om det väntade
Nu var det dags. jag har lixom gått och väntat. undrat varför den inte har kommit.
nu har den kastat sig över mig. ensamheten. wll jag är ju inte ensam egentligen. finns massa människor mn alla är så långt borta.
antar att jag behövd någon slags utlösande faktor. och i torsdags blev allt bara piss.
jag vill inte. och sen fick man veta att man inte skulle få något stöd på alla stjärtans dag. så allt blev ännu jobbigare.
och idag har jag bara gått runt och varit arg och ledsen. mest på mig själv. för att jag bryr mig om så mycket jag int bord bry mig om.
bläää
en det går väl över. när mina pojkar som befinner sig så långt borta kommer till mig. då ska jag aldrig bli ensam igen.
har nog pratat ed nästan alla fina idag. till och med ewe. hur kan jag ändå känna mig så fruktansvärt övergiven?
men ag vet att det bara är en fas. snart går det nog över. det finns mycket att se fram emåt de kommande helgerna.
och kanske kommer jag få ett jobb då kommer tiden gå så snabbt. och snart är våren här.
och då får man bli kär. kanske blir man kär. men tänk om man redan blivit kär igen.
nej nej nej nej nej.
blä
ska gå och lägga mig så denna hemska dag tar slut!
nu har den kastat sig över mig. ensamheten. wll jag är ju inte ensam egentligen. finns massa människor mn alla är så långt borta.
antar att jag behövd någon slags utlösande faktor. och i torsdags blev allt bara piss.
jag vill inte. och sen fick man veta att man inte skulle få något stöd på alla stjärtans dag. så allt blev ännu jobbigare.
och idag har jag bara gått runt och varit arg och ledsen. mest på mig själv. för att jag bryr mig om så mycket jag int bord bry mig om.
bläää
en det går väl över. när mina pojkar som befinner sig så långt borta kommer till mig. då ska jag aldrig bli ensam igen.
har nog pratat ed nästan alla fina idag. till och med ewe. hur kan jag ändå känna mig så fruktansvärt övergiven?
men ag vet att det bara är en fas. snart går det nog över. det finns mycket att se fram emåt de kommande helgerna.
och kanske kommer jag få ett jobb då kommer tiden gå så snabbt. och snart är våren här.
och då får man bli kär. kanske blir man kär. men tänk om man redan blivit kär igen.
nej nej nej nej nej.
blä
ska gå och lägga mig så denna hemska dag tar slut!
om rubbningen
Jag funderar och jag tänker så det knakar. Men jag kommr inte fram till något som är kompatibelt md mina medmänniskor eller min omvärld. vad kan det vara för fel?
Ibland känns det som jag är född i fel tid. ja ni vet sådär som en del folk brukar tänka. Det var nog bättre förr.. drömma sig bakåt " åh tänk om man levat på x-tiden, DÅ, då hade JAG passat in. och allt som jag gör hade varit så normalt och bla bla." ja ni fattar.
Men riktigt så är det inte för mig. jag kan inte romantisera och fantisera om att ha levat någon annangång. kan lixom inte känna att "ah. medeltiden och feodalsamhället, was the shit!"
Det enda som skulle kunna kännas vettigt är att jag egentligen borde ha fötts mycket senare. Att jag är menad att leva i "framtiden". Ja framtiden. det låter väl spacigt. Det handlar inte om att jag är nån slags startrekk fantast.(även om sådant har påståtts :P)
Det hela handlar om att man inte vet hur den serut, dt är ju VI som skapar den (obs frånvaron av en övremakt) och med tanke på hur vi misshandlar jorden så ser den inte ut att bli särskilt långvarig. den där framtiden. Jag vill inte verka egocentrisk och jag försöker inte hävda mig själv. men ibland är det att vara ödmjuk när man hela tiden tycker sig tänka ett steg längre. eller åtminstonde annorlunda. att se saker från, för andra människor, en helt omöjlig vinkel. att man har helt andra uppfattningar om hur saker borde vara och fungera. Ibland kan jag inte förstå samhällets regler, vare sig de skrivna eller oskrivna. Ja alla dessa konstiga tankar skulle kunna få ett inlägg var. men det finns så mycket jag reagerar påsom alla andra bara tar förgivet. satidigt som alla rycker på axlarna och konstatrar att " ja men så är det för att det ska vara så, för så har det varit så länge man kan minnas och det verkar rimligt" (om man ens reflekterar över saker och ting) Medans min hjärna blinkar rött ( ja det ses väl inte utifrån :P) jag ser en enda stor stoppskylt på näthinnan som snart byts ut mot en återvändsgrändsskylt. tankarna ångar på och jag kan inte förstå. ibland kommer jag på någonslags teori på hur jag skulle kunna tänka mig att det fungerade om det fungerade, för mig, på ett bättre sätt, ibland inte.
Men jag har ibland en helt verlighetsfrånvänd syn på saker och ting. Njjag vill inte säga att jag är intelligentare (även om jag tycker dt för det mesta. :P) än gemene man. men det känns som om jag tänker ett steg längre. Jag ifrågasätter samhällsgrundläggande saker som uppbyggnadsstrukuren, familjestruktur, relationer och alla måsten, och borden.
Ibland käns det inte som jag varken vill eller kan leva efter dessa ramar och principer som samhället, medmänniskorna satt upp, medvetet eller av gammal slentrian.
Jag kan lixom inte förstå. Jag kanske helt enkelt är dummare än alla andra. eftersom jag inte bara kan acceptera.
oavsett. jag känner mig som ett miffo. och jag undrar om det är någon som kan förstå.
Jag vill inte ens g mig in på att försöka förklara. jag tror inte jag skulle lyckas finna orden så att det ens skulle närma sig begripligt. ja för det mesta förstår jag ju inte själv.
jag antar att ni inte ens förstår vad jag håller på och svamlar om. Jag är ingen filosof.
mordern filosofi handlar om att analysera begrepp och termer. och det leder ingenstans. När kom senast ett stort framsteg inom den morderna filosofin? jag vet inte. men aldrig har jag hört talas om någon samtida aristoteles eller rousseau.
Jag vet inte vad jag egntligen ville komma fram till. ville bara reflektera lite. över att jag är ett miffo. eller ett geni. eller att jag helt nkelt tänker för mycket. när jag vänd mig till marxismen fick jag många aha upplevelser. saker som fick en förklaring. och det har varit det mest resonabla och sanna som ag kommit i kontakt med. men samtidigt så finns det så mycket saker som inte handlar om den direkta politiken. saker som inte ens marx reflekterat över. mer Grundläggande saker.
Förklara för mig hur världen fungerar och varför.
(är det inte sådant som femåringar brukar fråga?)
Ibland känns det som jag är född i fel tid. ja ni vet sådär som en del folk brukar tänka. Det var nog bättre förr.. drömma sig bakåt " åh tänk om man levat på x-tiden, DÅ, då hade JAG passat in. och allt som jag gör hade varit så normalt och bla bla." ja ni fattar.
Men riktigt så är det inte för mig. jag kan inte romantisera och fantisera om att ha levat någon annangång. kan lixom inte känna att "ah. medeltiden och feodalsamhället, was the shit!"
Det enda som skulle kunna kännas vettigt är att jag egentligen borde ha fötts mycket senare. Att jag är menad att leva i "framtiden". Ja framtiden. det låter väl spacigt. Det handlar inte om att jag är nån slags startrekk fantast.(även om sådant har påståtts :P)
Det hela handlar om att man inte vet hur den serut, dt är ju VI som skapar den (obs frånvaron av en övremakt) och med tanke på hur vi misshandlar jorden så ser den inte ut att bli särskilt långvarig. den där framtiden. Jag vill inte verka egocentrisk och jag försöker inte hävda mig själv. men ibland är det att vara ödmjuk när man hela tiden tycker sig tänka ett steg längre. eller åtminstonde annorlunda. att se saker från, för andra människor, en helt omöjlig vinkel. att man har helt andra uppfattningar om hur saker borde vara och fungera. Ibland kan jag inte förstå samhällets regler, vare sig de skrivna eller oskrivna. Ja alla dessa konstiga tankar skulle kunna få ett inlägg var. men det finns så mycket jag reagerar påsom alla andra bara tar förgivet. satidigt som alla rycker på axlarna och konstatrar att " ja men så är det för att det ska vara så, för så har det varit så länge man kan minnas och det verkar rimligt" (om man ens reflekterar över saker och ting) Medans min hjärna blinkar rött ( ja det ses väl inte utifrån :P) jag ser en enda stor stoppskylt på näthinnan som snart byts ut mot en återvändsgrändsskylt. tankarna ångar på och jag kan inte förstå. ibland kommer jag på någonslags teori på hur jag skulle kunna tänka mig att det fungerade om det fungerade, för mig, på ett bättre sätt, ibland inte.
Men jag har ibland en helt verlighetsfrånvänd syn på saker och ting. Njjag vill inte säga att jag är intelligentare (även om jag tycker dt för det mesta. :P) än gemene man. men det känns som om jag tänker ett steg längre. Jag ifrågasätter samhällsgrundläggande saker som uppbyggnadsstrukuren, familjestruktur, relationer och alla måsten, och borden.
Ibland käns det inte som jag varken vill eller kan leva efter dessa ramar och principer som samhället, medmänniskorna satt upp, medvetet eller av gammal slentrian.
Jag kan lixom inte förstå. Jag kanske helt enkelt är dummare än alla andra. eftersom jag inte bara kan acceptera.
oavsett. jag känner mig som ett miffo. och jag undrar om det är någon som kan förstå.
Jag vill inte ens g mig in på att försöka förklara. jag tror inte jag skulle lyckas finna orden så att det ens skulle närma sig begripligt. ja för det mesta förstår jag ju inte själv.
jag antar att ni inte ens förstår vad jag håller på och svamlar om. Jag är ingen filosof.
mordern filosofi handlar om att analysera begrepp och termer. och det leder ingenstans. När kom senast ett stort framsteg inom den morderna filosofin? jag vet inte. men aldrig har jag hört talas om någon samtida aristoteles eller rousseau.
Jag vet inte vad jag egntligen ville komma fram till. ville bara reflektera lite. över att jag är ett miffo. eller ett geni. eller att jag helt nkelt tänker för mycket. när jag vänd mig till marxismen fick jag många aha upplevelser. saker som fick en förklaring. och det har varit det mest resonabla och sanna som ag kommit i kontakt med. men samtidigt så finns det så mycket saker som inte handlar om den direkta politiken. saker som inte ens marx reflekterat över. mer Grundläggande saker.
Förklara för mig hur världen fungerar och varför.
(är det inte sådant som femåringar brukar fråga?)
Om Omställningen
Ny stad, nya möjligher. samma land. samma drömmar att slåss för. samma spöken att smita undan ifrån.än n gång flyr jag från ig själv. och det känns.. ja dt känns bra.
saknar såklart venezuela som tusan. det är n del av mig. aoset. ampen. skratten människorna och alla dessa otaliga minnen och allt man sett.
men ändå är jag nästan kvar är jag började. lite mer medvetn ite mer själväker och målinriktad.
mn förrvirringen över det här med förhålande dämpas ju av damian. jag kan fortfarande inte skrva ut det. allt blev så myckt svårare så ort jag kom till sverige. svårt att förklara. kanske ordnar det sig när han kommer kanske blir det värre.
i venezuela var det lixom en del av allt galet sm hände hela tiden. jag var den galna tjejen och ingen blev väl direkt förvånad. nu är det lite svårare. men jag ångrar mig inte en sekund.
Jag drömde världens finaste dröm om mitt ex i natt. jag ville aldrig vakna fast jag visste att jag skull plågas mer om jag fortsatte drömma.dt var så värkligt och jag nästan kunde känna hans doft. nu har jag haft hans ansikte på näthinnan hela dagen. och den skär igenm iris och alla äggvitämnen och skapar ångst rakt in i hjärnbalken, fastän man tyckr att den ångesten borde ha landat i ryggmärgen för länge sen. efter all den här tiden så är det väl där den sitter. den kommer aldrig lämna mig.
det går inte fly.. för den kryper ner i svanskotan och hänger eftr mig. det är bara att kapitulera och försöka levavidare.
men mest är det mitt eget fel.
för att jag är så jävla velig.
Kanske kan jag bli räddad. ikväll ska jag träffa två prsoner som är vädigt viktiga i mitt liv just nu. kanske kan dt distrahera rejält.
I treated you bad. brushed my face. couldnt love you more. you got a beuatiful taste.
ändå ar jag positiv. det kommer kanske ordna sig. och jag dör int om det int gör det.
jag är i sverige och avstånden har minskat.
saknar lund lite. men det känns jävligt bra här med. tantn är helt okej. lit konstigt frireligös men okej.
Jag ska bygga upp ngt slaggs liv här. mhm. frågan är om man någonsin kommer tillbaka till det förlovade landet.
Si senor.
saknar såklart venezuela som tusan. det är n del av mig. aoset. ampen. skratten människorna och alla dessa otaliga minnen och allt man sett.
men ändå är jag nästan kvar är jag började. lite mer medvetn ite mer själväker och målinriktad.
mn förrvirringen över det här med förhålande dämpas ju av damian. jag kan fortfarande inte skrva ut det. allt blev så myckt svårare så ort jag kom till sverige. svårt att förklara. kanske ordnar det sig när han kommer kanske blir det värre.
i venezuela var det lixom en del av allt galet sm hände hela tiden. jag var den galna tjejen och ingen blev väl direkt förvånad. nu är det lite svårare. men jag ångrar mig inte en sekund.
Jag drömde världens finaste dröm om mitt ex i natt. jag ville aldrig vakna fast jag visste att jag skull plågas mer om jag fortsatte drömma.dt var så värkligt och jag nästan kunde känna hans doft. nu har jag haft hans ansikte på näthinnan hela dagen. och den skär igenm iris och alla äggvitämnen och skapar ångst rakt in i hjärnbalken, fastän man tyckr att den ångesten borde ha landat i ryggmärgen för länge sen. efter all den här tiden så är det väl där den sitter. den kommer aldrig lämna mig.
det går inte fly.. för den kryper ner i svanskotan och hänger eftr mig. det är bara att kapitulera och försöka levavidare.
men mest är det mitt eget fel.
för att jag är så jävla velig.
Kanske kan jag bli räddad. ikväll ska jag träffa två prsoner som är vädigt viktiga i mitt liv just nu. kanske kan dt distrahera rejält.
I treated you bad. brushed my face. couldnt love you more. you got a beuatiful taste.
ändå ar jag positiv. det kommer kanske ordna sig. och jag dör int om det int gör det.
jag är i sverige och avstånden har minskat.
saknar lund lite. men det känns jävligt bra här med. tantn är helt okej. lit konstigt frireligös men okej.
Jag ska bygga upp ngt slaggs liv här. mhm. frågan är om man någonsin kommer tillbaka till det förlovade landet.
Si senor.
om den eskalerande forvirringen
Har inte skrivit pa lange. mest for att jag mest skriver nar jag mar daligt. som alla vet. eftersom jag klagar jamt.
livet rullar pa. Sverige narmar sig med stormsteg. och det ar jobbit saklart. for med sverige kommer problemen. forvvirringen. depressionerna. Panik angesten och radslan.
Radslan over att bli alskad. men samtidigt ar det annu varre att inte bli alskad. Undran om man nagansin kommer att bli kar igen. det hade vart fint men ack sa laskigt.
och anda fint att han nastan finns dar. och att han kommer tillbaka och att jag inte kan slappa honom. eller den andra. men jag borde kanske inte vara med nan av dem. jag borde lara mig att ta hand om mig sjalv.
Och nu sitter jag ar bakis och allt kanns misar men det kommer bli battre snart. for jag alskar venezela. jag alskar att varahar.
det ar som min kropp och mitt sinne ar helt fritt.
men samtidigt sa kanns det bra att komma tillbaka till sverige. till nan slag rutin. en riktig varld. som jag hopppas kunna hantera battre an innan jag akte. jag kanner mig starkare. nu vet jag att jag kan klara allting. kanns bra att borja plugga igen.
ska ta hand o mig sjalv. vanta och kanna och se.
jag vill sa garna prata med johan. bara for att fa det gjort. jag vill inte ha ngt av honom. antar att han ar lycklig med sitt. men jag vill vara lycklig med mitt.
Det ar lixom dags. Och jag blir verkligen glad nar jag pratar med honom. men samtidigt vet jag inte. allt vore sa mycket anklare om det inte varit for honom. Om jag inte hade akt till sverige i sommras. Enklare, mer praktiskt. men ack sa trakigt.
Men det ar sa egoistiskt att bara tanka att man kan ta ngt annat for det ar mer praktiskt. Jag borde inte ha nagot. inte Nagon. och jag vill inte var elak. Och jag vet att jag inte kan lite pa mig sjalv i en relation. Inte for att jag Haft sa jatte manga. men det kanns alltid som jag ar skurken i dramat.
jag bara rabblar samma saker hela tiden och kommer aldrig till naon slutsats.
vill bara att Nagon kan beratta for mig hur jag ska gora. Men jag antar att det a sanna har saker som far en att vaxa.
och att graset alltid verkar gronare pa andra sidan.
livet rullar pa. Sverige narmar sig med stormsteg. och det ar jobbit saklart. for med sverige kommer problemen. forvvirringen. depressionerna. Panik angesten och radslan.
Radslan over att bli alskad. men samtidigt ar det annu varre att inte bli alskad. Undran om man nagansin kommer att bli kar igen. det hade vart fint men ack sa laskigt.
och anda fint att han nastan finns dar. och att han kommer tillbaka och att jag inte kan slappa honom. eller den andra. men jag borde kanske inte vara med nan av dem. jag borde lara mig att ta hand om mig sjalv.
Och nu sitter jag ar bakis och allt kanns misar men det kommer bli battre snart. for jag alskar venezela. jag alskar att varahar.
det ar som min kropp och mitt sinne ar helt fritt.
men samtidigt sa kanns det bra att komma tillbaka till sverige. till nan slag rutin. en riktig varld. som jag hopppas kunna hantera battre an innan jag akte. jag kanner mig starkare. nu vet jag att jag kan klara allting. kanns bra att borja plugga igen.
ska ta hand o mig sjalv. vanta och kanna och se.
jag vill sa garna prata med johan. bara for att fa det gjort. jag vill inte ha ngt av honom. antar att han ar lycklig med sitt. men jag vill vara lycklig med mitt.
Det ar lixom dags. Och jag blir verkligen glad nar jag pratar med honom. men samtidigt vet jag inte. allt vore sa mycket anklare om det inte varit for honom. Om jag inte hade akt till sverige i sommras. Enklare, mer praktiskt. men ack sa trakigt.
Men det ar sa egoistiskt att bara tanka att man kan ta ngt annat for det ar mer praktiskt. Jag borde inte ha nagot. inte Nagon. och jag vill inte var elak. Och jag vet att jag inte kan lite pa mig sjalv i en relation. Inte for att jag Haft sa jatte manga. men det kanns alltid som jag ar skurken i dramat.
jag bara rabblar samma saker hela tiden och kommer aldrig till naon slutsats.
vill bara att Nagon kan beratta for mig hur jag ska gora. Men jag antar att det a sanna har saker som far en att vaxa.
och att graset alltid verkar gronare pa andra sidan.
om att jag är dålig
Jag har problem. Och det är mitt fel som vanligt. Men jag blir så jävla rädd. hur ska jag förvänta mig att få något om jag inte är beredd att ge något. Låt mitt hjärta vara ifred. Men älska mig!
Älska mig för i helvete!
http://www.youtube.com/watch?v=SGTDRztaCCw
Jag blir så jävla arg. Och jag kan inte fokusera. inte tänka på något annat.
än jag vill att han ska älska mig. Jag har aldrig varit i den situationen. att jag trånar och ber. det finns alltid så många andra träd i skogen. jag är för stolt.
Oh well.
oavsett. om jag vågar. om det blir något. så kommer du ändå alltid vara nummer ett.
och en dag kommer jag tråna efter dig igen.
http://www.youtube.com/watch?v=D1j823QH6cU
och igår hände något konstigt. Vakten på klubben kallade mig för flaca istället för gorda.. jag har helt plötsligt gått från lilltjockisen till den magra. utan att jag märkt det själv.
Älska mig för i helvete!
http://www.youtube.com/watch?v=SGTDRztaCCw
Jag blir så jävla arg. Och jag kan inte fokusera. inte tänka på något annat.
än jag vill att han ska älska mig. Jag har aldrig varit i den situationen. att jag trånar och ber. det finns alltid så många andra träd i skogen. jag är för stolt.
Oh well.
oavsett. om jag vågar. om det blir något. så kommer du ändå alltid vara nummer ett.
och en dag kommer jag tråna efter dig igen.
http://www.youtube.com/watch?v=D1j823QH6cU
och igår hände något konstigt. Vakten på klubben kallade mig för flaca istället för gorda.. jag har helt plötsligt gått från lilltjockisen till den magra. utan att jag märkt det själv.
Om sömnlösa nätter
Den 15 april närmar sig. och ni vet vad det handlar om.
Vad gör man i höst? Vilket land ska man befinna sig i? Och ska man plugga? Jobba? med vad?
vart ska man plugga i så fall? Och kommer man klara av att plugga om man int vill?
varfr kan an inte göra som man vill?
Men vad i hevete vill man????
AHHHHHHHH
I'm one year older now since last time I saw you
in case you wanna know, I'm about to say what I'm up to
first of all I'm a sluggard movin' slow in a clumsy way
some peace of mind is what I want, but that will be the day
I've been going with the flow for too long now,
this must end running 'round in circles,
I've been so far away from myself searching for the energy and the time to make a change in my life
instead of watching it pass by, get something done while I'm alive.
I'm twenty two, don't know what I'm supposed to do or how to be,
to get some more out of me. I'm twenty two,
so far away from all my dreams I'm twenty two, feeling blue.
I try to activate myself the best I can so that boredom won't catch up with me,
i've my daily plan wake up late, then rehearse a bit with the band, I guess it's cool?
Later when I'm home again I boil a note or two then I go to bed that's what I do.
Afraid that I will be weak forever I can't stay in this shape any longer my life's just another cliche.
Vad gör man i höst? Vilket land ska man befinna sig i? Och ska man plugga? Jobba? med vad?
vart ska man plugga i så fall? Och kommer man klara av att plugga om man int vill?
varfr kan an inte göra som man vill?
Men vad i hevete vill man????
AHHHHHHHH
I'm one year older now since last time I saw you
in case you wanna know, I'm about to say what I'm up to
first of all I'm a sluggard movin' slow in a clumsy way
some peace of mind is what I want, but that will be the day
I've been going with the flow for too long now,
this must end running 'round in circles,
I've been so far away from myself searching for the energy and the time to make a change in my life
instead of watching it pass by, get something done while I'm alive.
I'm twenty two, don't know what I'm supposed to do or how to be,
to get some more out of me. I'm twenty two,
so far away from all my dreams I'm twenty two, feeling blue.
I try to activate myself the best I can so that boredom won't catch up with me,
i've my daily plan wake up late, then rehearse a bit with the band, I guess it's cool?
Later when I'm home again I boil a note or two then I go to bed that's what I do.
Afraid that I will be weak forever I can't stay in this shape any longer my life's just another cliche.
om argumenten
Ja. Så var det sagt. Jag stannar nog.
Tanken på en höst i lund ger mig dödsångest. Det känns som att gå mot mitt eget förfall. Jag vi stanna kvar av följande anledningar;
Men jag vet att jag sviker dig Camilla. Jag älskar dig det vet du. Du är alltid välkommen tilbaka om du får några tusen över. Juan och kanoten väntar. Alla andra som saknar mig är också hjärtligt välkommna. Ni bara väntar på att jag ska komma till er. Varför kommer ni inte hit? Men jag mest funderar. Kanske kommer jag hem i juli iaf.
Johan är fiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiin. Ville bara säga det. ;)
igår när vi tog en öl så pillade jag bort etiketten, Och han bara. "Kommer du ihåg att du gjorde så första gången vi sågs och la den i min hand. Jag har sparat den. jag skrev datum och ditt namn på baksidan och har den hemma"
Jag kom inte ens ihåg det. Och nu har jag också en som bara väntar på att få ge mig glass. Men oroa er inte. jag blir inte kär så lätt.
Annars så.
Jag blir rädd för mig själv. Börjar bli förvirrad och disträ. Jag tappar bort saker och glömmer bort grejjer. Visst det gör jag jämt. Men det känns som det eskalerar. Som när Damian och jag skulle på bio häromdagen. Vi var tidiga, han förelslog en öl och jag tyckte att vi skulle köpa biljetterna först så de inte tog slut. Och damian bara ? men det gjorde vi ju för 10 min sen." Jag kom alltså inte ihåg att vi köat och köpt biljetterna. Som en jävla guldfisk.
När jag kom hem igår kväll (lördag) och mariaisabell ultbrister att jag ?magrat?. Jag inser att jag inte gick upp det jag tappade i magsjukan. När jag tänker efter inser jag att jag inte ätit en måltid sedan torsdag lunch. Och det var lite sallad. Så egentigen inte sen i onsdags kväll. Hade sedan dess totalt ätit typ tre bananer, 4 äpplen och lite popcorn på bion. Utan att jag ens reflekterat över det. Vet inte om det är för att jag är så förvirrad eller om jag är förvirrad för att jag inte äter. Eller om jag inte har aptit för att jag har för mycket att tänka på.
Eller om det är för att jag fortfarande är halvsjuk. Men idag har jag iaf ätit ordentligt.
Och handlat massa så jag kan äta ordentligt i veckan. Har haft dåligt med pengar så jag inte kunnat handla.
Tanken på en höst i lund ger mig dödsångest. Det känns som att gå mot mitt eget förfall. Jag vi stanna kvar av följande anledningar;
- Ingen får ta illa upp. Men jag har ingenting att komma hem till. Det ända som lockar med sverige är sommaren med Camilla. Det hade blivit bäst! Fan att jag missar buller för första gången på 6 år! Men lund har inte mycket att ge. Alla flyttar därifrån. Det ända Lund skriker är ensamhet. Jag har ingenstans att bo. Det finns inga kurser jag vill läsa.
- Jag är så innihelvete skoltrött. Jag har pluggat sen jag började ettan. Utan stopp. Och de senaste åren har jag sommarjobbat hela sommrarna. Jag vill göra något för mig. Något jag vill och tror på. Jag vill jobba volontärt för att stödja revolutionen i venezuela. Jag vill förändra världen i praktiken! Jag vill göra något som betyder något. Jag vill bygga socialism. Och nu har jag min chans.
- Ronjj och jag drar till Kuba i vinter för att fira 50-års jubelium av revolutionen. Varför dra hem till en given höstdepression innan. Kan lika gärna stanna på den här sidan jorden
- Jag vill se mer av Venezuela. Vill resa i hela sydamerika.
- Jag har just upptäckt att jag har mer pengar än någonsin. Så det borde räcka.
- Jag vill att spanskan ska fastna på riktigt.
- Jag kan ta min examen i vår och sen börja med master hösten 09.
Driver omkring här i linné, jag söker någon sorts egen livskvalité. I
ngen människa ser mig men en dag som den här känns det bra.
Jag vet jag måste göra min grej, spelar ingen roll vad folk säger mig.
Det är nu eller aldrig, det är allt på ett kort. Att det är nu eller aldrig gör steget för stort.
Det ser ut som jag får vänta för evigt för att få nånting gjort.
När ska jag leva mitt liv för mig, gör dom saker jag tror på?
När ska jag våga vara mig själv och fånga dom drömmar jag vill nå,
så när kommer jag leva mitt liv för mig?
Jag når Örat (=Örebro), jag kör E 20 norr, det är stan i mitt hjärta av lycka och sorg,
men alla dom drömmar jag har, finns ej där.
Jag måste ta en chans i mitt liv, måste på det där tåget innan det går förbi,
men jag förblir passiv står kvar där jag är,
fast jag sagt till mig själv; jag gör det, jag svär.
Jag vet att det är tragiskt att inte leva så som man lär.
Så säg att du förstår mig. Säg att du känner dig lika liten som jag.
Säg att du förstår mig, och jag gör det idag. Så när kommer jag leva mitt liv för mig?
när ska jag våga vara mig själv, så kanske att jag lever mitt liv för mig?
ngen människa ser mig men en dag som den här känns det bra.
Jag vet jag måste göra min grej, spelar ingen roll vad folk säger mig.
Det är nu eller aldrig, det är allt på ett kort. Att det är nu eller aldrig gör steget för stort.
Det ser ut som jag får vänta för evigt för att få nånting gjort.
När ska jag leva mitt liv för mig, gör dom saker jag tror på?
När ska jag våga vara mig själv och fånga dom drömmar jag vill nå,
så när kommer jag leva mitt liv för mig?
Jag når Örat (=Örebro), jag kör E 20 norr, det är stan i mitt hjärta av lycka och sorg,
men alla dom drömmar jag har, finns ej där.
Jag måste ta en chans i mitt liv, måste på det där tåget innan det går förbi,
men jag förblir passiv står kvar där jag är,
fast jag sagt till mig själv; jag gör det, jag svär.
Jag vet att det är tragiskt att inte leva så som man lär.
Så säg att du förstår mig. Säg att du känner dig lika liten som jag.
Säg att du förstår mig, och jag gör det idag. Så när kommer jag leva mitt liv för mig?
när ska jag våga vara mig själv, så kanske att jag lever mitt liv för mig?
Johan är fiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiin. Ville bara säga det. ;)
igår när vi tog en öl så pillade jag bort etiketten, Och han bara. "Kommer du ihåg att du gjorde så första gången vi sågs och la den i min hand. Jag har sparat den. jag skrev datum och ditt namn på baksidan och har den hemma"
Jag kom inte ens ihåg det. Och nu har jag också en som bara väntar på att få ge mig glass. Men oroa er inte. jag blir inte kär så lätt.
Annars så.
Jag blir rädd för mig själv. Börjar bli förvirrad och disträ. Jag tappar bort saker och glömmer bort grejjer. Visst det gör jag jämt. Men det känns som det eskalerar. Som när Damian och jag skulle på bio häromdagen. Vi var tidiga, han förelslog en öl och jag tyckte att vi skulle köpa biljetterna först så de inte tog slut. Och damian bara ? men det gjorde vi ju för 10 min sen." Jag kom alltså inte ihåg att vi köat och köpt biljetterna. Som en jävla guldfisk.
När jag kom hem igår kväll (lördag) och mariaisabell ultbrister att jag ?magrat?. Jag inser att jag inte gick upp det jag tappade i magsjukan. När jag tänker efter inser jag att jag inte ätit en måltid sedan torsdag lunch. Och det var lite sallad. Så egentigen inte sen i onsdags kväll. Hade sedan dess totalt ätit typ tre bananer, 4 äpplen och lite popcorn på bion. Utan att jag ens reflekterat över det. Vet inte om det är för att jag är så förvirrad eller om jag är förvirrad för att jag inte äter. Eller om jag inte har aptit för att jag har för mycket att tänka på.
Eller om det är för att jag fortfarande är halvsjuk. Men idag har jag iaf ätit ordentligt.
Och handlat massa så jag kan äta ordentligt i veckan. Har haft dåligt med pengar så jag inte kunnat handla.
om den djupa ironin
Nu ska ni få höra.
Jag är trött på att leva ett varannandags liv. varannan dag är allt toppen. verligen allt!
igår var en sådan dag! jag fick skjuts in till uni av två supertrevliga, snygga och intressanta killar.
allt gick bra i skolan. jag simmade långt det var god mat. osv. åkte in till stan och hade en toppen eftermiddag med Damian och allt var bara perfekt. vi gick på bio och det var supermysigt.
Idag är allt skit. kom ingen buss jag kom försent. det regnade. bla bla.. min kamera är trasig.
jag är sjuk igen och allt är blä. känner mig ensam igen.
Och jag hatar mariaisabell.
Men en rolig sak. HAnnu har pratat med damian om mig. om att han är färdig med mig. han vill inte lära känna mig mer.
Han förstår mig inte. Han kan inte förstå hur jag kan VARA SÅ GLAD OCH POSITIV hela tiden...
hahah det ni!
så här såg jag ut när jag började plugga i lund.
och tio månader senare på hultsfred
något händ där va?
men bara man tränar lita kan man få allt.. eller hur var det nu?
Jag är trött på att leva ett varannandags liv. varannan dag är allt toppen. verligen allt!
igår var en sådan dag! jag fick skjuts in till uni av två supertrevliga, snygga och intressanta killar.
allt gick bra i skolan. jag simmade långt det var god mat. osv. åkte in till stan och hade en toppen eftermiddag med Damian och allt var bara perfekt. vi gick på bio och det var supermysigt.
Idag är allt skit. kom ingen buss jag kom försent. det regnade. bla bla.. min kamera är trasig.
jag är sjuk igen och allt är blä. känner mig ensam igen.
Och jag hatar mariaisabell.
Men en rolig sak. HAnnu har pratat med damian om mig. om att han är färdig med mig. han vill inte lära känna mig mer.
Han förstår mig inte. Han kan inte förstå hur jag kan VARA SÅ GLAD OCH POSITIV hela tiden...
hahah det ni!
så här såg jag ut när jag började plugga i lund.
och tio månader senare på hultsfred
något händ där va?
men bara man tränar lita kan man få allt.. eller hur var det nu?
Om att jag sviker
Jag har skuldkänslor som fan. Fick nyss ett underbart telefonsamtal. Och jag kanske måste svika denna underbara människa som jag älskar. Kommer utan tvekan bli det svåraste på väldigt länge.
Samtidigt som jag känt mig svikt av hela värden så har den är personen funnits där. Och jag vet hur ont det kommer göra. FAN. Och att det är fel tillfälle... Och helt jävla okänsligt. Nu hatar jag mig själv. Igår var jag så glad över det här. Fan. Fan. Fan.
Och min bror sviker jag oavsett. Jag saknar honom.
Pratade med syster idag två timmar eller så. Det var fint.
Och jag är glad för Ericas skull.
Kärlek till dem som förtjänar. Inte ego jag iaf.
Och är det inte härligt med alla fina bilderfrån fornstora dar man har på datan ?
Samtidigt som jag känt mig svikt av hela värden så har den är personen funnits där. Och jag vet hur ont det kommer göra. FAN. Och att det är fel tillfälle... Och helt jävla okänsligt. Nu hatar jag mig själv. Igår var jag så glad över det här. Fan. Fan. Fan.
Och min bror sviker jag oavsett. Jag saknar honom.
Pratade med syster idag två timmar eller så. Det var fint.
Och jag är glad för Ericas skull.
Kärlek till dem som förtjänar. Inte ego jag iaf.
Och är det inte härligt med alla fina bilderfrån fornstora dar man har på datan ?
om uppgången
Det kallas porr. I wanna be a suicide girl. (Varsegod jenny.)
Jag mår bättre igen. Allt känns inte hopplöst. Och jag går inte och drömmer om någon som glömt mig. Men jag saknar någon slags inspiration. Det är som spanskan knockat ned mitt itterära sinne helt. Jag kan inte längre uttrycka mig varesig fyndigt, korrekt eller intresseväckande på något språk. Det är inte bara tangentbordet som gör mig dyslektisk. Jag behäver läsa mer skönlitteratur för att återaktivera mitt aktiva vokabulär. Åt helvete med det ändå. :P
Iaf så är jag jämförbart glad. Det är fint. Men som lina sa. Jag får akta så jag inte blir kär. Har ju sagt att jag inte ska bli. Kommer inte hända. Oavsett så är fin. Dessutom har han ett wii. Och han är ?de izquierda? (vänster), dvs mer eller mindre prov chavez. Framförallt kan jag inte få nog av den där stenhårda kroppen och jag förstår vad mattias menade med att man får ?buns of steel? av capoeira. Och han säger intelligenta och fina saker utan att vara slemmig. Han är mysig samtidigt som han är realistisk.
Han har bara några få nackdelar.
Han har lite venezuansk menatalitet gällande att passa tider.
Han är kortare än mig.
Han ska vara så gentlemannamässig och betala för allt, dra ut stolen och öppna dörrar. Sådant spel på kön gör mig obekväm.
I vilket fall som helst så är det inte bara han som får mig att må bättre. Mer känslan av att allt helt plötsligt kan ta en vändning, det kan inträffa något närsomhelst som ändrar allting. Därför är det aldrig kört.
Dessutom ska Björn hälsa på. Det är fint <3
Jag mår bättre igen. Allt känns inte hopplöst. Och jag går inte och drömmer om någon som glömt mig. Men jag saknar någon slags inspiration. Det är som spanskan knockat ned mitt itterära sinne helt. Jag kan inte längre uttrycka mig varesig fyndigt, korrekt eller intresseväckande på något språk. Det är inte bara tangentbordet som gör mig dyslektisk. Jag behäver läsa mer skönlitteratur för att återaktivera mitt aktiva vokabulär. Åt helvete med det ändå. :P
Iaf så är jag jämförbart glad. Det är fint. Men som lina sa. Jag får akta så jag inte blir kär. Har ju sagt att jag inte ska bli. Kommer inte hända. Oavsett så är fin. Dessutom har han ett wii. Och han är ?de izquierda? (vänster), dvs mer eller mindre prov chavez. Framförallt kan jag inte få nog av den där stenhårda kroppen och jag förstår vad mattias menade med att man får ?buns of steel? av capoeira. Och han säger intelligenta och fina saker utan att vara slemmig. Han är mysig samtidigt som han är realistisk.
Han har bara några få nackdelar.
Han har lite venezuansk menatalitet gällande att passa tider.
Han är kortare än mig.
Han ska vara så gentlemannamässig och betala för allt, dra ut stolen och öppna dörrar. Sådant spel på kön gör mig obekväm.
I vilket fall som helst så är det inte bara han som får mig att må bättre. Mer känslan av att allt helt plötsligt kan ta en vändning, det kan inträffa något närsomhelst som ändrar allting. Därför är det aldrig kört.
Dessutom ska Björn hälsa på. Det är fint <3
om framgången
Jag tänkte jag skulle banta. Det är ju alltid en innegrejj. Kanske kunde jag hitta lite bantarkompisar. Ett gemensamt intresse. En liten tävling; vem går ner mest snabbast.? Sånt är ju nyttigt. Sen skulle jag mörda dem om de vann. För jag är en innihelvetes dålig förlorare. Nån som är på? Det är ju ändå Typ längesen jag typ blev av med ätstörningarna. Så kanske kunde köra på.
Men sen kom jag på att jag inte riktigt vet hur jag ska göra. Jag äter ju redan bara grönskaer och frukt. Och jag tränar redan i princip varje dag. Kom fram till att det ända jag skulle kunna dra ned på var spriten (alt. sluta äta helt. Men det är lite små jobbigt) Och va fan. Låt mig supa ifred så jag får vara glad någongång i veckan! Så jag har bestämt mig för att fortsätta vara en rultig mullig alkis. Punkt.
?Hur gör du det? Du får alltid det du vill ha?? Damian igår efter jag hookat upp med den näst snyggaste bruden (jag var snyggast så klart) på gayklubben vi var på.
?Du checkar in alla på stället, väljer ut vem som är hetast och så slutar alltid kvällen med att du hookar upp med snyggingen?
?Jag vet inte?
Sanningen är att jag aldrig får vad jag verkligen vill ha.
det är nåt fel på mina ögon.
?du är inte sann, du ser bara bättre och bättre ut för varje gång vi ses. ALLA spanar in dig. Visst är jag van vid att folk spanar in utlänningar. Men du gör ju alla galna! Har aldrig varit med om något liknande.? ?du hittar bara på, jag är ju inte ens blond? ?Nej men du är fan det mest exotiska en venezuelan kan tänka sig. Är du exotisk i sverige med?? Hahahaaa. Nej för helvete. Men om jag jobbar lite och använder de där ögonen kan jag kanske få mig nåt emellanåt. Något som oftast inte betyder något.
Eller när vi var på en bar före vi gick till klubben.
Damian:?Åh han är så het. Det är ägaren till det här stället. Mili, gå fram och säg att vi inte fått nån service.?
mili: ?okej, jag tar varje chans jag får att prata med_honom_ "
Men hon hinner inte innan han kommer fram och börjar prata massa med mig. Mili och damian ser ut som fågelholkar och jag dricker gratis resten av kvällen.;) Ibland är man på topp!
?mamma, jag har träffat en ny kille!? ?*suck*, en till? Träffar du inga tjejer?? Hahahaaa ofta ens mamma uppmuntrar en att vara homoooosexuell.
Igår var det moulinrouge och porrstången. efter fem min var det bara välja och vraka ur publiken (40 pers) haha galma ränder går aldrig ur.
Men sen kom jag på att jag inte riktigt vet hur jag ska göra. Jag äter ju redan bara grönskaer och frukt. Och jag tränar redan i princip varje dag. Kom fram till att det ända jag skulle kunna dra ned på var spriten (alt. sluta äta helt. Men det är lite små jobbigt) Och va fan. Låt mig supa ifred så jag får vara glad någongång i veckan! Så jag har bestämt mig för att fortsätta vara en rultig mullig alkis. Punkt.
?Hur gör du det? Du får alltid det du vill ha?? Damian igår efter jag hookat upp med den näst snyggaste bruden (jag var snyggast så klart) på gayklubben vi var på.
?Du checkar in alla på stället, väljer ut vem som är hetast och så slutar alltid kvällen med att du hookar upp med snyggingen?
?Jag vet inte?
Sanningen är att jag aldrig får vad jag verkligen vill ha.
det är nåt fel på mina ögon.
?du är inte sann, du ser bara bättre och bättre ut för varje gång vi ses. ALLA spanar in dig. Visst är jag van vid att folk spanar in utlänningar. Men du gör ju alla galna! Har aldrig varit med om något liknande.? ?du hittar bara på, jag är ju inte ens blond? ?Nej men du är fan det mest exotiska en venezuelan kan tänka sig. Är du exotisk i sverige med?? Hahahaaa. Nej för helvete. Men om jag jobbar lite och använder de där ögonen kan jag kanske få mig nåt emellanåt. Något som oftast inte betyder något.
Eller när vi var på en bar före vi gick till klubben.
Damian:?Åh han är så het. Det är ägaren till det här stället. Mili, gå fram och säg att vi inte fått nån service.?
mili: ?okej, jag tar varje chans jag får att prata med_honom_ "
Men hon hinner inte innan han kommer fram och börjar prata massa med mig. Mili och damian ser ut som fågelholkar och jag dricker gratis resten av kvällen.;) Ibland är man på topp!
?mamma, jag har träffat en ny kille!? ?*suck*, en till? Träffar du inga tjejer?? Hahahaaa ofta ens mamma uppmuntrar en att vara homoooosexuell.
Igår var det moulinrouge och porrstången. efter fem min var det bara välja och vraka ur publiken (40 pers) haha galma ränder går aldrig ur.
om skillnader
Ja, hela tiden går det upp och ned. jag kan gå och sjunga högt för mig själv, le och känna lyckan bubbla i magen. nästa stund vill jag bara gå och lägga mig och dra täcket över huvudet.
Men ändå så är det bra.
Jag vill inte ens tänka på i höst. Alla borta från lund. Jag ensam i ett ruskigt lund. fyfan. jag vill bara att ha lite hjälp så jag kan fortsätta nån annanstans. Ingen finns kvar. they all goes away in the end. Till och med här.
Oriol drar nästa vecka, alvaro i mars. och sen DAMIAN: :( han har blivit erbjuden jobb i london. alla bara försvinner JÄMT! och jag är så jävla trött på det....
Det är bara lina och jag kvar här som svenskar nu. och jag kan tänka mig hu vi blir jämförda med varandra. las suecas. och det ger ig mindervärdeskomplex.
Lina pratar mer spanska, är gladare, är mer politisk korrekt, mer lesbisk, hon springer fortare, hoppar högre och spottar säkert längre. hon är äldre, mer blond, mer musikalisk, hon dansar bättre....
allt jag är, är tjockare.
eller så.. inte riktigt men ändå.
Jag har funderat på det här med förhållanden. och vad jag vill egentligen. uppenbarligen är ett tvåpersonsförhållande något för mig. jag klarar inte av det. Jag har varit otrogen mot alla mina pojkvänner. antingen för att jag har otroligt dålig karaktär eller helt enkelt för att jag är skitskrajj varje gång som något börjar närma sig ett alltför seriöst stadium. Kanske för att jag inte ska bi för bunden til personen. för att jag är rädd att bli sårad själv. Lättare att såra än att bli sårad. Och för att jag kan vara så jävla svartsjuk ibland. något jag såklart är för stolt fr att erkänna.
Kanske bore jag satsa på öppna förhållanden för att inte såra någon. men alla jag känner som har något sådant är mer sönderslitna känslomässigt än andra. Men jag vet inte. Hursomhelst har jag insett att jag nog verkigen måste ta tag i mitt känslomässiga förflutna innan jag kan fortsätta.
Frågan är bara om hur man ska våga eller om man ska fortsätta fyra år till och sen göra slut på hela skiten.
På något sätt längtar jag mer efter Örebro än efter Lund.
Nu gör mig tanken på lund rädd. Men jag har hittat en master i uppsala som jag vill läsa. men det är ett tag kvar tills dess. Och det är klart göteborg lockar.
Jag kommer aldrig plugga i örebro. men där finns hela tryggheten ändå. folk jag känner älskar och saknar.
och det kommer nog bli en fin sommar ändå.
Det första jag ska göra är att köpa mig trekilo lösgodis och spela tv-spel i två dygn.
men jag har framtidsångest.
något jag inte borde tänka på men ändå måste.
den största rädslan av all är att bli ensam.
Inte ens sputnik finns kvar.
Men ändå så är det bra.
Jag vill inte ens tänka på i höst. Alla borta från lund. Jag ensam i ett ruskigt lund. fyfan. jag vill bara att ha lite hjälp så jag kan fortsätta nån annanstans. Ingen finns kvar. they all goes away in the end. Till och med här.
Oriol drar nästa vecka, alvaro i mars. och sen DAMIAN: :( han har blivit erbjuden jobb i london. alla bara försvinner JÄMT! och jag är så jävla trött på det....
Det är bara lina och jag kvar här som svenskar nu. och jag kan tänka mig hu vi blir jämförda med varandra. las suecas. och det ger ig mindervärdeskomplex.
Lina pratar mer spanska, är gladare, är mer politisk korrekt, mer lesbisk, hon springer fortare, hoppar högre och spottar säkert längre. hon är äldre, mer blond, mer musikalisk, hon dansar bättre....
allt jag är, är tjockare.
eller så.. inte riktigt men ändå.
Jag har funderat på det här med förhållanden. och vad jag vill egentligen. uppenbarligen är ett tvåpersonsförhållande något för mig. jag klarar inte av det. Jag har varit otrogen mot alla mina pojkvänner. antingen för att jag har otroligt dålig karaktär eller helt enkelt för att jag är skitskrajj varje gång som något börjar närma sig ett alltför seriöst stadium. Kanske för att jag inte ska bi för bunden til personen. för att jag är rädd att bli sårad själv. Lättare att såra än att bli sårad. Och för att jag kan vara så jävla svartsjuk ibland. något jag såklart är för stolt fr att erkänna.
Kanske bore jag satsa på öppna förhållanden för att inte såra någon. men alla jag känner som har något sådant är mer sönderslitna känslomässigt än andra. Men jag vet inte. Hursomhelst har jag insett att jag nog verkigen måste ta tag i mitt känslomässiga förflutna innan jag kan fortsätta.
Frågan är bara om hur man ska våga eller om man ska fortsätta fyra år till och sen göra slut på hela skiten.
På något sätt längtar jag mer efter Örebro än efter Lund.
Nu gör mig tanken på lund rädd. Men jag har hittat en master i uppsala som jag vill läsa. men det är ett tag kvar tills dess. Och det är klart göteborg lockar.
Jag kommer aldrig plugga i örebro. men där finns hela tryggheten ändå. folk jag känner älskar och saknar.
och det kommer nog bli en fin sommar ändå.
Det första jag ska göra är att köpa mig trekilo lösgodis och spela tv-spel i två dygn.
men jag har framtidsångest.
något jag inte borde tänka på men ändå måste.
den största rädslan av all är att bli ensam.
Inte ens sputnik finns kvar.
om ett iskallt ikealand
Hahaha! sverige är så jäva roligt. nästan så man längtar hem
E-type i melodifestivalen?
Fan sverige kanske inte är så grått å trist ändå.
Men sen var visst Christer Sjögren med också. Och han är väl det typ det äckigaste som finns (han slår stefan och krister för han är verklig)
Hoppas han vinner så vi kan visa hela europa hur äckligt sverige är!
Med borglig regering och allt.
Annars skulle sushi va gott.
Men vegansk förstårs.
Har nu varit Vegan över en vecka. Går fint.
//Petra
Den där bruden är heeeeeeet
E-type i melodifestivalen?
Fan sverige kanske inte är så grått å trist ändå.
Men sen var visst Christer Sjögren med också. Och han är väl det typ det äckigaste som finns (han slår stefan och krister för han är verklig)
Hoppas han vinner så vi kan visa hela europa hur äckligt sverige är!
Med borglig regering och allt.
Annars skulle sushi va gott.
Men vegansk förstårs.
Har nu varit Vegan över en vecka. Går fint.
//Petra
Den där bruden är heeeeeeet
om dagboken
okej dags att börja här igen..
klaga klaga..
börjar med att lägga in dagboksinläggen från helgon frå vi se vart vi hamnar.
och nej jag är inte alltid deppig och emo.
jag tycker bara om att gnälla fritt. även om det är för döva öron.
1.
det känns som att vara tillbaa på gymnasiet. känslan av att göra proven bakfull och att man inte bryr sig. som att jag inte kan få någon ro innan jag tränat. och som att jag är oövervinnlig igen
2.
aldrig trodde jag att det skulle bli så. Aldrig trodde jag att jag var så viktig. förlåt. Jag ska gottgöra det. om det är i någotslags liknande tillstånd då. jag hoppas det.
jag visste inte. hur veta? jag fick den här låten och när den spelades för mig i bussen kändes det i magen. jag minns vad som sades. men det kändes inte viktigt då. men fortfarande så sött. hmmm
3.
jejejjejeee Ibland får man tänka efter, gå sönder. vara lite sentimental. bara för att det är den 14 nov. man gråter en skvätt. för att man förlorat. känner paniken. sen plockar man ihop sig själv. tar ett djupt andetag och konstaterar att det var jävligt mycket lättare än förra gången. sen tänker man på allt man har kvar att uträtta. och modet stiger. Och hoppet finns alltid kvar Grattis.
4
när det inte hjälper att vara på andra sidan jorden. Jag måste få det ur mig. har prövat allt, sprit, träning, . men det lämnar mig inte i fred. Och det finns ingen(INGEN) att prata med. Mitt problem är inget jämfört med andras. Men man är aldrig nöjd. Aldrig lämnar det mig. aldrig lämnar du mig. hur mycket du än försöker. But everyone goes away in the end... Allt rasade samman. En bild av dålig kvalité. De knöt sig i magen. jag fick gåshud över hela kroppen. ögonen tårades. Jag tappade fattningen. kunde inte andas. allt runt omkring försvann. efter så lång tid. det går inte att skaka av sig. så nära. men så långt borta. Och det enda jag önskade var att vara _där_ Men det hade aldrig varit möjligt. Jag är ännu mer splittrad. Ena delen av mig vill att det ska vara som en fim. ni vet när man var liten. att det ska ordna sig tillslut. för det finns ingen annan lösning. inget annat slut än det lyckliga. Den andra är rädd. rädd att det inte ska det. jag lever på någon slags hopp som bara är naivt och patetiskt. men för mig finns ingen annan. Nothing compares to you. Och jag blir arg på mig själv. det är ju helt sjukt att tänka så. men jag kan inte låta bli. men du är så långt borta. hela du. inte ett tecken. jag förstår inte hur du lyckas. Jag måste bara inse att du inte känner samma sak. eller så är du bara realistisk. jag vet inte vad jag vill. jag har mitt liv. men jag kan ändå inte låta bli att längta. längta så att det gör ont. Jag vill bara ha ett tecken. men det hade förstört allting. du hade varit ivägen. Vi måte ha det såhär. Men jag vill inte.... Kan du hålla dig med insikten? eller vi du inte veta av mig? När dagen vi ses kommer. för det kommer den. när våra blickar igen ska mötas. kommer du att se på mig med avsky? stöta bort mig då kommer jag gå hem och göra slut på det här. mitt liv. jag lever ju på det lilla hoppet Everything I´l do... gör jag för mig själv. jag vill vara så stark jag en gång var. och jag var det. tills igår. ingen kan krossa mig så som du. jag hatar makten du har över mig. trots att du inte vet om det själv. Jag är så jävla patetisk. och det finns ingen att prata med. för det här handlar bara om mig. Och det känns nästan precis likadant som iden här gamla klassikern.
Jag hatar det här.
Jag hatar att jag inte kan glömma. jag hatar att saker ständigt påminner mig om oss.
Jag hatar att du gjorde så mot mig. Jag hatar att du gjorde allt för mig.
Jag hatar att du skrek åt mig och höll i mig. men ännu mer för att det var av kärlek.
Jag hatar att du gjorde världen vacker och livet värt att leva. men jag hatar mer att du tog det ifrån mig.
Jag hatar all tid som gått. men ännu mer den som var.
Jag hatar att du har makten över mig och jag hatar mig själv för att jag gav den till dig.
Jag hatar att jag trasade sönder oss. men jag hatar alla dina försök att lappa ihop det mer.
Jag hatar att det som var men ännu mer att det inte går att få det åter.
Jag hatar den du blivit och den du gjort mig till.
Jag hatar att du älskade mig. men ännu mer att du inte gör det längre.
Jag hatar att du fått mig att sluta älska. men ändå hatar jag mest av allt att jag faktiskt hatar dig.
det är ingen som kan förstå. snacka om kluven Imorgon kommer camilla. Tur det fr jag känner mig så jävla ensam idag.
5
Och så kändes det bättre igen.. Haplo tvingade mig att ?prata? och jag fick även gnälla av mig på camilla. nu vet ag hur jag måste göra. men det får vänta tills jag kommer tilbaka till sverige. man har vänner som är bäst.
<3 saknar er
6.
att växa upp, Kommer jag aldrig göra. det spelar ingen roll. att jag åker till andra sidan jorden har ingen betydelse. mina problem sitter på insidan. jag är redan fucked upp. Alla är galna i den här världen. Men jag är nog värst. Ingen är glad. och livet suger vart an än är och vad man än gör. Fyra av mina absolut närmsta vänner går på någon form av terapi. själv brottas jag med mina egna problem. Och det går inte att fly från dem. Ingen är lycklig. Oh världen är ett jävla skitstäle som kanske vore bäst att slippa. För jag kommer aldrig bli ?frisk? och växa upp. Hur vet man om man är galen? fuck you. om du försöker komma mig in på livet kan du ge upp. fuck me. det spelar ingen roll. hela jag är redan fucked up. Skitliv
7.
När man inser att kronärtskocka är lösnngen på alla ens problem. har det gått för långt. antingen är man hög eller bara jävligt desperat. Att äta palmhjärta är elakt men gott. det krävs att man hugger ned en hel jättepalm för att få en liten rackare. inte undra på att de är dyra. elakt men gott. Det skulle vara elakt. Men han är lindad runt mitt lillfinger och alltid i närheten. och ständig fysisk kontakt. Man vet inte riktigt vart man är på väg. och man är för rädd för sina känslor som vanligt. så man pratar om sig själv i tredje person. för att komma så långt bort som möjligt från den-upfuckade-bruden. man lever i ett ickereligionsbundet celibat som sträcker sig över en era på mer än sju dagar. och man lovar att hålla på sig. för att man nån gång kanske ska känna något mer. men man känner aldrig något mer. och man inser att et kanske inte finns något att känna. världen är åt helvete ändå. och alla är idioter. inkl mig själv. för ingen vet egentligen någonting. Ingenting om livet, om människan om själen men ännu mindre om döden. allt är hopplöst och vi springer runt och låtsas. ?Ja, hej jag mår bra iag med och visst är det skönt att det är extrapris på diskmedel.? så jag kan diska och diska och diska och njuta lite mer av mitt vardagsliv. Alla längtar bort. men det är inte bättre nån annanstans.. det är inte bättre i ett land som är varmt eller har en annan religion eller billigare gräs. Nej. skiten sitter på insidan och går inte ens att få bort med yes. Och jag börjar bli gammal bitter och grå. tappar mina ideal och tankar en efter en. alla ska vi växa upp och pressas in i mallen. MEN jag har för breda höfter. Jag kommer aldrig passa in. mina tankar bubblar på insidan och snart spricker jag bara. Man vill penetrera kroppen på alla sätt som går. med nålar, med kukar och man vill vara trasig. för det är skönare att vara trasig än sprängfylld med skit. eller så, kronärtskocka?
8.
Idag blev jag lite glad en stund. för helt plötsligt kan allt ta en annan vändning och bli annorlunda. bara av slumpen. min syster säger att jag bara gnäller och är deppig här. Ja en det här är ju mitt klagoforum. här går jag djupare än någon annanstans. även om det oftast är krypterat. för jag kan inte skriva rakt ut hur det är. jag kan inte skriva det här på min blogg. min mamma skulle gå under. jag antar att ni inte förstår så mycket ändå. och låt mig klaga. jag är ingen lycklig själ. Jag var en glad en gång i mitt liv. ?Men glada är bara människor som inte vet bättre.? eller ett annat citat ?lycka finns inte bara underbara stunder? så låt mig få klaga och gnälla. gnälla över besvikelsen. över männskligheten och över mig som alltid ska vara så jävla ini helvetes duktig. ni behöver inte läsa. en det här är också en del av mig. jag vill inte att ni ska tycka synd om mig. det är inte därför jag skriver.. jag är ingen jävla martyr. jag vet faktiskt inte varför. det känns ibland som jag vill förklara mig. när jag tänker efter är det så mina vänner ofta fått reda på när jag mår som sämst. bara för att jag är så inihelvete dålig på att _prata_ med folk. och jag ska nog börja skriva det här på min gamla blogg istället och hoppas på att mamma inte läser den. jag vil inte ha ett til tillfälle där hon tar på sig skulden för min upfuckade hjärna. det har hänt för många gånger. stackars mams.
klaga klaga..
börjar med att lägga in dagboksinläggen från helgon frå vi se vart vi hamnar.
och nej jag är inte alltid deppig och emo.
jag tycker bara om att gnälla fritt. även om det är för döva öron.
1.
det känns som att vara tillbaa på gymnasiet. känslan av att göra proven bakfull och att man inte bryr sig. som att jag inte kan få någon ro innan jag tränat. och som att jag är oövervinnlig igen
2.
aldrig trodde jag att det skulle bli så. Aldrig trodde jag att jag var så viktig. förlåt. Jag ska gottgöra det. om det är i någotslags liknande tillstånd då. jag hoppas det.
jag visste inte. hur veta? jag fick den här låten och när den spelades för mig i bussen kändes det i magen. jag minns vad som sades. men det kändes inte viktigt då. men fortfarande så sött. hmmm
3.
jejejjejeee Ibland får man tänka efter, gå sönder. vara lite sentimental. bara för att det är den 14 nov. man gråter en skvätt. för att man förlorat. känner paniken. sen plockar man ihop sig själv. tar ett djupt andetag och konstaterar att det var jävligt mycket lättare än förra gången. sen tänker man på allt man har kvar att uträtta. och modet stiger. Och hoppet finns alltid kvar Grattis.
4
när det inte hjälper att vara på andra sidan jorden. Jag måste få det ur mig. har prövat allt, sprit, träning, . men det lämnar mig inte i fred. Och det finns ingen(INGEN) att prata med. Mitt problem är inget jämfört med andras. Men man är aldrig nöjd. Aldrig lämnar det mig. aldrig lämnar du mig. hur mycket du än försöker. But everyone goes away in the end... Allt rasade samman. En bild av dålig kvalité. De knöt sig i magen. jag fick gåshud över hela kroppen. ögonen tårades. Jag tappade fattningen. kunde inte andas. allt runt omkring försvann. efter så lång tid. det går inte att skaka av sig. så nära. men så långt borta. Och det enda jag önskade var att vara _där_ Men det hade aldrig varit möjligt. Jag är ännu mer splittrad. Ena delen av mig vill att det ska vara som en fim. ni vet när man var liten. att det ska ordna sig tillslut. för det finns ingen annan lösning. inget annat slut än det lyckliga. Den andra är rädd. rädd att det inte ska det. jag lever på någon slags hopp som bara är naivt och patetiskt. men för mig finns ingen annan. Nothing compares to you. Och jag blir arg på mig själv. det är ju helt sjukt att tänka så. men jag kan inte låta bli. men du är så långt borta. hela du. inte ett tecken. jag förstår inte hur du lyckas. Jag måste bara inse att du inte känner samma sak. eller så är du bara realistisk. jag vet inte vad jag vill. jag har mitt liv. men jag kan ändå inte låta bli att längta. längta så att det gör ont. Jag vill bara ha ett tecken. men det hade förstört allting. du hade varit ivägen. Vi måte ha det såhär. Men jag vill inte.... Kan du hålla dig med insikten? eller vi du inte veta av mig? När dagen vi ses kommer. för det kommer den. när våra blickar igen ska mötas. kommer du att se på mig med avsky? stöta bort mig då kommer jag gå hem och göra slut på det här. mitt liv. jag lever ju på det lilla hoppet Everything I´l do... gör jag för mig själv. jag vill vara så stark jag en gång var. och jag var det. tills igår. ingen kan krossa mig så som du. jag hatar makten du har över mig. trots att du inte vet om det själv. Jag är så jävla patetisk. och det finns ingen att prata med. för det här handlar bara om mig. Och det känns nästan precis likadant som iden här gamla klassikern.
Jag hatar det här.
Jag hatar att jag inte kan glömma. jag hatar att saker ständigt påminner mig om oss.
Jag hatar att du gjorde så mot mig. Jag hatar att du gjorde allt för mig.
Jag hatar att du skrek åt mig och höll i mig. men ännu mer för att det var av kärlek.
Jag hatar att du gjorde världen vacker och livet värt att leva. men jag hatar mer att du tog det ifrån mig.
Jag hatar all tid som gått. men ännu mer den som var.
Jag hatar att du har makten över mig och jag hatar mig själv för att jag gav den till dig.
Jag hatar att jag trasade sönder oss. men jag hatar alla dina försök att lappa ihop det mer.
Jag hatar att det som var men ännu mer att det inte går att få det åter.
Jag hatar den du blivit och den du gjort mig till.
Jag hatar att du älskade mig. men ännu mer att du inte gör det längre.
Jag hatar att du fått mig att sluta älska. men ändå hatar jag mest av allt att jag faktiskt hatar dig.
det är ingen som kan förstå. snacka om kluven Imorgon kommer camilla. Tur det fr jag känner mig så jävla ensam idag.
5
Och så kändes det bättre igen.. Haplo tvingade mig att ?prata? och jag fick även gnälla av mig på camilla. nu vet ag hur jag måste göra. men det får vänta tills jag kommer tilbaka till sverige. man har vänner som är bäst.
<3 saknar er
6.
att växa upp, Kommer jag aldrig göra. det spelar ingen roll. att jag åker till andra sidan jorden har ingen betydelse. mina problem sitter på insidan. jag är redan fucked upp. Alla är galna i den här världen. Men jag är nog värst. Ingen är glad. och livet suger vart an än är och vad man än gör. Fyra av mina absolut närmsta vänner går på någon form av terapi. själv brottas jag med mina egna problem. Och det går inte att fly från dem. Ingen är lycklig. Oh världen är ett jävla skitstäle som kanske vore bäst att slippa. För jag kommer aldrig bli ?frisk? och växa upp. Hur vet man om man är galen? fuck you. om du försöker komma mig in på livet kan du ge upp. fuck me. det spelar ingen roll. hela jag är redan fucked up. Skitliv
7.
När man inser att kronärtskocka är lösnngen på alla ens problem. har det gått för långt. antingen är man hög eller bara jävligt desperat. Att äta palmhjärta är elakt men gott. det krävs att man hugger ned en hel jättepalm för att få en liten rackare. inte undra på att de är dyra. elakt men gott. Det skulle vara elakt. Men han är lindad runt mitt lillfinger och alltid i närheten. och ständig fysisk kontakt. Man vet inte riktigt vart man är på väg. och man är för rädd för sina känslor som vanligt. så man pratar om sig själv i tredje person. för att komma så långt bort som möjligt från den-upfuckade-bruden. man lever i ett ickereligionsbundet celibat som sträcker sig över en era på mer än sju dagar. och man lovar att hålla på sig. för att man nån gång kanske ska känna något mer. men man känner aldrig något mer. och man inser att et kanske inte finns något att känna. världen är åt helvete ändå. och alla är idioter. inkl mig själv. för ingen vet egentligen någonting. Ingenting om livet, om människan om själen men ännu mindre om döden. allt är hopplöst och vi springer runt och låtsas. ?Ja, hej jag mår bra iag med och visst är det skönt att det är extrapris på diskmedel.? så jag kan diska och diska och diska och njuta lite mer av mitt vardagsliv. Alla längtar bort. men det är inte bättre nån annanstans.. det är inte bättre i ett land som är varmt eller har en annan religion eller billigare gräs. Nej. skiten sitter på insidan och går inte ens att få bort med yes. Och jag börjar bli gammal bitter och grå. tappar mina ideal och tankar en efter en. alla ska vi växa upp och pressas in i mallen. MEN jag har för breda höfter. Jag kommer aldrig passa in. mina tankar bubblar på insidan och snart spricker jag bara. Man vill penetrera kroppen på alla sätt som går. med nålar, med kukar och man vill vara trasig. för det är skönare att vara trasig än sprängfylld med skit. eller så, kronärtskocka?
8.
Idag blev jag lite glad en stund. för helt plötsligt kan allt ta en annan vändning och bli annorlunda. bara av slumpen. min syster säger att jag bara gnäller och är deppig här. Ja en det här är ju mitt klagoforum. här går jag djupare än någon annanstans. även om det oftast är krypterat. för jag kan inte skriva rakt ut hur det är. jag kan inte skriva det här på min blogg. min mamma skulle gå under. jag antar att ni inte förstår så mycket ändå. och låt mig klaga. jag är ingen lycklig själ. Jag var en glad en gång i mitt liv. ?Men glada är bara människor som inte vet bättre.? eller ett annat citat ?lycka finns inte bara underbara stunder? så låt mig få klaga och gnälla. gnälla över besvikelsen. över männskligheten och över mig som alltid ska vara så jävla ini helvetes duktig. ni behöver inte läsa. en det här är också en del av mig. jag vill inte att ni ska tycka synd om mig. det är inte därför jag skriver.. jag är ingen jävla martyr. jag vet faktiskt inte varför. det känns ibland som jag vill förklara mig. när jag tänker efter är det så mina vänner ofta fått reda på när jag mår som sämst. bara för att jag är så inihelvete dålig på att _prata_ med folk. och jag ska nog börja skriva det här på min gamla blogg istället och hoppas på att mamma inte läser den. jag vil inte ha ett til tillfälle där hon tar på sig skulden för min upfuckade hjärna. det har hänt för många gånger. stackars mams.
om venezuela
jag har åkt bort! till venezuela i ett år.
detta har förärats med en egen blogg.
http://lapechenoir.blogg.se/venezuela
kommer nog inte uppdatera denna blogg så mycket.
detta har förärats med en egen blogg.
http://lapechenoir.blogg.se/venezuela
kommer nog inte uppdatera denna blogg så mycket.
om lämnandet.
jag åker bort. om en vecka. så jävla långt bort.
och jag är nervös och rädd och lämnad.
känner mig ensamast när jag behöver som mest stöd.
jag älskar dig. och jag vill inte att det ska ta slut.
men jag är också exalterad. det kommer bli ett sådant äventyr.
idag har jag fått en ny kamera så jag kan ta fina kort.
jobbar sista dagen imorgon. sen åker jag till lund på onsdag och säger hej då. kanske stannar jag i göteborg om jag får. sen åker jag till uppsala på måndag.
hur packar man ned sitt liv i en resväska? och hur lämnar man det som betyder mest?
//P
och jag är nervös och rädd och lämnad.
känner mig ensamast när jag behöver som mest stöd.
jag älskar dig. och jag vill inte att det ska ta slut.
men jag är också exalterad. det kommer bli ett sådant äventyr.
idag har jag fått en ny kamera så jag kan ta fina kort.
jobbar sista dagen imorgon. sen åker jag till lund på onsdag och säger hej då. kanske stannar jag i göteborg om jag får. sen åker jag till uppsala på måndag.
hur packar man ned sitt liv i en resväska? och hur lämnar man det som betyder mest?
//P
om tjockheten
jag är glad! :D
tjofaderittanlambo!
och inte ens full. och allt är bra.
jag är lyckligast i världen. och snyggast.
:D
yay!
och oändligt med vänner... aldrig är jag ensam.
tjofaderittanlambo!
och inte ens full. och allt är bra.
jag är lyckligast i världen. och snyggast.
:D
yay!
och oändligt med vänner... aldrig är jag ensam.
He´s placed between her widespread legs
a final cut into his back
She claims he was her second best
and she´s got so much that he detests
Breaking up isn´t harder than
to decide what is best for her
He´s had her since she was seventeen
Do you really know exactly what I mean?
His baby is so mean
Teenage lust is so hard on her
she´ll do anything to keep him pleased
It?s been the same thing with them all
in just a week or two if not before
Things get worse as morning breaks
a live show for the ones next door
He liked her better at seventeen
Do you really know exactly what I mean?
Her baby is so mean
Split up... wasting time
they?re talking about one another now
What follows is another deal
and I think you know exactly how they feel
They´re so mean
det var vi.
om bullret
nyss hemkommen från den bästa festivalen. :) första kvällen (onsdag) ville jag bara åka hem igen men sen ordnade det upp sig lite när camilla kom och fyllan eskalerade. :)
fredagskvälle minnsjag inte mycket av. men det var mycket kul med dans och grejjer, stukade fötter, travel pussies och killar som sög av sig själva.
helt galna människor. men fa vad skoj jag hade. och jag behövde det verkligen. jag är helnöjd.
dansade med svenska akademien i natt. :)
man vill bara fånga upp all energi och allt engagemang och bomba hela skiten. finns ingenstans jag tror på anarki. förutom på bullret. så mycket ilska att förstå sig på.
:P
men jag hatar bajamajor.
nu är jag sliten och en jobb vecka kva ratt ta tag i.
snart bär det av...
börjar bli riktigt nervös.
ensam mot avgrunden.
fredagskvälle minnsjag inte mycket av. men det var mycket kul med dans och grejjer, stukade fötter, travel pussies och killar som sög av sig själva.
helt galna människor. men fa vad skoj jag hade. och jag behövde det verkligen. jag är helnöjd.
dansade med svenska akademien i natt. :)
man vill bara fånga upp all energi och allt engagemang och bomba hela skiten. finns ingenstans jag tror på anarki. förutom på bullret. så mycket ilska att förstå sig på.
:P
men jag hatar bajamajor.
nu är jag sliten och en jobb vecka kva ratt ta tag i.
snart bär det av...
börjar bli riktigt nervös.
ensam mot avgrunden.
om tomheten
Ten o´clock and I´m almost done
as I´ll meet you tonight
Another sip brings another smile
as I´ll meet you tonight
But that sip goes down with a bitter taste
And that smile is a grin in that reflection of mine
Another dress trades place again
as you´ll meet me tonight
Painted eyes and painted lips
as you´ll meet me tonight
But that dress you wear feels wrong in a way
And your face makes a grin in that reflection of yours
´Cause I will use the same old words
to say those things that you want me to say
And you will look happy, but no
it´s just because you know that I want you to be
It´s not better for me
Face to face in a crowded place
as conversation runs out
And plans are made for another try
as conversation runs out
But I will use the same old words
to say those things that you want me to say
and you won't put the blame on me
You don´t think I see what you try to pretend
You won´t shock me again
jag är så trött att jag tror jag går sönder. jag har jobbat 114 timmar på 15 dagar.
nu ska jag packa. för imorrn drar jag till bullrte och dricker sprit.
om jg blir bjuden vill saäga. för jag är pankare än någonsin.
idag har jag gått på myren och plockat hjortron.
älskade bredberg. saknar dig så
/P
as I´ll meet you tonight
Another sip brings another smile
as I´ll meet you tonight
But that sip goes down with a bitter taste
And that smile is a grin in that reflection of mine
Another dress trades place again
as you´ll meet me tonight
Painted eyes and painted lips
as you´ll meet me tonight
But that dress you wear feels wrong in a way
And your face makes a grin in that reflection of yours
´Cause I will use the same old words
to say those things that you want me to say
And you will look happy, but no
it´s just because you know that I want you to be
It´s not better for me
Face to face in a crowded place
as conversation runs out
And plans are made for another try
as conversation runs out
But I will use the same old words
to say those things that you want me to say
and you won't put the blame on me
You don´t think I see what you try to pretend
You won´t shock me again
jag är så trött att jag tror jag går sönder. jag har jobbat 114 timmar på 15 dagar.
nu ska jag packa. för imorrn drar jag till bullrte och dricker sprit.
om jg blir bjuden vill saäga. för jag är pankare än någonsin.
idag har jag gått på myren och plockat hjortron.
älskade bredberg. saknar dig så
/P
om trötthet
jag är trött på det här.... livet
jag är trött på att vänta. att alltd längta nån annanstans. att alltid vilja bort. att aldrig vara nöjd.
det har inte alltid vart så. jag är trött på att vänta på ett slut.
det går inte.
nej jag klarar det inte..
jag väntar på ett till sådant ögonblick. jag söker efter det. ensam aldrig att jag skulle få någon hjälp. att nån skulle tänka som jag. det skulle vara så mycket enklare då. men det fins bara en som skulle förstå.
som när vi ler mot varandra. våra blickar möts och vi når känslan av ett totalt samförstånd. det vinns bara vi och världen försvinner. idioterna försvinner och kraven försvinner.
men det var så länge sen vi sågs. en evighet. en era som inte går att uttrycka i ord. känslorna och tankarna är för många för att kunna räknas. och vi har inte kommit halvvägs. och jag vet inte om minnena och löftena finns kvar hos någon annan än mig. men det är det ändå hoppet jag lever för.
jag är trött på att känna mig övervakad och instängd. kanske att jag förtjänar det. men jag står inte ut. jag gör allt för att smita utan att såra. och jag vill bara kramas.
jag vill ha närhet.
jag vill ha kärlek igen.
//P
jag är trött på att vänta. att alltd längta nån annanstans. att alltid vilja bort. att aldrig vara nöjd.
det har inte alltid vart så. jag är trött på att vänta på ett slut.
det går inte.
nej jag klarar det inte..
jag väntar på ett till sådant ögonblick. jag söker efter det. ensam aldrig att jag skulle få någon hjälp. att nån skulle tänka som jag. det skulle vara så mycket enklare då. men det fins bara en som skulle förstå.
som när vi ler mot varandra. våra blickar möts och vi når känslan av ett totalt samförstånd. det vinns bara vi och världen försvinner. idioterna försvinner och kraven försvinner.
men det var så länge sen vi sågs. en evighet. en era som inte går att uttrycka i ord. känslorna och tankarna är för många för att kunna räknas. och vi har inte kommit halvvägs. och jag vet inte om minnena och löftena finns kvar hos någon annan än mig. men det är det ändå hoppet jag lever för.
jag är trött på att känna mig övervakad och instängd. kanske att jag förtjänar det. men jag står inte ut. jag gör allt för att smita utan att såra. och jag vill bara kramas.
jag vill ha närhet.
jag vill ha kärlek igen.
//P