Screw you guys. I'll die alone..

En fullständig likgiltlighet och en insats som inte är adekvat.
Dagarna räcker inte till. Jag räcker inte till. Prestation som inte går att nå. och en ambition som inte finns.
Ensamheten breder ut sig. Och jag är grymt uttråkad.
Nu kan bara spriten och en kväll med darlingarna rädda mig. :)

Fan. Det är ju sant. Jag är rädd för fysisk kontakt. När jag helt oväntat kramades bakifrån idag blev jag stel som en pinne och visste inte hur jag skulle handskas med situationen. JAg är inte van vid att människor som bryr sig på riktigt gör så. Det gör mig förvirrad. Jag är rädd. rädd för relationer. rädd för empati, omtanke. Jag vet att den alltid går ifrån mig. varje gång jag kommit nära någon har det slutat i misär.
Jag är en mental naturkatastrof. Stormen i mitt psyke har kanske mojnat men jag tvivlar inte på att det blåder upp igen.


Jag mår bättre idag.  INgn feber längre tror jag.
Men imorrn vill jag ändå inte gå upp. satans skitdag.
Måste planer massa. men skjuter alt på framtiden.
Det är skönast så.
Nu har jag handlat upp alla pengar också. :/

one step in the right direction.


//P


Kommentarer
Postat av: haplo

tittar på Boston public, brukar inte titta på det men bläddrade förbi det (handlar om ett highschool) o så var det..antagligen en historielektion där en tjej fick frågan om en betydelsefull kvinna i historien, en förebild. Hon pladdrade på en massa, textbokvis.
Så frågar läraren en annan, som inte räckt up pen handen. En näpen, tystlåten, korthårig alternativ tjej.. som svarar "jag har inte räckt upp handen" (hon heter Rainy btw, sööött).. sen slutligen när hon blir lite pressad, så kläcker hon ur sig:
Janis Joplin, och lyckas tillsist förklara varför.. och det var bara..så fint.

2007-02-13 @ 23:49:03
Postat av: erica

skitliv, skitdag, skit skit skit


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback