Venezuela

Ja det känns inte som det händer så mycket. Men det gör det väl.
Spanskan avancerar sakta men säkert.
var på bio ikväll men Damian. Det var mycket trevligt. Han får mig verkligen att skratta. Vi såg La vida de Rosa blanca. På tyska med spansk text. Och jag förstod allting! Förstår ju allt i skolan med. Har bara lite problem med lite matte. Men jag räknar med det löser sig. (höhö). Och att se molekylerna i 3D. men mamma ska skicka mina molekylmodeller (som jag såklart lämnade hemma).




Igår åt vi ute Jag, Damian, Lina, Millie och en Daniel (som pratade svenska för att han hade haft en svensk flickvän och bott i sverige i 4 år.) Han hade köpt Wasa knäckebröd!!! Vilken grejj.
Alltså ja  det här med den venezulanska maten. Det grovaste brödet är som APK limpa i sverige. Och igår när vi åt ute. Allt fås med sju kilo ost och 3 kilo socket. Damian åt någon slags söt omelett med ett tre centimeter tjockt ostlager emellan. Millie åt potatis med lika mycket ost. Och jag fick in en sallad helt täckt med riven ost. Visst ost kan vara gott. Men osten här smakar ingenting!
Allt äts med hur mycket socker. Alla har minst två matskedar socker i deras kaffe (en halv dl) dom tycker jag är riktigt äcklig som dricker kaffe utan socker OCH utan mjölk. De har socker på all frukt. Och det är en stor diskussion om jordgubbar är söta eller sura. Alla venezulaner hävdar bestämt att de är sura (och de smakar likadant här som i sverige). Men gud vad jag vill ha choklad. Finns nästan bara nestlé här. Och än så länge har jag inte varit så desperat. Är dessutom mest sugen på salt. Dricker också massa vatten. Vattnet här hemma smalkar jord men det fixas lätt med lite lime. Jaja det finns ju roligare saker att berätta. Eller nja. Men i vilket fall som helst så gick vi till en gaybar efter vi. Det var skitskoj. Det finns homosexuella här med(!). Damian är tydligen bisexuell. De sjöng kareoke och det var mycket folk där.

Jag har simmat och det är helt underbart. Jag mår så jävla bra i sånt här klimat. Jag är inte torr i ansiktet som jag blir i sverige, mina fötter är gladare än någonsin. Och jag älskar känslan av att slippa höstdeppen som säkert skulle tagit kål på mig hemma. Jag är verkligen glad. Vilket är konstigt eftersom jag saknar alla. Men allt bra med att vara här väger upp mycket av det. Känns också som jag får lite distans och betänketid på vad jag ska göra när jag kommer hem och vad som är viktigt i mitt liv.


besos //Petra

och det var inte igår man skulle ställa om klockan utan 1:a oktober.

på bilddagboken finns en bild till min mamma.