estoy bailando con diablos
Eftersom ni inte bryr om att kommentera känns det lönlöst att skriva.
Jag vet ju knappt om nån läser. Iaf har jag vartit och flängt och haft roligt. Förra helgen åkte jag till ciudad bolivar där CMR försöker starta upp en medlemscell men det går ganska trögt.
Jag had iaf a good time.
I onsdags åkte jag direkt från skolan till en kompis hus.
En resa på tre timmar som han gör två gånger varje dag. Han går upp halv fyra på mornarna och kommer hem vid åtta på kvällen. Tufft säger jag. Iaf åkte vi dit för att nästföljande dag åka till San fransisco del yare och de dansande djävlarna.
Ett nationellt sett välkänt spektakel och tradition som infaller i slutet av maj varje år. Det är ett religiöst evenemang, en blandning, med inslag av kristendom, santeria och en annan religion. Tusental personer klädde sig i rött och hade stora masker och dansade en speciell dans. Kul var det att se. Men väldigt varmt. Närmare fyrtiograder.
vi blev även interjuvade och med på teve.. woho!
I helgen har jag vartit på stranden. Tagit det lugnt och fått lite färg. Var i Choroni med några andra utbytestudenter. Hoppas allt är fint i sverige. //Petra
Jag vet ju knappt om nån läser. Iaf har jag vartit och flängt och haft roligt. Förra helgen åkte jag till ciudad bolivar där CMR försöker starta upp en medlemscell men det går ganska trögt.
Jag had iaf a good time.
I onsdags åkte jag direkt från skolan till en kompis hus.
En resa på tre timmar som han gör två gånger varje dag. Han går upp halv fyra på mornarna och kommer hem vid åtta på kvällen. Tufft säger jag. Iaf åkte vi dit för att nästföljande dag åka till San fransisco del yare och de dansande djävlarna.
Ett nationellt sett välkänt spektakel och tradition som infaller i slutet av maj varje år. Det är ett religiöst evenemang, en blandning, med inslag av kristendom, santeria och en annan religion. Tusental personer klädde sig i rött och hade stora masker och dansade en speciell dans. Kul var det att se. Men väldigt varmt. Närmare fyrtiograder.
vi blev även interjuvade och med på teve.. woho!
I helgen har jag vartit på stranden. Tagit det lugnt och fått lite färg. Var i Choroni med några andra utbytestudenter. Hoppas allt är fint i sverige. //Petra
Dale sin miedo!
Dags att skriva några rader. Det var ett tag sen sist. Jag har haft fullt upp med massar rav aktiviteter. Ja faktiskt så mycket att jag knappt hinner gå i skolan.
Snart har ren tredjedel av terminen gått och jag har varit på totalt fyra lektioner. Det politiska arbetet går före. :P
Men jag har bland annat umgåtts mycket med folk, varit på teater och bio, lärt mig spela tennis, klippt hår, firat en födelsedag och dansat massor.
I fredags den 9 hjälpte jag till att sälja marxistisk litteratur utanför PSUVs Nationella möte. Partiet hade samlats för att diskutera strategier och välja vilka deleganter som ska ställa upp i valen till borgmässtare och guvenörer i november. Mötet ägde rum på hotel Alba i centrala caracas (tidigare hotel hilton)
Vi var där från tidig morgon och stannad hela dagen. Klockan fem anlände Presidenten Chavez. Jag såg chavez på riktigt för första gången! Men han såg inte mig. Så nästa gång ska jag minsann skrika att det är jag som är den berömda vackra svenskan.
Så kanske han vill prata en stund.
Grattis till Yon Goicochea som fått en halv miljon dollar i form av ett pris (Milton Friedman) för sitt ?frihetsarbete i venezuela?(läs För att han säljer sin själ till imperialism och spottar ut lögner om att venezuela går mot diktatur.) Ja men hans mormor (exilcuban) har rju sagt att Chavez är kommunist (=djävulen) så då måste ju venezuela gå mot diktatur. Nej nu är jag lite väl cynisk. Men när USA kommer och stöder oppositionen blir jag lite misstänksam och bitter.
Men egentligen är det ingen som vet vart vi är på väg. För även om revolutionen har stora likheter med andra revolutionr som tex den spanska på trettiotalet så är den bolivarianska revolutionen något nytt. Och det är därför det är så spännande at vara här. Där man ser att det politiska arbetet har en betydelse. Att man gör en skillnad. Och där man kan se seger på seger. För varje bok eller tidning vi säljer, för varje kamrat som vi pratar med öppnar vi någons ögon och ger revolutionen en knuff i rätt riktning.
Nu är jag inte alls så objektiv jag vet men jag är så fascinerad och jag nästan förälskad i hela konceptet och känslan över att ag är med och skapar något! '
För att väga upp lite. PSUV har faktiskt organisatoriska problem. Partiet är enormt och långt ifrån en homogen grupp ideologiskt sett. Som så ofta lider vänstern av delvis splittring. Det existerar korruption i partiet. Inte i stor grad. MEN det existerar. Och det råder en ständig kamp mot byråkratin. Men självklart har arbetet med att lösa dessa problem stor prioritet och de täta mötena och de livliga diskussioner leder fram till resultat.
Ja det är ju lite intressant att min kamrat Antonio från mitt älskade inveval (och Freteco) varit i sverige och besökt olika vänsterparti möten (och även ssu tror jag) när jag är här och pratat. Men han var lite förvirrad över att sveriges arbetare inte trodde på en världsrevolution. (Ja hejja Vänsterpartiet, de vill väl inte ha socialism eller? Inget för sverige.) Gud vad bitter jag låter. ;)
Eh. Ja kommentera gärna. Så blir det lite roligare.
Snart har ren tredjedel av terminen gått och jag har varit på totalt fyra lektioner. Det politiska arbetet går före. :P
Men jag har bland annat umgåtts mycket med folk, varit på teater och bio, lärt mig spela tennis, klippt hår, firat en födelsedag och dansat massor.
I fredags den 9 hjälpte jag till att sälja marxistisk litteratur utanför PSUVs Nationella möte. Partiet hade samlats för att diskutera strategier och välja vilka deleganter som ska ställa upp i valen till borgmässtare och guvenörer i november. Mötet ägde rum på hotel Alba i centrala caracas (tidigare hotel hilton)
Vi var där från tidig morgon och stannad hela dagen. Klockan fem anlände Presidenten Chavez. Jag såg chavez på riktigt för första gången! Men han såg inte mig. Så nästa gång ska jag minsann skrika att det är jag som är den berömda vackra svenskan.
Så kanske han vill prata en stund.
Grattis till Yon Goicochea som fått en halv miljon dollar i form av ett pris (Milton Friedman) för sitt ?frihetsarbete i venezuela?(läs För att han säljer sin själ till imperialism och spottar ut lögner om att venezuela går mot diktatur.) Ja men hans mormor (exilcuban) har rju sagt att Chavez är kommunist (=djävulen) så då måste ju venezuela gå mot diktatur. Nej nu är jag lite väl cynisk. Men när USA kommer och stöder oppositionen blir jag lite misstänksam och bitter.
Men egentligen är det ingen som vet vart vi är på väg. För även om revolutionen har stora likheter med andra revolutionr som tex den spanska på trettiotalet så är den bolivarianska revolutionen något nytt. Och det är därför det är så spännande at vara här. Där man ser att det politiska arbetet har en betydelse. Att man gör en skillnad. Och där man kan se seger på seger. För varje bok eller tidning vi säljer, för varje kamrat som vi pratar med öppnar vi någons ögon och ger revolutionen en knuff i rätt riktning.
Nu är jag inte alls så objektiv jag vet men jag är så fascinerad och jag nästan förälskad i hela konceptet och känslan över att ag är med och skapar något! '
För att väga upp lite. PSUV har faktiskt organisatoriska problem. Partiet är enormt och långt ifrån en homogen grupp ideologiskt sett. Som så ofta lider vänstern av delvis splittring. Det existerar korruption i partiet. Inte i stor grad. MEN det existerar. Och det råder en ständig kamp mot byråkratin. Men självklart har arbetet med att lösa dessa problem stor prioritet och de täta mötena och de livliga diskussioner leder fram till resultat.
Ja det är ju lite intressant att min kamrat Antonio från mitt älskade inveval (och Freteco) varit i sverige och besökt olika vänsterparti möten (och även ssu tror jag) när jag är här och pratat. Men han var lite förvirrad över att sveriges arbetare inte trodde på en världsrevolution. (Ja hejja Vänsterpartiet, de vill väl inte ha socialism eller? Inget för sverige.) Gud vad bitter jag låter. ;)
Eh. Ja kommentera gärna. Så blir det lite roligare.
Primero del mayo
Klockan nio anlände jag till metrostationen la Bandera. Där möttes jag av en strålande sol och stort rött hav av människor. Marschen var planerad att avgå från la bandera klockan tio med centrum som mål. Men eftersom vi befinner oss i sydamerika och för att det var sådan kö så at folk inte kunde komma fram till la bandera blev det senare. Tillslut hade över 300 000 personer samlats och marschen avgick runt klockan elva.
Den flertalet kilometerlånga marchen med hunddratusentals deltagare fyllde Caracas gator från klockan nio till klockan 16.00. Talade gjorde bland annat den nya arbetarministern Roberto Hernández och andra parlamentariker. Man menade på att det viktigaste för revolutionen var enigheten av venezuelas arbetarklass men att denna marsch visade på att venezuelas arbetarklass redan är enad. Man pratade också om flera nationaliseringar för arbetarstyrda industrier och målet om sex timmars arbetsdag. Att alla vänster och socialistiska organisationer, arbetare, och allmänna sympatisörer samt internationella delegationer deltog i en och samma enade marsch gjorde det hela till en spektakulär dag fylld av glädje och stolthet.
Slagorden blandades med rytmer av trummor och tidvis kändes det hela som en ända stor folkfest. Man kan förstå glädjen och känslan av seger efter de senaste nationaliseringarna stora delar av bla stål, cement och livsmedelindustri. Chavez hade också dagen innan meddelat att minimilönen skulle höjas med 30 % och blir därmed den högsta i latinoamerika. Även om marschen präglades av segerkänslor var fokuseringen på fortsatt kamp stor. Än är det långt kvar till den verkliga segern; en socialism för 2000-talet.
Men första maj i Caracas visade på en enorm enighet och kämparglöd.
Den bolivarianska revolutionen har ett enormt stöd och som kommer försvaras till varje pris.
Patria y Socialismo o Muerto. Venceremos!
Jag måste säga att jag stack ut lite i marschen trots att det var flera utländska sympatisörer där. Folk kom fram att ta kort på mig i min nya fina tröja med de fantastiska fyra. Simon bolivar, chavez, cheguevara och fidel. Personligen hjälpte jag CMR att sälja deras tidning el militante medans jag marscherade tillsammans med arbetare från den arbetarstyrda fabriken Inveval och Freteco. De skrek slagord hela tiden. Men allt eftersom tiden gick dök det upp nya rop som till exempel leve den vackra svenskan.
Jag vet inte om jag ska skämmas eller känna stolthet i att hyllas tillsammans med den socialistiska revolutionen. Visst är det en otrolig ära men det känns ju lite halvdant att ta fokus från kampen. Ja det var helt galet. När vi nådde slutmålet hade redan flertalet öl slinkt ned tillsammans med whiskey. Överallt spelades musik och fol dansade salsa på gatorna. Jag fortsatte hänga med arbetarna som numera inte släppte mig ur sikte eftersom alla män i det röda folkhavet inte slutade stirra. Vid femtiden lämnade vi manifestationen och begav oss till capitolio där vi satte oss ned och pratade. Helt plötsligt kom två poliser fram och sa att någon ringt polisen för att en blond utländsk tjej var ensam med tio män i 35-års åldern. De ville se alla mina dokument och gick igenom min väska. Jag blir alltid lika nervös av poliser.
Polis ?varför har du massa piller i väskan??
Jag.eh för att jag går på antibiotika. jag har ett inflammerat sår på benet.
Polis ?får jag se?
Jag. Eh ja visst.
Polis: ?ok. Vad gör du me dessa män? Hur länge har du kännt dem?
Jag. Några månader. Mn verklign jag är helt okej. De är mina vänner.
Polis men det är farligt att var utländs tjej med massa män. Särskilt i det här området.
Jag. Men verkligen. Det är ingen fara.
Polis. Okej. Så vad ska du göra nu?
Jag. Jag tror jag ska gå till min pojkvän. Han bor där borta.(det var sant att Johan bodde precis i närheten. Fast jag skulle inte dit. Och han är inte min pojkvän.)
Polis. Okej?.eh. du vill inte gå ut med mig då??
Haha vilket skämt.
Men sen gick de iaf och festen fortsatte natten lång.
