

 Andra saker som kritieras i andra artiklar är den nya makt formen poder Popular som jag redan pratat lite om.
 Studenterna kritiserar reformen om öppna universitet för alla. Att man ska ta bort att universiteteten ska vara självdrivande och istället ska gå under staten. Som ska bestämma vad det ska finnas för utbidningar och hur många platser det skall finnas.

Mycket kritik låter om höger asoner. Att man bara försöka hugga där man kan.
Reformen låter som en socialistiskdröm också. Bland annat så tar den tillbaka centralbanken under politisk kontroll, ökar offentlig sektor, inför, 36 timmars arbetsvecka, sänker röstningsåldern till 16 med mera. Jag kan säga att landet känns splittrat.

Det var en kille på universitetet idag som sa att jag inte borde ha rött på mig. Jag svarade att jag nog var rebell nog. Alla dömer varandra och det skapas två lag. Fast det känns som båda sidor är ungefär lika upplysta och lika förvirrade.
Nej nu är det dags att sova. Och jag tycker det är dåligt att ni inte kommenterar. För jag kämpar på med min blogg och det känns tråkigt att inte få något tillbaka. Dessutom saknar jag er.

Beso//Petra

Å nej. Jag är sjuk igen! Feber. :(

hoppas det går över snart. Men vi åkte iaf på bröllop igår. Utan en rosa kläning. Fick låna en klänning av hilda istället. Och med den tilsammans med frisyren jag fick såg jag ut som en tant. Verkligen! Vi skulle ha åkt vid elva. När vi satt på bussen ner till stan fick vi veta att vi skulle stanna över natten och att vi skulle ta med bikini. Ja det fanns ju inget att göra åt det. Jag var ändå inte sugen på att bada på hela tiden eftersom jag var sjuk. Vi kom till ?club oricao?. Som kan jämföras med en resort. De hade en privat strand och flera pooler med rutchkanor. Vi käkade god lunch eftersom det alltid på stranden finns en uppsjö av fisk och skaldjur. Me encanta! Sen var det dags att få håret fixat och ensminkning. Resultatet blev fruktansvärt.
?men det var ju för att jag har en så ful frisyr? som tanten som fixade mitt hår sa. Kläningen gjorde sitt till.



Sen blev det kyrklig ceremoni. Bruden anlände med en motorcykal parad. Hur häftigt som helst. Vid själva cermonin som var katolsk kände jag mig illa till mods som jag alltid gör i religiösa sammanhang. Men det var snart över och brölopsfesten kunde börja. Hela kvällen sprang set runt servitörer och bjöd på små tilltugg. Men det bästa var ändå chokladfontänen. Hur mycket frukt som helst att doppa i rinnande choklad. Som dessutom var god. Ni kan ju gissa hur vi frossade.



 Detta trots jag var sjuk. Vid ettsnåret orkade jag inte mer och frös så jag skakade och gick och la mig. Jag missade Hora loca (galna timmen) vilket var lite synd.
 Den är klassisk på venezulanska fester. Alla får ta på sig masker och konstiga hattar och dansar sen danser som alla kan stegen till.
VI hade ett eget rum där vi sov och sen idag kollade vi in stället lite. Träffade en kille som varit sjöman och kunde lite svenska och väldigt bra engelska. Han visade oss utsikten över området och bjöd oss att komma till klubben när vi vill. Så nu kan vi åka dit gratis. Tror inte det kommer hända men.

Nu orkar jag inte skriva mer. Återkommer när jag blivit frisk.

Veckans filmer. Yo soy la Juani och Resident Evil 3. Se!

Och kommentera!

//Petra

En helt okej helg. Käkade pizza i fredags. :O Okej.
Men jag skyller på att den var gratis och att jag hade druckit massa rödvin.



I lördags åkte i till en strand ganska nära Caracas för att surfa. Hur kul som helst. Och jag var bäst. Eller kanske inte men efter lite lektioner lyckades jag stå upp en hel våg. :D Inte så illa pinkat för att vara första gången.



PÅ kvällen var jag på en helt galen möhippa. Det var millis syster som skulle gifta sig och temat för kvällen var snoppar. Ja det var manlig strippa och hela grejjen. Galet!



Det politiska då. Jo efter ha pratat med en kille på stranden och på lite ja manifestationer känns det lite bättre. Chavez har sitt stöd. Lite oavsett vad han gör känns det som. Inte så konstigt efter allt han åstadkommit för venezulanerna.
Pratade med några venezulaner och försökte få dem att sammanfatta reformen stora drag. Reformen går inte tyda. Inte för venezulanerna heller. Den hänvisar flertaliga gånger till en lag som inte är skriven än utan som kommer skrivas efter valet. Vilket verkar lite suspekt. På det hela taget är det konstigt att man ska rösta igenom hela reformen på en gång då den innefattar så väldigt många artiklar. Om reformen går igenom får chavez mer makt än vad någon av de tidigare två diktatorerna i venezuela haft. Samtidigt säger reformen att mer makt ska hamna hos folket. Man ska bilda nya "grupper" (institutioner med makt som ska förträda grupper i samhället) som innefattar hela befolkningen.(tex fiskarna, studenterna, jordbrukarna osv...) detta ska hjälpa folket att få inflytande. Men det står ingenstans hur dessa grupper ska skapas. Om företrädarna ska väljas, hur det ska administreras osv.
Protesterna nu går mest ut på att valet ska skjutas fram då reformen är så svårtydd och så omfattande att folk inte har tid att läsa den och ta ställning. Folkomröstningen är den andra december.

Det känns lite som om hela valet handlar om man litar på chavez eller inte, mer än själva reformen. Men han kör verkligen på sin grejj. Han går emot impirialismen. Han följer inte alla politiska spelregler korrekt (som igår när han kallade spaniens viceminister för farscist.) Men att vara radikal är ju enligt mitt tycke aldrig fel. Han har åstadkommit så mycket i det här landet. Jag hoppas forfarande på att han bygger den nya socialismen tillsammans med venezuelas befolkning.


Viva el socialismo!

Okej. Åkte till demostrationen (la marcha) idag. Utrustade med tandkräm och vinäger mot tårgasen lämnade vi huset vid nio.
Jag mest för att titta. Jag vet fortfarande inte var jag står i frågan. Detta gör mig mycket frustrerad. Jag är inte van vid att inte veta vad jag tycker.
När jag kom hit var jag mer eller mindre chavista. Jag hoppades på chavez. Jag hoppades på den nya socialismen. Men efter ha varit här ett tag och översköljts av motpropaganda tappar jag fotfästet. Idag gick jag i nej marschen. Mer eller mindre mort min vilja hur man nu vill se det. Vi gick tillsammans med nästan alla studenter från caracas två universitet. Universidad simón bolivar och Universidad central de venezuela. Deltog gjorde också studenter som åkt långväga från andra universitet. Detta var den fjärde stora marschen de senaste veckorna. Och det var otroligt mycket folk. Vi gick en marsch på cirka två timmar. Slagorden var mest i stil med ;Vi är studenter. Vi vill ha frihet. Ned med reformen. De uppmanade chavister att läsa reformen.

Det är väl det jag borde göra också. Jag borde gå på en ja marsch innan jag uttalar mig. Dessa är såklart mycket lugnare. Polisen är ju mer eller mindre på deras sida. Jag har hört att det är obligatoriskt att deltaga i marscher för de som jobbar för regeringen.


Men vilken grupp representerar folk i dagens marsch? Någon slags högre medelklass. Som är lärda. Betalar mycket för att gå på universitet. De flesta vill flytta utomlands när de är färdiga med utbildningen.(helst til USA) De har utbildningen för att läsa och tolka att reformen inskränker deras demokratiska rättigheter. De ser reformen som en väg mot diktaturen. Föräldrar är inte längre förmyndare för sina barn. Det är staten. Det kommer bli svårare att resa ut ur landet. Chavez har rätt att ?ta all makt? om ?situationen kräver det. Uttrycksfriheten inkränks. De säger att det närmar sig kommunism. Något jag inte säger högt att jag inte skulle motsätta mig. Så vilka är på ja sidan? Jo de fattiga. Och det finns en del. Särskilt på landsbygden. Chavez är den första som gjort något för dessa människor. Det betyder såklart mycket. För dem handlar det inte om samma demokrati och frihetshets. Vad är det för frihet när man inte har mat för dagen? Även om du har rätt att protestera mot det. människor har olika förutsättnigar.
Grejjen är att det är alldeles för svart eller vitt. Och hela frågan splittrar befolkningen. Reformen är enorm och innefattar nästan en otal ändring av hela konstitutionen. Att man ska rösta ja eller nej för hela reformen verkar ju faktiskt vara ett försök att få folk att köpa de ?dåliga? f örändringar genom att locka med alla ?bra?. Antingen är du Chavista eller Capitalista. Du är för socialismen eller så är ?usa älskare?. Men även socialister och en del chavister är emot reformen. Vilket gör det hela mer komplicerat.
Dagens marsch gick lugnt till. I alla fall för oss. I slutet möttes vi av en grupp Chavister med röda ja-flaggor.




Men dessa skiljdes från oss av en massiv vägg av kravallpoliser. När vi gått hela marschen tog vi oss till metron och åkte til chacaito och åt.
Helt ovetande om att de som återvänt till Central universitet träffade ett bakhåll. En beväpnad grupp var där och började skjuta mot de återväntande studenterna. Man vet inte varför eller vilka de var men de var maskerade och hade satt upp ja affischer. Minst åtta blev skadade. Så även denna marsch slutade med våld.


En av de stora händelserna de senaste dagarna är att den förra utrikesministern som var en av chavez närmsta män. Har gjort ett uttalande mot reformen och upp manar folk att gå ut på gatorna.

I övrigt mår jag fint!
Men jag tycker ni kommenterar dåligt.

un besito//Petra