Venezuela

Igång. Påväg. Allt känns bra. Jag är inte alls dum i huvudet som läser en litteraturkurs. Fick 17/20 på provet. Som vara att analysera tre texter och göra en jämförelse. Läraren sa att alla måste lära sig skriva bättre, som vuxna. Att jag var den enda som hade en orsak till att skriva dålig spanska, men att jag hade skrivit mycket bra! :D Men när det ska flyttas ett bord på kursen som hela tiden analyserar kvinnorollen och ska vara feministisk behövs två killar, så blir jag återigen besviken.



I lördags var vi hemma hos alejandra och lagade mat. Jag har nog varit i två vädigt orepresentativa hus. För det här var helt sjukt! Enormt. De hade fem badrum. (alla i familjen hade ett eget) två kök. Inte nog med det. Det är så enormt städat att man känner sig obekväm. Man vågar inte sätta sig i soffan. De flesta på universitet har tydligen städhjälp också. Och för att inte tala om alla lyxprylar.



Men det är en helt sjuk värld de rika små barnen lever i. Alla är livrädda för sin egen stad. Allt är så himla farligt att man inte kan göra någonting. MariaIsabell vågar inte gå till affären 100 m från urbanizaciónen. Mafer är aldrig på sabana Grande (huvudgatan) för där är det jättefarligt. Hur kan hon veta om hon aldrig är där? Det är mitt favoritställe just nu.

Jag är så trött på att de rika studenterna pladdrar på om en massa skit de inte vet något om. vräker ur sig något de hört från pappa. Att det är en katastrof med att låta alla gå på universitet. Att de fattiga inte fattar hur svårt det är att gå på universitet. Att de är för lata för att klara av att lära sig något. Ja men stackars lilla överklassungen som måste ta sin stora jeep till universitetet, som ligger avskilt från staden. Som i en liten skyddande sfär med vackra planteringar långt från den riktiga världen och utan jobbiga chavistas, som vill komma och ta hans pengar och ha samma rättigheter. Blä jag kräks på deras skitargument.
 Att folk skulle vara ovilliga att lära sig något. Hur kommer det sig då att 1,4 miljoner lärde sig att läsa i och med chavez ?mission robinson? i juni 2003.

Mina pengar går ut som smör i solsken. Jag har funderat och kommit fram til att nästintill det ända jag lägger pengar på är mat. Matpriserna är höga och jag förstår inte riktig hur folk har råd.
Anledningen till de höga matpriserna är att en stor de av maten är importerad. Detta i och med att man inte har någon egen stor produktion av livsmedel. I och med oljan utvecklades landet snabbt från ett traditionellt samhälle med mestadels små självförsörjande gårdar till ett modernt konsumtionssamhälle där urbaniseringen var enorm. Matpriserna har också ökat med ungefär 60-100% det senaste året.
En av anledningarna är den höga inflationen. Inflationen är ett resultat av ett flertal faktorer. Men den viktigaste anledningen är den ökade köpkraften och därmed varubristen. En stor del av befolkningen lyft sig ur fattigdomen och börjat konsumera i en enorm skala. Fattigdomen som tidigare omfattade 80% av befolkningen har under bara fem år minskat till drygt 30% varav bara 10% lever i extrem fattigdom. Den halva av befolkningen som helt plötsligt fått råd har börjat konsumera ordentligt. Tänk dig själv om du helt plötsligt skulle få råd med massa saker du alltid drömt om att ha. Medelklassbutikerna i centrum har invaderats av tidigare fattiga venezolaner som köpt på sig kläder och teknikprylar (Minns ni hur det var i sverige i början av mobitelefoneran, då var det jätteviktigt att ha den nyaste modellen, det är samma sak här)
För tio år sedan var toalettpapper en lyxartikel som man inte la pengar på, idag är toalettpappret i landet är närapå slut trots att fabrikerna går på högvarv dygnet runt. Ett exempel på att produktionen inte hänger med i den ökade konsumtionen. Bristen på basvaror har också en orsak i den omfattande smugglingen till Colombia där livsmedespriserna är närapå de dubbla. Detta på grund av prisregleringen som infördes förra året. Landets privata näringsliv och staten har inte haft förberedelser för att hantera en så snabb ökning av köpkraften som nu inträffat.

så har jag slagit nytt rekord och fått nageltrång på båda fötterna samtidigt. JAg vill bara hugga av dem. Nu opererar jag lite själv. Men jag tror snart jag tvingas gå (halta) till läkaren. För det här ser inte bra ut.

Idag "hittade" jag och david en ny comedor (matsal) Jadu campus var större än jag trodde. David går jämt vilse sa han. Haha. ja så farligt är det väl inte en ändå. tar en kvart- tjogo in att gå från bibblan till poolen. Men mest hänger man i cafeet amper. Där har de lärt sig hur jag vi ha mitt kaffe. Stor,svart och stark.

Jag har också fått en idé. Men än så länge vill jag behålla den för mig själv. Bara två som vet än så länge. och ni får gärna vara tysta.

Men vi hörs snart!
En kommentar vore fint.

//Petra