La Peche Noir

Nu var det dags. jag har lixom gått och väntat. undrat varför den inte har kommit.
nu har den kastat sig över mig. ensamheten. wll jag är ju inte ensam egentligen. finns massa människor mn alla är så långt borta.
antar att jag behövd någon slags utlösande faktor. och i torsdags blev allt bara piss.
jag vill inte. och sen fick man veta att man inte skulle få något stöd på alla stjärtans dag. så allt blev ännu jobbigare.
och idag har jag bara gått runt och varit arg och ledsen. mest på mig själv. för att jag bryr mig om så mycket jag int bord bry mig om.
bläää
en det går väl över. när mina pojkar som befinner sig så långt borta kommer till mig. då ska jag aldrig bli ensam igen.
har nog pratat ed nästan alla fina idag. till och med ewe. hur kan jag ändå känna mig så fruktansvärt övergiven?
men ag vet att det bara är en fas. snart går det nog över. det finns mycket att se fram emåt de kommande helgerna.
och kanske kommer jag få ett jobb då kommer tiden gå så snabbt. och snart är våren här.
och då får man bli kär. kanske blir man kär. men tänk om man redan blivit kär igen.
nej nej nej nej nej.
blä
ska gå och lägga mig så denna hemska dag tar slut!

Jag funderar och jag tänker så det knakar. Men jag kommr inte fram till något som är kompatibelt md mina medmänniskor eller min omvärld. vad kan det vara för fel?
Ibland känns det som jag är född i fel tid. ja ni vet sådär som en del folk brukar tänka. Det var nog bättre förr.. drömma sig bakåt " åh tänk om man levat på x-tiden, DÅ, då hade JAG passat in. och allt som jag gör hade varit så normalt och bla bla." ja ni fattar.
Men riktigt så är det inte för mig. jag kan inte romantisera och fantisera om att ha levat någon annangång. kan lixom inte känna att "ah. medeltiden och feodalsamhället, was the shit!"
Det enda som skulle kunna kännas vettigt är att jag egentligen borde ha fötts mycket senare. Att jag är menad att leva i "framtiden". Ja framtiden. det låter väl spacigt. Det handlar inte om att jag är nån slags startrekk fantast.(även om sådant har påståtts :P)




 Det hela handlar om att man inte vet hur den serut, dt är ju VI som skapar den (obs frånvaron av en övremakt) och med tanke på hur vi misshandlar jorden så ser den inte ut att bli särskilt långvarig. den där framtiden. Jag vill inte verka egocentrisk och jag försöker inte hävda mig själv. men ibland är det att vara ödmjuk när man hela tiden tycker sig tänka ett steg längre. eller åtminstonde annorlunda. att se saker från, för andra människor, en helt omöjlig vinkel. att man har helt andra uppfattningar om hur saker borde vara och fungera. Ibland kan jag inte förstå samhällets regler, vare sig de skrivna eller oskrivna. Ja alla dessa konstiga tankar skulle kunna få ett inlägg var. men det finns så mycket jag reagerar påsom alla andra bara tar förgivet. satidigt som alla rycker på axlarna och konstatrar att " ja men så är det för att det ska vara så, för så har det varit så länge man kan minnas och det verkar rimligt" (om man ens reflekterar över saker och ting) Medans min hjärna blinkar rött ( ja det ses väl inte utifrån :P)  jag ser en enda stor stoppskylt på näthinnan som snart byts ut mot en återvändsgrändsskylt. tankarna ångar på och jag kan inte förstå. ibland kommer jag på någonslags teori på hur jag skulle kunna tänka mig att det fungerade om det fungerade, för mig, på ett bättre sätt, ibland inte.
Men jag har ibland en helt verlighetsfrånvänd syn på saker och ting. Njjag vill inte säga att jag är intelligentare (även om jag tycker dt för det mesta. :P) än gemene man. men det känns som om jag tänker ett steg längre. Jag ifrågasätter samhällsgrundläggande saker som uppbyggnadsstrukuren, familjestruktur, relationer och alla måsten, och borden.
Ibland käns det inte som jag varken vill eller kan leva efter dessa ramar och principer som samhället, medmänniskorna satt upp, medvetet eller av gammal slentrian.
Jag kan lixom inte förstå. Jag kanske helt enkelt är dummare än alla andra. eftersom jag inte bara kan acceptera.
oavsett. jag känner mig som ett miffo. och jag undrar om det är någon som kan förstå.
Jag vill inte ens g mig in på att försöka förklara. jag tror inte jag skulle lyckas finna orden så att det ens skulle närma sig begripligt. ja för det mesta förstår jag ju inte själv.
jag antar att ni inte ens förstår vad jag håller på och svamlar om. Jag är ingen filosof.
mordern filosofi handlar om att analysera begrepp och termer. och det leder ingenstans. När kom senast ett stort framsteg inom den morderna filosofin? jag vet inte. men aldrig har jag hört talas om någon samtida aristoteles eller rousseau.

Jag vet inte vad jag egntligen ville komma fram till. ville bara reflektera lite. över att jag är ett miffo. eller ett geni. eller att jag helt nkelt tänker för mycket. när jag vänd mig till marxismen fick jag många aha upplevelser. saker som fick en förklaring. och det har varit det mest resonabla och sanna som ag kommit i kontakt med. men samtidigt så finns det så mycket saker som inte handlar om den direkta politiken. saker som inte ens marx reflekterat över. mer Grundläggande saker.

Förklara för mig hur världen fungerar och varför.
(är det inte sådant som femåringar brukar fråga?)