La Peche Noir

upp ocn ner, ner och upp. jag försöker fokusera. igår manövererade jag bort början på en panikångestattack. jag har inte haft någon sedan i maj. det säger ganska mycket om att jag inte mår toppen just nu. men jag lyckades ändå hålla mig relativt lugh. jag måste bara tänka och andas rätt. jag fick lämna rummet och släppa ångestorsaken (så löjligt att jag inte ens kan skriva vad det var) gå ut i köket och bara fokusera på andningen och inte på några tankar överhuvudtaget. och jag klarade det!
 men jag är stressad. det är jag. det finns så mycket jag vll hinna och så lite tid. och jag kräks. men jag styr in på andra banor. men jag blir nervös över tanken på att jag kanske inte kommer att klara det. Jag måste ha saker att fokusera på. saker jag kan se framemot som gör att jag vet att jag kommer överleva hösten. Det kommer gå bra. Jag måste intala mig själv 300 miljoner gånger om dagen att det kommer att gå bra. det kommer gå bra. Det går fortfarande bra. och det måste det fortsätta göra. Annars blir måste jag tvinga mig själv att gå till psykologen igen. Men ibland känns det faktiskt bättre. särskilt när jag har sovit mer än fem timmar. Men oftast är jag för orolig för att sova. Jag hatar att sova själv. Jag vill ha närhet.